Mitt ibland Klockspelande Sköldpaddor

Remix av rader ur mina skilda texter, 15 fragment från April 2013 (...med smärre strykningar o tillägg även inom raderna, utöver de nya relationerna emellan)





Hatten av sitt plock
Hjärtat slår barockt
Rockar tretakt och
Bockar tack i tics
Bakåt timglas dricks
Krockar klockan strax




försökte man vända staden upp & nedpå
för att hälla ut mig
men det funkade icke;
följaktligen var jag nog en vanlig
medborgare med regelbok; höll mig ganska bra på gatorna
som de byggde om och byggde
om igen för att testa
hur våra minnen hängde ihop




När en sköldpadda lägger sig till ro (på en obefintlig kullerstens plats), då stängs en specifik port någon annanstans i staden. När en sköldpadda reser sig (ur en obefintlig kullerstens grop) och börjar gå, då öppnas en specifik port någon annanstans i staden.

Vissa tillskriver sköldpaddorna ren mekanik, medan andra väsen ser ren magi hos dem. Minutmakaren vet att de fungerar både mekaniskt och magiskt på samma gång (iom att hans livsverk gör just så).




ålder (utifrån sett) : uråldrig som en saga

ålder (inifrån sett) : som om staden uppstod igår




Clock of clocks is broke
in twelve thousand ticks and bricks
Rook will roll again




och ikväll krympte han ytterligare fyra cm

Människorna blir större för varje dag

allt större idioter, som inte ens ser honom




Som sagt håller vi våra händer på skiftande plan, längs olika delar av kroppen. Hjärtat mitt håller jag dem nästan aldrig mot, och korsar sällan armarna över bröstet. Det känns väldigt uttröttat emellanåt och väldigt vitalt emellanåt. Men det kan lika gärna handla om solar plexus. Tycks fullkomligt oförutsägbart hur förhållandet till er människor känns och tér sig från ena timmen till nästa... Tydligen upprätthåller jag helst kontrollen genom så få möten som möjligt. Tar inte ens vara på en trettondel av alla finfina utbyten som ligger och vårslumrar... Får fantastiskt mycket gjort och tänkt på det viset.




Hittar ett påhitt mitt i

mitt hjärta och ut

till aprilkullarna, hoppar över

vart fjärde slag.




Deras respektive hjärtan behöver bara dragas upp med nyckel tillräckligt ofta, så funkar de nästan som vilka hjärnor somhelst. Tills vidare kallar Minutmakaren dem för Tick och Tack. Om söndagarna har de ett sexuellt förhållande med varandra. Då ringer det extra mycket i den gamla kyrkklockan.




hur vi kryper omkring i de ukrainska betonglådorna
låtsas här är R, en urgammal labyrint, mitt under flygattack

bunden för alla åren jag aldrig ens haft hund
eller körkort och flickvän, ej heller husgrund




förutan minstaste grönskande knopp
här utanför solglad ruta
ej ens ett påbörjat blad på sin kropp
- hur skola april nu sluta?




före fotograferingen fanns
gjöt man perfekta masker
ofta någon redan död
person som sedan länge
fick hänga där på väggen
kunde du få för dig i förbifarten
hur det är anden som tittar på
dig, fastän det är du
som iakttar den döda




Gerhard Grävling Räfv väljer

behåll helst DATORN
Det är den maskin som kan inrymma allting. Dessutom håller den människorna på behörigt avstånd från skogen (även om mobilerna möjligen ändrar en smula på saken).

plocka bort GRÄVSKOPAN
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri. Jag har provkört en skopa, tjuvåkt tills där inte fanns någon mark kvar att gräva i, så jag vet.




förhårdnad och mjuk
skalar sig knäskålars ägg
hälls ut i hälen




sätter myrorna vareviga sten på rätt tidpunkt

medan hela bygget blivit smått försenat

över hundra år nu...







0W0