mera Kollage av mina Kommentarer

på poeter.se , där jag numera är Antares Tritonus

Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).





Kollage av mina Kommentarer (9)


Jag vill veta mer om första raden, hur det var att ligga på det torget med ditt öra mot de kullerstenarna - som uppslag till en halv novell...?!

Dramatiskt drabbande dikt!

Jodå, du förmår fånga de mest osensationella skeenden i ditt magiska garn med spänt intresse. Det kallas poesi har jag förstått.

Så närvarande fångat hur man får syn på något visst (här håret) medan man gör något annat (här hämtar burk)

Jo, lo, en bra beskrivning! Av hur det brukar vara med det som aldrig är samma...

Gillar hur de dök fram ur fickan när de fick förfrågan - dessa flickor ingick tydligen i en större uniformsrock?!

Gud ett sånt omsorgsfullt arbete du måtte lagt ned på detta bedårande barn?! *
Bästa rimmet utser jag utan tvekan till skolan + solen :-)

Musikalisk linje i denna... och viska o aska passar bra ihop.

Vill ha en hel ask med sådana - älskar ordet!

Korridoren går perfekt ihop med "släpade jag fram min dåre". Dåren verkar vara du själv i den sällsamma skruden...?

Och slutklämmen ger en gammal skol-läseboksmässig, torr charm, som tillika ryms i inledningens blockflöjtsbaserade mantra...


* Andra gången läste jag "babysjuka", trots att jag uppfattade hennes namn första gången.
















Kollage av mina Kommentarer (8)


Du berättar en historia här, där de sedvanliga kännemärkena skickligt smygs in, så det verkar naturligt vem än beskrivningarna gäller.

Sagolikt fängslande språk i unikt välbekant skepnad!

Månskensvärld i full solbelysning, för mycket skall samsas med för lite, de simplaste tilltugg får högtflygande konsekvenser,

Närvarande undringar! Hur kommer barnet in i ballongen egentligen?

Älskar hur vetenskaplighet och vardaglighet samarbetar i denna levande skulptur.

Vilken vändpunkt...! Hur annorlunda hade det verkliga fallet kunnat bli...?

Javisst, själva ansatsen i en sådan fråga säger måhända mer om den alienerade frågeställaren än om svaret...

Jo, han älskar uppenbarligen fisk mer än disk, även till efterrätt... Gillar hur borgmästare gör för att man ska tro han fågelskådar istället.

Skönt tjuffande språk i denna, fuktigt häckandes, med spräcklig tolkning av lefvnaden, men vi fick aldrig reda på hur bena blivit röda egentligen... (kanske av kräftfödan, fast grönsakerna borde neutralisera)?

Effektfull liten fabel i poetisk dräkt...

Och när du byter lindor så byter du från rim till icke-rim! Och trikåerna går mycket riktigt icke riktigt på det rimmet!!

Underbar kommentar!! :-)



















Kollage av mina Kommentarer (7)


Spännande framställning av duet! Även jaget blir ju en hel liten trupp.

Liknelsen med den delade vårdnaden om kroppen är ett verkligt konststycke i sig,

Den här stretar åt två tydliga håll : BORT och NÄRA

Dras med i din iakttagelse, det ser verkligen underligt ut!

Ur en takmålad jesusgestalts memoarer?

Rullar in erotiskt flera gånger... mot spegelstranden. Påminner mig lite om Leonard Cohens Suzanne.

Minsann, den gamla dödsbilden borde va död vid det här laget... Du som behärskar det här med "döden" - vilken skepnad ska vi ersätta honom (förlåt, henne, hon den svarta) med??

Tja, den Husserl som visar sig i din medvetna upplevelse är fenomenologiskt sett den riktige.

Javisst, så kan det kännas när "det" kommer ut i ljuset... Och kanske är det mer verkligt då - att "det" inte alls är så förbjudet som samvetskvalen sökte göra det...?

Och märklig känsla att ta trappan upp istället för ner när man tar adjö...

Seriens numrering borde jag verkligen ha fattat! Tilltalar min idévärld med oändlighet efter det magiska sjutalet, och sedan börja om igen fram till dubbel oändlighet...

Och slutknorren har väl aldrig hänt?!











Kollage av mina Kommentarer (6)


Jag trodde du hade hållt på och skrivit poesi i många år... Hur lyckas man annars använda språkets register så välutvecklat som du gör?!

(fast hade du visat sju liknande haikus till, så hade jag kanske velat byta ut någon av dessa. Känns som du har potential till ännu mer sammanhängande snö...?!)

Mellan vitt och svart ryms lika mycket som i din poesi. Tolv toner som fortplantar sig genom tolv händer... Det rister i tolvfingertarmen av sällsamt användbara register.

Piano spökar här också... Gillar hur du plockar fram pianolocket som en insmält ingrediens i naturen.

Passiv-formen på toalettbestyren antyder tydligt hur utsiktspunkten är någon drottnings?!

Guldet går till entusiasten /sockiplasten. Silvret går till näckafelan /cd-spelarn. ess moll går nog tanten /ignorant en mest i.

...jo du gräver dig fint ända ned till Ferlin.

De författare som överlever är de som lyckas få bra proportioner mellan allt detta - dock inte rädda för att överdriva en smula och mista balansen ibland, med väsentliga delar av livet som insats.

...hade du travat upp riktigt högt på boktravarna vet vi inte hur det hade gått...

Javisst finns det alltid kvar någonting mer... Det brukar kallas kreativitet,

Halvvägs in i den atmosfärrikt fysiska dikten möter mig en handfull fantastiska iakttagelser av mer mental natur, varav jag gärna hade fått någon med mig att tugga på redan i inledningen.

Skulle just skriva "Låter som en potentiell 70-tals-visa; du borde ordna musik till" när jag fick syn på ingressen.











wWw