inget Månvarv från Venus

episod 10


Zero! Ni är nere på noll eller uppe på noll. Helt enkelt så - ändå ett fullkomligt förvillande möte. Relationen sker mellan en manlig Venus och en kvinnlig Mars. Mars är fullt inriktad på att genomföra resan, trots att hon nästan aldrig hyser positiva upplevelser av färden. I Venus ögon verkar den vägen vara en meningslös tillvaro. För om Venus följer med så ändrar han sin resupplevelse till en positiv. Är känslan fortfarande negativ så blir det inget av. Positiv känsla är själva meningen till att vi lever. Det fattar inte Mars, för hon flyger titt som tätt utanför, hånar dem som har roligt, förklarar att deras entusiasm tyder på låg utveckling. Venus vet att det är sin egen brist som Mars hånar, men Venus kan ändå bli förolämpad och explodera tillbaks med dubbla marsstyrkan, särskilt när han förväntas vara man. Då imploderar Mars, då visar hon plötsligt ett helt planetarium av känslor. Man ska vara lyhörd för den kvinna hon har i sig, omedelbart och återkommande, tills Venus ej förmår slappna av ett enda månvarv av rädsla för att verka nonchalant. Fastän det värsta Mars vet är någon som bara håller på och tycker om och tycker om. I synnerhet att tycka synd om någon är förhatligt, blott inställsamt och kontraproduktivt.


Venus vill att hans älskling hör hur Ola Håkansson har dykt upp i ännu en gammal inkarnation. Det gör Mars, hon lyssnar återkommande på låten, på tisdag och fredag, sedan tisdag och fredag igen, osvikligare än alla kompisar som redan älskar Ola Håkanssons skapelser. Dessutom uppfattar Mars varenda stämma, för hon har sällan fem andra låtar i huvudet samtidigt. Dock visar hon inte minsta tecken på att vilja dansa, som naturliga brudar skulle gjort, tar inte ens tillfället i akt att höja Supertramp ett ytterligare snäpp mot skyarna, ej heller Slam Creepers som ni ju båda diggar. Istället riktar hon sin raket mot Tant Strul, inte det minsta uppslukad av Olas grej, bara basgången var okey. Venus som ej fått dela känslan faller rakt in i ett svart hål. Där slickar han en uranusisk tjej vars plutmun gärna imiterar O-la-la-Ooh i flera sekunder. Mars som just har visat övermänskligt engagemang har ändå inte visat sitt engagemang. Hur går det ihop?


Det hela hade möjligen funkat smärtfritt ifall saker varit som de varit, om parterna hållt sig i sina egna banor. Emellertid är både Venus och Mars tillräckligt intelligenta för att vilja utvecklas. Mars mål består numera i att leva på Venus, bosätta sig där en bra bit av tiden. Två timmar varje dag ägnar Mars åt att styra sin kapsel mot Venus. Efter fem års lidande har hon visserligen kommit lite längre ifrån sig själv, men närmare Venus är det inte många som märker att Mars nått. Snarare tror jordborna att hon härstammar från någon måne till Saturnus. Det är högst tragiskt, emedan Mars huvudsakliga mål är att bli mer erotisk och skönhetsnjutande. Men eftersom hon så sällan njuter av det, så vill ingen hjälpa henne på traven. Förutom Venus då, som ibland ägnar femton timmar varje natt åt att fingerpulla Mars, helst medan hon sover, så det känns mer spännande än när hon har bestämt det. Andra nätter tyr han sig till Pluto eller främlingar ännu längre ut. Venus vill dela alla sina upplevelser med alla, i någon form. Mars vill bara ha ett barn, även om det är mer än vad Venus någonsin skulle orka ta hand om. Nog för att Venus visar tillräckligt med initiativ för att plantera om hela jorden, men om Mars binder upp honom till en ofrånkomlig uppgift, så kommer Venus ägna all världens nyfikenhet åt varje annan vana än den nödvändiga. För Mars är kärlek handling, för Venus är kärlek upplevelse. Modifikationerna är lika många som metamorfoserna mellan övriga metallers inblandning.


Ty såsom man leker Venus Gud, skapar sina upplevelser, lockar fram dem ur materian, styr känslorna i olika kringelikrokar, leder dem genom Universum. Mars menar att upplevelser är irrationella, att man knappast kan styra dem, trots att Venus gör det (eller låter magnetfälten göra det). I Mars blick är Venus en galen clown, en kosmonaut som inbillar sig hur han sitter vid spakarna på ett rymdskepp. I sin skickliga fantasi sitter Venus där, fastän cirkusen i själva verket irrar totalt paralyserad, mot vad som än känns gott för stunden. Den ringlande drogröken drar rakt igenom varje logisk livsform, försvinner ut och in i sin egen föreställning. Mars tror tydligen på fullt allvar att Venus saknar inriktning, fastän Venus medvetet väljer bort tråkiga projekt hela tiden. Venus stirrar oförstående på Mars så spartanskt utrustade tangentbord, drömmer om dignande dragspel istället. Venus kan inte låta bli att le åt Mars skräckscenario, och känner igen sig i dess illusion. I Mars värld är Venus en robot, en marionett. I Venus värld är Mars en robot, en marionett. Och ni försöker förtvivlat få varann att inse den andres blindhet. Ni har ryckt tusen solglasögon från varandras ansikten, men ni har icke lyckats sätta dit något passande teleskop. Ni slår varann i solar plexus med värderingar som inte kan acceptera att bli nedvärderade. Trots att era konkurrerande radiokanaler ägnar sig åt samma rymd dygnet runt...

Ni är solens gåta. Di Leva reser mot nollpunkten längs nya cirklar. 1001.










011

Kärlekens Blodkärl

Anatomi -91



ni är
kärlekens krigare
med blodkärl som slagfält
och själskraft som vapen

ni opererar
på vilka personer som än rullas in
ni genererar
ur dött liv ett återfött


sörjer ni ingen
för allas kött
my army of lovers
vårt dagliga sötebröd
dess skönt arbetslösa
gift av evighets
lekamen


i sin karmatiska kramp
utslungas du
i vars magnetiska baksug
new age kom tillbaka

som ett helt hospital, Riket fyllt av spöken
läcker kulvertarna
underifrån
vidgar sig tunnlarna
ovanifrån
ljusnar min skrivande framtid
på en dator sin rapport till himlen




ni gör lika många avsnitt som
om Grey's Anatomy hade öppnat
sina portar redan när 1990-talet startade
med summer of '69
då mitt hjärta slog som hårdast
då mitt blod rann som snabbast
när sex och kärlek fortfarande kunde
sökas i samma outforskade mage


vi skall dö två gånger
vi skall leva tre gånger



när skalpellen har öppnat verkligheten
syr fantasin ihop resten

ni kämpar likt valkyrior
att rädda så många liv ni kan
medan min pensels svärd
ovärdigt förlustar sig
i sin akt av att ljusmåla av
era mörkaste strider
ini minsta droppe


Izzie Stevens känns som sångerna som
Izabella Scorupco spelade in
i en blandning av ABBA
Bangles och Belinda
till Västerlånggatan går vi
via Norrmalmstorg
fanns fängelser fast inga mentalsjukhus
fanns förbrytelser fast inga straff
fanns allmän chans men
endast med rätt tärning
fanns där dubbelt upp med damer och demoner
dock blott på pappret


ni gör riktiga insatser
äkta utveckling
konkret närhet

kan förakta mig själv
för att jag aldrig gör något mer
än att på sin höjd
älska er










011

Massage med stuvade skulderblad och benådade lår

Recept 72


Tag en ihopknuten kropp

Placera på bordsskivan framför dig

Tillsätt drygt tre droppar livstillit

Knåda och knåda (inifrån och) ut i båda ändar

Banka kompromisslöst på

Låt välbehaget fortplantas, för sakta skynket för


Märk hur subjektet kommer djupare in i samt längre utanför kroppen


Vänd på varelsen

Strimla samtliga muskler i lämpliga längder

Torka bort exakt sju droppar sjukdomsskuld

Piffa till genom valfria duttanden

Anbringa den i alla avseenden avspända i uppvaknad ställning

Flyg iväg och förbered nästa lekamen










011

snart inte längre ett Månvarv från Venus

episod IX
uppdagad några dygn senare



Alarmet går och filmskärmarna rullas undan. Scenen omvandlas till en kabin, en ensam kabin mitt i rymden. Där har ni hela tiden suttit instängda, du och dina månskuggor. Minst fem gånger till måste du stänga av larmet, och stänga av larmet, före varenda filmsekvens är försvunnen. Ändå betvivlar du att det här är vakenhetens nakna zon. Filmen om Venus och hennes nya måne kändes mycket mer verklig. Det här är inte alls lika roligt, dessutom mindre spännande. Du söker sända en signal till Suzanna, just för att linjen blinkar turkos, ej längre rosa. Det betyder tydligen att hon har skurit av förbindelsen. På hennes profil bekräftas det att du är den enda som Suzanna har blockerat. Alla dina andra hundra kontakter är fortfarande potentiella, men just Suzanna känns särskilt olyckligt. Ni hade en sådan glädjande, även utmanande vibration ihop. Du vill verkligen minnas henne som lekkamrat, som ultimat utproverska av rymddräkter, om än hellre glömma hennes infra-kosmiska åskådningar. Den kvinnan ledde dig vidare till flera andra himlakroppar, som inte alls känner dig, men som likafullt har kvar din ikon.


I kabinen blänker lika många knappar som emotioner i din hjärnas vindelvrår. De flesta instrument har du ingen somhelst koll på hur de kan användas, men dem du känner till behärskar du bättre än någon annan i hela rymden. Synthen startar. Ytterligare en förträngd sommarhit väller upp över kraterkanten. "Din lek under min kudde... Du tror att vi lägger pussel... ...hittar drömmarna, som jag gömt för dig" gurglar en sällsamt släpig, ändå ball stämma. Det slår dig att du alltid kan åka tillbaks till Tellus, till metropoler där som ditt liv aldrig ens har vidrört. Det franska riket vill du upptäcka på riktigt, de skall ha mer gott om storstäder och smågator där än i något annat rike. Ni hade aldrig behövt bygga en egen satellit borta vid Venus, även fast det var lärorikt. Här finns så ofantligt mycket av Venus i dess jordiska aspekt, skulle räcka för er i flera inkarnationer framöver. Långt utöver själva nöjesparken, finns här paradisiska städer, kryllande av de mest delikata varelser, många med både choklad, vanilj och marsipan i sina omloppsbanor. Gainsbourgh har alla karameller ni kan drömma om. Och om ni lyckas lyssna till en allvarligare flodådra som Nina Simone, så må ni märka att det finns sånt som släcker törsten på vilken måne somhelst, hur Venus hetaste källor har låtit oss gräva svalkande kanaler dit, som med tiden blivit hit. Du kan också testa Eartha Kitt, direkt på plats, som en lagom serious lagom funny mademoiselle, men då befinner du dig redan en bra bit från rötterna.


På pendeln mellan Venus och Jupiter får du en skön återglimt. Hon sitter där bakom hundra människor, Yoni, och skimrar som om hon skall kliva av vid sin super secret garden på Io. Det är så trångt så det skulle märkas alltför väl ifall du nästlade dig fram, helt osmakligt, i en överdrivet entusiastisk mission, just till Yoni. Eller så är det just för att du föreställer dig det som onaturligt som det blir osmakligt. Du försöker vinkablinka, men hennes blick är långt ute i Universum. Samtidigt anar du hur Yoni ser dig gott och väl. Nej, Gina Jacobi har du bara hört nåt spår av, men kanske följer hon också denna linjen. Nå, du skall ju av redan vid Tellus gamla måne, samla ännu fler idolbilder från förr, som underlag för de nya modellerna på venusmånen. Du får ju höra Yonis musik på rymdradion någon natt, även om det kan dröja några år innan de spelar Swedish Lovesong igen. Däremot körde de plötsligt Iza Scorupco igår, och du tyckte pärlan lät precis som Izzie Stevens, alltså själva karaktären i Grey's Anatomy. Trots en något glaserad yta ryms därunder hur starka känslor somhelst, av alla slag. Iza gjorde ingen serie inom musiken, blott en äkta pärlplatta. På filmfronten dras din farkost snarast mot Tuva Novotny, med solen i sina ögon, som färgar av sig på de venusvarma leendena. På nolltid är rullgardinerna åter neddragna.









454

dialog ett Månvarv från Venus

episod VIII (fullbordad några dygn senare)



Turkosa Tåspetstunga

Kors i kosmos! Är det här inte på prosa längre...?


Gurgel Grön

Vi har blivit förvandlade till figurer.


Gredelina Gräddöga

...med egna månsnurrande munnar...


Turkosa Tåspetstunga

Tusan nu fantastiskt! Va har ni för projekt på Venus får man fråga?


Gurgel Grön

Du är inte längre en enda solig linje.


Gredelina Gräddöga

...i någons regnbåge, syns mig den en smula förvriden...


Gurgel Grön

Fast mittpunkten ligger fortfarande i mitten av Universum.


Gredelina Gräddöga

...lätt för dig att säga som slipper vara ända ute i framtiden...


Turkosa Tåspetstunga

Hallå!! Så vi talar med varann nu då?!


Gurgel Grön

Det är kosmos som snackar med sig självt.


Turkosa Tåspetstunga

...någon som skriver en historia och nu har det blivit hög tid för dialog!!


Orangelus Organ

Jag befarar vi är med i Grey's Anatomy.


Turkosa Tåspetstunga

Där har de ju verkliga konflikter!!


Grabben Gråstrå

Vi gör inga såna livsviktiga relationer.


Rosa-Rumpa Trostrassel

Behöver väl både hjärta och fitta, eller hur har ni det?


Orangelus Organ

Låter bra!


Rosa-Rumpa Trostrassel

Alltså det var Venus vi är på, va?


Gurgel Grön

Visst, här är lagom hett för att leka kärlek med dödliga möjligheter.


Turkosa Tåspetstunga

Fruktansvärt inbjudande! Men hur många är vi egentligen?!?


Grabben Gråstrå

Ni är sex. Jag är den sjunde och sista.


Mariantoine de Maroon von Mage

Varför skulle det sluta med dig?! Du som inte ens vill föreställa dig något lyckligt slut...


Grabben Gråstrå

Slutet har allt.


Rosa-Rumpa Trostrassel

Du har bara en pitt.


Orangelus Organ

Har för mig du gillar Brad Pitt?!


Rosa-Rumpa Trostrassel

Depp!


Orangelus Organ

Deep! Jag ska sticka och sussa när de släckt den där apelsinen. Vem kommer med?


Grabben Gråstrå

Det blir aldrig mörkt i rymden. De har solarna på hela tiden.


Mariantoine de Maroon von Mage

Författarens reflektioner utstrålar sig emellertid på åtskilliga plan samtidigt, precis som liv gentemot skenbar död. I parallaxen av motiv blir där ibland snarare totalt mörkt för ofantliga tidsrymder...


Gurgel Grön

...ända till vi inser hur det ingalunda var på det viset blott.


Rosa-Rumpa Trostrassel

Wow, ni söver mig!


Orangelus Organ

Dina venusmånar känns minst lika schyssta som marsmånarna!! Har du snott dem??


Rosa-Rumpa Trostrassel

Mm, flera varv...


Gurgel Grön

Det är alltjämt sent 80-tal. Rullgardinen har bananer och aprikoser på sig.


Gredelina Gräddöga

...då en apekatt kommer in från balkongen för att lägga beslag på undulaterna...


Gurgel Grön

Scenbilden framstår klar först många år efter ljuset lämnade stjärnan.


Gredelina Gräddöga

...och vi redan har flugit till en skönare planet...


Turkosa Tåspetstunga

Ja, så tusan fantastiskt! Vi behövs ju som figurer lite överallt.

011

snurrandes ett Månvarv från Venus snurrandes

episod VI


Varv på varv far ni fram över Venezuela, den enda venusmånen i världen. Dygnen glider över i varann som ormar i en storstadsdjungel. Fastän berg-o-dalbanan för er i vansinniga vindlingar så har du sovit en bra stund. När du nu vaknar går varenda gata i turkos. Slottsfasaderna blinkar. Blott torngluggarna stirrar med sina illgröna symboler. Ni vet att de kan pusslas ihop till en zodiak, men alla har slutat fylla i journalerna. Det var ljusår sedan ni besökte ett tivoli. Ovanan vid dessa snabba signaler får eran forskargärning att fullkomligt tappa fokus. Föga hjälper det att erat svävande tåg blir ståendes på högsta spiran. Där utbreder sig på tok för gott om roligheter för att hjärnan ska orka skratta. Har ni glömt hur det var att skratta med kroppen? Du vill dras till ett fast kluster, en samlad punkt. Du längtar efter en enda sorts figur att studera ur varenda psykologisk vinkel som finns. Det kan vara kaniner, clowner, kvinnor, elefanter eller apor, rentav astronauter - spelar ingen roll sålänge som karusellen låter bli att kollidera med andra karuseller.


Förra tillfället som bergbanan passerade just denna zon var allting rosa, till en början sommarlätt men snart en gammaldags jordmurrig rosa, som ur närmast katolska katakomber. De turkosa stråken får magin att kännas ännu mer allvarlig, grundad på gråa väggar som den verkar vara. Huruvida uppfriskande eller sjuklig återstår att upptäcka. Ni hör fjärran sirener inifrån Venus. Du har en känsla av hur Venezuela vill vrängas ut & in, som magma genom någon krater. Berg- & dalbanan roterar runt sin egen axel. Yrseln blandas med suget i magen, men kan lika gärna vara riktig hunger och törst som onödig överstimulering. Ur luckan i stolsryggen framför dig rotar du förtröstansfullt ut ett sockertugg. Den komprimerade biten består egentligen av 112 moln spunnet socker, utvirade till en tråd som varit med och vävt solsystemets mest kända synthslinga. Det var den som Lizette Bubblan Dalberg visslade på när hon bevistade invigningsveckan av venusmånen. Då bar hon rosasött dygnet runt. Nu kräver filmmakarna att hon har turkost, för att stämma in i den senaste scenografin. Hela branschen har blivit kåt på turkost. Om allt har tänkt sig att sluta som en sjukhusserie utan slut, det återstår att se.


Här och där längs färden får atmosfären ett betydligt lättare tryck. Helt obeaktat backarnas karaktär - rentav mitt på blanka raksträckan - håller ni på att hisnande slungas upp ur sätena. Känns som om vagnarna är hästar. Dem som vägrar bära magnetiska magbälten tvingas försöka med magnetisk medicin. Skor med zick-zack-mönster må räcka ända till Spanien hemma på moderplaneten, men här blir varje zick eller zack en skrämmande chans att snedda rakt ut i tomma rymden. Så du försöker krama åt fötterna kring varann, för att inte tappa kontakten med tåget. Du vill ringla kvar ombord på Venezuela, minst elva månvarv till. En av dina egna inkarnationer kommer att sitta i en sagoskepp och vinka på dig. Då gäller det att byta åkattraktion, att hoppa av i exakta sekunden, att landa lagom före tunnelns mynning. Sedermera fyller du spöket med ditt liv, låter skeppet segla vidare i rymden. Vilken månde nästa måne bli? Merkurius sägs vara i färd med att sno åt sig den andra av Mars månar. Nå, du skulle hellre se att Triton lämnade sin neptuniska bana självmant och närmade sig dessa venusiska zoner.










454

med Syrran vid stugan Bakom Badmintonracket

Alltjämt ett Månvarv från Venus

episod V


Venus måne har fått ett namn. Ni kallar henne Venezuela, fritt efter ett land därhemma som ni aldrig varit i. Venus dag är fredag. Din raket roterar ytterligare ett varv runt Venus. Ni har sex hela dygnet. Ingenting annat rör sig än era munnar mot era organ. Den lugna orgelslingan växer timma efter timma allt närmare orgasm. Ibland längre ifrån, men så åter närmare... Värmen lägger sig från alla håll. Hinnan påminner om brända bål. Nu är det den längsta fredagen i hela solsystemet. Planeterna glider tysta. Blott kylskåpet väsnas. Venezuela kelar och vänslas. Du klämmer om hennes måne, ömsom fräckt, ömsom skönt. Ön anas ute i rymden, men ni håller er längs kustlinjerna. Venezuelas mage är en stor gul påskkula. Hon har fått en söt liten gremlin att ta hand om. Den är en giftgrön variant som tål både badkar och nattsmörgås, men ni måste sitta instängda varenda het dag under hela påskhelgen. På nätterna åker ni iväg på kvastskaft i jakt på vårens första björnbärssaft.


Ikväll sänds den allra sista episoden någonsin av serien Z. Nästan hela solsystemet ska se det. Inte ens skaparna vet hur många avsnitt som egentligen finns. Alla planeter har visat olika versioner. Repriserna blev mer och mer remixer. Dock att detta är sista avsnittet - det vet man. För det är det som serien handlar om. Venedig ska plocka av sig sin mask. Zorro kysser henne redan snett bakifrån. Sedan kommer bara ett sf-fanzine att finnas kvar. Inga scener har lyckats fastna på dvd. ZTV står bredvid och gapar. Det blir bara stillbilder, ikoner från spridda användare. Katedralen tänds och skjuts upp i rymden. Verkligheten blir en satellit till drömmen. Vi drömmer verkligheten. Venezuela bär den nya evigheten i sina banor.


Så zappar Zara Zapata plötsligt över till en helt annan vindling i universum, via ett grönt hål. Hon är din odrägliga granne som inte kan hålla signalerna i styr, fastän hon har flyttat ifrån huset för åtskilliga år sen. Du finner dig inblandad i den femte Alien-filmen. Den här gången är det du själv som är Alien. Tidigare har varelsen bara kläckts ur din kropp. Med jämna mellanrum har du fått utrota parasiten. Nu sitter du insugen i hela din tankegång och har inga planer på att avliva dig själv. Alla trodde att du var livrädd för Alien, och det är precis vad du är. Du vill vara totalt jäkla skräckslagen - såvitt det bara är för dig själv, för ingen annan. Bara sålänge som du upplever att du kan kontrollera livrädslan... vilket underlättas av vanans makt. Alien har återfötts så många gånger att ingen av er tar varelsen på blint allvar längre. Men ni sitter inte heller och skrattar som turister stup i kvarten. Fyra skilda regissörer har försökt forma Alien. Vem gör den femte matrisen? Ozzy Lizzy?! Clownen Kermit?! Jungfru Malena?! Kommer det bli en mestis, en blandras mellan Kapten Zoom och någon infödd ödla??!??










011

Spåret

DrömTrappa nr 1



steget fram
jag glider
steget tillbaks

steget fram
glider jag
steget tillbaks

det är
ett spår jag står på

som pojke
i en gammal dröm

ett steg ovanför verkligheten
här går det
att ta bara
ett steg

på universums allra kortaste räls
enkelriktad
går jag

hänförd
håller i styret
på åkattraktionen

som om det var
på låtsas
på någon sparkcykel
som satt fast
i marken
med gummisnodd
och aldrig lossnar

medan låten spelar
och spelar på hjul

folket jublar
färden går

steget fram
jag glider
tillbaks steget










011

DrömTrappa nr 0

= ORMEN





i mitten ett tomt
schakt
kring vilket ringlar sig
trappan
glittrande av applåder
uppåt och
uppåt och
uppåt springer dina steg
medan du
lutar dig
inåt mot
väggen för att inte
ramla
med tungan rätt i mun slungas ut
i rymderna
eller snarare krypa
ner igen
nej
då måste du ju lämna tillbaks
de magiska skorna
bättre att
hoppa upp och
ringla upp och
jogga upp och
hinna upp och
hinna upp till festivallokalen
där alla hundra
fulla av förundran
följer på skärmen
hur din dröm kom att ömsa
rädslornas skinn










011

Ytterligare ett Månvarv från Venus

episod IV


Ni sitter ombord på Venus nya måne med varsin kopp mintgrönt te. Kyligare dryck har de ingen här, trots att era pannor håller på att rinna ut över bordet. Där ligger korten i kusligt blandade rader. Ni är tre vetenskapliga gubbar som har programmerats till att vara pojkspolingar fyra gånger per dygn. Men era äldsta minnen har snart runnit ut med hjärnsubstanserna, kommer att svämma över hela serveringen - såvitt ingen kan ge er gammal läskeblask typ Troccadero. Matriserna springer bara runt och torkar upp trehörningar, Z:an och dylikt digitalt avfall. Då och då hissar de sina kjolar för några stridbara rymdmatroser. Alla är på väg till någon annan himlakropp. Venusmånen funkar utmärkt som mellanlandning inklusive övernattning. Innan Sirius hann blinka hade denna ombyggda måne uppnått helt andra dimensioner än de tänkte sig när de flyttade Mars ena måne hit. Under närmsta månaderna har den blivit solsystemets största turiststad, en megapol som täcker hela månen från pol till pol.


En grupp från EU 2, den centrala jupitermånen, låter sina människor plaska omkring i bassängen med alla bollarna. Delfinerna själva ligger under tiden och konfererar i varsin elevator. De kör trådlöst, upp och ner mellan skybaren och parkeringsdäcket. Naturligtvis finns det så gott om hissar att alla andra organismer också får tillfälle att utnyttja trafiken. Ni tre brukar räknas till schimpanserna, fastän ni har kromosomer från både bläckfisk och troll. På Triton där ni tillbringade era bästa studieår rådde ingen somhelst brist på kylskåp att förvara era forskningsresultat i. Belägenheten är så fruktansvärt mycket mer offentlig på Venus måne. Inte desto mindre är vartenda sällskap resenärer maximalt sysselsatta med sin unika kombination av projekt och förlustelse. Föga skulle någon lägga märke till ifall ni kissade under bordet eller snodde några Z:an ur välkomstmanualerna. Dessutom har Kosmopolisen så fullt upp med krokofanter och andra delirier i sina koffertar, så ni skulle få punga ut med guldchip för att ens få bli förhörda.


Plötsligt kommer den mest likörläckra matrisen fram till erat bord och drar ruter troll. Vad hon ska med det till har ni ingen aning om. Dock kysser hon kortet bakifrån tills det bildar par med hjärter fisk. Ett par av er sätter tet i vrångstrupen och blir förda till filosofie doktorn. Den tredje av er börjar rensa matrisens ben från nylonstrumpa. Du känner att det inte alls är första gången som det sker. Hon ler sådär mittemellan exaltering och tristess. Kanske lyckas du trots allt överraska henne - du är ju inte vilken simpel primat somhelst. Redan när du kittlar hennes knäveck får hon för sig att lapa upp lite av minnessubstansen som ni spillt mellan mint-tekopparna. Det plingar till, men du förmår ej avgöra om det kommer från matrisen eller från någon av er borta hos doktorn. Ni har redan tappat kontrollen över projektet, men i gengäld får du en egen elevator tillsammans med matrisen. Högst upp i tornet ser du hur rymdens rejäla mörker breder ut sig mellan stjärnor långt intensivare än du trodde fanns. Du längtar någonstans - möjligtvis hit en gång till. Matrisen slickar sig mellan låren tills du inte står ut längre - då plockar hon ut din hjärna. Istället planterar hon in ett spader-ess, väl invirat i sina egna blodkärl. Nu är du hennes marionettdocka.










454

ännu ett Månvarv från Venus

episod 3


Din raket försöker fara upp genom Venus atmosfär, men ingen hetta släpps ut. Inte sedan den väl har trängt in... Hon är ett växthus. Ni har fått banankontakt av tredje graden. På varannan schackruta står en broder Herrey och sjunger. Det finns ingenting som hindrar dig att kommendera dem att flytta sig. Men varje gång du försöker beordra så blir du bara arg över att de aldrig fattar själva. Och med sådan vrede funkar det inte. Du måste känna glädje och nyfikenhet också. Fast varje gång du blir positiv så glömmer du alldeles bort att handla. Du drömmer så starkt så att månarna byter plats av sig själva. I solen var dag är kroppen helt vag. Men du känner hur det var att hoppa tresteg, tolv meter när du var tretton år, det går aldrig ur muskelminnet. Djungelns lianer måste vara nånting liknande. Hon håller allting som i ett växthus. Drottningens dragningskraft gör dig schack matt. Du trodde att du var en ny sorts Fantomen, men solen börjar bli riktigt gammal på den här planeten.

Panelen blinkar ljusblå, att livet är alltigenom okey. Turkosa fält och rosa strimmor talar om att sommaren snart är kommen. Aldrig hade du trott att lugnet fanns i drakens grönaste öga. Sagan reinkarnerar sig. Nu är ni tre rymdfarare - ombord på ett mysterium mer besynnerligt än gräs mitt bland grus. Det blir ingen fotbollsmatch på tre skallar, och tennis funkar bara om en är domare. Likafullt rullar ni bollar framför fötterna dygnet runt - ifall det skulle uppstå ett maskhål att skjuta in i. Snarast känns det som golf över en öken, bara det att bollarna är biggare än någon enda säsong hemma på jordgloben, maxade med siffror och bokstäver i vartenda fält. Ett stort kryzz tycks det vara som ni studsar fram inom. Dina kompanjoner vill chansa på yatzy, medan du tänker kamma hem ZilverZurfarns dotter. Närsomhelst kommer det att säga RAZZEL och då är det bäst att redan ha byggt en skyttel lycklig nog att tåla allt framtida investeringsarbete som vinsten för med sig. Clownen af Geijerstam är mannen som kastar klasvis med meloner på månen. Bregotte Bigareau Barbaloos pumpa påminner om mycket klyftiga klanger. Det är rimtajm med Hemlige Adolphson, ett kalas för alla morgonpigga monsterdiggare.

Det sista tresteget landar på Venus egen måne, den som nyss tillhörde Mars. Tarzan byter dräkt med Stig-Helmer i en telefonkiosk. Exotiska tablettaskar regnar ner från hyllorna. Du försöker fälla upp en bok, men blir paralyserad av blotta omslaget. Det är pornografi. Venus har låtit sig gestaltas som en samling söta monster. Varelserna har precis börjat knapra på varandra i ett enda stilleben av spanska paprikor. Demoner ligger inslingrade i inga änglavingar. Allt väller sig och sväller sig i vårliga virvlar. Secret Suzie spelar sin syndiga synth. Och högst över allihop löper Louis Legstrong skrattande på styltor.










011

Bolla alla håll (Ramsa nr 0)

011

I

Bolla rock'n'roll
elva noll
rullar i bolero
alla håll

II

Bolla parasoll
tolv eller noll
håller stollen
ingen klocka koll

III

Bolla barbiedoll
lolla revolt
tar polisonger på bar patrull
pollineras så paroll på paroll (på papegojskoj)

IV

Bolla barkaroll
gnola gondol
Holland häller
olika håll

V

Bolla polymorf
golfspels konsol
scrollar trollformler
lobbar mot moln

VI

Bolla ball ballong
fålla kalsong
balanserar som på nålar
pålle på gång

VII

Bolla moll till dur
kontrollera - hur?
knullar med kulturerna
rollar in i mål










011

TRIT trillar dit

SerieManus 33



1. här sitter Trit

2. Trit är triangulär

3. Trit talar intressant

4. Trit lyssnar inte

5. ingen gillar Trit

6. tycker Trit synd

7. Trit ritar trianglar

8. Trit intresserar Trit

9. Vad vill Trit?

10. Trit spelar nyfiken

11. hittar Trit på

12. översta eller nedersta

13. Trit traskar trappor

14. älskar klättra i

15. och ramla i

16. Trit ligger betryckt

17. trasslig bland tårar

18. trots allt fri

19. utforskar Trit raksträckan

20. Trit hittar Runt

21. Runt irrar runt

22. rullar sig stirrig

23. Trit griper in

24. visar Runt riktningen

25. Runt rusar dit

26. kommer strax åter

27. Trit rynkar pannan

28. Runt går itu

29. blir lämpliga glasögon

30. Finns fler Trit?!?

31. tittar liknande fram

32. Trit träffar Tris

33. kysser varann förtrollade

34. Tris visar insidan

35. Trit trillar dit

36. Tris slukar Trit

37. Tris blir sexkantig

38. traskar Tris tillfredställd

39. längs självuppfyllande linjer

40. Tris träffar Ruta

41. Ruta omkramar Tris

42.
[tom ruta]

43. Var försvann Tris?
[tom ruta]

44. Ruta maten njuta
[tom ruta, SLUT]




Trit är en triangulär form (med fyra tänder inom sin mun/kropp). Emellanåt är Trit flexibel o böjbar. Enda idén hittills som jag verkligen börjat teckna på riktigt...










454

plötsligt samma fontän

från några vårar sen i omgjord version




du står på samma lilla fält som alltid

i dina soldränktaste drömmar har våren redan börjat

för hela livet kommer duschandes nu

kring springbrunnen samlas de andra barnen

plötsligt är du inte alls där

du står mitt bland allihopa medan de ropar på dig

sprang här på samma ofantliga fält










011

Resan till Rymden via skolgård

syntes 87, episod 5

Vårsoligt är det i rymden idag. Om morgonen tar jag vägen förbi Venus. Alla folk ligger och sov, transiten dröjer. Så jag får för mig att utforska skolområdet i lugn och ro. Min gamla månlandare tar mig över de bekantaste plättarna. Grus och gräs, asfalt och rost i en himmelsk röra, en eller annan raketrest, men det märkligaste är att de fortfarande kör tegel på hela skolbyggnaden. Längdhoppsplankan skymtar ett par eviga sekunder från trestegsplankan. Raketer har skjutits upp väldigt många vid det här laget, men jag har gladeligen fastnat på rymdstationen i omlopp på omlopp på omloppsbana. Som vanligt är det först nu som jag är här på riktigt. Merkurius snurrade alltför snabbt och gömmer sig i jäklans ironiska korridorer. Mars har alltid framstått som ett väl drastiskt kliv rakt ut. Blicken ska visserligen vara fokuserad för att verkligen möta någon, men inte bara på en punkt i taget. Undrar hur mitt liv kunde sett ut ifall jag hånglat med någon tjej då? Tänk ifall jag hade fattat kopplingen mellan kroppen och känslorna! Där stod jag på Venus flexibla, kameleontologiska ytskikt. Och det är här jag går omkring - fast det är någon annan som tar stegen. Mina joggingskor gnistrar av månens magiska strålar. Det är sol överallt. Bröderna Herreys låter lika gyllene som de kändes då. Trodde att de till sist skulle visa sig vara löjliga, men nej då - det är bara de tuffare banden som också har blivit bra. Den andra människan har visat sig vara jag, trots allt. Alan Parsons' Project har kommit fram till Alphaville. Man joggar alltjämt längs 80-talet. Folk lyfter redskap och håller sina hundar fjärrstyrda. Tydligen är det inte bara katter som jagar alla fåglar. Jag är åter på väg upp till trädtopparna, efter drygt tjugo år av tramp på stigarna. Paradoxalt nog är jag som tyngst nu, men farkosten ska ha burit dubbelt så stora varelser. Det är bara att välja vilken blick man tror på. Min månlandare drar mig bort mot transiten. Ska hem och fylla på aggregaten, så att inte tankarna börjar knorra negativ energi. Allt känns tillräckligt, på gott eller ont. Trestegsträden får jag ta lite senare fram längs vårkanten... /Jon-Stefan Zurr

454

Resan till Rymden via tvättmaskin

syntes 87, episod 2


Det ska föreställa att det regnar i rymden idag. Regnar gör det utanför kapseln. Och innanför luckan far tvätten runt. Testar att köra rymddräkten direkt, fastän den ska tvättas med en helt annan kemi. Min rymddräkt är ju ändå såpass begagnad så den kan knappast bli mer illa tilltygad. Har haft den sen -87, en visserligen klassiskt orange, men med turkosa inslag i alla förstärkta leder. Och den tillhörande ryggsäcken är mycket skrikigt grön med ett stort Z på (ifall man skulle tappa kontakten med moderplaneten). Fast de riktiga rymddräkterna får vi ju först då vi åker iväg i den äkta kapseln. Professor Björnefink for i en tvättmaskin. Det var på den tecknade tiden, då när man kunde färdas på alla sorts framtida vis. Inser att jag egentligen gillar regn - så länge som det är 40 grader. Lätt mulenhet dämpar mina mest nervösa gnistor. Hängande regn får organismen att känna förväntan. Men det måste finnas goda solchanser, åter spricka upp så snart det börjat ösa. Stril får gärna hålla på under mer obegränsade tidevarv. Förutan den förbannade solen rakt i plytet mår jag som en lycklig månomseglare. /Jon-Stefan Zurr










011