Hyresgäst 087 : Familjen Färgelunda

Fjortonde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. 

Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet. 

Denna tog mig märkligt nog återkommande dygn att knåpa ihop, trots att uppslaget är relativt enkelt.

 

 

på måndagar går de i mörkblått

mot sjukhuset, simträning, skolkris,

till storkontor, upphämtning, lågpris

sen hemma med far, bygger burkslott

 

på tisdagar står de i ljusgrått

vid hållplatser, väntar på soldis

tills tårna känns som gredelin gris

väl hemma med mor, kavlar julgott

 

 

på onsdag får barnen orange skog

att brandsläcka raskt över datorn

där storsyrran missar ekvatorn

fast lillebror tror att den fanns nog

 

på torsdag tar morfar turkos tur

och farmor varannan tur rosa

får fint titta till sina barnbarn

har tillverkat gåvor av trä /garn

 

 

på fredagar rusar de guldgult

längs grannarnas trappor så lekfullt

att kvällarna hinner ikapp strul

 

 

på lördag körs alla kulörer

omkring i en tunnel så kolsvart

som godis på skärm små jonglörer

förvillar familj in i hål - vart?

 

på söndag de drar violettvitt

till kyrkan i nystrukna lakan

ty varje plagg ligger i tvätt spritt

längs tankar på veckan knappt vaken

 

 

på måndag igen går de mörkblått

mot storkontor, simträning, skolkris,

till sjukhus att hämtas, rabattpris

sen hem nu med mor, bygger burkslott

 

på tisdag igen står de ljusgrått

vid hållplatser, väntar på soldis

tills fingrar känns redo för skön spis

väl hemma med far, gräddar julgott

 

på fredagar rusar de guldgult

längs grannarnas trappor så lekfullt

att hoppa två dygn ingen skuld ger

 

 

 

 

ZYZ

Hyresgäst 089 : Emile Elmi

Tolfte av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet.

 

 

Emile Elmi har en mor från Somalia och en far från Frankrike. Han är glad för bägge bakgrunderna, men ibland undrar han vad föräldrarna har här att göra i denna svenska stad. De pratar bara om sina vitt skilda barndomsår (eller om de senaste apparaterna som finns över hela jorden) medan hans egen barndom var tämligen svensk. Själv trivs Emile som fisken i sjön - åtminstone sålänge han spelar innebandy och spanar in alla sorts teorier. Och däremellan går till jobbet på elcykel-lagret och bara säger hej [snarare skriker HALLOJ!]. Vill man prata närmare så blir det lätt en problematisk tröskel - inte bara med män. Och sedan när folk väl börjat meddela sig, tycks de aldrig kunna sluta. Samhället liknar alkohol.

 

...i tvättstugan kan samma människa prata oerhört hjärtligt med en ena gången, men vända direkt i dörren andra gången - som om de trodde de var osynliga. Ibland kommer distansen innan intimiteten - ibland efter. Mönstret gäller hursomhelst oavsett om det är en mamma, en flicka eller en gubbe. Det skulle kunna röra sig om en kulturell schizofreni - eller så scannar folk av ens kropsspråk ofantligt fort?! Reaktionerna behöver ju knappast vara personligt riktade - alla kan växla tillstånd inuti. Emellertid känner Elmi oftast att han skulle stå i centrum, eller skuggan av centrum.

 

Förutom all komplex litteratur vid universitetet, har Emile inte kunnat undvika att läsa i den vanliga psykologin om anknytningsstilar, där han själv verkar fungera som "otrygg undvikande". Elmi inser att han upplever människor som antingen alltför avvisande eller alltför påträngande - sällan något tryggt mellanting. Svårare att förstå är hur man genom sina egna ("ärvda") beteenden tenderar framkalla samma beteenden hos omvärlden. Projiceringen har liksom varken en början eller någon ände (förutom just nu, om man bestämmer sig för att vara trygg med läget).

 

Elmi har fått ett sakta spirande Elvis-intresse genom sina närmsta grannar, som titt som tätt spelar Presley genom tapeterna. För elva år sen lät musiken supertråkig, ljusår ifrån hans uppväxts hiphop. Emellertid nuförtiden känns merparten som choklad, lika god varje gång. De tusen Elvis-sångerna låter ömsom stolta och käcka - ömsom smärtsamma och vemodiga. Ekona antyder att Sverige måtte ha varit amerikanskt för sextio år sedan, eller mer nyligen än så. Samtidigt har Emile hört att Sverige var nästan ryskt - så han vet inte vad man ska tro. Kanhända vänds den svenska kappan efter varje vind eller så besitter den världens mest välbalanserade styrsel. Den neutrala hållningen känns som förevigt hip pop, ett mörker klätt i vit rock.

 

 

 

 

 

ZYZ

Hyresgäst 090 : Ninni Wexin

Elfte av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Denna delvis inspirerad av min bästa skrivarvän.

 

 

Ninni tar sin fantasi

på fullt konkret allvar

i hur rummen gås igenom

för längs hallen faller höst

där krispiga kappor hårdnar,

över halva köket redan det snöar

på porslin som måste tina

och åter stelna till disk

[isade sjukdom nyss??]

sedan djupt i sovande garderober

hänger vårknoppar och väntar

medan i badrummet dröjer dofter

av varmaste sommar kvar

- har Ninni ofta funderat på

om hela lägenheten är en dröm

och vilket rum hennes kropp

egentligen ligger i

[snöade där nyligen??]

lugn om än med

uppskruvade ögonlock

knaprandes på löven

gula, bruna, vita, gröna,

gredelina till en enda sylt

[spirade livet just??]

av söndersmulade möbler

i Ninnis minne exakt

som de nyss alltid hade

stått utplacerade tills

en tornado grep in

genom karmans fönster

[stormade döden precis??]

och riste i pianots psyke

likt infekterad fisk

där varje nyckel ut

till trapphuset mixades

ihop med tolv månaderna

som redan har bytt rum

till nästa seriös kulör

av skrumpnande ackord

[skymtade även violin??]

längs cirkulerande hörn

i hennes växande karusell

uppåt ännu en god jul

 

 

 

 

Serien skapas från högst till lägst belägna lägenhet. Har nu klättrat ned till näst-näst högsta våningen.

 

ZYZ

Rum Möblerat med ELVISsånger

Om jag kunde möblera min enrummare med bara 12 av alla låtar Elvis Presley framfört.... Här är de melodier jag skulle välja nuförtiden (att hänföra till vanlig interiör). Dessa tycks mig allra svårast att tröttna på eller lättast att älska. Håller alltjämt efter fyrtio års återkommande lyssningar, även tack vare körsång av The Jordanaires m.fl. [kompositörer inom klamrar + år för Elvis insjungning]. Anger ett något mindre övertygat alternativ för varje post, vilka egentligen bildar en dubbel-tolva = 24-i-topp.

1. Bokhyllorna

LIFE

"A vast and timeless source began,

intelligence was born and then..."

[Shirl Milete -70]

eller

(NOW AND THEN THERE'S) A FOOL SUCH AS I

[Bill Trader -58

originally for Hank Snow]

 

2. Spegeln eller Tavlan

SHE'S NOT YOU

[Leiber & Stoller + Doc Pomus -62]

eller

(YOU'RE THE) DEVIL IN DISGUISE

[Florence Kaye, Bernie Baum, Bill Giant -63]

3. Skafferiet + Kylskåpet

SWEET CAROLINE

[Neil Diamond -70]

eller

TUTTI FRUTTI

[Little Richard -56]

4. Soffan [inklusive TV-rutan]

STUCK ON YOU

[Leslie McFarland and Aaron Schroeder -60]

eller

THE WONDER OF YOU

[Baker Knight -70]

5. Tamburmajoren = Klädhängaren

KENTUCKY RAIN

[Dick Heard and Eddie Rabbitt -69]

eller

WEAR MY RING AROUND YOUR NECK

[Bert Carroll and Russel Moody -58]

6. Sängen

UNTIL IT'S TIME FOR YOU TO GO

[Buffy Sainte-Marie -72]

eller

SUCH A NIGHT

[Lincoln Chase -60, originally for Drifters]

7. URET (allt mellan mobil och moraklocka)

IT'S NOW OR NEVER

[Wally Gold and Aaron Schroeder -60

based on O SOLE MIO by Eduardo di Capua from Napoli]

eller

ANYWAY YOU WANT ME (THAT'S HOW I WILL BE)

[Aaron Schroeder and Cliff Owens -56]

8. Skrivbordet + Snurrstolen

RETURN TO SENDER

[Winfield Scott and Otis Blackwell -62]

eller

LOVE LETTERS

som förut kändes dötrist, men nu mognat avsevärt

[Edward Heyman and Victor Young -66 /-70]

9. Byrålådorna

LAWDY MISS CLAWDY

[Lloyd Price -56

later Reshaped into Dizzy Miss Lizzy]

eller

(cause I don't have a) WOODEN HEART

"Muss i' denn zum Städtele hinaus"

[Wise, Weisman, Twomey and Kaempfert -60]

10. Pianot

(NO) ONE-SIDED LOVE AFFAIR

[Bill Campbell -56]

eller

(YOU'RE SO SQUARE) BABY, I DON'T CARE

[Leiber & Stoller -57]

11. Lamporna (med stängda gardiner)

DON'T CRY DADDY

"You've still got me and little Tommy

Together we'll find a brand new mommy"

[Mac Davis -69]

eller

INDESCRIBABLY BLUE

[Darrell Glenn -66]

12. Mattorna

GENTLE ON MY MIND

[John Hartford -69]

eller

THE NEXT STEP IS LOVE

[Paul Evans and Paul Parnes -70]

ZYZ

Hyresgäst 091 : Hästen Hasse

Tionde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet. Vi befinner oss fortfarande på näst högsta våningen.

 

 

Javisst, denna hyresgäst är en häst! Hasse lever ensam härinne sedan hans omhändertagerska försvann. Tindra skulle bara kila ut och köpa pepparkakor i den kyliga oktoberkvällen. Nu måste hon ett par dygn ha varit borta. Hasse känner att tjejen alltjämt lever - fast kanske har hon blivit kidnappad?!? Ej heller vet den lilla gubben vad Tindra heter i efternamn - så det blir extra svårt att telefonera till någon spårningsväxel. Kan det ha rört sig om Wetterström eller Winterhöst - möjligtvis Vinnarhäst?

 

Kvar på skivtallriken snurrar Rusningstrafik från 1997 med Lars Winnerbäck. Varv på varv på repeat får hästen höra violinvisor och snåriga ballader blandade med krämig rock'n'roll och rentav en allsång. Hasse skrattar gott varje gång åt den satiriska "Ja, nu är alla små stjärnor. Och alla får vara Lucia - det behövs inga tärnor." som efter diverse turer kring internets familjära framväxt åter rimmar på "Nu har alla så otroligt klyftiga lingohjärnor". En sång handlar om Långstrump, Rasmus, Rövardotter och Riddar Kato i samma, alla dem som Tindra brukat natta honom med. Hasse funderar på att bli recensent - i så fall retroaktivt, eftersom ingen nu tycks kunna hjälpa en instängd häst att sätta tankarna på pränt.

 

 

 

 

ZYZ

Hittade åter till Tolsered 4H-gård

där jag inte satt min fot sedan lekskolan. 

Nu i soliga kläder just införskaffade....

Hästarna var de enda djuren ute denna höstdag.

Egentligen skulle vi ha upptäckt Mysterna, 

skingrat dess mysterium, men får bli nästa tillfälle.

ZYZ

Animalisk Krocket Utanför Hospital

inräknas som Rondell #28. Dröm från idag fångad, medan sista stycket återger dröm från tidigare i veckan.

 

 

Går längs parken vid vallgraven och iakttar det sjukhusliknande komplexet på andra sidan. Tycks sträcka sig lika långt och runt som Ringmuren i Visby, fast det här är någon västsvensk stans närmare hemma. Därinne i korridorerna sitter en ung kvinna som vill tala spirituellt allvar med mig - hennes mörkt upplysande blick påminner om Klara Ceder i serien Eagles. Hela hospitalet skulle snarare kunna vara ett universitet, av mer upplyftande karaktär än jag tror. Jag är kanske inte medveten om att detta är en dröm? Ändå vet jag att förloppet bör skrivas ned, eftersom det utgör fjärde grundstenen i en samlad volym, varav jag måste ha drömt tre redan.

 

En snäll gubbe hoppar ned i den vackra vallgraven som för att dränka sig. Ty han får inte längre ta med sig noshörningen in i byggnaden, trots att djuret jobbat åtskilliga år med att pigga upp och rentav läka de gamla. Nu blir noshörningen anvisad att stå bland träden, varifrån den skall ge sin trygga energi in genom de dimmiga fösterrutornas rader. Där ett knappt urskiljbart, rött streck börjar lysa - ditåt svänger djuret sakta sin snabel. Är det då egentligen en elefant som noshörningen är?! Någon blir både psykiskt frisk och fysiskt läkt i varje fall, vilket är det viktiga.

 

Där borde nog historien helst ha slutat, men nu spelar jag uppenbarligen krocket eller dylikt med min gamla kamrats ungar. Några kråkfåglar håller på och stör vårat spel, så jag kastar träklubban i en båge mot gräsmattan, för att skrämma bort dem. Min motsvarande fräckhet tycks dock dömd att misslyckas. Snarare förvandlas fåglarna en stund till torra höstlöv, men återkommer på nästa minigolfbana. Vem ville inte bli en häst som kunde hoppas över vallgraven?!

 

Minns hur det var jag som fick spela mördaren. Den riktiga mördaren hade klätt mig i sin utrustning, för att slippa springa själv. Hos pizzeria-papporna och kafeteria-mammorna kunde jag gömma mig, eftersom somliga medborgare visste att jag ingalunda hade gjort något ens i närheten av mord. Emellertid såfort stadsmakten dök upp och följde naturligt misstänkta spår - då fick jag fly genom grändernas labyrinter på höjden, i denna halvbekanta stad. Spännnade och en smula kul var det allt att bli jagad - om än mycket dumt att spä på intrycken av skyldighet. Fast det värsta skulle vara ifall mördaren också fick för sig att jaga mig - likt råttan rakt på katten - en risk som jag titt som tätt tvingades räkna med. Känslan av stark befrielse vid uppvaknandet behöver väl knappast nämnas.

 

 

 

 

ZYZ

Hyresgäst 092 : Boris & Iris Presley

Nionde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet.

 

 

Inför väntande enorma elräkningar i vinter, har Boris & Iris kommit ihop sig kring vad de helst skall spara in på eller ej (som om de bodde i en villa med egna element) :

 

Boris menar att man bör låta bli brödrosten. Iris anser snarare man ska undvika att sätta på spisplattorna. Bägge är rörande överens om att de vill hålla skivspelaren igång, emedan de älskar Elvis.

 

Boris finner det onödigt att dammsuga med maskin, när man helt visst kan plocka smulor och tussar förhand. Iris för sin del låter hellre deras elcyklar stå långtidsparkerade, när man likafullt betalar skatt för att kunna nyttja stadens nät av spårvagnar, och aldrig har skaffat automobil trots att Elvis land består av sådana. Bägge är rörande överens om att symaskinen bör ersättas med spinnrock (som om dessa uppfinningar ens kunde krocka).

 

Iris har för övrigt uppkallat deras stövelknekt efter Blue Suede Shoes samt deras tamburmajor efter Hard Headed Woman. Boris sökte kontra genom att kalla garderobsgalgarna för Devil in Disguise, men därefter dog hans poetiska förmåga. Bägge är rörande överens om hur sängkläderna låter som FEVER, frasar överallt och värmer upp varandra.

 

Boris tycker det känns väldigt fel att stänga av kylskåpet, som Iris nyss presenterade. Som sista utväg är Boris beredd att köpa färska batterier till samtliga apparater, men Iris påminner honom det skulle bli som att sälja bostaden för att köpa smör för pengarna. Bägge är rörande överens om att bröd inte alltid måste rostas, och att hår långt ifrån jämt behöver rakas bort - emellertid oense om vilka klockor som aldrig får visa fel.

 

Lagret av tröjjackor i fleece har de återigen fyllt på, trots att ingen väl någonsin har sett Elvis ha på sig fleece?! För att slippa begagna tvättmaskinen resten av året, tycker Boris att Iris gott kan gå naken hemma, typ Tutti Frutti, medan Iris replikerar att hans älsklings blod då kommer frysa till is - "cause I don't have a Wooden Heart" - varpå Boris räcker henne ett turkost sjukhusplagg och svarar "I Love You Because".

 

Iris har nästan tänkt testa att skriva Return to Sender på elräkningarna, fast hon fattar de anlänt den digitala vägen. Boris tror det blir smartare att skriva Surrender (to me) på hela klabbet, men nöjer sig med Just Tell Her Jim Said Hello. Bägge är rörande överens om att det känns bättre sitta klistrade i soffan och smacka på Stuck On You (med eller utan TV på, med eller utan Dallas i, inte ens Memphis Tennessee).

 

 

 

ZYZ

Hyresgäst 094 : Towiho Natriszmyljec

Sjunde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet. Just denna tar avstamp utifrån, och är lite mer upprepande än jag brukar skriva.

 

 

Lyser det från deras mysiga fönster

ut genom storstadens höstbruna mörker

minst lika starkt som ur grannarnas fönster

ned över gränders smått tröstlösa mörker

 

Bor där en ensam?

Bor hel familj?

Lever de ensamt?

Har nån familj?

 

Fryser knappt här under lysande mönster

värmd av ert hus, varpå min tanke märker

hur även höstlöv tycks radräta mönster

bilda mot gatsten - privat dans ej märker 

Singlar tillsammans?

Rör sig isär?

Faller de samman?

För oss isär?

 

 

 

ZYZ

Hyresgäst 093 : Nooshi Zanjani

Åttonde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet.

 

 

Nooshi stirrar sympatiskt

med ingen skinande sol

dock en god glöd

rakt ut

ur spegeln på sin

nyinskaffade chiffonjé

ommålad i vinrött och lila

under oktobertunga ögonlock

lyssnar hon gärna på

både Dadgostar och Bush

rentav en smula Sabuni

trygg om att få bo

kvar under någons golv

på kollektiva kvadrat

som en människa

och frisör med salong

långt ifrån centrum

men när Lööf börjar banka

bort väggarna för att släppa

in spekulativa aktörer

utan tak

som påminner om överläkarna

ur Zanjanis släktsaga

fast Annie inbillar sig att de är

strävsamma barberare

då stänger Nooshi också

sina öron på varje kant

tar no shit

sätter istället på Laleh

följt av Hellmans andra platta

"....när jag går in nånstans och

känner mig utanför...."

gör några besynnerliga dansrörelser

med otvättad tvättkorg i famn

på sin avklippta persiska matta

att passa i badrummet

tills livet säger Atshjoo!

och Ebba tänder åter en sorts sol

då kan dörrarna sakta

slungas upp igen

 

 

 

 

ZYZ

Hyresgäst 095 : Emma Andersson

Sjätte av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet.

 

 

Många ser Emma som en mycket vanlig människa, kanske den allra vanligaste i hela huset. Hon är varken gammal eller ung, sällan lättsinnig men inte heller gravstenstung. Hemma hos Emma lyser solen ofta i ett rum, medan i andra rummet tycks det regna. Nyligen har hon fått skaffa läsglasögon att begagna vid ipad:en, men bara ett barn har hunnit komma till världen. Om där hörs massa spring ifrån trappuppgången, så tittar hon naturligtvis efter vem det rör sig om. Emellertid skulle fröken Andersson knappast få för sig att ta en sväng genom området långt efter mörkrets inbrott - såvitt det inte råkade vara fredag på väg mot lördag.

 

Emma jobbar fem dagar i veckan, varav minst två i en känd klädbutik och cirka tre inom hemtjänsten. Det händer att barnet akut behöver hennes omvårdnad istället. Däremellan testar Emma en kurs i mindfulness, minns att hon skall slappna av men glömmer ideligen bort hur man andas. Nycklarna hänger ibland på de krokar de är ämnade, och ibland är samma nycklar ute på irrfärder i hennes fickor. Eller i hennes före detta pojkväns ficka? Assad heter den coola mannen. Det händer att de umgås fortfarande, eftersom inga mer spännande partners har stannat kvar.

 

Exempelvis lyssnar Emma på både Elvis och P2, spridda poddar eller kan sätta på Lena PH hur många varv somhelst, men det börjar bli riktigt längesen hon lyssnade på det senaste (förutom Hellmans comeback). Fröken Anderssons filmsmak varierar betänkligt, från kostymerade actionkomedier via fluffigt animerad fantasy till renskalad socialrealism av Ken Loach. Sålänge inga grannar visar missnöje med ljudvolymen så tycker Andersson att det mesta här i världen är OK. Idag blev det fiskpinnar till frukost eftersom havrefrasflingorna var slut. På lunchen med en väninna från den konkurrerande klädkedjan, beställde bägge vegetarisk lasagne. Emma har aldrig någonsin tagit på sig dubbla par BH:ar i rena förvirringen.

 

Andersson är lagom nog att bära det bara nästan vanligaste namnet. Om Emma skulle ha hetat Johansson hade hon varit helt absurt vanlig. Några år trodde hon sig stödja något alternativt, tills Emma insåg att hon märkligt nog vill vara den hjälplöst inrutade socialdemokrat som hon ses såsom. Andersson besöker aldrig konstinstallationer eller tempel till vardags, på sin höjd under semestern. När hon dansar vill hon att luften ska kännas mellan varje individ. En smula distans är det enda som blir gemensamt. Masshysteri, trance och ormgropar skulle Emma vara djupt obekväm i - sådant får alla särlingar syssla med.

 

Om en stund är det nu igen. Snart ska Emma välja nattlinne och sakna att det redan är slut med sagorna för barnets del. Då inbillar sig fröken Andersson hur det droppar från taket, från någon granne.... sorgtyngda vattenmassor som oerhört sakta faller ner mot hennes rostiga radiofrekvens. Det är långt ifrån en rutinartad upplevelse i Emmas vanliga liv. Däremot blir hon lycklig av dropparnas existens, som nästan bildar bubblor - ja, att märka hur någon också kämpar med tillvaron i hemlighet. Eller redan har slappnat av? Personligen skulle Emma ha använt symaskinen eller dammsugaren, inget flytande material, men det här ger uppenbarligen minst lika bra närvaro.

 

 

 

 

ZYZ

Tröskel #37 : Råda Ruin

 

 

Ruin mitt i skog

 

uppbyggd genom fantasi

 

lämnar reellt spår

 

 

 

"Ruinen" mellan Rådasjön och säteriet, en konstruktion från 1830-talet som jag inte visste finns. Nedre bilden visar blott en del ur... som påminner om en trappa.

 

 

 

ZYZ

De Tre Fredrikarna, första kapitlet

Från min skoltid på 80-talet osv, som jag saknar alltmer för varje år...  intressant att mina bästa kamrater bar samma namn. Ofta träffade jag var o en för sig, men emellanåt två eller rentav alla tre samtidigt :

 

 

Med den första Fredrik lärde jag mig teckna figurer och se det roliga i olika personer. Med den andra Fredrik lärde jag mig att inte längre vara rädd för simhallen samt träna upp bollsinnet. Med den tredje Fredrik lärde jag mig att författa långa brev och vandra oändliga utflykter.

 

Fredrik 1 kunde lätt imitera skämtsamma ramsor och hitta slingorna på våra små synthar. Fredrik 2 gick också på blockflöjten, men sedan var det musikvideos vi upptäckte på nya satellitkanalerna. Fredrik 3 förstod att det fanns oerhört avancerade musikstycken, som han ofta fick mig att lyssna på och försöka följa med i notbilden till.

 

Med den första Fredrik spanade jag in gamla Tårtan plus episoder av Två Snubbar, och mellan varven åkte vi karusell eller drog runt hyreshuslängorna och fick se folk bli arga, köra fort, tappa kepsen osv, som att leva i en stumfilm med kommentarspår. Med den andra Fredrik blev det en modernare horisont, genom kulörta simglasögon, med innebandyklubbor och klistermärken på aktuella mästerskap, om än våra racketar var lika gamla som skolans tegelmur. Med den tredje Fredrik kom sporten och lekarna i form av dataspel, som förvisso de andra två Fredrikarna raskt hakade på, likaså jag mitt i mina allt längre tresteg och verkliga hopp. Ändå började jag tappa bort Fredrik 1 och Fredrik 2 någonstans där i all digital upprustning, vilken Fredrik 3 initierat, i märklig kontrast till all naturnära fjällvandring som skulle bli hans livsluft.

 

Numera är alla tre bundna vid varsin kvinna och har flera barn (nå, kanske inte en av dem). Däremot jag, trots tusen spridda chanser längs sand och skog genom stad, har fortfarande ingen.

 

Den första Fredrik tänker jag på som den andra, kanske på grund av hans efternamn eller för att vi återknöt umgänget under högstadiet när den andra Fredrik hade funnit lite tuffare kompisar. Den tredje Fredrik skulle bli den ende jag brukade träffa långt efter skolåren, fastän lärde känna honom i mellanstadiets allra sista fas, då medan de två andra fortfarande var med på tydliga hörn, likt en potentiell cirkel.

 

Ihop med den första och den andra Fredrik låtsades jag vara karaktärer ur galenskapade program, scener från jönssonligor och sällskapsresor, även engelska sketcher när vi börjat fatta språket. Likafullt var det först med den tredje Fredrik som filmkameran kom fram, genom ett vuxnare allvar mixat med ännu mer naivt skruvat material. Hade det ens kunnat bli lika djupt utforskande med Fredrik 1 och Fredrik 2 - ifall vi skulle ha följt min (outtalade) önskan att fortsätta träffas då?!?

 

 

 

ZYZ

Hyresgäst 096 : Torkel Sandbäck

Femte av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset

 

 

Hos Torkel hänger det mesta på tork. Kepsarna, näsdukarna, glasögonen, skosulorna, långkalsongerna, hängslena, plånböckerna, paraplyet - allting har återigen blivit genomblött. Också sådant som aldrig ens har varit ute och knallat.... alltfler föremål får för sig att fyllas av fukt eller rentav droppa. Katastrofen är nära för Torkel, som ända sedan barnsben har föredragit torrt klimat. Tätt på de tre ställningarna hänger notblad, adressböcker, sladdar, flingpaket, morgonrockar, cognacskaraffer, disk, motionsredskap, porträtt, social längtan, brädspelplaner, novellsamlingar etc.

 

Torkel gråter aldrig - så det kan omöjligen vara därför. Snarare tycks havsvatten läcka ifrån lägenheten intill, där Estonia-forskaren bor. Den teorin är inget som fastighetsskötaren lyssnar på. Trots att apparaterna är i fara... Emellertid grannen Gunnel instämmer i att något märkligt sker därinifrån - ja, hur hela huset har blivit våtare och våtare under de senaste decennierna. Gubben Sandbäck tror att bolaget anser honom själv bära mer skuld till detta fenomen än studenten Andrus ens har varit på tapeten att stå för. Tarot-korten berättar en annan version, om den hängde mannen. Kommer tillvaron någonsin att bli torr igen??

 

Titt som tätt glömmer Torkel hur länge varje enskild grej har hängt uppe. Han har prövat att flytta om tisdagstorken till torsdagstorken, allteftersom dagarna gör sitt jobb. När det blir tisdag på nytt saknas dock krokar, galgar och räcken att hänga vidare omgången på. Då får man begagna dörrhandtagen, stolsryggarna, sängstolparna, gardinstången och motionscykeln. Resultatet brukar bara bli att Torkel blandar ihop ännu mer, och hela minnet urholkas. Turkosa kakelplattor tycks blott blågröna. Alla teve-serier som Torkel fått låna av grannen Hörnmark är extra viktigt att de hinner bli torra. Annars kanske även rollfigurerna får leva i blött tillstånd..?

 

 

 

 

ZYZ