MålarMuséet o MånMuséet

ingår i den just påkomna serien Mystiska Muséer



Museum nummer 2


På Målarmuséet svämmar det över av gamla målare. Tillsammans har de målat hela världen, var och en för sig. Här sitter de numera i sina ramar och iakttar oss. Somliga bakom glas, andra naturellt, några stora, många små, betraktar de oavbrutet oss besökare. Vi skyndar från ram till ram, för att inte bli alltför uttittade. Men vi låtsas flanera långsamt, för att inte verka alltför ytliga. Många målare har en djup historia, dold bland åtskilliga lager färg. En eller annan har skrapat bort all färg, bara behållt några enstaka linjer. Även i linjerna går att spåra vilken färg de har arbetat mest frenetiskt med under sina liv. Det doftar såväl vetenskap som fantasi om hela Målarmuséet. Själva entrén är likaså målad. Vi får gissa vilken av målarna härinne som gjorde det. I sista salen presenteras svaret.


Det är ett snurrigt museum som vi har hamnat i. Flera salar är surrealistiska, men ligger sällan intill varann. I gyllene snittet återfinns emellertid den mest realistiska målaren av allihop. Vi ser verkligen hur han fortfarande lever, uppspikad på en guldkrok. I mitten av muséet är en avdelning inrymd när man kan måla sig själv, eller varandra om man så vill. Enorma grupper av barn ockuperar denna avdelning dagarna i ända, så vi får nöja oss med vad de riktiga målarna har åstadkommit. Ibland kan det hända att någon talar särskilt till oss. Då öppnar målaren sin mun. Ut väller vissa färgkombinationer, som strängar med en genetisk kod i. Strängarna blir lätt konkreta teorier om sin egen konst. De rinner ut ur ramen, ner över golvet och färglägger hela muséet. Vi får vada över påstridiga perspektiv. Städerskorna har hemskt mycket att stå i.










Museum nummer 1


Månmuséet är känt som det enda museum i hela universum som har öppet på måndagar. Om det är sant vet vi mycket lite om, men vi besöker Månmuséet en vanlig måndag i maj. Omedelbart får vi unika upplevelser - eller om vi redan hade dem på förhand?! För här finns universums samtliga månar samlade. Längs en tryggt arrangerad omloppsbana möter oss en ny måne i varje sal. Härinne, fjärran från solar och planeter, får var och en måne det fokus den förtjänar. Till och med Venus strålar av fröjd över den måne som hon aldrig haft. Det har tagit sin runda tid att slita månarna från sina respektive himlakroppar. Hur man lyckades få in alla dessa månar i muséet, eller ens en handfull av dem, förblir nog en gåta för oss som aldrig varit på Europa. Blott våran egen måne möter oss med förnöjda små snurranden. Det sker i det allra mittersta rummet. Här känns det som om vi alltid har varit, som i ett moderskepp. För den som vågar går det förmodligen att hitta ut ur muséet igen. Io?! Det är fullt möjligt. Följ det starka återskenet från Titan och vidare bort över Tritons förtrollande fjäll... Där ska du se hur du har fullbordat första lilla etappen på en ofantligt ofullbordbar färd längs universum. Emedan här alltid är måndag, har vi hur gott om tid somhelst på oss att njuta av besöket, just inslungade genom söndagens svarta hål. På negativet var det ursprungligen en sol.







777