snart inte längre ett Månvarv från Venus

episod IX
uppdagad några dygn senare



Alarmet går och filmskärmarna rullas undan. Scenen omvandlas till en kabin, en ensam kabin mitt i rymden. Där har ni hela tiden suttit instängda, du och dina månskuggor. Minst fem gånger till måste du stänga av larmet, och stänga av larmet, före varenda filmsekvens är försvunnen. Ändå betvivlar du att det här är vakenhetens nakna zon. Filmen om Venus och hennes nya måne kändes mycket mer verklig. Det här är inte alls lika roligt, dessutom mindre spännande. Du söker sända en signal till Suzanna, just för att linjen blinkar turkos, ej längre rosa. Det betyder tydligen att hon har skurit av förbindelsen. På hennes profil bekräftas det att du är den enda som Suzanna har blockerat. Alla dina andra hundra kontakter är fortfarande potentiella, men just Suzanna känns särskilt olyckligt. Ni hade en sådan glädjande, även utmanande vibration ihop. Du vill verkligen minnas henne som lekkamrat, som ultimat utproverska av rymddräkter, om än hellre glömma hennes infra-kosmiska åskådningar. Den kvinnan ledde dig vidare till flera andra himlakroppar, som inte alls känner dig, men som likafullt har kvar din ikon.


I kabinen blänker lika många knappar som emotioner i din hjärnas vindelvrår. De flesta instrument har du ingen somhelst koll på hur de kan användas, men dem du känner till behärskar du bättre än någon annan i hela rymden. Synthen startar. Ytterligare en förträngd sommarhit väller upp över kraterkanten. "Din lek under min kudde... Du tror att vi lägger pussel... ...hittar drömmarna, som jag gömt för dig" gurglar en sällsamt släpig, ändå ball stämma. Det slår dig att du alltid kan åka tillbaks till Tellus, till metropoler där som ditt liv aldrig ens har vidrört. Det franska riket vill du upptäcka på riktigt, de skall ha mer gott om storstäder och smågator där än i något annat rike. Ni hade aldrig behövt bygga en egen satellit borta vid Venus, även fast det var lärorikt. Här finns så ofantligt mycket av Venus i dess jordiska aspekt, skulle räcka för er i flera inkarnationer framöver. Långt utöver själva nöjesparken, finns här paradisiska städer, kryllande av de mest delikata varelser, många med både choklad, vanilj och marsipan i sina omloppsbanor. Gainsbourgh har alla karameller ni kan drömma om. Och om ni lyckas lyssna till en allvarligare flodådra som Nina Simone, så må ni märka att det finns sånt som släcker törsten på vilken måne somhelst, hur Venus hetaste källor har låtit oss gräva svalkande kanaler dit, som med tiden blivit hit. Du kan också testa Eartha Kitt, direkt på plats, som en lagom serious lagom funny mademoiselle, men då befinner du dig redan en bra bit från rötterna.


På pendeln mellan Venus och Jupiter får du en skön återglimt. Hon sitter där bakom hundra människor, Yoni, och skimrar som om hon skall kliva av vid sin super secret garden på Io. Det är så trångt så det skulle märkas alltför väl ifall du nästlade dig fram, helt osmakligt, i en överdrivet entusiastisk mission, just till Yoni. Eller så är det just för att du föreställer dig det som onaturligt som det blir osmakligt. Du försöker vinkablinka, men hennes blick är långt ute i Universum. Samtidigt anar du hur Yoni ser dig gott och väl. Nej, Gina Jacobi har du bara hört nåt spår av, men kanske följer hon också denna linjen. Nå, du skall ju av redan vid Tellus gamla måne, samla ännu fler idolbilder från förr, som underlag för de nya modellerna på venusmånen. Du får ju höra Yonis musik på rymdradion någon natt, även om det kan dröja några år innan de spelar Swedish Lovesong igen. Däremot körde de plötsligt Iza Scorupco igår, och du tyckte pärlan lät precis som Izzie Stevens, alltså själva karaktären i Grey's Anatomy. Trots en något glaserad yta ryms därunder hur starka känslor somhelst, av alla slag. Iza gjorde ingen serie inom musiken, blott en äkta pärlplatta. På filmfronten dras din farkost snarast mot Tuva Novotny, med solen i sina ögon, som färgar av sig på de venusvarma leendena. På nolltid är rullgardinerna åter neddragna.









454