StudieCylindern episod G

Sjunde delen (min fjärde) i en stafettskrivning om en uppdiktad studiecirkel


Blott om en natt blir september oktober
då dörren öppnas : vi ser vem som bor där?!
Död eller levande - vad må man tro när
världen far runt - snart nog hemåt vår bro bär?!

Det är kursens allra äldsta deltagare, Agnes Grändeby, som plötsligt har kommit på en egen psalmtext. När hon får höra pianopojken tolka de svarta tecknen från vita tavlan, så ger sig orden lika lätt som på 30-talet tycker Agnes. Strukturen i det grafiska partituret ser avancerat ut, men klingar avsevärt enklare.

Alltmedan Adrians fingrar svävar djupt över klaviaturen, får ryggstödets torrt inristade C  också liv och förvandlas till ett gråtande G. Magister Hugo ler - inte för att han tydligen lyckats överta lärarrollen från Arthur, utan av lättnad över att all ängslan upphört för några stearinljusa ögonblick.

Snart har nästa melodi börjat framträda mellan de flygande valvbågarna. Agnes sinnen går omedelbart från A-moll till D7 precis som i sticket i en av Gärdestads okändare sånger. Betlehem hade hon glömt bort existerar. Väninnan Veronique släpper sitt krampaktiga grepp om virknålarna, och börjar även hon nynna med.


Vid det laget har Hugo fått god hjälp av Zanna att kladda på whiteboarden, vare sig han vill det eller ej, och tvingas notera hur schackrutorna blir mer och mer gult triangulära. Den ursprungliga planen som Arthur Zetterström har tappat allt hopp om att genomföra, bestod i att placera tre elever i varje hörn, så att de tolv lärde sig fylla alla fyra.

Nåväl, var återfinns då salens fjärde hörn?!? frågar sig de trenne trenchcoatarna som i en gemensam hatt. Ty detta klassrum är uppenbarligen format till en liksidig triangel. Också September Lind och Vittorio Ottobre begrundar samma vinklars mysterium, bortifrån dörren dit de smugit tillbaks för att praktisera privata studier.


När musiken gör en paus, återtar Zetterström raskt kontrollen. Genom rymddräktens mikrofon portionerar han ut Gärdestad-rader till vardera hörn. Märkligt nog börjar magistern med andra bryggans första fras :

"Jag är ganska nöjd ändå
för att du vill höra på
Det finns alltid någon mun som aldrig lyssnar"

som passar bra att pianopojken får ta hand om. Adrian väljer genast gamla fröken Grändeby samt en av de anonyma detektiverna att medverka i sitt lag.

Andra bryggans andra fras lägger däremot Zanna vantarna på :

"Och jag får göra vad jag vill
tills nån annan säger till
Jag kan se på dig igenom min pupill"

Med penseln fylld av akrylfärger pekar hon bortåt dörren på de höstliga turturduvorna som kommer insläntrandes med vingarna dolda bakom ryggen. Ottobre o September skall ingå i denna gulrosagredelina, illgrönrostiga grupp.

Första bryggans första fras får den återigen virkande Veronique sköta om, nu utan Agnes mednynnan. Emellertid väljer tanten den träslöjdande karlakarlen samt en annan trenchcoat till sällskap, medan hon smakar på lyriken :

"Jag är glad i alla fall
att min sommarglass är kall,
att mitt vinterelement kan ge mig värme"

Sist men inte inte minst första bryggans andra fras blir Hugo lagkaptén över. Återstår gör den tredje trenchcoat-hatten plus astronauten Miranda att försöka samarbeta med.

"Ner' i botten av min själ
finns det ängslan gott och väl,
men mitt skratt är nog min bästa ägodel"

Orden tränger likt en solstråle ned genom taket, där lektionssalens fjärde hörn blir uppenbarat högt ovan de trenne grundläggande.







0W0