GrafitKritan (fyller ögonvitan)

Kursen startar rakt på. Vi sitter mittemot och tecknar av varandras ansikten. Blir märkliga likheter och olikheter. Fast vi uppmanas att mest bara fånga skuggornas sammansättning. Ömsom möts våra ögon, ömsom kikar den andra ned på sitt papper. Så man tvingas bestämma hur mycket ögonen skall vara med i bilden. Minspelet förblir förundransvärt konstant, allvarligare än om vi hade fotograferat. De kvadratiska bänkarna börjar kännas runda. Alla byter partner, går ett sällsamt varv. Läraren knallar varsamt runt och hummar bakom våra ryggtavlor. Bakgrunden kan också förstärka någon kontrast. Tycks redan vara tolv år sen jag tecknade av något, dvs direkt i rummet utanför mig. Dessutom första gången nu med grafit-krita [6B] fyller min hand på skugga efter skugga i det vita. Vissa går att mjuka upp efterhand. Den enda som jag aldrig hann teckna, kommer istället med på samma spårvagn hemåt.






0W0