MmM
Märkligt?! Jag ser alla i Mad Men som äldre än mig (med sådant
arbete - och sådana kläder?!). Ändå är väldigt få av skådisarna
födda före -75, blott en handfull på 60-talet (som serien utspelar
sig i). Jon som gör Don Draper är 71:a, hans fru 78:a, Harry likaså,
miss Moss 82:a. Och då är jag ändå bara på andra säsongen = fyra år
gammal, då Jon/Don var som jag är nu. Karaktären skulle dock varit
runt 75 om han levt idag :-)
wWw
7 juni 2012
4 juni 2012
Tredje Raden ur mina Redan Skrivna
Remix 3
Tredje raden ur varje dikt eller novell, bland dem från juni-juli -09
Blir minst lika sammanhängande!?!
(i somliga fall har jag plockat ut näst-näst-sista raden istället för näst-näst-första)
öppnar sig dörrar som du aldrig såg inifrån
mitt i rummet står hennes kropp
med en alltför rymlig frihet
den svarta kaninen har fastnat mellan två solstrålar
med läpparna dolda i handen
irrar alltjämt men gör så leende
inifrån kroppens frånvaro
och fastän inget scengolv längre fanns, stod hon fortfarande upp
De hade installerat skådespelare i vissa av ramarna
stod sagan i sitt fönster
ute på gatan projiceras tredubbelt hennes skräckfilm
en fönsterglugg åt gången skymtar skallarna upp
vännerna som du aldrig träffar, bara sänder skriverier till
stannar. Du drömmer det de mumlar
Now we dream we're playing in the same movie
av ett annat medvetande
Redan efter en kvart är du uppe på kupolerna och leker demonisk gudom
är ju du när du var riktigt gammal
hieroglyf i ena handen, ett insvept cyborgbröst i den andra, och tre minneskort
ett barn står på trampolintrappan och tror
Vem som bor i templet har vi aldrig förstått. Vi har blott fått se hennes ögon
rymmer två månar
under takvalvets målande strålar hägrar
universums mitt. Här var slutet redan inom räckhåll.
Eller om torntrappan försvinner ner bland jordens rotsystem...
Nu närmar sig resan, så du måste bestämma dig vilken stad
kravlar sig spindelprinsen fram
i ökensanden - inser du inte att du måste resa kroppen före
så han mixtrade in trasselsuddet
since we love to never get it solved
Det enda som filmscenen visste var att hon utspelade sig
och frihetens solsken framför
omgärdar poesin. Tornet ser visserligen inte högt ut härutifrån
gungar ni på varsin trapets, svingar er allt högre
i jakt på din sönderrivna lindansardräkt
ensam kvar på scenen. Förlamad av yrsel satt den 39-åriga flickan
men det STÖRSTA måste vara att hyra in oss i en FILM
instoppad i en bland alla de andra böckerna
undrar då och då. Utanför pratar duggregnet med björkarna.
Du satt hemma i ditt fyrtorn och skrev mail till halva världen
mötte varenda vän som du aldrig möter. De kom flygande
när du ljudlöst borrar din mittersta, nyss utvuxna vinge
byggde vi ett nytt tempel, utanpå det gamla
Torget låg exakt lika
Husen var runda, fontäner i rad
en efter annan klättrar vi ut ur fotografiet
träffar rätt sekund strax
solen befinner sig på flera lämpliga ställen
som växer ihop. Våra ögon är de soliga molnen bakom fontänen
wWw
Tredje raden ur varje dikt eller novell, bland dem från juni-juli -09
Blir minst lika sammanhängande!?!
(i somliga fall har jag plockat ut näst-näst-sista raden istället för näst-näst-första)
öppnar sig dörrar som du aldrig såg inifrån
mitt i rummet står hennes kropp
med en alltför rymlig frihet
den svarta kaninen har fastnat mellan två solstrålar
med läpparna dolda i handen
irrar alltjämt men gör så leende
inifrån kroppens frånvaro
och fastän inget scengolv längre fanns, stod hon fortfarande upp
De hade installerat skådespelare i vissa av ramarna
stod sagan i sitt fönster
ute på gatan projiceras tredubbelt hennes skräckfilm
en fönsterglugg åt gången skymtar skallarna upp
vännerna som du aldrig träffar, bara sänder skriverier till
stannar. Du drömmer det de mumlar
Now we dream we're playing in the same movie
av ett annat medvetande
Redan efter en kvart är du uppe på kupolerna och leker demonisk gudom
är ju du när du var riktigt gammal
hieroglyf i ena handen, ett insvept cyborgbröst i den andra, och tre minneskort
ett barn står på trampolintrappan och tror
Vem som bor i templet har vi aldrig förstått. Vi har blott fått se hennes ögon
rymmer två månar
under takvalvets målande strålar hägrar
universums mitt. Här var slutet redan inom räckhåll.
Eller om torntrappan försvinner ner bland jordens rotsystem...
Nu närmar sig resan, så du måste bestämma dig vilken stad
kravlar sig spindelprinsen fram
i ökensanden - inser du inte att du måste resa kroppen före
så han mixtrade in trasselsuddet
since we love to never get it solved
Det enda som filmscenen visste var att hon utspelade sig
och frihetens solsken framför
omgärdar poesin. Tornet ser visserligen inte högt ut härutifrån
gungar ni på varsin trapets, svingar er allt högre
i jakt på din sönderrivna lindansardräkt
ensam kvar på scenen. Förlamad av yrsel satt den 39-åriga flickan
men det STÖRSTA måste vara att hyra in oss i en FILM
instoppad i en bland alla de andra böckerna
undrar då och då. Utanför pratar duggregnet med björkarna.
Du satt hemma i ditt fyrtorn och skrev mail till halva världen
mötte varenda vän som du aldrig möter. De kom flygande
när du ljudlöst borrar din mittersta, nyss utvuxna vinge
byggde vi ett nytt tempel, utanpå det gamla
Torget låg exakt lika
Husen var runda, fontäner i rad
en efter annan klättrar vi ut ur fotografiet
träffar rätt sekund strax
solen befinner sig på flera lämpliga ställen
som växer ihop. Våra ögon är de soliga molnen bakom fontänen
wWw
3 juni 2012
Kollage av mina allra första Kommentarer
på poeter.se , där jag den vår-sommaren 2009 var TrollTornsTrappan
varav flera led här förstås får ny betydelse och andra hänsyftningar
Kollage av mina Kommentarer (10)
Det fordras mer än blott två ögon för att betrakta ögon på det häringa kusligt lillgamla viset...
Ja, du verkar i varje fall inte ha någon somhelst blockering mellan de bägge hjärnhalvorna :-) Ett superlogiskt kaos! En vidöppen inramning!
Intressant och sant att man kan bli blind av såväl mörker som sol!! Övergången ljusnivåerna emellan, passagen in eller ut ur grottan - harmonin mellan strängarna - är det svåra att hantera.
Gud, så himla hemskt egentligen!
Och näst sista raden är så levande god den också, fastän den närapå snavar på sig själv...
Herre Jävlar, här har du fått med såväl svarthumor som naivpirr som psykologiskt upplyftande process...
De fyra sista raderna rymmer den mest suggestiva sammansmältningen mellan fräckt initiativ och storsint ömhet som jag läst på ett bra tag...
Spännande försöka föreställa sig vem hon o du kan vara. Jag tror du:et är en mor och hon ett nyfött barn. Bra att det blir "ni" i mitten!
Verkligt storslagen fantasi! Att tryggt få sitta kvar i sin/din föreställning utan att behöva binda sig vid en enda plats, person eller tid - bara många möjligheter "på en gång"... Precis en sån resa som jag alltid har varit på jakt efter :-)
Javisst, nu har det börjat rinna så ymnigt tragikomiskt så nästan varenda detalj känns befogad! Men vill fortfarande ha nåt mer självförhöjande efter slut-men:et...
Komplexa paralleller som vanligt! Tycks emellertid som om den sistnämnda förändringen mycket väl kan vara en direkt reaktion på den förstnämnda förändringen?!
Och så saknar jag att du satte in en provisorisk sten istället för hjärta i andra versionen. Tredje varianten vinner på alla varven runt jorden som bara leder till tomma skärmen.
Kollage av mina Kommentarer (11)
Älvskansvärt språkmåleri! Verkar som du har hållt på med den ett tag...?
Ja, tänk ifall hela världen hade blivit poeter eller akademiker - då skulle det inte finnas mycket utrymme till övers för att pyssla om allesammans på ;-P
samt "Pat. har roat sig med korsord under natten" lär vara rysligt välfångat av när akademiskt analys-språk försöker vara vardagligt men inte riktigt lyckas.
Själv skulle jag satt "val/kval..." på tredje raden, som börjar antyda att du "mal, mal". Men andetaget kom kanske som det kom (och omkom ;-P)?
...inga pedagogiska stopp för bakgrundsutläggningar. Berättandet sker självklart inifrån huvudet, vilket känns intressant, och skulle kunna funka genom en smärre roman.
Så bra att aldrig riktigt veta vart han är på väg, men ändå få så intimt konkreta tecken på vad han håller på med, själva uppladdningsprocessen...
Skön övergång från sommar till höst...? Älskar när man kan läsa lyrik så långsamt (eller länge) som dina sinnligt ordmättade scenvävnader. På gott och ont förutan ett enda agerande subjekt i - slår det mig nu - blott en osynlig iakttagares värld av intryck.
Inte så ofta jag uppfattar en tonlinje genom en hel dikt, som här, som en röst!
Man vill närmast få en roman med successiv dialog - även om loggboken räcker mer än gott.
Spännande att få höra vad de/ni hade sagt om tystnaden skulle ha brutits! Fast då hade de/ni sagt annat än detta. Som att klä kroppsspråk i ord...?
Enkla ord, men känns verkligen som en insikt! Vi har bara vant oss vid att låta bli... glömmer jämt att övervunnen rädsla medför dessutom oftast just lust. Kanhända skulle insikten känts ännu starkare om den ingalunda i samma andetag hade framställts som både djup och klok och plötslig...?
Särskilt tredje raden bär visdom i sig... ...kanhända tillräckligt så. Problem uppstår ofta av jämförelser ["än att..."]
Extra bra idé med "positiv återkoppling, där simulerade poeter förbättrar sig allt eftersom de får applåder, kommentarer och...", med betoning på förbättrar, ty i nuläget är det nog högst hälften som lyckas styva till sin plastfolie som direkt inspiration av andras snälla kritik?!
Kollage av mina Kommentarer (12)
Bra relation, målad i två levande gestalter och däremellan filosofi
Att "tom" står som enda ensamma ord; det är sånt som får dikten att flöda parallellt med sig själv
Skön att följa, nästan som en trollformel... ...bara halvt känner man igen ingredienserna, fast tycker sig ändå förstå kardemumman
Genommysig, naturlig liten egendomlighet - på gränsen till inget märkvärdigt alls
Läckert sprängfylld med vardagliga fenomen mitt i djupaste känsloreflektion... Man kan nog läsa denhär hur många gånger somhelst, och ändå bara nästan begripa sammanhanget.
Härligt att kunna läsa hur många gånger somhelst, och bara nästan förstå hur det hänger ihop...?! Så förmodligen är den en äkta paradox.
Det man observerar har ju en tendens att ändra karaktär medan man gör det. Likadant med bra dikter, som dina! Fast de försvinner inte bort... blott roterar. Ska undersöka denna senare igen och se om du har kommit fram...
Och om jag kommenterade
skulle jag bli tyst på nytt
Man hamnar verkligen "utifrån" av din poesi (utanför kroppen (eller utanför allt känt, som man samtidigt kommer närmare))
Kusligt finurlig comeback! Känns mer kul än mörk. Pat. kommer o lämnar som hon behagar, som nån sorts stålmormor.
Kul o konkret o t o m lite skrämmande! Krokodorisk!
Intrikatare än nånsin smälter du samman nutiden med sagan, såväl till innehåll som språkdräkt. Oberört tuggummi-tuggande tonfall blandat med berörande gråtnära dramatik!!
Kollage av mina Kommentarer (13)
Intressant hur betraktaren är helt osynlig i texten...
Spännande självbetraktelse! Allt som inte finns, finns i högsta grad. Särskilt när det har så levande observationsförmåga...
Sådan klassisk uppfinningsrikedom! Lagarna för den här världens funktion känns spännande halvgripbara, medan psykologin är roligt förutsägbar.
"...evighetens tre sista minuter" (redan där har jag fått en hel dikt)
Javisst, det är nervöst när vi inte riktigt går ihop. Ändå är det asymmetrin som får universum att fortsätta sträva.......
Fin form, där radantalet förskjuts en smula, men andemeningen tycks ha sin dramatiska tyngpunkt i mitten!
Javisst, om sjunde raden visar sig vara sann skulle man nog njuta ännu mer än man redan gör av de sex föregående raderna...
Raffinerat hur du väver in det existentiellt brännande ämnet i ett spionnät med alla sociala in- o utlöpare... Börjar likna en genuin droghandel-story eller grunden till en juridisk evighetsserie.
Ännu en av dina hisnande komplexa självklarheter!
Jamenvisst, det här är ju så originellt så man dånhisnar!! Dessutom gör du en hel dos ursprungliga sagoarketyper relativt perfekt rättvisa.
Likt ett högtsvävande snusförnuft - oändlighetens bägge poler...
Du får bytet att verka tveklöst verkligt. O musiken inom som gör det smått omöjligt att se fiender i andra, den borde kunna användas hur positivt somhelst!?!
Härligt med ett lyckligt men ändå inte helt OK slut!
wWw
varav flera led här förstås får ny betydelse och andra hänsyftningar
Kollage av mina Kommentarer (10)
Det fordras mer än blott två ögon för att betrakta ögon på det häringa kusligt lillgamla viset...
Ja, du verkar i varje fall inte ha någon somhelst blockering mellan de bägge hjärnhalvorna :-) Ett superlogiskt kaos! En vidöppen inramning!
Intressant och sant att man kan bli blind av såväl mörker som sol!! Övergången ljusnivåerna emellan, passagen in eller ut ur grottan - harmonin mellan strängarna - är det svåra att hantera.
Gud, så himla hemskt egentligen!
Och näst sista raden är så levande god den också, fastän den närapå snavar på sig själv...
Herre Jävlar, här har du fått med såväl svarthumor som naivpirr som psykologiskt upplyftande process...
De fyra sista raderna rymmer den mest suggestiva sammansmältningen mellan fräckt initiativ och storsint ömhet som jag läst på ett bra tag...
Spännande försöka föreställa sig vem hon o du kan vara. Jag tror du:et är en mor och hon ett nyfött barn. Bra att det blir "ni" i mitten!
Verkligt storslagen fantasi! Att tryggt få sitta kvar i sin/din föreställning utan att behöva binda sig vid en enda plats, person eller tid - bara många möjligheter "på en gång"... Precis en sån resa som jag alltid har varit på jakt efter :-)
Javisst, nu har det börjat rinna så ymnigt tragikomiskt så nästan varenda detalj känns befogad! Men vill fortfarande ha nåt mer självförhöjande efter slut-men:et...
Komplexa paralleller som vanligt! Tycks emellertid som om den sistnämnda förändringen mycket väl kan vara en direkt reaktion på den förstnämnda förändringen?!
Och så saknar jag att du satte in en provisorisk sten istället för hjärta i andra versionen. Tredje varianten vinner på alla varven runt jorden som bara leder till tomma skärmen.
Kollage av mina Kommentarer (11)
Älvskansvärt språkmåleri! Verkar som du har hållt på med den ett tag...?
Ja, tänk ifall hela världen hade blivit poeter eller akademiker - då skulle det inte finnas mycket utrymme till övers för att pyssla om allesammans på ;-P
samt "Pat. har roat sig med korsord under natten" lär vara rysligt välfångat av när akademiskt analys-språk försöker vara vardagligt men inte riktigt lyckas.
Själv skulle jag satt "val/kval..." på tredje raden, som börjar antyda att du "mal, mal". Men andetaget kom kanske som det kom (och omkom ;-P)?
...inga pedagogiska stopp för bakgrundsutläggningar. Berättandet sker självklart inifrån huvudet, vilket känns intressant, och skulle kunna funka genom en smärre roman.
Så bra att aldrig riktigt veta vart han är på väg, men ändå få så intimt konkreta tecken på vad han håller på med, själva uppladdningsprocessen...
Skön övergång från sommar till höst...? Älskar när man kan läsa lyrik så långsamt (eller länge) som dina sinnligt ordmättade scenvävnader. På gott och ont förutan ett enda agerande subjekt i - slår det mig nu - blott en osynlig iakttagares värld av intryck.
Inte så ofta jag uppfattar en tonlinje genom en hel dikt, som här, som en röst!
Man vill närmast få en roman med successiv dialog - även om loggboken räcker mer än gott.
Spännande att få höra vad de/ni hade sagt om tystnaden skulle ha brutits! Fast då hade de/ni sagt annat än detta. Som att klä kroppsspråk i ord...?
Enkla ord, men känns verkligen som en insikt! Vi har bara vant oss vid att låta bli... glömmer jämt att övervunnen rädsla medför dessutom oftast just lust. Kanhända skulle insikten känts ännu starkare om den ingalunda i samma andetag hade framställts som både djup och klok och plötslig...?
Särskilt tredje raden bär visdom i sig... ...kanhända tillräckligt så. Problem uppstår ofta av jämförelser ["än att..."]
Extra bra idé med "positiv återkoppling, där simulerade poeter förbättrar sig allt eftersom de får applåder, kommentarer och...", med betoning på förbättrar, ty i nuläget är det nog högst hälften som lyckas styva till sin plastfolie som direkt inspiration av andras snälla kritik?!
Kollage av mina Kommentarer (12)
Bra relation, målad i två levande gestalter och däremellan filosofi
Att "tom" står som enda ensamma ord; det är sånt som får dikten att flöda parallellt med sig själv
Skön att följa, nästan som en trollformel... ...bara halvt känner man igen ingredienserna, fast tycker sig ändå förstå kardemumman
Genommysig, naturlig liten egendomlighet - på gränsen till inget märkvärdigt alls
Läckert sprängfylld med vardagliga fenomen mitt i djupaste känsloreflektion... Man kan nog läsa denhär hur många gånger somhelst, och ändå bara nästan begripa sammanhanget.
Härligt att kunna läsa hur många gånger somhelst, och bara nästan förstå hur det hänger ihop...?! Så förmodligen är den en äkta paradox.
Det man observerar har ju en tendens att ändra karaktär medan man gör det. Likadant med bra dikter, som dina! Fast de försvinner inte bort... blott roterar. Ska undersöka denna senare igen och se om du har kommit fram...
Och om jag kommenterade
skulle jag bli tyst på nytt
Man hamnar verkligen "utifrån" av din poesi (utanför kroppen (eller utanför allt känt, som man samtidigt kommer närmare))
Kusligt finurlig comeback! Känns mer kul än mörk. Pat. kommer o lämnar som hon behagar, som nån sorts stålmormor.
Kul o konkret o t o m lite skrämmande! Krokodorisk!
Intrikatare än nånsin smälter du samman nutiden med sagan, såväl till innehåll som språkdräkt. Oberört tuggummi-tuggande tonfall blandat med berörande gråtnära dramatik!!
Kollage av mina Kommentarer (13)
Intressant hur betraktaren är helt osynlig i texten...
Spännande självbetraktelse! Allt som inte finns, finns i högsta grad. Särskilt när det har så levande observationsförmåga...
Sådan klassisk uppfinningsrikedom! Lagarna för den här världens funktion känns spännande halvgripbara, medan psykologin är roligt förutsägbar.
"...evighetens tre sista minuter" (redan där har jag fått en hel dikt)
Javisst, det är nervöst när vi inte riktigt går ihop. Ändå är det asymmetrin som får universum att fortsätta sträva.......
Fin form, där radantalet förskjuts en smula, men andemeningen tycks ha sin dramatiska tyngpunkt i mitten!
Javisst, om sjunde raden visar sig vara sann skulle man nog njuta ännu mer än man redan gör av de sex föregående raderna...
Raffinerat hur du väver in det existentiellt brännande ämnet i ett spionnät med alla sociala in- o utlöpare... Börjar likna en genuin droghandel-story eller grunden till en juridisk evighetsserie.
Ännu en av dina hisnande komplexa självklarheter!
Jamenvisst, det här är ju så originellt så man dånhisnar!! Dessutom gör du en hel dos ursprungliga sagoarketyper relativt perfekt rättvisa.
Likt ett högtsvävande snusförnuft - oändlighetens bägge poler...
Du får bytet att verka tveklöst verkligt. O musiken inom som gör det smått omöjligt att se fiender i andra, den borde kunna användas hur positivt somhelst!?!
Härligt med ett lyckligt men ändå inte helt OK slut!
wWw
2 juni 2012
Sista Raderna ur mina Redan Skrivna
Sista raden eller två ur varje dikt eller novell,
nysammanspeglade.
Först ut sådana från försommaren 2009, om hisnande försvinnanden där någon ändå finns kvar.
Remix 7
Vi spanar på dig från ditt eget torn
men ingenstans finns du
förutom i skönheten du lämnat åt en trollslända
you are not here
however you are now
Vi ser varann i spegelns branta tongång
tills verkligheten blivit magisk alvsång...
i lurarna åter på Cat Stevens sagor
then straight out of time she sucked the now
until holes are forever involved
ty så högt man kan skåda står tornet tomt
men redan nästa gryning irrar människorna in
man fann sig blott ett huvud närmare solen
snusmumrik eller hemul
samlar gränslöshet
solglimtar och damm. Marejóni andades ut och in på samma gång. Så dansade hon befriad ut och bort längs foajésalen
nästlar in sig i evigheten på nytt
medan nästa blick gör om våran scenbild
skulle vi ej ha funnits, så hade vi aldrig ens
förmått att inte finnas
Remix 6
ut igenom universum
så att hjärtat kommer i kläm i den oändliga dörrspringan
mellan mig och omvärlden
vill ha din glugg
innanför mina tänder
hur djupt in i solen du än förirrar dig
ville mitt lavahav aldrig förbrinna,
blott genom halvkvinnans sköte förrinna
tills att trollkarlen rest hennes skärvor till dans
och vi skrattar av sol som om regnbågen fanns
för att inte självdistansen skulle smälta bort i publikhavets vansinnigt vällande lava
häller närmre nu
ur askan med en salig
smak av prinsessa på läpparna
virvel av saliv, hårslingor, hudflikar och tidevarv. Snart var både han och hon helt och hållet försvunna
hur skillnaden mellan framåt och bakåt skulle bli
irrar med sikte på jordburen skuta
där orglars orgasmslingor aldrig vill sluta
Remix 5
du skulle någonsin aldrig mer känna igen dig
om du fick se hur fantasin bespeglar mig nu
det är här som vi står
och dansar med dina minnen inne i linneskåpet
som ett ofantligt hotell med alla tider i
mellan rummen som byts ut med solskenet
hennes andedräkt hade suttit inuti byrån under alla dessa år
och kröp nu ut
kan du äntligen ta dig till nästa spegel, öppna
nästa bok nu
Här var slutet redan inom räckhåll. Evinnerligheten ekade i var och varannan solblinkning.
Filmscenen rörde sig åter närmare början, där som mysteriet aldrig blev någonting annat än ett mysterium
nu inväntade älvan sin redan förbiflugna gryning
naturligtvis var den mörklila - det såg ju den som kunde se! Den lilla systern bankade pappan i huvudet med sin akvarellask.
shining through your old brown shoes
across every new revolution in universe
igenom. Sedan var sången som försvunnen. Bara en vibrerande spegel stod ensam kvar, någonstans i ett ofantligt hus.
hon drömmer tills vi möts hur
jag aldrig slutar drömma
wWw
Först ut sådana från försommaren 2009, om hisnande försvinnanden där någon ändå finns kvar.
Remix 7
Vi spanar på dig från ditt eget torn
men ingenstans finns du
förutom i skönheten du lämnat åt en trollslända
you are not here
however you are now
Vi ser varann i spegelns branta tongång
tills verkligheten blivit magisk alvsång...
i lurarna åter på Cat Stevens sagor
then straight out of time she sucked the now
until holes are forever involved
ty så högt man kan skåda står tornet tomt
men redan nästa gryning irrar människorna in
man fann sig blott ett huvud närmare solen
snusmumrik eller hemul
samlar gränslöshet
solglimtar och damm. Marejóni andades ut och in på samma gång. Så dansade hon befriad ut och bort längs foajésalen
nästlar in sig i evigheten på nytt
medan nästa blick gör om våran scenbild
skulle vi ej ha funnits, så hade vi aldrig ens
förmått att inte finnas
Remix 6
ut igenom universum
så att hjärtat kommer i kläm i den oändliga dörrspringan
mellan mig och omvärlden
vill ha din glugg
innanför mina tänder
hur djupt in i solen du än förirrar dig
ville mitt lavahav aldrig förbrinna,
blott genom halvkvinnans sköte förrinna
tills att trollkarlen rest hennes skärvor till dans
och vi skrattar av sol som om regnbågen fanns
för att inte självdistansen skulle smälta bort i publikhavets vansinnigt vällande lava
häller närmre nu
ur askan med en salig
smak av prinsessa på läpparna
virvel av saliv, hårslingor, hudflikar och tidevarv. Snart var både han och hon helt och hållet försvunna
hur skillnaden mellan framåt och bakåt skulle bli
irrar med sikte på jordburen skuta
där orglars orgasmslingor aldrig vill sluta
Remix 5
du skulle någonsin aldrig mer känna igen dig
om du fick se hur fantasin bespeglar mig nu
det är här som vi står
och dansar med dina minnen inne i linneskåpet
som ett ofantligt hotell med alla tider i
mellan rummen som byts ut med solskenet
hennes andedräkt hade suttit inuti byrån under alla dessa år
och kröp nu ut
kan du äntligen ta dig till nästa spegel, öppna
nästa bok nu
Här var slutet redan inom räckhåll. Evinnerligheten ekade i var och varannan solblinkning.
Filmscenen rörde sig åter närmare början, där som mysteriet aldrig blev någonting annat än ett mysterium
nu inväntade älvan sin redan förbiflugna gryning
naturligtvis var den mörklila - det såg ju den som kunde se! Den lilla systern bankade pappan i huvudet med sin akvarellask.
shining through your old brown shoes
across every new revolution in universe
igenom. Sedan var sången som försvunnen. Bara en vibrerande spegel stod ensam kvar, någonstans i ett ofantligt hus.
hon drömmer tills vi möts hur
jag aldrig slutar drömma
wWw
29 maj 2012
Första Raden ur mina Redan Skrivna
dvs första raden ur varje dikt eller novell, nysammanspeglade
(först ut sådana från försommaren 2009)
Ord som "kommer", "speglar" o "morgon" förekommer extremt ofta - något jag kom att inse först "nu".
Remix 1
när universum tog slut
en oändlig gryning
kommer jag gåendes där jag alltid gått
ingalunda heller den här morgonen dök någon upp i skogen
den vita kaninen springer vilse i juniljuset
du kommer fram till mina ögon
flöjtslingan följer dina fötter
du är försvunnen
Det var en gång en färgfläck. Den var så liten så man knappt
Andri var för klurig.
Spöket och jag, vi kom till en stad
varenda morgon springer människorna in i tornet
inklämda i varsitt hål
Höghusen låg fullkomligt
En särdeles tidig morgon i sena maj kom hon farande, den gamla flickan
I had met her in some others dreams
så strosar hon vildsint längs stranden
Du såg aldrig fiskmåsarna dansa bort på perrongen
mitt i skogen finns en stenig trappa med tre steg
Den gamle hästen klättrar
genom mitt solljus
Hejsan, Cisolia! Sitter nu med skulderbladen mot spegeln
vinklar upp natten
Det var en gång en saga.
föreställningen hade aldrig tagit slut
Remix 2
som vi kom en främmande försommar
nu eller nästan
känner igen ditt leende
Ännu sitter du på denna sidan spegeln
The Scene Looks Like an HourGlass
nu ville trollsländan sväva ut ur akvarellen
föreställer scenen fyra korridorer som möts
vi får ställa oss som någon tror att det är
kärlek är
Han hade känt hennes leende när han kom in i tvättstugan
Musikmaskinen hade ännu inte slocknat
now I see this brown rainbow
MapYHzia satt i sin farkost och for fram genom rymden
Somewhere Soon
och så anlände snart juni
det plingar på dörren
plötsligt fick författaren för sig att hoppa fram till epilogen
where this actress always disappears
Marejóni packade ner sina dockor i gitarrlådan.
Spelar vi TEATER nu?!
Vi ser dig medan du sitter och skriver. Du lutar ditt leende
tar jag hissen från rymden ner till jordklotet
wWw
(först ut sådana från försommaren 2009)
Ord som "kommer", "speglar" o "morgon" förekommer extremt ofta - något jag kom att inse först "nu".
Remix 1
när universum tog slut
en oändlig gryning
kommer jag gåendes där jag alltid gått
ingalunda heller den här morgonen dök någon upp i skogen
den vita kaninen springer vilse i juniljuset
du kommer fram till mina ögon
flöjtslingan följer dina fötter
du är försvunnen
Det var en gång en färgfläck. Den var så liten så man knappt
Andri var för klurig.
Spöket och jag, vi kom till en stad
varenda morgon springer människorna in i tornet
inklämda i varsitt hål
Höghusen låg fullkomligt
En särdeles tidig morgon i sena maj kom hon farande, den gamla flickan
I had met her in some others dreams
så strosar hon vildsint längs stranden
Du såg aldrig fiskmåsarna dansa bort på perrongen
mitt i skogen finns en stenig trappa med tre steg
Den gamle hästen klättrar
genom mitt solljus
Hejsan, Cisolia! Sitter nu med skulderbladen mot spegeln
vinklar upp natten
Det var en gång en saga.
föreställningen hade aldrig tagit slut
Remix 2
som vi kom en främmande försommar
nu eller nästan
känner igen ditt leende
Ännu sitter du på denna sidan spegeln
The Scene Looks Like an HourGlass
nu ville trollsländan sväva ut ur akvarellen
föreställer scenen fyra korridorer som möts
vi får ställa oss som någon tror att det är
kärlek är
Han hade känt hennes leende när han kom in i tvättstugan
Musikmaskinen hade ännu inte slocknat
now I see this brown rainbow
MapYHzia satt i sin farkost och for fram genom rymden
Somewhere Soon
och så anlände snart juni
det plingar på dörren
plötsligt fick författaren för sig att hoppa fram till epilogen
where this actress always disappears
Marejóni packade ner sina dockor i gitarrlådan.
Spelar vi TEATER nu?!
Vi ser dig medan du sitter och skriver. Du lutar ditt leende
tar jag hissen från rymden ner till jordklotet
wWw
27 maj 2012
ur H.Hesses Siddhartha
finner jag följande säger särskilt mycket
om tendenser som naturligtvis finns/funnits starkt hos mig men som jag ser ännu starkare hos andra människor, när de använder tankar och lärdom som substitut för vad som lika gärna kunde varit sinnliga beroenden.
citerat genom lyssning på ljudbok :
"Men han hade aldrig riktigt hittat detta jag, därför att han hade sökt infånga det med tankens nät. Visserligen var inte kroppen, inte sinnena detsamma som jaget, men det var inte heller tänkandet eller förståndet eller den upphöjda visheten eller konsten att dra slutsatser och att spinna nya tankar av det redan tänkta. Nej, även denna tankevärld befann sig på hitsidan gränsen.
Och man kom inte till målet genom att döda sinnenas tillfälliga jag och samtidigt göda detta tillfälliga jag med tankar och lärdomar. Bådadera, tankarna såväl som sinnena, var vackra saker. Bakom båda låg den yttersta meningen förborgad. Det gällde att lyssna till båda, leka med båda, varken ringakta eller överskatta dem, hos båda avlyssna det innerstas hemliga röster."
Handlar väl om att finna förbi det inre tjattret, ända ut till det innerligaste överjaget, som samtidigt genomtränger och inkluderar alla vackra tankar och sinnesintryck...?!
wWw
om tendenser som naturligtvis finns/funnits starkt hos mig men som jag ser ännu starkare hos andra människor, när de använder tankar och lärdom som substitut för vad som lika gärna kunde varit sinnliga beroenden.
citerat genom lyssning på ljudbok :
"Men han hade aldrig riktigt hittat detta jag, därför att han hade sökt infånga det med tankens nät. Visserligen var inte kroppen, inte sinnena detsamma som jaget, men det var inte heller tänkandet eller förståndet eller den upphöjda visheten eller konsten att dra slutsatser och att spinna nya tankar av det redan tänkta. Nej, även denna tankevärld befann sig på hitsidan gränsen.
Och man kom inte till målet genom att döda sinnenas tillfälliga jag och samtidigt göda detta tillfälliga jag med tankar och lärdomar. Bådadera, tankarna såväl som sinnena, var vackra saker. Bakom båda låg den yttersta meningen förborgad. Det gällde att lyssna till båda, leka med båda, varken ringakta eller överskatta dem, hos båda avlyssna det innerstas hemliga röster."
Handlar väl om att finna förbi det inre tjattret, ända ut till det innerligaste överjaget, som samtidigt genomtränger och inkluderar alla vackra tankar och sinnesintryck...?!
wWw
19 maj 2012
mera Kollage av mina Kommentarer
på poeter.se , där jag numera är Antares Tritonus
Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).
Kollage av mina Kommentarer (9)
Jag vill veta mer om första raden, hur det var att ligga på det torget med ditt öra mot de kullerstenarna - som uppslag till en halv novell...?!
Dramatiskt drabbande dikt!
Jodå, du förmår fånga de mest osensationella skeenden i ditt magiska garn med spänt intresse. Det kallas poesi har jag förstått.
Så närvarande fångat hur man får syn på något visst (här håret) medan man gör något annat (här hämtar burk)
Jo, lo, en bra beskrivning! Av hur det brukar vara med det som aldrig är samma...
Gillar hur de dök fram ur fickan när de fick förfrågan - dessa flickor ingick tydligen i en större uniformsrock?!
Gud ett sånt omsorgsfullt arbete du måtte lagt ned på detta bedårande barn?! *
Bästa rimmet utser jag utan tvekan till skolan + solen :-)
Musikalisk linje i denna... och viska o aska passar bra ihop.
Vill ha en hel ask med sådana - älskar ordet!
Korridoren går perfekt ihop med "släpade jag fram min dåre". Dåren verkar vara du själv i den sällsamma skruden...?
Och slutklämmen ger en gammal skol-läseboksmässig, torr charm, som tillika ryms i inledningens blockflöjtsbaserade mantra...
* Andra gången läste jag "babysjuka", trots att jag uppfattade hennes namn första gången.
Kollage av mina Kommentarer (8)
Du berättar en historia här, där de sedvanliga kännemärkena skickligt smygs in, så det verkar naturligt vem än beskrivningarna gäller.
Sagolikt fängslande språk i unikt välbekant skepnad!
Månskensvärld i full solbelysning, för mycket skall samsas med för lite, de simplaste tilltugg får högtflygande konsekvenser,
Närvarande undringar! Hur kommer barnet in i ballongen egentligen?
Älskar hur vetenskaplighet och vardaglighet samarbetar i denna levande skulptur.
Vilken vändpunkt...! Hur annorlunda hade det verkliga fallet kunnat bli...?
Javisst, själva ansatsen i en sådan fråga säger måhända mer om den alienerade frågeställaren än om svaret...
Jo, han älskar uppenbarligen fisk mer än disk, även till efterrätt... Gillar hur borgmästare gör för att man ska tro han fågelskådar istället.
Skönt tjuffande språk i denna, fuktigt häckandes, med spräcklig tolkning av lefvnaden, men vi fick aldrig reda på hur bena blivit röda egentligen... (kanske av kräftfödan, fast grönsakerna borde neutralisera)?
Effektfull liten fabel i poetisk dräkt...
Och när du byter lindor så byter du från rim till icke-rim! Och trikåerna går mycket riktigt icke riktigt på det rimmet!!
Underbar kommentar!! :-)
Kollage av mina Kommentarer (7)
Spännande framställning av duet! Även jaget blir ju en hel liten trupp.
Liknelsen med den delade vårdnaden om kroppen är ett verkligt konststycke i sig,
Den här stretar åt två tydliga håll : BORT och NÄRA
Dras med i din iakttagelse, det ser verkligen underligt ut!
Ur en takmålad jesusgestalts memoarer?
Rullar in erotiskt flera gånger... mot spegelstranden. Påminner mig lite om Leonard Cohens Suzanne.
Minsann, den gamla dödsbilden borde va död vid det här laget... Du som behärskar det här med "döden" - vilken skepnad ska vi ersätta honom (förlåt, henne, hon den svarta) med??
Tja, den Husserl som visar sig i din medvetna upplevelse är fenomenologiskt sett den riktige.
Javisst, så kan det kännas när "det" kommer ut i ljuset... Och kanske är det mer verkligt då - att "det" inte alls är så förbjudet som samvetskvalen sökte göra det...?
Och märklig känsla att ta trappan upp istället för ner när man tar adjö...
Seriens numrering borde jag verkligen ha fattat! Tilltalar min idévärld med oändlighet efter det magiska sjutalet, och sedan börja om igen fram till dubbel oändlighet...
Och slutknorren har väl aldrig hänt?!
Kollage av mina Kommentarer (6)
Jag trodde du hade hållt på och skrivit poesi i många år... Hur lyckas man annars använda språkets register så välutvecklat som du gör?!
(fast hade du visat sju liknande haikus till, så hade jag kanske velat byta ut någon av dessa. Känns som du har potential till ännu mer sammanhängande snö...?!)
Mellan vitt och svart ryms lika mycket som i din poesi. Tolv toner som fortplantar sig genom tolv händer... Det rister i tolvfingertarmen av sällsamt användbara register.
Piano spökar här också... Gillar hur du plockar fram pianolocket som en insmält ingrediens i naturen.
Passiv-formen på toalettbestyren antyder tydligt hur utsiktspunkten är någon drottnings?!
Guldet går till entusiasten /sockiplasten. Silvret går till näckafelan /cd-spelarn. ess moll går nog tanten /ignorant en mest i.
...jo du gräver dig fint ända ned till Ferlin.
De författare som överlever är de som lyckas få bra proportioner mellan allt detta - dock inte rädda för att överdriva en smula och mista balansen ibland, med väsentliga delar av livet som insats.
...hade du travat upp riktigt högt på boktravarna vet vi inte hur det hade gått...
Javisst finns det alltid kvar någonting mer... Det brukar kallas kreativitet,
Halvvägs in i den atmosfärrikt fysiska dikten möter mig en handfull fantastiska iakttagelser av mer mental natur, varav jag gärna hade fått någon med mig att tugga på redan i inledningen.
Skulle just skriva "Låter som en potentiell 70-tals-visa; du borde ordna musik till" när jag fick syn på ingressen.
wWw
Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).
Kollage av mina Kommentarer (9)
Jag vill veta mer om första raden, hur det var att ligga på det torget med ditt öra mot de kullerstenarna - som uppslag till en halv novell...?!
Dramatiskt drabbande dikt!
Jodå, du förmår fånga de mest osensationella skeenden i ditt magiska garn med spänt intresse. Det kallas poesi har jag förstått.
Så närvarande fångat hur man får syn på något visst (här håret) medan man gör något annat (här hämtar burk)
Jo, lo, en bra beskrivning! Av hur det brukar vara med det som aldrig är samma...
Gillar hur de dök fram ur fickan när de fick förfrågan - dessa flickor ingick tydligen i en större uniformsrock?!
Gud ett sånt omsorgsfullt arbete du måtte lagt ned på detta bedårande barn?! *
Bästa rimmet utser jag utan tvekan till skolan + solen :-)
Musikalisk linje i denna... och viska o aska passar bra ihop.
Vill ha en hel ask med sådana - älskar ordet!
Korridoren går perfekt ihop med "släpade jag fram min dåre". Dåren verkar vara du själv i den sällsamma skruden...?
Och slutklämmen ger en gammal skol-läseboksmässig, torr charm, som tillika ryms i inledningens blockflöjtsbaserade mantra...
* Andra gången läste jag "babysjuka", trots att jag uppfattade hennes namn första gången.
Kollage av mina Kommentarer (8)
Du berättar en historia här, där de sedvanliga kännemärkena skickligt smygs in, så det verkar naturligt vem än beskrivningarna gäller.
Sagolikt fängslande språk i unikt välbekant skepnad!
Månskensvärld i full solbelysning, för mycket skall samsas med för lite, de simplaste tilltugg får högtflygande konsekvenser,
Närvarande undringar! Hur kommer barnet in i ballongen egentligen?
Älskar hur vetenskaplighet och vardaglighet samarbetar i denna levande skulptur.
Vilken vändpunkt...! Hur annorlunda hade det verkliga fallet kunnat bli...?
Javisst, själva ansatsen i en sådan fråga säger måhända mer om den alienerade frågeställaren än om svaret...
Jo, han älskar uppenbarligen fisk mer än disk, även till efterrätt... Gillar hur borgmästare gör för att man ska tro han fågelskådar istället.
Skönt tjuffande språk i denna, fuktigt häckandes, med spräcklig tolkning av lefvnaden, men vi fick aldrig reda på hur bena blivit röda egentligen... (kanske av kräftfödan, fast grönsakerna borde neutralisera)?
Effektfull liten fabel i poetisk dräkt...
Och när du byter lindor så byter du från rim till icke-rim! Och trikåerna går mycket riktigt icke riktigt på det rimmet!!
Underbar kommentar!! :-)
Kollage av mina Kommentarer (7)
Spännande framställning av duet! Även jaget blir ju en hel liten trupp.
Liknelsen med den delade vårdnaden om kroppen är ett verkligt konststycke i sig,
Den här stretar åt två tydliga håll : BORT och NÄRA
Dras med i din iakttagelse, det ser verkligen underligt ut!
Ur en takmålad jesusgestalts memoarer?
Rullar in erotiskt flera gånger... mot spegelstranden. Påminner mig lite om Leonard Cohens Suzanne.
Minsann, den gamla dödsbilden borde va död vid det här laget... Du som behärskar det här med "döden" - vilken skepnad ska vi ersätta honom (förlåt, henne, hon den svarta) med??
Tja, den Husserl som visar sig i din medvetna upplevelse är fenomenologiskt sett den riktige.
Javisst, så kan det kännas när "det" kommer ut i ljuset... Och kanske är det mer verkligt då - att "det" inte alls är så förbjudet som samvetskvalen sökte göra det...?
Och märklig känsla att ta trappan upp istället för ner när man tar adjö...
Seriens numrering borde jag verkligen ha fattat! Tilltalar min idévärld med oändlighet efter det magiska sjutalet, och sedan börja om igen fram till dubbel oändlighet...
Och slutknorren har väl aldrig hänt?!
Kollage av mina Kommentarer (6)
Jag trodde du hade hållt på och skrivit poesi i många år... Hur lyckas man annars använda språkets register så välutvecklat som du gör?!
(fast hade du visat sju liknande haikus till, så hade jag kanske velat byta ut någon av dessa. Känns som du har potential till ännu mer sammanhängande snö...?!)
Mellan vitt och svart ryms lika mycket som i din poesi. Tolv toner som fortplantar sig genom tolv händer... Det rister i tolvfingertarmen av sällsamt användbara register.
Piano spökar här också... Gillar hur du plockar fram pianolocket som en insmält ingrediens i naturen.
Passiv-formen på toalettbestyren antyder tydligt hur utsiktspunkten är någon drottnings?!
Guldet går till entusiasten /sockiplasten. Silvret går till näckafelan /cd-spelarn. ess moll går nog tanten /ignorant en mest i.
...jo du gräver dig fint ända ned till Ferlin.
De författare som överlever är de som lyckas få bra proportioner mellan allt detta - dock inte rädda för att överdriva en smula och mista balansen ibland, med väsentliga delar av livet som insats.
...hade du travat upp riktigt högt på boktravarna vet vi inte hur det hade gått...
Javisst finns det alltid kvar någonting mer... Det brukar kallas kreativitet,
Halvvägs in i den atmosfärrikt fysiska dikten möter mig en handfull fantastiska iakttagelser av mer mental natur, varav jag gärna hade fått någon med mig att tugga på redan i inledningen.
Skulle just skriva "Låter som en potentiell 70-tals-visa; du borde ordna musik till" när jag fick syn på ingressen.
wWw
18 maj 2012
Kollage av mina Kommentarer
på poeter.se , där jag numera är Antares Tritonus
Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).
Kollage av mina Kommentarer (1)
Första raden säger oerhört mycket, borde rentav vara titel!
Våra blickar är redan raderade, alltså skriver du?!
Efter första två raderna tänkte jag på dammtorkning ;-)
Gripande i all sin oglamourösa gråhet!
Visst räcker det med så liten dos för att framkalla så vittsvävande föreställningskomplex!
Poesi in i minsta vingpenna! Krackelerande vackert!
Betagande oblyg vägbeskrivning till det bubblande venusbergets inlopp (eller utlopp!), med snorklingen som extra finess!
...som spirande blodkärl leker vid älskogsbrynets tinningar...
Själv kunde jag nog gärna stå ut med deras ständiga duschande - sålänge jag slapp skrikande repliker och krav på mattor ;-)
Instämmer i stort sett. Dessutom : Om man förbjuder förnekelse, så riskerar man efterhand att glömma vad det var som icke fick förnekas.
Hänger intressant mellan inre o yttre.
Dölja behagen under magen - jo jag tackar jag för den glimten i det sedligt småglada ögat :-)
Kollage av mina Kommentarer (2)
Ja, det kreativa sinnet håller sig ibland helst till marginalerna,
Sällan har jag nog drömt detta huvudtema...
fast här är det väl så centralt att det är boken som har ännu en oläst dag, medan Tomas ägnar sig åt annat?!
Det låter smått omöjligt :-) men skönt...
Kosmiskt födelseögonblick som du gör mänskligt (eller tvärtom?), mäktigt komplext...
Ja, antingen är det helt perverterat, eller så är det ännu mer gudfruktigt friskt, att få till/upp dubbla registret :-)
Djävlar, det blir ganska gripbart trots allt, hamnar en bra bit över dödens meningslöshet.
Sedär, som de säga : en keps flyter lättare än spöket smiter ur sitt garn...
Jovisst, så kan en se det! Fast inte gjort nån direkt grej av hennes författarskap ännu...
en rolig modifiering av flickans hårdhänta hantering av vokaler o konsonanter!!
Ord är försök till medvetande, och de beror som sagt på hur man använder dem.
Ja har man lärt sig skruvkorkar från början så är det klart att det sitter i :-)
Kollage av mina Kommentarer (3)
Fin utforskning av hästens potential som pjäs och/eller levande
Söt trappa som går från allt från rynkigt, besattblommigt och rakt blått till synonymt och barnboksprickigt...
Bonusapplåd för kullerbyttan i tre sista radernas syftningsrytm!
Uppskattar hur du vänder inte bara kappan, utan även vinden,
Vilken sprittande exakt liknelse! Först föreställde jag mig fyra små motorvägsfiler genom sanden fram till gungorna, men det är ju själva gungställningen som är fyrfilig!!?!
Tolkningen av tolkningen : Naturligtvis! Emellertid essensen är : När du vågar hänge dig åt lösningen så blir problemet mycket lättare (att bära och förhålla sig till).
Du skulle nog tagit och packat ner benen i pappkartongerna eller kassarna, så kunde du lättare burit dem :-) (...själv hjälpte jag flytta en bra bit av syrrans lägenhet i måndags,
För att handla om stor försumlighet så blir det skön kontrast i att det är såpass flitigt skrivet,
Strukturmässigt lyckade är också övergångarna med de krassa konstaterandena : att det fick bli kloningen (med tillhörande nödvändighet av magiska förmågor)
och strax före fullbordandet fick jag läsa, här, hur hästarna far runt huset och söker sig mot ljuset... Kusligt hur benen faller av, fast barnen håller sig uppe.
Ville haft mer av dialogen, i synnerhet från jagets sida, gärna korthugget men tätare insprängt i övriga mystiken.
"En gång..." ger fint mytologiskt skimmer bakom det hela. Det kan också vara rent fysikaliska beskrivningar.
PS:et skänker mig en skönlitterär tillfredställelse som huvudtextens föreläsning avvaktar med.
Kollage av mina Kommentarer (4)
Spännande belägenhet?! Undrar om jag hade missat dig...
Jo, det är nog bara i sagornas stad som lok kan vara döda...? I verkliga livet är de ur funktion el dyl.
Här förefaller temat vara fart - hur man arrangerar tiden och hur man (inte) navigerar i den närmaste sociala terrängen. Sköterskan tycks haft rätt trots allt : det fanns två håll?!
Realistisk romantik från olika planhalvor... Lika fint sagt som fult sagt ;-)
För mig känns det här som nån svensk film från 40-talet ungefär, ifall man hade broderat till intrigen. Massa goda roliga ingredienser i denna, som skiss till ett familjeporträtt!
isen som en monstermor, tror hon måste ta liv för att få liv, en vacker liten grotesque, med svårmättligt hål i grånaden
Jo, blåsten måste ju ända bort till nollpunkten - så lika bra att ta i ordentligt, så att den hinner före allting har blåst bort -
Skönt inlevelsefull kommentar, som tar det hela både på allvar och lek!!
Finner vissa trådar här, såsom meanderremsan, ett potentiellt stenskulpterande, giraffen förstås, glasmjölk och dockor på dansgolvet, där Leon känner allt liksom lite utifrån men med närmast vetenskaplig skärpa.
Stackars grannar!?! Ett gott fortsatt skratt önskar jag dig :-) Denna kunde ha blivit mer allvarlig också...
Såsom en poet ser på fotboll :-)
Ägget ger hursomhelst (utöver bokstaven Ä) möjlighet att överblicka oändligheten, som vi annars knappast kan. Är egentligen inte så intellektuellt menad dikt, mest en sagobild.
Kollage av mina Kommentarer (5)
Jisses! Här har du fått igång både humorn o allvaret, i en skarpare blandning än på länge...
Intressant översättning till vardagliga förhållanden :-)
denna sagan känner jag den lever fastän överlastad av ruvande arketyper allihopa
imponerande bökig och roligt resonerande, fast kuslig förstås
En blå tomte skulle åtminstone kännas lite lugnare...?
Gillar balansen mellan ödslig melankoli och intensivt kryllande detaljrikedom.
Hieroglyfer ristade i hjärtat får man bara av att läsa detta!!
tycker mig förstå, särskilt den självfallet gula postbussen, emedan "det omåttligt självfallna" känns som själva poängen o livsluften för dessa
Mitt i allt "smyger du in" ytterligare reklam för dina välbakade ragor. Känns som om skådespelaren tittar rakt in i kameran en skarp sekund, bryter den fjärde väggen
Du verkligen berättar om berättandets psykologi.
Minns inte att jag heller skrattade förrän där... om jag ens orkade skratta längre :-) (Minns inte ens vilka bitar jag skrev före/efter /parallellt med vilka.)
Om trettio år skulle denna kunna vittna om en särskilt absurd episod i mänsklighetens historia...
wWw
Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).
Kollage av mina Kommentarer (1)
Första raden säger oerhört mycket, borde rentav vara titel!
Våra blickar är redan raderade, alltså skriver du?!
Efter första två raderna tänkte jag på dammtorkning ;-)
Gripande i all sin oglamourösa gråhet!
Visst räcker det med så liten dos för att framkalla så vittsvävande föreställningskomplex!
Poesi in i minsta vingpenna! Krackelerande vackert!
Betagande oblyg vägbeskrivning till det bubblande venusbergets inlopp (eller utlopp!), med snorklingen som extra finess!
...som spirande blodkärl leker vid älskogsbrynets tinningar...
Själv kunde jag nog gärna stå ut med deras ständiga duschande - sålänge jag slapp skrikande repliker och krav på mattor ;-)
Instämmer i stort sett. Dessutom : Om man förbjuder förnekelse, så riskerar man efterhand att glömma vad det var som icke fick förnekas.
Hänger intressant mellan inre o yttre.
Dölja behagen under magen - jo jag tackar jag för den glimten i det sedligt småglada ögat :-)
Kollage av mina Kommentarer (2)
Ja, det kreativa sinnet håller sig ibland helst till marginalerna,
Sällan har jag nog drömt detta huvudtema...
fast här är det väl så centralt att det är boken som har ännu en oläst dag, medan Tomas ägnar sig åt annat?!
Det låter smått omöjligt :-) men skönt...
Kosmiskt födelseögonblick som du gör mänskligt (eller tvärtom?), mäktigt komplext...
Ja, antingen är det helt perverterat, eller så är det ännu mer gudfruktigt friskt, att få till/upp dubbla registret :-)
Djävlar, det blir ganska gripbart trots allt, hamnar en bra bit över dödens meningslöshet.
Sedär, som de säga : en keps flyter lättare än spöket smiter ur sitt garn...
Jovisst, så kan en se det! Fast inte gjort nån direkt grej av hennes författarskap ännu...
en rolig modifiering av flickans hårdhänta hantering av vokaler o konsonanter!!
Ord är försök till medvetande, och de beror som sagt på hur man använder dem.
Ja har man lärt sig skruvkorkar från början så är det klart att det sitter i :-)
Kollage av mina Kommentarer (3)
Fin utforskning av hästens potential som pjäs och/eller levande
Söt trappa som går från allt från rynkigt, besattblommigt och rakt blått till synonymt och barnboksprickigt...
Bonusapplåd för kullerbyttan i tre sista radernas syftningsrytm!
Uppskattar hur du vänder inte bara kappan, utan även vinden,
Vilken sprittande exakt liknelse! Först föreställde jag mig fyra små motorvägsfiler genom sanden fram till gungorna, men det är ju själva gungställningen som är fyrfilig!!?!
Tolkningen av tolkningen : Naturligtvis! Emellertid essensen är : När du vågar hänge dig åt lösningen så blir problemet mycket lättare (att bära och förhålla sig till).
Du skulle nog tagit och packat ner benen i pappkartongerna eller kassarna, så kunde du lättare burit dem :-) (...själv hjälpte jag flytta en bra bit av syrrans lägenhet i måndags,
För att handla om stor försumlighet så blir det skön kontrast i att det är såpass flitigt skrivet,
Strukturmässigt lyckade är också övergångarna med de krassa konstaterandena : att det fick bli kloningen (med tillhörande nödvändighet av magiska förmågor)
och strax före fullbordandet fick jag läsa, här, hur hästarna far runt huset och söker sig mot ljuset... Kusligt hur benen faller av, fast barnen håller sig uppe.
Ville haft mer av dialogen, i synnerhet från jagets sida, gärna korthugget men tätare insprängt i övriga mystiken.
"En gång..." ger fint mytologiskt skimmer bakom det hela. Det kan också vara rent fysikaliska beskrivningar.
PS:et skänker mig en skönlitterär tillfredställelse som huvudtextens föreläsning avvaktar med.
Kollage av mina Kommentarer (4)
Spännande belägenhet?! Undrar om jag hade missat dig...
Jo, det är nog bara i sagornas stad som lok kan vara döda...? I verkliga livet är de ur funktion el dyl.
Här förefaller temat vara fart - hur man arrangerar tiden och hur man (inte) navigerar i den närmaste sociala terrängen. Sköterskan tycks haft rätt trots allt : det fanns två håll?!
Realistisk romantik från olika planhalvor... Lika fint sagt som fult sagt ;-)
För mig känns det här som nån svensk film från 40-talet ungefär, ifall man hade broderat till intrigen. Massa goda roliga ingredienser i denna, som skiss till ett familjeporträtt!
isen som en monstermor, tror hon måste ta liv för att få liv, en vacker liten grotesque, med svårmättligt hål i grånaden
Jo, blåsten måste ju ända bort till nollpunkten - så lika bra att ta i ordentligt, så att den hinner före allting har blåst bort -
Skönt inlevelsefull kommentar, som tar det hela både på allvar och lek!!
Finner vissa trådar här, såsom meanderremsan, ett potentiellt stenskulpterande, giraffen förstås, glasmjölk och dockor på dansgolvet, där Leon känner allt liksom lite utifrån men med närmast vetenskaplig skärpa.
Stackars grannar!?! Ett gott fortsatt skratt önskar jag dig :-) Denna kunde ha blivit mer allvarlig också...
Såsom en poet ser på fotboll :-)
Ägget ger hursomhelst (utöver bokstaven Ä) möjlighet att överblicka oändligheten, som vi annars knappast kan. Är egentligen inte så intellektuellt menad dikt, mest en sagobild.
Kollage av mina Kommentarer (5)
Jisses! Här har du fått igång både humorn o allvaret, i en skarpare blandning än på länge...
Intressant översättning till vardagliga förhållanden :-)
denna sagan känner jag den lever fastän överlastad av ruvande arketyper allihopa
imponerande bökig och roligt resonerande, fast kuslig förstås
En blå tomte skulle åtminstone kännas lite lugnare...?
Gillar balansen mellan ödslig melankoli och intensivt kryllande detaljrikedom.
Hieroglyfer ristade i hjärtat får man bara av att läsa detta!!
tycker mig förstå, särskilt den självfallet gula postbussen, emedan "det omåttligt självfallna" känns som själva poängen o livsluften för dessa
Mitt i allt "smyger du in" ytterligare reklam för dina välbakade ragor. Känns som om skådespelaren tittar rakt in i kameran en skarp sekund, bryter den fjärde väggen
Du verkligen berättar om berättandets psykologi.
Minns inte att jag heller skrattade förrän där... om jag ens orkade skratta längre :-) (Minns inte ens vilka bitar jag skrev före/efter /parallellt med vilka.)
Om trettio år skulle denna kunna vittna om en särskilt absurd episod i mänsklighetens historia...
wWw
17 maj 2012
10 maj 2012
Nio turister i Nice
första nuen
Nu har kaliforniskan klivit av fartyget i Nice och redan satt sig på en nice skulptur för att sms:a den fantastiska upplevelsen.
Nu sveper neapolitanaren förbi på sin vespa, farligt nära, men han kan sådana här gränder.
Nu tar sig parisiskan för första gången i livet en tripp till den femte största staden, för att möjligtvis hitta nån ovanlig volym med Anaïs Nin.
Nu anländer norrländskan återigen med planet till sitt älskade Nice (och här behöver man inte ens ta flygbuss in till stan, som om nu det skulle ha någon betydelse).
Nu försöker anglosaxaren göra business med hotellpersonalen och har strax blivit bortkollrad av regelverket lika komplext som hans eget.
Nu hörs de skönaste toner av Elton John studsa ut ur en bar som inte har öppnat ännu, fast brasilianskan kikar in där ändå, varmt välkommen.
Nu skulle bohemen behövt en fontän till att rengöra penslarna inför kvällens arbete, men till sin förvåning finner han ingen, blott torrt damm innanför havsmuren, börjar fundera på rödvin istället, inbillar sig han gjort ett misstag som så lättvindligt lämnat sina böhmiska hemtrakter.
Nu är polskan på plats mellan palmerna, med ett överlägset ömsint leende.
Nu strömmar Nice in i hjärtat hos indiern, glider rosarött ända ner i rotchakrats stenigaste regioner.
Nu har Nice fått minst nio turister till.
Nu tar kaliforniskan några kort av sig själv mot en forntida fönstergavel.
Nu målar bohemen en bild av kaliforniskan, han kan trots allt inte låta bli hur omotiverat det än blir, medan hon fotar sig.
Nu kommer brasilianskan in i bilden och förvrider alla former ytterligare, gör fönstergaveln ännu grönare mot det gyllengula.
Nu parkerar neapolitanaren sin vespa med största omsorg mot en av de vackrast krackelerade fasaderna.
Nu har polskan ställt sig vid ståndet med tvålsamlingen, vill instinktivt välja någon distinktare doft än lavendel.
Nu har indiern funnit en flaska vetiver-olja som han dränker sig i istället för medelhavet.
Nu lägger parisiskan sina händer mot den dyraste t-shirten och smeker dess vulgära tryck.
Nu undrar norrländskan vars de riktigt stiliga fransmännen håller hus idag.
Nu tar anglosaxaren sina sista steg i de gamla odrägliga gränderna, viker av genom ett valv, rakt ut på den oskyldigt blåvita strandpromenaden i all oändlighet.
wWw
Nu har kaliforniskan klivit av fartyget i Nice och redan satt sig på en nice skulptur för att sms:a den fantastiska upplevelsen.
Nu sveper neapolitanaren förbi på sin vespa, farligt nära, men han kan sådana här gränder.
Nu tar sig parisiskan för första gången i livet en tripp till den femte största staden, för att möjligtvis hitta nån ovanlig volym med Anaïs Nin.
Nu anländer norrländskan återigen med planet till sitt älskade Nice (och här behöver man inte ens ta flygbuss in till stan, som om nu det skulle ha någon betydelse).
Nu försöker anglosaxaren göra business med hotellpersonalen och har strax blivit bortkollrad av regelverket lika komplext som hans eget.
Nu hörs de skönaste toner av Elton John studsa ut ur en bar som inte har öppnat ännu, fast brasilianskan kikar in där ändå, varmt välkommen.
Nu skulle bohemen behövt en fontän till att rengöra penslarna inför kvällens arbete, men till sin förvåning finner han ingen, blott torrt damm innanför havsmuren, börjar fundera på rödvin istället, inbillar sig han gjort ett misstag som så lättvindligt lämnat sina böhmiska hemtrakter.
Nu är polskan på plats mellan palmerna, med ett överlägset ömsint leende.
Nu strömmar Nice in i hjärtat hos indiern, glider rosarött ända ner i rotchakrats stenigaste regioner.
Nu har Nice fått minst nio turister till.
Nu tar kaliforniskan några kort av sig själv mot en forntida fönstergavel.
Nu målar bohemen en bild av kaliforniskan, han kan trots allt inte låta bli hur omotiverat det än blir, medan hon fotar sig.
Nu kommer brasilianskan in i bilden och förvrider alla former ytterligare, gör fönstergaveln ännu grönare mot det gyllengula.
Nu parkerar neapolitanaren sin vespa med största omsorg mot en av de vackrast krackelerade fasaderna.
Nu har polskan ställt sig vid ståndet med tvålsamlingen, vill instinktivt välja någon distinktare doft än lavendel.
Nu har indiern funnit en flaska vetiver-olja som han dränker sig i istället för medelhavet.
Nu lägger parisiskan sina händer mot den dyraste t-shirten och smeker dess vulgära tryck.
Nu undrar norrländskan vars de riktigt stiliga fransmännen håller hus idag.
Nu tar anglosaxaren sina sista steg i de gamla odrägliga gränderna, viker av genom ett valv, rakt ut på den oskyldigt blåvita strandpromenaden i all oändlighet.
wWw
8 maj 2012
7 maj 2012
Elovs framkomst till Elton
tema 17 : Stjärnan i tarot
Det var en buss som just hade lämnat franska rivieran, på väg in i de italienska alperna. Då dök han upp i högtalarna : Elton John! Det hade redan hunnit bli så himla längesen du hörde hans toner, Elov, att du blev helt överväldigad. Glad i någons gamla glasögon växte varenda krypta på nytt. Tunnlarna fylldes med sol. Framtiden tycktes åter vara det bästa som kunde hända, emedan den innehöll så många välbekanta element. Höjden av djupaste melankoli var det. Vad kunde Evert Taube eller Gösta Linderholm svara på detta?! Visserligen visste du att Elton hade minst ett hus nära Nice. Och staden som ni precis åkt ifrån var mycket riktigt väldigt nice. Men musiken blev som att färdas i rymdraket. Bussen behöll sin enorma trygghet, bara det att den började lyfta.
Hur många ögon finns det? Lika många som varandra? Hur skall vi någonsin hinna ta emot allt sken som vi sänder ut? Ofta har det ordnats på så vis att vissa får arbeta heltid med att lysa. De blir ett slags guider genom gudomliga gränder, belyser sånt som vi alla möter längs vägen. Vi nickar knappt ens tillbaka, fast förväntar oss personlig uppmärksamhet och den mest sakkunniga fantasi. Vad gör en kalifornisk indonesiska i en europeisk småstad? Hur många bilder på Brigitte Bardot kan offentligt klistras upp längs de gränder där hon själv håller hus? Hurpass kriminell kan man egentligen bli om man bara sitter och skriver sagor för vuxna barn? Före upplysningstiden körde man inga rullande R i de skånska bygderna. Efter varje revolution har någon drog nyttjats som medicin mot det forna drogberoendet. Gränser bildas och förgås, trender glänser och förbrinner, blott den särskiljande strålen består.
Märkligare än de mest märkliga 70-talsfenomen glänser nog ändå Elton. Den måste man ibland ha gredelina glasögon för att se. Ändå är Elton en av de allra vanligaste stjärnorna, med sina rötter relativt hårt i jorden. Både horor och änglar kan dansa till hans hamrande harmonier. Den steniga regnbågen har lyst i 350 miljoner exemplar världen över. Precis som låtar finns det otroligt massa fina, tuffa flickor. Deras leenden rinner ur universums radio. Du hör på varje flicka en gång, som smakprov som sällan tröttnar. Flera hör du på fyra-fem gånger, och somliga kan du återkomma till hur många gånger somhelst. Däremot återkommer ingen till dig - varenda dam vandrar vidare till någon annan herreman. På sin höjd får du behålla själva skönheten. Ja, det är ju dess ljus du lever för, Elov!
wWw
Det var en buss som just hade lämnat franska rivieran, på väg in i de italienska alperna. Då dök han upp i högtalarna : Elton John! Det hade redan hunnit bli så himla längesen du hörde hans toner, Elov, att du blev helt överväldigad. Glad i någons gamla glasögon växte varenda krypta på nytt. Tunnlarna fylldes med sol. Framtiden tycktes åter vara det bästa som kunde hända, emedan den innehöll så många välbekanta element. Höjden av djupaste melankoli var det. Vad kunde Evert Taube eller Gösta Linderholm svara på detta?! Visserligen visste du att Elton hade minst ett hus nära Nice. Och staden som ni precis åkt ifrån var mycket riktigt väldigt nice. Men musiken blev som att färdas i rymdraket. Bussen behöll sin enorma trygghet, bara det att den började lyfta.
Hur många ögon finns det? Lika många som varandra? Hur skall vi någonsin hinna ta emot allt sken som vi sänder ut? Ofta har det ordnats på så vis att vissa får arbeta heltid med att lysa. De blir ett slags guider genom gudomliga gränder, belyser sånt som vi alla möter längs vägen. Vi nickar knappt ens tillbaka, fast förväntar oss personlig uppmärksamhet och den mest sakkunniga fantasi. Vad gör en kalifornisk indonesiska i en europeisk småstad? Hur många bilder på Brigitte Bardot kan offentligt klistras upp längs de gränder där hon själv håller hus? Hurpass kriminell kan man egentligen bli om man bara sitter och skriver sagor för vuxna barn? Före upplysningstiden körde man inga rullande R i de skånska bygderna. Efter varje revolution har någon drog nyttjats som medicin mot det forna drogberoendet. Gränser bildas och förgås, trender glänser och förbrinner, blott den särskiljande strålen består.
Märkligare än de mest märkliga 70-talsfenomen glänser nog ändå Elton. Den måste man ibland ha gredelina glasögon för att se. Ändå är Elton en av de allra vanligaste stjärnorna, med sina rötter relativt hårt i jorden. Både horor och änglar kan dansa till hans hamrande harmonier. Den steniga regnbågen har lyst i 350 miljoner exemplar världen över. Precis som låtar finns det otroligt massa fina, tuffa flickor. Deras leenden rinner ur universums radio. Du hör på varje flicka en gång, som smakprov som sällan tröttnar. Flera hör du på fyra-fem gånger, och somliga kan du återkomma till hur många gånger somhelst. Däremot återkommer ingen till dig - varenda dam vandrar vidare till någon annan herreman. På sin höjd får du behålla själva skönheten. Ja, det är ju dess ljus du lever för, Elov!
wWw
3 maj 2012
vinjett {{{ triplett
valsar och har sig tätt
{
går i ett
går i ett
går i ett
går itu
går i tre
går i tre
går i tre
Quatre?
{{
jingel pinglar
ingen singel
Bellman bubblar
utspätt med söndagseglerskor
dubbla baletten
plus en sönderspelad kastanjett
petting i piruetter
puttar pimpinett på potatisarna
peut-être?
peut-être??
peut-être???
piffar sig pang-på-blåbetan
pumpas ut Pommac
gott polyglott
medan äpplet fått bett
från bägge håll
{{{
par example parentes
( }}}} )
si si
[ici]
wWw
{
går i ett
går i ett
går i ett
går itu
går i tre
går i tre
går i tre
Quatre?
{{
jingel pinglar
ingen singel
Bellman bubblar
utspätt med söndagseglerskor
dubbla baletten
plus en sönderspelad kastanjett
petting i piruetter
puttar pimpinett på potatisarna
peut-être?
peut-être??
peut-être???
piffar sig pang-på-blåbetan
pumpas ut Pommac
gott polyglott
medan äpplet fått bett
från bägge håll
{{{
par example parentes
( }}}} )
si si
[ici]
wWw
2 maj 2012
1 maj 2012
Avignon vierge
Så kom jag då innanför ännu en ringmur, till enda franska staden som hyst påvemakten, där numera världens vackraste flickor studerar, enligt oberoende källa.
en evighet från Avignon
hon avskräcktes aldrig av nån
sågs hångla med Påven
och om hon satt på'en
hans vigvatten gått gång på gång
wWw
en evighet från Avignon
hon avskräcktes aldrig av nån
sågs hångla med Påven
och om hon satt på'en
hans vigvatten gått gång på gång
wWw
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
