27 maj 2012

ur H.Hesses Siddhartha

finner jag följande säger särskilt mycket

om tendenser som naturligtvis finns/funnits starkt hos mig men som jag ser ännu starkare hos andra människor, när de använder tankar och lärdom som substitut för vad som lika gärna kunde varit sinnliga beroenden.


citerat genom lyssning på ljudbok :


"Men han hade aldrig riktigt hittat detta jag, därför att han hade sökt infånga det med tankens nät. Visserligen var inte kroppen, inte sinnena detsamma som jaget, men det var inte heller tänkandet eller förståndet eller den upphöjda visheten eller konsten att dra slutsatser och att spinna nya tankar av det redan tänkta. Nej, även denna tankevärld befann sig på hitsidan gränsen.

Och man kom inte till målet genom att döda sinnenas tillfälliga jag och samtidigt göda detta tillfälliga jag med tankar och lärdomar. Bådadera, tankarna såväl som sinnena, var vackra saker. Bakom båda låg den yttersta meningen förborgad. Det gällde att lyssna till båda, leka med båda, varken ringakta eller överskatta dem, hos båda avlyssna det innerstas hemliga röster."



Handlar väl om att finna förbi det inre tjattret, ända ut till det innerligaste överjaget, som samtidigt genomtränger och inkluderar alla vackra tankar och sinnesintryck...?!











wWw

Inga kommentarer: