Tolv-i-Topp bland Väder vid Tider

1

en frisk morgon i september

överraskande kylig men alltjämt solig

 

2

duggregn en sällsamt varm

och evig eftermiddag i maj

 

3

frostigt glänsande tidig kväll

äntligen mellan lucia och jul

 

4

gryning i juni

ur nattheta skuggor

just innan allting blir för ljust

 

5

snömolntäcke stormar in i april

bara för att lugnt spricka upp

till växlande påsk

6

ännu en het natt i augusti

kanske sista chansen innan allt återvänder

7

solklara snövidder

en förundransvärt lång februaridag

8

torra löv överallt i oktober

glänser likt morgonsol i stelnad lera

och återfuktas av dimman

9

första snöflingorna landar

på väg hem genom skymningen

när jag föddes i november

10

smältande snö fläckvis

blottar spirande kraft i mars

 

11

störtskur i juli med lätt åska

drar förbi lika fort som den kom

 

12

januari bär snö på varje gren

medan marken bara puder i sen gryning

0W0

SommarPratarnas Program, främsta 20 av 40 hittills

Lyssnar på samtliga sommarpratare i år.. somliga rentav två gånger. Ett brokigt pärlband av vitt skilda liv /perspektiv. Alla delger gripande erfarenheter man kan lära känna bakom maskerna.

Uppdaterar här min lista såhär långt, över hur intressanta deras berättelser tér sig, inklusive hur starkt de har nått in i mitt hjärta+hjärna :

1. Björn Natthiko Lindeblad (buddhist osv)

2. Emma AdBåge (illustratör och författare)

3. Shima Niavarani (skådespelerska)

4. Therese Lindgren (influencer)

5. Klara Zimmergren (komiker)

6. Micael Bydén (överbefälhavare)

7. Ola Wong (kultur-kännare och kritiker)

8. Rasmus Troedsson (skådespelare)

9. Eveline Jacobson (intensivvårdssköterska)

10. Sara Bäckmo (odlare)

11. David Sundin (programledare och skådespelare)

12. Hedda Stiernstedt (skådespelerska)

13. Sofie Sarenbrant (kriminalförfattare)

14. Niklas Adalberth (företagsgrundare)

15. Kjell A. Nordström (ekonomie doktor)

16. Ulf Lundell (artist och författare)

17. Hasse "Kvinnaböske" Andersson (underhållare)

18. Sofia Wistam (skivfotograf osv som lärde känna narkolepsi)

19. Camilla Lif (präst)

20. Torbjörn Johanesson (yrkesofficer i fredens tjänst)

0W0

Tolv-i-Topp bland Steniga Svenska ställen

allt från fästningar & mänskliga formationer till berg & stränder

1

Stångehuvud

yttersta del av Lysekil

naturreservat av bohusgranit

 

2

Visby Ringmur

inklusive gränderna innanför

 

3

Vadstena Slott

eller alltjämt hela centrum av Vadstena

 

4

Abisko (Abiskojåkka kanjon)

samt strand vid Torneträsk

 

5

Carlstens Fästning på Marstand

i södra Bohuslän

 

6

Langhammars (Raukar)

på Fårö norr om Gotland

 

7

Tjäktja-hjälmen /Knivkammen

fjäll i Lappland, vars ena topp 1878 möh vi besteg

intill Kungsleden

brant bestående av blott stenblock

 

8

Gamla Stans gränder

samt därtill Riddarholmen

 

9

Kvibergs Kyrkogård

norra Europas näst största

i Göteborg

fastän flottare inslag återfinns på

Östra Kyrkogårdens västra kulle

 

10

Varbergs Fästning

(fastän Falkenberg och Halmstad är

inte så dumma de heller på steniga ingredienser)

11

Tänndalen med omkringgärdande fjälltoppar

i Härjedalen

vars landskap på många håll ligger mer än 500 möh

t.ex. Svansjön närmare tusen, men minns ej hur stenigt

12

Neptuni Åkrar

strand på norra Öland

 

= mina favoriter av de stenbemängda, inhemska platser jag varit på

(få i Svealand, dessvärre ingen gruva, heller ej Stenstan i Sundsvall)

0W0

Leende Förvillar Levande (en villanella)

skriven som mitt livs första villanell(a) *


Levande ännu, vi går nästan leende,
korsar smått dödliga skuggor längs stan
Laleh sin låt trallar, rör vårt beteende


Alla förvillande nog lär va' seende
på sitt vis, fast de tycks blinda som fan
Levande ännu, vi går nästan leende


Åtti miljoner är tyskar - verstehende?
Åtti miljoner bor kvar i Iran
Laleh sin låt trallar, rör vårt beteende


Sten-kol-bit blott, dränkt i världsrymdens skeende,
är jag dock stolt, blir ett nyfiket barn
Levande ännu, vi går nästan leende


Sagor av Grimm, Milne, Poe, Tove, HC, Ende
framföder sagan som skrivs hela dan
Laleh sin låt trallar, rör vårt beteende


Somliga vill aldrig nånstans bli stående
Andra har villa med tjugoårsplan
Levande ännu, vi går nästan leende
Laleh sin låt trallar, rör vårt beteende






* versmått sprunget ur fransk-italienskt 1500-tal.
http://www.saob.se/artikel/?seek=villanella&pz=6


0W0

Rondell 16 : Cyklisk Service på Spåren

....tycks min tillvaro ha kommit.
Bägge dessa 100-ordare från samma Dröm idag....

 

Tydligen har de lagt spårvagnsspår längs varenda tvärgata i centrum. Mest märkliga är att det funkar utmärkt. Plötsligt kan man åka längs Drottninggatan, välja diverse turer bortåt Kungshöjd. "Där är likafullt folktomt annars" försvarar sig en förare. Och proppen i Brunnsparken har släppt! Vet inte om dethär en mardröm eller sköndröm - ivf ingen sanndröm hoppas jag?! Har hållt mig hemma från stan under två veckor, så icke kunnat kolla. Drivor av vägarbeten förekommer visserligen även i drömvärlden. Blir inte desto mindre förvånad huru spårvagnarna med kort varsel börjat svänga in på tvärgatorna, såpass smidigt. Likt hästdroskor genom historien i galopp?!

 

 

 

 

Emellertid bunten med hundratals brev återstår att utbäras. Måste ske borti vanliga villa-labyrinten. Likt förbannat ligger sista adresserna i city. Kuvertet ser ut som en servett. Numret stämmer med kiosk-luckan. Expediten borstar dock ned brevet i papperskorgen. På brädet ligger redan hela buntar servetter med samma tryckta adress. Tillräckligt?! Däremot behöver vi ekiperas. Medan min kamrat utbyter erfarenheter med föreståndarinnan, passar jag på låna butikens toalett. När låst upp dörren igen har jag tydligen cykeln att kånka på. Lyckas leda den längs lyxklädesplagg plus tillströmmad kö. Fasar få utskällning. Ingen reagerar negativt på mitt oförutsedda medförande av cykel härinne.

 

 

 

 

 

 

inräknas även såsom Matris # 15

 

0W0

DygnDragaren på sagolikt uppdrag, moment 1

ett återtagande av min nygamla sagovärld, om än personerna & miljöerna ej överlappar helt med föregående matris, där yrkesroller & släktförhållanden har förskjutits en smula




DygnDragaren var inne på ännu ett uppdrag. Visserligen längtade han ut i världen på nytt, men trivdes likafullt härinne längs sina bekanta gruvgångars labyrint. Titt som tätt hoppade han in i någon hytt, för att dra i endera bland tusen spakar. Senaste beställningen bestod i att sammankoppla ett kyrktorn i Nürnberg med en äkta persisk matta som var på driven någonstans i universum. Gott handlag med tyska torn hade DygnDragaren förvisso - de stod ju där de stod, så man fick tid att koncentrera sig. Medan mattor som sällan ville bestämma sig för om de skulle ligga nära eller fjärran, och som i värsta fall dessutom flög - dem tycktes DygnDragaren smått omöjliga att hitta lämplig spak för. Chans fanns ändå att finna en genväg, emedan magiska ihopsättningar var DygnDragarens gebit.


MinutMakaren hade varit hans magnifika farfar, eller var alltjämt - hur man nu ville förhålla sig till historien. Hursomhelst hade MinutMakaren lugnt gått bort för många år sedan redan, till påtaglig saknad även för stadens invånare. Ingen kunde längre kunde räkna med att få sina minuter perfekt synkronicerade med tiden i övrigt. DygnDragaren förmådde ej göra något direkt åt den saken, eftersom han aldrig hade velat lära sig hur man hanterar just dessa mystiska minuter. Där hade anordnats kvällskurser av enkelt introducerande mått (även nere i Nürnberg av alla ställen), men DygnDragaren ägnade sig hellre åt att stapla musikackord. Det gjorde han fortfarande i all evinnerlighet, så de knappast skulle rymmas i någon schlager.


Ingalunda heller timmar var han vidare fingerfärdig med, trots att hans äldsta kusin hade blivit självaste TimTäljaren. Denne levde för fullt, kanske tack vare allt friskt trä, men arbetade numera hemifrån. I sin köpta gränd i stadens tredje ände, där höll Timtäljaren hus, åtskilliga kullerstensrullningar ifrån det krypin som DygnDragaren hyrde. Ena halvan av dygnet satt han i lyan och skruvade på sina radio-reglage eller mumsade i sig hela filmserier. Andra halvan av dygnet gick han raskt omkring i jobb-labyrinten och rattade rätt spakar i bästa fall. Någon tredje halva av dygnet gavs dessvärre aldrig riktigt - ej ens för den mest skickliga dygndragare - bara nästan ibland.


Vem det var som hade beställt uppdraget med tornklockan kontra mattmönstret, låg dolt i sekretess. I stort sett bara datasystemet självt kunde överblicka registrerade kunder, på sin höjd företagets direktör när han bedömde mystiken ohållbar, eller poliskåren vid brinnande tillfällen. Inte desto mindre kunde det hända att DygnDragaren formade sina djuplodande teorier, eller rentav hann göra privat utforskande mellan varven. Ofta råkade han lägga till irrelevanta idéer på kuppen. Vem i hela världen som hade intresse av såväl iranskt trolltyg som en bayersk klassiker - detta övergick DygnDragarens förstånd. Nåja, det rörde sig säkert om denna unika kombination snarare än en generell, dubbel hobby?!


SekundSniderskan kallades hans yngsta kusin. Ett par förflugna minuter fick DygnDragaren för sig att ringa henne och fråga vad hon trodde om mysteriet. Ty SekundSniderskan kunde snabbt finna framgångsrika spår, och fick ofta fason på vitt spridda trådar som han själv aldrig skulle fått ihop ens i drömmande tillstånd. Emellertid mindes han plötsligt att hon var på semester just nu - så DygnDragaren väntade gärna med att störa henne, tills historien blivit tillräckligt spännande även för SekundSniderskans del, eventuellt. Nu måste han ju välja ut ett stiligt torn i Nürnberg (hade varit klart hårdare att sålla bland alla i München) och samtidigt försöka kontakta en anonym matta av skönaste snitt, för att se vilken sorts energifält som skulle uppstå dem emellan.







0W0

Mosaik 35 : Fritz Müllweiser

direkt plockad(e) figur(er) ur Jönssonligan får Guldfeber



erbjuder guldtackor,
avkodar topphemlig statsplan på chip

Dr. Fritz Müllweiser
anländer Arlanda helt privat tripp

vid spik - WAS?! - kryss kritats
Plan fått punktering - NICHT MÖGLICH?! - skumt tips

Harry blir fyllsugen,
söker förtvivlat dra seg plast av Pripps

Bom-pom-pom, badskum, SCHKÅL!
Rumsservice handduksmassage blir till gips

ingens flint brylkräm bär
häpen av utbytet, tappar sin lupp

Direktör Schmetterling?!
spelad av Jönsson, dock förra films kupp

nu i torn jagas ut.......
bunden vid urverket rysligt högt upp

tysken cool får sin öl
nein BIER som fixats av Biffen (ej slips)

likt pommes-frittes soprester
körs diamanter av misstag till tipp

varje scen gyllene
tonsatt av viss Ragnar Grippe, hett klipp!







Kollade till sist förlagan, "Olsen-banden går i krig", gjord sex år före. Fastän danska filmerna fokuserar mer på humorns clownerier och mindre på spänningens genidrag...

...så porträtteras den tyske piloten (kodningsexperten) som tämligen höklik och torr, till skillnad från Sten Ljunggrens roll som blandar in gemytliga drag och ges ett mer levande register.


Urverk-scenerna visade sig vara relativt lika mellan danska och svenska versionerna. Fast vakten visserligen spisar pannkakor, och den kvickt tilltagna stegen rycks tillbaka av städpersonalen istället för att fumlas ned i avgrunden...

Annat blev himla olikt varann, om än märks bygga på samma manus. Vår Jönssonliga-scen med det omöjliga ölpack-öppnandet, har ersatt temat inplastad lunchmat som Jensen ej heller lyckas få loss.

Hela ingipsandet på hotell efter badkar-trudilutten, likaväl som Doris bunden med toapapper i vänthallen, är tillagda hos Jönsson-versionen (såvitt ej hämtats från ytterligare någon Olsen-film, som annars blandas ibland).




0W0

FabelLimerick 51 : Fladdermus i München

en fladdermus stolt flög till München minsann
ty trodde där fanns allt man wünschen sich kann
dock gatulivs skval
gav mixad signal
nåja, ganska gott vara Menschen ibland?!


 


fick för mig att det kan gå fint att fara till Bayern framåt hösten?!?! - en väsentlig del av Tyskland där vi egentligen aldrig stannat.... i så fall blir det två nätter i Nürnberg


0W0

Somrig 12 : Drömjobbarna & Turistkonsten

material hämtat från morgonens drömmar efter ovanligt lång sömn.. med somliga tillägg och tolkningar



Kommer på att jag beöver underlägg också, någon ganska hård skiva, till novell-skrivpappren jag just inhandlat. För att slippa springa ned för alla backarna med högsta gräs igen, så frågar jag direkt en annan av receptionisterna - eller när hon är färdig med glassbyttorna. Denna ungefär tjugotre-åriga tjej tycks tillhöra en kår av sommarjobbare som sköter hela stugbyn. Även om de inte direkt har samma dräkter på sig, samarbetar de likafullt delvis överlappande. Knappt en rad av novellen har jag hunnit pränta ned ännu, fastän jag för ovanlighetens skull har vartenda avsnitt klart i skallen.


Entusiastiskt visar mig tjejen in i butikens lager, för att finna något lämpligt underlägg. Bland turist-föremålen finns inget tillräckligt rektangulärt att erbjuda. Vi botaniserar bland halvtjocka skisspapper som folk redan har tecknat eller rentav målat på. Även pannå-dukarna verkar begagnade hela bunten. Det mesta står i drivor lutade mot väggarna, som om här bedrevs flera kurser i konstnärlighet. Skamlöst plockar tjejen fram ett par exempel och breder ut dem på stengolvet. Vi skrattar åt den orange figuren som måste vara hämtad ur Star Wars, fastän han fått bladkvistar till käft och så granris där snoppen skulle ha kunnat anas annars.


Jag har inte hyrt någon boplats såvitt jag vet, men mina kamrater har hursomhelst hittat en stuga som vi kan komma och gå i. Den ingår ingalunda i stugbyn, utan tillhör någon privat människa, relativt bortrest. Så det hela känns på tok, för att inte säga kriminellt. Och mycket riktigt tvingas vår grupp repeterade gånger rusa över altanen, nedför trätrapporna, kanske lyckas fly innan de bofasta återkommit. Då fortsätter vi banan längs backarnas högsta gräs, rundar häckarna på exakt samma vis som alltid. Kanhända kör vi verkligen ett dataspel, där minsta sekunds snedsteg kan innebära döden?!?



I en tidigare drömscen mötte jag en liknande kvinna, med sitt unika leende av framträdande tänder, mellan rödlätta hårtestar. Trots även sin knallgula kjol var hon ändå lagom diskret, som om vi hade en hemlighet ihop. Försöker spola tillbaks drömmen dit, men det funkar inte. Kaninkjolen hade ännu tidigare varit en av damerna på skönaste danskursen jag någonsin gått - fast i drömscenen redan ett decennium efteråt. Det visade sig att vi nu skulle bo i samma hotellrum!! Vilket kändes förundransvärt naturligt, som att bägge accepterade placeringen gott och väl. Vi väntade dock med att duscha, inspekterade nyfiket vem som skulle få vilken vrå, och packade bara upp några roliga nödvändigheter.


Min nutida kamrat tillhörde icke dataspelsmaffian. Vi gick lugnt omkring som vuxna turister genom metropolens stugby. Ja, i själva verket var vi äldst här, redan gamla gubbar utan familjer. Likafullt lät sig min kamrat stressas ihjäl av att bussen hem stod angiven på fel hållplats. Eller om det var de västgötska tabellerna som rimmade illa med Österrike i befann oss i?!? Irländska radioapparater ville han inte låta bli att pilla på, som om de utgjorde vilka offentliga skulpturer somhelst. Jag skrek att vi borde höra oss för hos ögonläkaren, innan något minnesmärke skulle rasa samman och bli sand. Tillråge på allt visade sig souvenirboden vara en hel katedral, som vi ännu mindre skulle hinna utforska idag. 


Dessförinnan var nog receptionen ett gym, alltjämt en gåtfull miljö för min del. De rullande kuddarna bildade en sorts mangel. Däri dess mjuka gap drog sig på eget bevåg någon in. Det rörde sig förstås om en annan dam, en indisk eller iransk som jag kanske också gillade hemskt mycket. Emellertid var hon alldeles för påstridig i att mangla sig platt. Hon ville visa på fotografi hur hon låg där fräckt mellan färgglada kuddar både över och under sig. Jag hade ingen koll på om det var mest komiskt eller mest allvarligt menat.


Först som sist hade min fasters numera hundraårige man skakat hand med mig. Jag hade icke lyckats avstyra hans raska, glada tilltag, och blev smått orolig att coronan skulle ta någon av oss. Mer akuta var dock minnesluckorna, som slungade honom mellan att vara en vis herre och en apig pojke. Långa armar svettades ur ur kortärmad skjorta. Tapetblommorna hade blivit så gott som bortblekta. När jag flög ut genom balkongen, insåg mina uppvaknande sinnen att hela denna miljö brukade ju mina drömmar utspela sig i. Nåväl, åtskilliga andra miljöer utgör också grund för mina drömmar, men den här är definitivt en av dessa.







0W0

Uppvaknande Bubblan Underifrån

inspirerad av egna upplevelser ibland vid uppvaknandet,
förmodligen en form av sömnparalys
där kroppen och medvetandet ännu ej synkar helt
emedan muskelkontrollen slås på försent




Det tycks som om någon med ohygglig kraft pressar upp madrassen. Det känns som om kroppen följer med och får en enorm bubbla under sig. Zacharias ligger och slumrar på mage. Eller har han precis vaknat upp igen? Bubblan börjar snabbt växa likt en badboll. Ryggen kröks som ett sköldpaddskal.

Delar av Zacharias befinner sig kvar i drömmen. Därifrån måste den demoniska kraften komma. Madrassen är flera decimeter tjock och omöjlig att böja på detta smidiga viset i verkligheten. Begagnar någon sina händer eller fötter att pressa med - kanhända rentav sin skalle?!? Knappast, ty vi vet att demonen är bara ett vanligt, elektro-magnetiskt fält. Om än av ett genomgripande slag, som söker bända loss den eteriska versionen av Zacharias från hans grundläggande kropp.


Vi kan också föreställa oss att det rör sig om en skyddande ängel. På väg att kvävas är i så fall Zacharias i omedveten sömnapné, innan ängeln tar i som satan för att väcka honom ur andnöden. En intressant variant på bubbelbollen utspelade sig senast, då den tvangs smalna av till en oval. Nämligen en smula på sidan sov Zacharias då, med magen och armen och låret omgärdandes ett tomrum, varur ovalen sprängde upp likt en fontän av luft. Ovanligt fort fick drömmaren upp sina ögon då. Yrvaknad noterade han närvaron av magnetism som  låg och skvalpade kring nämnda kroppsdelar. Vibrationerna dröjde kvar som vanlig materia, och påminde Zacharias om någon avdunstande vätska.


Cirka var tredje vecka återkommer hans halvvakna hallucination. Proceduren brukar oftast ske uppe i våningssängen (där han sover ensam tätt intill taket) och sällan när han somnat på soffan. Somliga påstår att utomjordingar kan alstra dylika sensationer när de gör sig beredda att bortföra en människa, men vi behöver inte gå tillnärmelsevis så långt för att finna förklaringar.

Förlamad en stund brukar Zacharias försöka få tillbaks sin kropp till horisontalläge. Emellertid funkar det varken att pressa ned eller streta emot. Blott att ta ett djupt andetag och få liv i någon finger eller tå..  ja, i bästa fall förmå öppna blicken. Då lyckas sedan Zacharias vrida sig bort ifrån det mardrömska, närmare klarvaken kontroll. Väl där dröjer det bara några sekunder tills tillståndet känns lugnt, ingalunda otäckt längre.








0W0

FabelLimerick 48 : Björn i Karlskoga

Fru Björn gick en tur kring Karlskoga

Nog trott få se timmermän knoga

Men var flotte sakna' ström

Äfven gruvan låg smått tömd

Blott återstod bär till korg foga





kan även vara del av BärplockarDjurens journal

0W0

Soldat 3 : DjurJagande DjurSkyddare

med exempel hämtade från min morgontidiga cykeltur. 
Äkta räddare eller självbedräglig riddare typ Don Quixote??


I

jag jagar bort hararna
som står och hör sig för
mitt i stora vägkorsningen
lätt förvillade av stormbruset
vari min cykel kommer som en harkling
så att de ska bli förvarnade
att här kan dyka upp riktigt hastig
och dödstung trafik


II

jag jagar bort kajorna
från skräpet kring papperskorgarna
som de precis rotat upp
och råkat lämna för fullt
över bägge busshållplatserna
mitt emot varandra
likt solkiga snödrivor
av folkförsenad sommar
så att fåglarna ska slippa gå
med majonäsklibbiga näbbar
och glasskurna vingar
kanske drunkna helt i papperskorgens djup
eller helt enkelt bara ge fan
i våra grejer


III

ni skulle nog kunna jaga bort mig
om ni vore råare djur är ni är
när ni redan fått för er
att trädgårdshäckarna är tillåtna
att hoppa över efter behag
när våra ögon möts i samma höjd
rusar jag tack vare cykeln
rakt emot er
beredd att bromsa;
söker förhindra ännu ett
halvkriminellt tilltag
ja, inbillar mig kunna uppfostra rådjur
så ni låter bli att råka i händerna på
någon långt mer upprörd gubbe
...emellertid antalet sekunder före ni löper iväg
har ökat från i fjol
och kommande år kanhända
en vacker morgon
ni visar er orubbliga


IV

jagar jag bort räven?!?
som stryker in & ut genom radhuslängan
även fast vi gärna hade fått stanna
och snacka en förtrollande stund
om alla dessa hundar och katter
som slumrar så tryggt och knappast fattar
det vilda livets lockelser


V

jag jagar bort nästan hela flocken av måsar och trutar
som står och hänger
vid den kombinerade sop- & återvinningsstationen
vars ansamlade kalasrester
ligger åter utspridda
över cykel- & gångbanan
så att ingen ska bli smittad smittbärare
eller överraskas av kulturkrock
med flyende råttor eller
mindre aktsamma cyklister än mig


VI

vi jagar bort spindlarna
från brevlådorna vars lock
likafullt skall lyftas på nytt
innan stackarna har lagt all sin tid på nätet
som åter slits isär
av oss som troget väntar
fysiska försändelser
dock ingen insektsföda


VII

jagar jag bort grävlingen?!?
som plötsligt visar sig stirra svartvitt
eller lukta färgtyst
liksom gråskrapande
innan den vänder
in i sitt berg igen
eller skiter den helt enkelt
i vem jag är?!?


VIII

du jagar bort igelkotten
från din tomt i gryningen
så den ska undgå att
hamna i automatiska gräsklipparens käftar
ty din maskin har kommit
för att stanna här och arbeta
medan du stickar koftor;
dock när faran är över
försöker du locka tillbaks lilla igeln
med något gott ur kylskåpet


IX

nästa steg lär bli att
jaga bort de sköna fästingarna
från massa vajande, solbestrålade strån
så de får svårare att hoppa
av på våra kroppar
och slippa följa med hem
bara för att bli bortplockade
och nedspolade
i fasansfulla avloppssystem


X

jag jagar ingalunda bort vildsvin
- säkerligen just eftersom
jag haft vansinnig tur att
aldrig stöta på något exemplar





0W0

SommarVärdarnas Program Värdesatta Hittills

Lyssnar på samtliga sommarpratare i år.. somliga rentav två-tre gånger.

Inte just för att det blivit extra populärt, utan som intressant kontrast till relativt nördiga poddar jag brukar höra. Här blir det ett folkligt lapptäcke av trots allt vitt skilda liv /perspektiv.

Alla delger gripande erfarenheter att lära känna bakom maskerna. Somliga speglar sina berättelser bra även genom musikvalen.

Iofs skulle jag knappast bjudit in samma röster om jag hade fått bestämma programmet - skulle plockat in fler anonyma, mindre offentliga personer. Fast lyssnarna förstås hade blivit färre då.

Presenterar här min lista hittills (ser fram emot att uppdatera den) över hur intressant deras prat tér sig, inklusive hur starkt det har nått in i mitt hjärta+hjärna :

1. Björn Natthiko Lindeblad, buddhist osv

2. Shima Niavarani, skådespelerska

3. Therese Lindgren, influencer

4. Micael Bydén, överbefälhavare
5. Eveline Jacobson, intensivvårdssköterska

6. Sara Bäckmo, odlare

7. Hedda Stiernstedt, skådespelerska

8. Sofie Sarenbrant, kriminalförfattare
9. Ulf Lundell, artist

10. Hasse "Kvinnaböske" Andersson, underhållare

11. Niklas Adalberth, företagsgrundare

12. Cathrine Winnes, dirigent

13. Greta Thunberg, klimataktivist (även på engelska, enligt samma manus)

14. Anders Tegnell, statsepidemiolog

15. Staffan de Mistura, diplomat

16. Robin Söderling, f.d. tennisspelare

17. Gry Forssell, programledare
18. Betlehem Isaak, student 

19. Mona Sahlin, f.d. minister
20. Anders Borg, f.d. minister

Försöker låta bli att värdera insatserna utifrån deras//mina åsikter//åskådningar, även om det i viss mån är oundvikligt.

0W0

Soldat 2 : Om Man Nånsin Kommer Fram

spinner vidare på titeln "Om du nånsin kommer fram till Samarkand"
utan att gå in på själva visan, snarare fylla ut med egna responsrader



Om jag nånsin kommer fram till Shangri-La
må jag leva blott av luft och skön chokla'

Om du nånsin kommer fram till Katmandu
minns du templen blev till sand i Xanadu


Om vi nånsin kommer fram till USA
ska vi fortfarande tro att allt blir bra

Om ni nånsin kommer fram till Kalmarsund
får er U-båt gå i kvav på saklig grund


Om han nånsin kommer fram till Saint-Tropez
torde filmstjärnor satt upp privat entré

Om hon nånsin kommer fram till Simrishamn
simmar sommarn ut och tar henne i famn


Om de nånsin kommer fram till samma land
ska vi spörja om var frihet bär sitt band

Om nån nånsin kommer fram till Lilla Björn
synes knappast längre Jorden på nåt hörn


Om man nånsin kommer fram till Västerlång
går man utblottad mot Centrum än en gång

Om då ingen kommer fram till Penny Lane
får nån spela ett varv till Strawberry Fields







0W0

Besökte Vänersborg igen

scener ur senaste drömmarna

som jag tolkar dem genom att här låta materialet vara delar av min fiktiva figurs framtida verklighet


Tomiro's Diary : Monday 74:th of Yul 2050


Far out in the ocean you see a lonely boy among hundred grey waves. You find it hard to estimate whether he's fearful or happy. His voice doesn't need to shout, 'cause you hear every word, like that boy was standing beside you. Still you don't know whether he's drowning or just playing. Suddenly we make you fly to his position. Now you must be this boy, Tomiro. You easily walk ashore, where an adorable cat dwells. She takes nine steps closer. Shy you try to neglect her interest. When you finally reach for that cat, she becomes your shadow.



Followed by your shadow into some endless storage building, you realise this cat must be Yuli, a young woman you once loved. Her personality slowly becomes obvious... ...as you read in a sci-fi book while walking. Thirty-seven feet behind you she shows fantastic ability to describe each page. Detailed pictures are rolling cross the paper. Like each cartoon animal were a special word?! They turn in flashing sequences, more rapid than you ever have read anything. Yuli seems able to follow every animal picture like letter combinations. Simplicity meets complexity. We believe you missed our message from yesterday. Kindly revisit :



Forever your dreams return to some big school - probably still your real ground. Today's lesson comes in shape of a zoo (partly indoors, maybe museum). We see you're zooming in the monkey cage, narrow as a stairway but high as a house of human apartments. A single ape with spider legs lives inside. Strictly instructed NOT to feed it, you bend apart net meshes anyway, pulling up piece of fruit. Neither safety guards nor the monkey personally pays attention. However up next corridor, a piano player is proud to teach you. Feels like you've already been friends some decades ago?!






= more stories built by 100 words


0W0

Somrig 10 : Klippt Sol

guldstjärna i moln
faller platt men stiger rund
sann strands illusion


Paper Sun spelas
dag som natt sen sextisju
havssalt skivtallrik


skön kuliss djupnad
mellan sitar och woodwind
spränger glad gråt fram






0W0