Elfte av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Denna delvis inspirerad av min bästa skrivarvän.
Ninni tar sin fantasi
på fullt konkret allvar
i hur rummen gås igenom
för längs hallen faller höst
där krispiga kappor hårdnar,
över halva köket redan det snöar
på porslin som måste tina
och åter stelna till disk
[isade sjukdom nyss??]
sedan djupt i sovande garderober
hänger vårknoppar och väntar
medan i badrummet dröjer dofter
av varmaste sommar kvar
- har Ninni ofta funderat på
om hela lägenheten är en dröm
och vilket rum hennes kropp
egentligen ligger i
[snöade där nyligen??]
lugn om än med
uppskruvade ögonlock
knaprandes på löven
gula, bruna, vita, gröna,
gredelina till en enda sylt
[spirade livet just??]
av söndersmulade möbler
i Ninnis minne exakt
som de nyss alltid hade
stått utplacerade tills
en tornado grep in
genom karmans fönster
[stormade döden precis??]
och riste i pianots psyke
likt infekterad fisk
där varje nyckel ut
till trapphuset mixades
ihop med tolv månaderna
som redan har bytt rum
till nästa seriös kulör
av skrumpnande ackord
[skymtade även violin??]
längs cirkulerande hörn
i hennes växande karusell
uppåt ännu en god jul
Serien skapas från högst till lägst belägna lägenhet. Har nu klättrat ned till näst-näst högsta våningen.
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar