Från min skoltid på 80-talet osv, som jag saknar alltmer för varje år... intressant att mina bästa kamrater bar samma namn. Ofta träffade jag var o en för sig, men emellanåt två eller rentav alla tre samtidigt :
Med den första Fredrik lärde jag mig teckna figurer och se det roliga i olika personer. Med den andra Fredrik lärde jag mig att inte längre vara rädd för simhallen samt träna upp bollsinnet. Med den tredje Fredrik lärde jag mig att författa långa brev och vandra oändliga utflykter.
Fredrik 1 kunde lätt imitera skämtsamma ramsor och hitta slingorna på våra små synthar. Fredrik 2 gick också på blockflöjten, men sedan var det musikvideos vi upptäckte på nya satellitkanalerna. Fredrik 3 förstod att det fanns oerhört avancerade musikstycken, som han ofta fick mig att lyssna på och försöka följa med i notbilden till.
Med den första Fredrik spanade jag in gamla Tårtan plus episoder av Två Snubbar, och mellan varven åkte vi karusell eller drog runt hyreshuslängorna och fick se folk bli arga, köra fort, tappa kepsen osv, som att leva i en stumfilm med kommentarspår. Med den andra Fredrik blev det en modernare horisont, genom kulörta simglasögon, med innebandyklubbor och klistermärken på aktuella mästerskap, om än våra racketar var lika gamla som skolans tegelmur. Med den tredje Fredrik kom sporten och lekarna i form av dataspel, som förvisso de andra två Fredrikarna raskt hakade på, likaså jag mitt i mina allt längre tresteg och verkliga hopp. Ändå började jag tappa bort Fredrik 1 och Fredrik 2 någonstans där i all digital upprustning, vilken Fredrik 3 initierat, i märklig kontrast till all naturnära fjällvandring som skulle bli hans livsluft.
Numera är alla tre bundna vid varsin kvinna och har flera barn (nå, kanske inte en av dem). Däremot jag, trots tusen spridda chanser längs sand och skog genom stad, har fortfarande ingen.
Den första Fredrik tänker jag på som den andra, kanske på grund av hans efternamn eller för att vi återknöt umgänget under högstadiet när den andra Fredrik hade funnit lite tuffare kompisar. Den tredje Fredrik skulle bli den ende jag brukade träffa långt efter skolåren, fastän lärde känna honom i mellanstadiets allra sista fas, då medan de två andra fortfarande var med på tydliga hörn, likt en potentiell cirkel.
Ihop med den första och den andra Fredrik låtsades jag vara karaktärer ur galenskapade program, scener från jönssonligor och sällskapsresor, även engelska sketcher när vi börjat fatta språket. Likafullt var det först med den tredje Fredrik som filmkameran kom fram, genom ett vuxnare allvar mixat med ännu mer naivt skruvat material. Hade det ens kunnat bli lika djupt utforskande med Fredrik 1 och Fredrik 2 - ifall vi skulle ha följt min (outtalade) önskan att fortsätta träffas då?!?
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar