Tionde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet. Vi befinner oss fortfarande på näst högsta våningen.
Javisst, denna hyresgäst är en häst! Hasse lever ensam härinne sedan hans omhändertagerska försvann. Tindra skulle bara kila ut och köpa pepparkakor i den kyliga oktoberkvällen. Nu måste hon ett par dygn ha varit borta. Hasse känner att tjejen alltjämt lever - fast kanske har hon blivit kidnappad?!? Ej heller vet den lilla gubben vad Tindra heter i efternamn - så det blir extra svårt att telefonera till någon spårningsväxel. Kan det ha rört sig om Wetterström eller Winterhöst - möjligtvis Vinnarhäst?
Kvar på skivtallriken snurrar Rusningstrafik från 1997 med Lars Winnerbäck. Varv på varv på repeat får hästen höra violinvisor och snåriga ballader blandade med krämig rock'n'roll och rentav en allsång. Hasse skrattar gott varje gång åt den satiriska "Ja, nu är alla små stjärnor. Och alla får vara Lucia - det behövs inga tärnor." som efter diverse turer kring internets familjära framväxt åter rimmar på "Nu har alla så otroligt klyftiga lingohjärnor". En sång handlar om Långstrump, Rasmus, Rövardotter och Riddar Kato i samma, alla dem som Tindra brukat natta honom med. Hasse funderar på att bli recensent - i så fall retroaktivt, eftersom ingen nu tycks kunna hjälpa en instängd häst att sätta tankarna på pränt.
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar