Reflektioner kring Myter & Mysteriers avsnitt 28, där Eric & Per
lämnar tolkningarna av själva den heliga skrift och börjar med att fråga hur ens rena
upplevelse är beskaffad... när man t.ex. träder in i kyrkan och möter ikonerna
eller annorstädes står inför sin bild av Gud som MAN/manlig eller
KVINNA/kvinnlig, med därtill möjlig polaritet inom sig själv :
Även för en icke-kristen som jag blir det suveränt intressant att följa deras respektive
föreställningar i alla sina kontraster!! Dock tycks jag icke ha någon
glasklar uppfattning huruvida jag föredrar att se (eller helt enkelt
ser) Gud som man eller kvinna - trots att jag tidigare genom åren har
både funderat litegrann och känt efter.
Emellertid
vid både första och andra lyssningen kom tanken omedelbart till mig :
att det naturliga vore BÅDE man och kvinna [dvs så många aspekter som
möjligt] iom att Gud är så allomfattande.
Vet
inte om detta mest bara är ett "önsketänkande" av mer eller mindre
logisk karaktär - eller hur starkt jag också känner så //skulle känna
så// inför mötet med den gudomliga. Däremot vet jag att jag i mina
texter och fantasier brukar använda begreppet "vi" [eller VI eller Vi]
om något medvetande eller instans som liksom står över mitt egna
medvetande (eller över det uppdiktade textjagets medvetande).
Detta "vi" kan iofs
liknas vid någon medial institution, kanske ett kungadöme, domstol eller rentav överjaget?!? Skulle lika gärna kunna vara ett
uttryck för kombinationen man + kvinna eller mamma + pappa som
tillsammans utgör en mystisk entitet?!?
Om
detta i sin tur innebär att Gud alltid förekommer som minst två personer
ihop, eller är en person med dubbla drag eller långt fler drag - låter
jag vara osagt, eftersom sådant lätt förblir cirkelresonemang i oändliga lager...
Över till frågan om man
känner sig som Berget eller som Vattnet [inför den gudomliga som även
där sägs utgöra motpolen] : Hur Eric upplever sig som mer flytande
medan Per upplever sig mer fast - visst kan vi efter alla dessa avsnitt
bekräfta deras självbilder, dvs även i hur de brukar uttrycka sig?!?
Sedermera att Eric söker FÖRVANDLING [till
någon helt annan värld, som vi må givas tillträde...] medan Per erkänner
att FÖRÄDLING fångar bra vad han söker åstadkomma [genom arbete med sina
resurser inom aktuell dimension] - det blir säkert en vidare fråga?
även om den kan speglas delvis i detta med vatten kontra berg!
Ska
för tillfället försöka glömma allt astrologiskt om elementen, enligt
vilka jag borde känna igen mig mer i Erics horisont [vilket jag också gör rent
emotionellt eller livsåskådningsmässigt - medan Pers perspektiv vill jag hellre
känna igen mig i rent mentalt eller världsåskådningsmässigt]
...och
blott konstatera att BERG är det jag väljer att föreställa mig vara
(gärna klätt i viss vegetation som nämns -
inte alltför ren sten). Gud uppfyller och utjämnar på så vis alla skrymslen
kring mig som jag ej förmår eller missar att vara medveten om.
Ingen
absolut styrka eller kraftpunkt söker jag då få från den gudomliga - heller ingen
klippa att dyrka. Snarare åligger det Guds uppgift att balansera mig -
eller rättare sagt komma med kompletterande omvårdnads vatten, aktuellt
skräddarsytt enligt mitt behov [dvs vars och ens skiftande behov bland
alla miljarder som han/hon samtidigt vakar över].
Nåväl,
ifall jag står för allt i stycket ovan, så låter det nog som
om Gud vore kvinnlig och jag manlig?! Därför tror jag bara det är halva
sanningen... Tillkommer gör : hur jag vill
omsluta/omfatta ett berg från alla tänkbara sidor - utforska det såväl
invändigt som utvändigt?! ja, rentav bygga trappor längs berget ;-)
[som iofs blir
ett ganska manligt vatten när det skulle vara kvinnligt]. Hm, denna
upptäcktsresandes inställning gäller säkert just för livet och jaget
eller utforskandet av en annan
människa, gärna en kvinna...! Medan frågan alltjämt är vad ens
(latenta?)
gudsbild består i...?
0W0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar