första nuen
Nu har kaliforniskan klivit av fartyget i Nice och redan satt sig på
en nice skulptur för att sms:a den fantastiska upplevelsen.
Nu sveper neapolitanaren förbi på sin vespa, farligt nära, men han
kan sådana här gränder.
Nu tar sig parisiskan för första gången i livet en tripp till den
femte största staden, för att möjligtvis hitta nån ovanlig volym med Anaïs Nin.
Nu anländer norrländskan återigen med planet till sitt älskade Nice
(och här behöver man inte ens ta flygbuss in till stan, som om nu
det skulle ha någon betydelse).
Nu försöker anglosaxaren göra business med hotellpersonalen och har
strax blivit bortkollrad av regelverket lika komplext som hans eget.
Nu hörs de skönaste toner av Elton John studsa ut ur en bar som inte
har öppnat ännu, fast brasilianskan kikar in där ändå, varmt
välkommen.
Nu skulle bohemen behövt en fontän till att rengöra penslarna inför
kvällens arbete, men till sin förvåning finner han ingen, blott
torrt damm innanför havsmuren, börjar fundera på rödvin istället, inbillar sig han gjort ett
misstag som så lättvindligt lämnat sina böhmiska hemtrakter.
Nu är polskan på plats mellan palmerna, med ett överlägset ömsint
leende.
Nu strömmar Nice in i hjärtat hos indiern, glider rosarött ända ner
i rotchakrats stenigaste regioner.
Nu har Nice fått minst nio turister till.
Nu tar kaliforniskan några kort av sig själv mot en forntida
fönstergavel.
Nu målar bohemen en bild av kaliforniskan, han kan trots allt inte
låta bli hur omotiverat det än blir, medan hon fotar sig.
Nu kommer brasilianskan in i bilden och förvrider alla former
ytterligare, gör fönstergaveln ännu grönare mot det gyllengula.
Nu parkerar neapolitanaren sin vespa med största omsorg mot en av de
vackrast krackelerade fasaderna.
Nu har polskan ställt sig vid ståndet med tvålsamlingen, vill
instinktivt välja någon distinktare doft än lavendel.
Nu har indiern funnit en flaska vetiver-olja som han dränker sig i
istället för medelhavet.
Nu lägger parisiskan sina händer mot den dyraste t-shirten och
smeker dess vulgära tryck.
Nu undrar norrländskan vars de riktigt stiliga fransmännen håller
hus idag.
Nu tar anglosaxaren sina sista steg i de gamla odrägliga gränderna,
viker av genom ett valv, rakt ut på den oskyldigt blåvita
strandpromenaden i all oändlighet.
wWw
10 maj 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar