Kollage av mina Kommentarer

på poeter.se , där jag numera är Antares Tritonus

Dessa remixer från kommentarer gjorda 2011-12, varav flera får ny betydelse. Känns intressantare att läsa mina kommentarer än mina texter igen (även i de fall jag glömt din text som jag kommenterade).





Kollage av mina Kommentarer (1)


Första raden säger oerhört mycket, borde rentav vara titel!

Våra blickar är redan raderade, alltså skriver du?!

Efter första två raderna tänkte jag på dammtorkning ;-)

Gripande i all sin oglamourösa gråhet!

Visst räcker det med så liten dos för att framkalla så vittsvävande föreställningskomplex!

Poesi in i minsta vingpenna! Krackelerande vackert!

Betagande oblyg vägbeskrivning till det bubblande venusbergets inlopp (eller utlopp!), med snorklingen som extra finess!

...som spirande blodkärl leker vid älskogsbrynets tinningar...

Själv kunde jag nog gärna stå ut med deras ständiga duschande - sålänge jag slapp skrikande repliker och krav på mattor ;-)

Instämmer i stort sett. Dessutom : Om man förbjuder förnekelse, så riskerar man efterhand att glömma vad det var som icke fick förnekas.

Hänger intressant mellan inre o yttre.

Dölja behagen under magen - jo jag tackar jag för den glimten i det sedligt småglada ögat :-)













Kollage av mina Kommentarer (2)


Ja, det kreativa sinnet håller sig ibland helst till marginalerna,

Sällan har jag nog drömt detta huvudtema...

fast här är det väl så centralt att det är boken som har ännu en oläst dag, medan Tomas ägnar sig åt annat?!

Det låter smått omöjligt :-) men skönt...

Kosmiskt födelseögonblick som du gör mänskligt (eller tvärtom?), mäktigt komplext...

Ja, antingen är det helt perverterat, eller så är det ännu mer gudfruktigt friskt, att få till/upp dubbla registret :-)

Djävlar, det blir ganska gripbart trots allt, hamnar en bra bit över dödens meningslöshet.

Sedär, som de säga : en keps flyter lättare än spöket smiter ur sitt garn...

Jovisst, så kan en se det! Fast inte gjort nån direkt grej av hennes författarskap ännu...

en rolig modifiering av flickans hårdhänta hantering av vokaler o konsonanter!!

Ord är försök till medvetande, och de beror som sagt på hur man använder dem.

Ja har man lärt sig skruvkorkar från början så är det klart att det sitter i :-)











Kollage av mina Kommentarer (3)


Fin utforskning av hästens potential som pjäs och/eller levande

Söt trappa som går från allt från rynkigt, besattblommigt och rakt blått till synonymt och barnboksprickigt...

Bonusapplåd för kullerbyttan i tre sista radernas syftningsrytm!

Uppskattar hur du vänder inte bara kappan, utan även vinden,

Vilken sprittande exakt liknelse! Först föreställde jag mig fyra små motorvägsfiler genom sanden fram till gungorna, men det är ju själva gungställningen som är fyrfilig!!?!

Tolkningen av tolkningen : Naturligtvis! Emellertid essensen är : När du vågar hänge dig åt lösningen så blir problemet mycket lättare (att bära och förhålla sig till).

Du skulle nog tagit och packat ner benen i pappkartongerna eller kassarna, så kunde du lättare burit dem :-) (...själv hjälpte jag flytta en bra bit av syrrans lägenhet i måndags,

För att handla om stor försumlighet så blir det skön kontrast i att det är såpass flitigt skrivet,

Strukturmässigt lyckade är också övergångarna med de krassa konstaterandena : att det fick bli kloningen (med tillhörande nödvändighet av magiska förmågor)

och strax före fullbordandet fick jag läsa, här, hur hästarna far runt huset och söker sig mot ljuset... Kusligt hur benen faller av, fast barnen håller sig uppe.

Ville haft mer av dialogen, i synnerhet från jagets sida, gärna korthugget men tätare insprängt i övriga mystiken.

"En gång..." ger fint mytologiskt skimmer bakom det hela. Det kan också vara rent fysikaliska beskrivningar.



PS:et skänker mig en skönlitterär tillfredställelse som huvudtextens föreläsning avvaktar med.











Kollage av mina Kommentarer (4)


Spännande belägenhet?! Undrar om jag hade missat dig...

Jo, det är nog bara i sagornas stad som lok kan vara döda...? I verkliga livet är de ur funktion el dyl.

Här förefaller temat vara fart - hur man arrangerar tiden och hur man (inte) navigerar i den närmaste sociala terrängen. Sköterskan tycks haft rätt trots allt : det fanns två håll?!

Realistisk romantik från olika planhalvor... Lika fint sagt som fult sagt ;-)

För mig känns det här som nån svensk film från 40-talet ungefär, ifall man hade broderat till intrigen. Massa goda roliga ingredienser i denna, som skiss till ett familjeporträtt!

isen som en monstermor, tror hon måste ta liv för att få liv, en vacker liten grotesque, med svårmättligt hål i grånaden

Jo, blåsten måste ju ända bort till nollpunkten - så lika bra att ta i ordentligt, så att den hinner före allting har blåst bort -

Skönt inlevelsefull kommentar, som tar det hela både på allvar och lek!!

Finner vissa trådar här, såsom meanderremsan, ett potentiellt stenskulpterande, giraffen förstås, glasmjölk och dockor på dansgolvet, där Leon känner allt liksom lite utifrån men med närmast vetenskaplig skärpa.

Stackars grannar!?! Ett gott fortsatt skratt önskar jag dig :-) Denna kunde ha blivit mer allvarlig också...

Såsom en poet ser på fotboll :-)

Ägget ger hursomhelst (utöver bokstaven Ä) möjlighet att överblicka oändligheten, som vi annars knappast kan. Är egentligen inte så intellektuellt menad dikt, mest en sagobild.











Kollage av mina Kommentarer (5)


Jisses! Här har du fått igång både humorn o allvaret, i en skarpare blandning än på länge...

Intressant översättning till vardagliga förhållanden :-)

denna sagan känner jag den lever fastän överlastad av ruvande arketyper allihopa

imponerande bökig och roligt resonerande, fast kuslig förstås

En blå tomte skulle åtminstone kännas lite lugnare...?

Gillar balansen mellan ödslig melankoli och intensivt kryllande detaljrikedom.

Hieroglyfer ristade i hjärtat får man bara av att läsa detta!!

tycker mig förstå, särskilt den självfallet gula postbussen, emedan "det omåttligt självfallna" känns som själva poängen o livsluften för dessa

Mitt i allt "smyger du in" ytterligare reklam för dina välbakade ragor. Känns som om skådespelaren tittar rakt in i kameran en skarp sekund, bryter den fjärde väggen

Du verkligen berättar om berättandets psykologi.

Minns inte att jag heller skrattade förrän där... om jag ens orkade skratta längre :-) (Minns inte ens vilka bitar jag skrev före/efter /parallellt med vilka.)

Om trettio år skulle denna kunna vittna om en särskilt absurd episod i mänsklighetens historia...













wWw