StudieCirkeln i SuperCylindern

min episod A + C av en potentiell stafettskrivning



Cylindern kröker sig som kring inglasade bergväggar. En grupp smått förundrade människor vandrar genom tunnelns slingrande skuggspel. De dussin deltagarna känner ännu ej varandra. Hälften har fullt upp med att iaktta atmosfären, och halva gruppen utbyter trevande kommentarer om vart det hela tycks luta... Förmodligen utgör de en vuxen skolklass på väg till sin mystiskt hägrande magister - eller så har första lektionen redan startat?!?


Zanna har i sin nätkasse stoppat ned redskapen för akrylmåleri. Adrian har i ryggsäcken plockat med sig pianonoter plus arkitektritningar. Var och en verkar ha valt utrustning som motsvarar den kurs vederbörande tror sig just gå. Ingen föreställer sig tydligen samma utbildning. Adrian börjar undra ifall alla har fått fel kallelse utskickad, och är på vippen att ringa kontoret, när han slås av misstanken att man nog bör spara på batteriet? Zanna finner det tryggt att de andra kommer kunna andra grejer, medan hon får ägna sig ifred åt målandet, det skall bli skönt!


Atmosfären är vetenskaplig med märkligt underhållande moment. Majoriteten får känslan av ett sällsamt museum. Spridda skyltar sitter monterade på cylinderns plastiska material. Texterna är på allt från ryska till portugisiska, så bara några tycks förstå något. Symbolerna synes snarast utomjordiska, även om en och annan påminner om sådant man kan hitta hemma. Bakom den giftgröna glasskivan, djupt ini utvalda bergsskrevor, skymtar obekanta sorters djur.


Efter en trekvart av åtskilliga krökar, dyker magistern upp! Denne bär rymddräkt i kostymform, med namnet Arthur Zetterström på en bricka. Innan någon av de tolv riktigt har hunnit smälta hans uppenbarelse, skämtar Arthur att han minsann känner till hur man skapar Art. Eller är det menat på fullt allvar? Hursomhelst skrattar Zanna befriande lugnt, och halva gruppen med henne. Däremot Adrian bara stirrar som i en skräckfilm på en främmande fisk, liksom övriga hälften gör.



*   *


De dussin kursdeltagarna står halvt hänförda, halvt frustrerade och halvt bortkomna inför den besynnerliga dörren. Där bakom strålar rymden som inifrån en ofantlig lektionssal. Här ute i dunklaste tunnelgång trängs det 19- till 91-åriga sällskapet. Likt elever i 3C på ett spretigt, otåligt led, står man naturligt inklämda i cylindern.


I väntan på instruktioner från magistern som mixtrar med mikrofonen i hjälmen han just skruvat på sin rymddräkt; checkar de flesta sitt medhavda material. Adrian rotar i sin ryggsäck bland skisser till ett stycke i ciss moll. Två tanter plockar fram glosor i latin respektive portkoden som angivits på kursbekräftelsen. En nervös liten herre har sitt pass i beredskap, medan en stabilare karl väger ett vattenpass i ena näven mot skiftnyckeln i andra. Tanten med portkoden suckar och passar på att virka juldekorationer istället.


September fiskar ur jackfickan upp en sten, en speciellt sedimenterad sten som hen hittade på Smygehuk 1991, en bra bit härifrån Kiruna-trakten 2019. Miranda har redan utrustat sig med syrgastub och ny galaxy 12, som den astronaut hon föreställer sig bli. Zanna blir inspirerad att testa sina akrylfärger på den inglasade bergväggen.


- Vansinnigt välkomna till vår studiecirkel skall ni vara! hälsar Arthur Zetterstöm till sist.

- Tack, vilket ämne är det egentligen som gäller? avbryter Adrian. Jag hade anmält mig till pianomusikens inflytande över arkitekturhistorien, men det verkar ingen annan ha gjort här?!

- Utmärkt fråga, unge man! Nytt för denna termin blir att vi har slagit samman tolv vitt skilda ämnen till en unik utbildning med både bredd och djup.

- Jahapp, då blir det pannkaka av hela kursen! konstaterar träslöjdaren och passar på att presentera sig som Claes-Thomas. Han får en förargad blick av Zanna som hejdar sin impuls att måla ett gult kryss över hans redan så rutiga flanellskjorta.


- Det var på tok för få anmälda till vardera cirkel. Så hellre än att ställa in allihop, kom administratörskan med den briljanta idén att låta en meta-kurs ta form.

- Mm, meta! utbrister tanten med glosorna. Jag älskar laxöring! Gör magistern också det?

- Hm, vi får se vilka moment som lyckas gemensamt eller måste genomföras i privata celler...
- När startar raketen?!? undrar Miranda.

- Raketen? repeterar magister Arthur. Nä, vi kör en större satellitstation.

- Hur tar vi oss dit då? spörjer Adrian som försöker vara med på noterna.

- Först ett universellt inträdesprov, genom den stjärnklara dörren här, i akt att utröna huruvida hela bunten är redo att beträda lektionssalen.

- Jag är förevigt redo! menar Miranda och stiger helt sonika in som en solstråle.

- Hallojsan där! ropar Zetterström efter den interstellärt intresserade. Fröken glömde registrera sina uppgifter på skärmen!







0W0