inspirerat av min fjällvandrande väns äventyr nu....
Högström befinner sig på denna höstkant kring Abiskos
nordligaste utmarker. På helt egen hand korsar han norska gränsen gång
på gång samma dygn. Hemmavid väntar hans bägge barn och kära hustru.
Ehuru fullkomlig brist på mobiltäckning råder, har fadern införskaffat
särskild satellit-sändare, varifrån sedermera familjen spänt över
internätet får följa hans spridda spår. I så kallade fjällvärlden kan
övergångarna mellan sommar och vinter vara lika livsfarligt sköra som
sagolikt sköna. Ofta drar hösten förbi på ögonblick. Ty även björkarna
bor glest häruppe. Dock timrade vindskydd förekommer, om stormen blir
alltför snöblöt. Hörlurarna fyller emellanåt Högströms huvud med
passionerade pianokonserter.
Hustrun
håller inte precis på att virka ihjäl sig av oro inför makens
äventyrliga liv. Hennes hjärta är förvisso hårt knutet till den
musikmakare som gav henne chans att föda dessa charmtroll som just står
och plinkar parallellt på flygeln i förortslägenhetens lilla
fyrarummare. Fullt upp har hustrun emellertid med projektledning,
skolboksförhör och vinprovning med väninnorna. Alla stugorna ned längs
Kungsleden besöks fortfarande av enstaka själar. Dock uppsöker Högström
självmant fläck efter fläck där nästan ingen satt sina vandringskängor.
Först märker icke hans kära hur satellit-signalernas gröna tråd upphör
att tillströmma över skärmen.... Nästa morgon övergår tomrummet i
verkligt nödlarm.
....i form av två hundra-ordare i en historia
som torde bli tre snart, för att följa upp cliffhangern?
0W0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar