Peggy Påsk och Påfågelns Gåta : Luckor i Skalet

eller luckan mellan skalen...

ur en stafett-skriven påsk-kalender på poeter-sidan...






och skalar sig ägget, in till dess gula

hur pussgalen Pavo nu gosar med Peggy en smula



och skalar sig ägget, ut till turkos

syns skendöda sköldpaddor strosa i sömn av narkos



och skalar sig ägget, runt roligt rosa

längs bro under bro börjar P-geist Frappeur åter blåsa



och skalar sig ägget, bort genom svart

far skeppet exakt styrt av häxan - förvandlas var kvart



alltmedan cellosonaten låter lite väl kryptisk, tycker Nalle och sveper ett sista timglas, så att hela tabernaklet går i taket



och skalar sig ägget, fram till sitt månsken

då spiller ett skägg medicin ur sin guppiga matsked



och skalar sig ägget, ned i gredelint

dras fiskar ur strömmen, nej jisses var visst glömda skorna, så fint!!



och skalar sig ägget, ända upp till guld

gondolen av fågelsång (ej längre dold) blivit full






0W0

Peggy Påsk och Påfågelns Gåta : Lucka 13

ur en stafett-skriven påsk-kalender på poeter-sidan...





då helvänder Peggy pragmatiskt på
den geistpolterns påflugna poler så

hans motvindar för henne magiskt med
till stadsgränder snarast, far bort från träd


de jagar ett mjukbäddat skrymsle med brandvägg
och uppkoppling trådhård, att Ä-maila påskägg



på Hotel Helgälgen är samtliga rum fullbelagda

på King Kubrick Empty Hotel Pumpernickel finns en ledig svit, dock utan nyckel

på Pandoras' Box Holiday Inn funkar ej att skriva in sig

på Big Budapest Easter West hittar de aldrig var entrén ligger

på inhemska Häxans Hotfulla Hotell vågar inte ens spöket övernatta

på Pavo Cristatus Hotel Ocellus sover redan massa ensembler efter kvällens cello-festival




emellertid till sist, på Turtles' Small Bed Breakfast Peaceful Paperback Tourist
även kallat Snabba Sköldpaddans Gäststuga, ute i stans sjunde ände

får Peggy plus Poltergris en egen redskapsbod, med marsipanharar till frukost










0W0

Tortoise no 1 : Uppkomsten

tanka på rim




en grön gammal knopp


kravlar uppväckt ur avlopp


drar bort vinterns propp




från sin död skruvas brunnslock


tömmer kryptan på småplock







0W0

Mitt ibland Klockspelande Sköldpaddor

Remix av rader ur mina skilda texter, 15 fragment från April 2013 (...med smärre strykningar o tillägg även inom raderna, utöver de nya relationerna emellan)





Hatten av sitt plock
Hjärtat slår barockt
Rockar tretakt och
Bockar tack i tics
Bakåt timglas dricks
Krockar klockan strax




försökte man vända staden upp & nedpå
för att hälla ut mig
men det funkade icke;
följaktligen var jag nog en vanlig
medborgare med regelbok; höll mig ganska bra på gatorna
som de byggde om och byggde
om igen för att testa
hur våra minnen hängde ihop




När en sköldpadda lägger sig till ro (på en obefintlig kullerstens plats), då stängs en specifik port någon annanstans i staden. När en sköldpadda reser sig (ur en obefintlig kullerstens grop) och börjar gå, då öppnas en specifik port någon annanstans i staden.

Vissa tillskriver sköldpaddorna ren mekanik, medan andra väsen ser ren magi hos dem. Minutmakaren vet att de fungerar både mekaniskt och magiskt på samma gång (iom att hans livsverk gör just så).




ålder (utifrån sett) : uråldrig som en saga

ålder (inifrån sett) : som om staden uppstod igår




Clock of clocks is broke
in twelve thousand ticks and bricks
Rook will roll again




och ikväll krympte han ytterligare fyra cm

Människorna blir större för varje dag

allt större idioter, som inte ens ser honom




Som sagt håller vi våra händer på skiftande plan, längs olika delar av kroppen. Hjärtat mitt håller jag dem nästan aldrig mot, och korsar sällan armarna över bröstet. Det känns väldigt uttröttat emellanåt och väldigt vitalt emellanåt. Men det kan lika gärna handla om solar plexus. Tycks fullkomligt oförutsägbart hur förhållandet till er människor känns och tér sig från ena timmen till nästa... Tydligen upprätthåller jag helst kontrollen genom så få möten som möjligt. Tar inte ens vara på en trettondel av alla finfina utbyten som ligger och vårslumrar... Får fantastiskt mycket gjort och tänkt på det viset.




Hittar ett påhitt mitt i

mitt hjärta och ut

till aprilkullarna, hoppar över

vart fjärde slag.




Deras respektive hjärtan behöver bara dragas upp med nyckel tillräckligt ofta, så funkar de nästan som vilka hjärnor somhelst. Tills vidare kallar Minutmakaren dem för Tick och Tack. Om söndagarna har de ett sexuellt förhållande med varandra. Då ringer det extra mycket i den gamla kyrkklockan.




hur vi kryper omkring i de ukrainska betonglådorna
låtsas här är R, en urgammal labyrint, mitt under flygattack

bunden för alla åren jag aldrig ens haft hund
eller körkort och flickvän, ej heller husgrund




förutan minstaste grönskande knopp
här utanför solglad ruta
ej ens ett påbörjat blad på sin kropp
- hur skola april nu sluta?




före fotograferingen fanns
gjöt man perfekta masker
ofta någon redan död
person som sedan länge
fick hänga där på väggen
kunde du få för dig i förbifarten
hur det är anden som tittar på
dig, fastän det är du
som iakttar den döda




Gerhard Grävling Räfv väljer

behåll helst DATORN
Det är den maskin som kan inrymma allting. Dessutom håller den människorna på behörigt avstånd från skogen (även om mobilerna möjligen ändrar en smula på saken).

plocka bort GRÄVSKOPAN
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri. Jag har provkört en skopa, tjuvåkt tills där inte fanns någon mark kvar att gräva i, så jag vet.




förhårdnad och mjuk
skalar sig knäskålars ägg
hälls ut i hälen




sätter myrorna vareviga sten på rätt tidpunkt

medan hela bygget blivit smått försenat

över hundra år nu...







0W0

Peggy Påsk och Påfågelns Gåta : Lucka 7

ur en stafett-skriven påsk-kalender på poeter-sidan...




där Ocellus satt dold bakom vårsolig stråle

förde frågande Nalle längs cellon dess stråke

fick besked om ett sken inom skenet, på lager

under lager gick benet åt djupare håll här

mens det andra sprang upp dit som gulkullor åker



så på kvasten, en svartrosa polkagris

fann sig Peggy nu flyga på trollkarlsvis

som bedårande färsk gammal filmaktris



kvar på marken stod häxan och hejarklackade

med sitt äggkläckarskratt mäktigt tjejuppbackande

likt en tjädermörk höna dock ej elakare

än små ejderdun molnkuddsnällt blodframhackade

genom skyddsänglars ljus klimakterieflackande



smula purken blev påfågeln hemskt avundsjuk

hur hon sväva' på träskaft så björknävermjuk










0W0

Bookend no 4 : Kärlsystem

...och kändes som att hjärtat tickar allt mer sakta, ju livligare våren ville vidga dina blodkärl, desto tyngre flöt ackorden i mina kroppsdelar; kommer den sista minuten allt fortare, dit vår labyrint har klargjort vilka korridorer jag missat, och vilka du ännu håller öppna.









0W0

FjärrFriseringen - klippt över internet?

Drömde att jag hade klippt mig på distans. Tydligen var det möjligt?! Dvs utan att vara personligen närvarande under själva klippningen... För här stod mina händer nu och höll i mina färska, gamla hårtussar. Någon hade paketerat dem i diverse plastpåsar, sådana med förslutningsbar kantlist. Precis som om hårslingorna skulle ha varit naturgodis, medicin eller djurspillning, kanske unika verktyg eller avtryck från något detektivarbete. Höll på att blanda ihop hårpåsarna med tusen kuvert och mappar som mina fingrar försökte få rätsida på. Hade ej haft tid att besöka en frisör mitt under sorteringen. Så mitt huvudsakliga behov hade uppenbarligen sänts vidare automatiskt, till någon exekutiv instans. Fick inget grepp om klippningen hade skett över internet - än mindre huruvida hårpåsarna hade teleporterats till mig. Hade inte ens minsta minne av att ha bokat tid någonstans. Fast vad spelade den faktiska processen för roll nu när den redan var färdig?! För min arma skalle skulle väl knappast fortsätta att friseras...? Det enda jag direkt kände mig missnöjd över var kulören. Hade jag verkligen haft sådant vinrött hår?! Mitt på soliga förmiddagen och allt... När jag vaknade var min första tanke att man kanske borde ta patent på idén - klippning på distans. Men det är säkert försent nu, emedan någon driftigare person än jag redan läst min text...








0W0

Fjäder den femtonde : Framgrävda Bortkomlingar

Remix av rader ur mina skilda texter, 15 fragment från vårkanten i fjol, då jag hade bl.a. badminton, fjäderfän, tunga skuggor och granatäpplen på tapeten... (med smärre strykningar o tillägg även inom raderna, utöver de nya relationerna emellan)





som en förevigt förvirrad fjäderboll

hur än den vänder sig
har den bestämt bröstvårtan framåt

i mintgrön ton
lyckas nästan toucha

vår glättiga, påskgula, påflugna, gällande linje




sålänge som minst en hjärnhalva
håller sig på marken

sålänge som minst en hjärnhalva
håller sig i luften




springer fram i riktiga, galna drömmar

vet att jag kan spola bildflödet med fjärrkontrollen
eller rentav pausa

med vår första videobandspelare

följer snabbt
alla andra håll än dörrarnas

i min egen raket
som en undulat på väg genom spegeln

och sedan dess sällan känt
samma lust att slå mig ned
i värsta karusellerna




fastän fjädrar är det sista
som skulle bära dig : den andalusiska fisken
svävar dina sju sinnen
omkring mellan icke-Sartres sentenser;
på torraste land
simmar ditt nervsystem
likt vingpennor, dricker pingviner




Ensam i sitt högt älskade klocktorn satt Minutmakaren mest hela tiden. Han kände försommaren komma in genom fönstergluggarna. Professor som han blivit hade Minutmakaren hunnit förvandlas till en ugglemässig varelse, ihärdigt övervakande sitt laboratorium. Samtidigt upplevde han sig tämligen undulatartad, som att grabben i honom närsomhelst kunde flyga ut och leka en sväng. Bara någon öppnade luckan... Hurpass burfågellik han än valt att bli, så levde i grunden någon sorts människa kvar. Minutmakaren var i varje fall folkbokförd i egenskap av människa. Fingrarna behövde han ju för att hantera alla de halvfarliga provrören.




Logga ut uggleklorna!!

Logga in joggingskorna!!




Ugglon : Hur många är du?

Undulaturn : Den andre är min spegelbild! Så jag är bara jag, förmodar jag!

Ugglon : Hur ser du på att sitta i bur?

Undulaturn : Jag har alltid gillat att kliva in i hytter och dylikt, stänga in mig i mysiga maskinrum!

Ugglon : Vad tycker du då om våra kalender-luckor såhär långt?

Undulaturn : Hade föreställt mig att det skulle bli lite mer hönor och häxor, syndigheter och korsfästelser...

Ugglon : Haran och Rävin har i varje fall haft sex med varann nu. Har du missat det?

Undulaturn : Behärskar de att flyga tvättmaskin så klarar de säkert jordelandningen för egna händer också!!

Ugglon : Jodå, tiden går runt... Huruvida behöver du visare?

Undulaturn : En klocka skulle varken göra mig visare eller klokare!

Ugglon : Vad tror du om de illasinnade ryktena kring att fjädrarna växer, bara blir fler och strax icke går att styra längre??

Undulaturn : Jag tror att varje fjäder sakta lär sig kontrollera sig själv...




Världens tyngsta fjäder
stiger flera meter över de svarta gatorna
svävar som en tjäder

längs den spanskkatolska sorgekarnevalen
på världens längsta fredag

medan jag förväntansfull skuttar upp ur lakanen
ingalunda smord av minsta sot
så långt från mardröm som man kan komma
med en rosalätt fantasi mellan öronen




Mest älskar jag sånt som tycks vackert men slitet, sprucket, smutsigt

Älskar jag spruckenheten mer än vackerheten??




När jag bänder upp

en precis framskuren klyfta

så smätter kulorna ohjälpligt åt tusen kanter

likt splitter

men hennes granna foder sitter kvar

i innanmätet överallt




Ätit fönstren

testat solen

klippt hörlurar

putsat påskägg

gått i fantasy

öppnat håret

läst granatäpple.




Staden speglade sig alltmer medvetet i staden. På de tolvfaldiga väggarna (inuti tornet) skimrade målade videosnuttar. Där visades i detalj vad som försiggick genom hela staden. Fladdermusan arbetade allt oftare mitt på blanka förmiddagen, tämligen ogenerat. Då påminde Fladdermusan snarast om en fjäril, en vanlig textilfröken utan tillstymmelse till sin mörka karisma. Även Gerhard Grävling hade gjort flera besök hos denna skräddarinna under den gångna hösten. Många invånare hade misstänkt att det rörde sig om detektivarbete. Minutmakaren kunde dock lägga ihop två med fyra, och fatta att motivet var sex. Förmodligen låg grävlingen fortfarande nedgrävd, mätt som en gris av allt sött kött, beska bysthållare, tryffliga trådar och salta hattar. En sköldpadda knallade alltjämt från gränd till gränd och plockade upp varenda grenkvist som blåst ned. Parallellt passade hon på att återuppliva somliga blommor som dragit på sig frost under natten. Minutmakaren undrade vad som motiverade denna säreget snälla, till synes ideella varelse?! De övriga sköldpaddorna hade valt att bli kullerstenar helt och hållet. De agerade aldrig ens guider för bortkomna turister längre.





i 37-gradig vårvärme
under skiraste jakarandaträd
skyddad av månghundraårig byggnadskonst
där solen knappast kan se
just mig




Världens värme stryker mot dig
Du viftar undan den

Solens strålar landar på dig
Du viftar bort, bort dem




Så Månan månde undra
hur sagan skulle sluta -
att Utturn korsvis bläddra'
och skriften lydde : RUTA

När djuren slukat frukost
ja, hela galna gruppen
man fann hur deras farkost
försvunnit upp som tuppen

nu Ugglon blev kvar där på Påskplaneten

bland högväxta fjädrar, som skyskrapskogar,

försökte han andas i pannkakssmeten

och lyckades hålla sin flygförmåga










0W0

Peggy Påsk och Påfågelns Gåta : Lucka 1

ur en stafett-skriven påsk-kalender på poeter-sidan...




Ligger på dödsbäddens livliga påska

någon med fjädrar av sol

Peggy hon hyser en julstökig brådska

samlar kuvert från i fjol


Allt skulle skrivas... nu återstår åtta

stråkdrag av andetags glöd

Världar försvinner, blott sju hjärtslag korta




Äggen ej längre är pigga att plockas

upp i sin längtande kjol

sveper kring parken där påfåglar flockas

Peggy så långt ifrån cool


Öppnas en avgrund från fot till aorta

suger i magen sin ton

Poltergeist har lagt beslag på därborta

- vågar hon gå över bron?





0W0

Terminal nr 3 : Arbeta som Turist

ur nattens dröm




Jag hade tydligen kommit till en glesbygd trakt. Ett par gubbar anlände i turkosblå overaller. De parkerade sina flakmoppar på den stora sluttande planen. Någon gång i kvarten kom fler arbetare tillbaka hit. Somliga hade kört skog, andra ägg. Påfallande utspritt hade man ställt sina fordon. Framåt eftermiddan var planen ändå knökfylld. Inget åkdon tycktes helt likt det andra. Kändes som att stå mitt i ett muséum över mänsklighetens samlade hjulburna påhitt. Passade på att låna en vinglig historia på tre hjul, fast jag ingenting lämpligt hade att lägga i flaket. Även jag hade dragit på mig en turkosblå overall - varför då? Var knappast obekväm i rollen som turist. Däremot orolig att bli avslöjad som dålig arbetare. Fyra gubbliknande gummor gav mig plötsligt ett uppdrag. Det rörde sig om posten ned till bryggan som man glömt att dela ut. Sådan tur då att jag redan behärskade postfacket! Bytte till en tvåhjulig cykel, relativt vanlig, med märkliga lådor på. Passerade en hel liten småstad på vägen. Hade låtit som att de åtta breven skulle till samma byggnad, men ack nej, man hade missat hela hamnområdet. Kuvertens antal och nummer växte i mina händer till minst trettiosju, samtidigt som medvetandet lät ana allt fler hus, baracker, slott och magasin. Figuren som glatt kom ut från ett företag var dock inte det minsta upprörd över röran. Och jag hade ju semester - så uppdraget skulle hinnas med hursomhelst.








0W0

Livets Trappa

Bookend no 3





...tills trappan upphör efter trettionio år, vid en oerhört igenbommad dörr, och den enda vägen jag anar leder tillbaka längs vartenda steg - blind och döv som min vilja har blivit.








0W0

Återfunna Vårens Runda Kanter

Patrull nr 2

Remix av rader ur mina skilda texter... 15 fragment från mars 2014 (med små justeringar även inom, utöver de nya relationerna emellan) ...ur vår påskkalender plus diverse korsande poesi




såg vi ett blinkande korsstygn
i det obekanta skyltfönstret
med ett par snett pinglande trappsteg
drog vi in oss genom dörren
tog en oändlig nummerbricka i trä



Drömde där stod fyra hundar
på rad utanför mitt fönster
och undrade varför de såg ut
att titta rakt in



hörs Ugglon på vårkvist så blockflöjtsblåsa
hur haror och bävur må sammanleka
hur Utturn vill införa spärrarsnurran
ett vändkors som avskiljer skogspartier



Numera älskar jag fyrkantigheter
särskilt ifall de går runt
en kvart i taget



Vandrar vi i vårt vändkors
säg, vill vi ut eller vill vi in??

Vi vandrar i vårt vändkors;
vet varken ut eller in



varför man befann sig här på en potentiell påskdag istället för någon annanstans. Det guldögda lilla ugglot tycktes utgå ifrån att han, skrotkungen, var en sorts jäkla julbock. Men vad var då dessa figurer själva - en samling bokstäver ur någon ofullbordad fabel-bibel?!?!



sjunde hästen Jesus Anamma
kommer dessutom gå barfota både bak och fram
kan bli farlig ifall loppet håller lugn fart



där i lövverk döden springa
kunde klotet sakta klinga



Hans-Hugo : Utmanar UrUtopin Ungdomar???

Ulf-Arthur : Tiden Transformerar Tråkigheter!!!

Hans-Hugo : Upprepar Undulater Uppsving???

Ulf-Arthur : Trosvisst Trastar Trudiluttar!!!



drog ugglon som slutsats att älskogsgläntan
behövde belysas av påskäggmånen
så skrev han till Himlen en tändbegäran
med bifogad stjärnbild på kärleksparet



glaskross
gruskorn
grenkvistar
gummikablar
godisaskar
cigg
grävlingsspillning?
gamla grammofonspår
grafikkort
glasögonbågar
grönska
gratiskuponger
glasskladd



Torget hade ingen levande människa på sig. Där knallade bara duvor omkring i märkliga mönster. Och tornklockan som väntade ovanligt länge med att slå åtta. Pojken hade blivit en gammal narr. Nu satt han och knarrade på trappan...



till obyggt hotell

med fjädrar dyker stridsflyg

vrider jordens kant



Vore rovdjuret rentav räddare
än haren att ta sig an
nästa rad...



som början inom slutet
som slutet inom början
(eller bara någons bedårande bröst
i klorna på en gåtfull guldfågel)








0W0

mina 45 FavoritFigurer av Galenskaparnas många Roller

...inklusive After Shaves, bland dem jag har hunnit se (igen) och lyckats påminna mig...

För en någorlunda överskådlig och jämn representation plockar jag bara med figurer som förekom före 1997 då Ragmar gick bort.




1

ALLAN PREUSSEN (programpresentatör)
med Claes Eriksson
från En Himla Många Program m.m.

2

GOJA (västgöten "HEMMA PÅ GÅR'N...")
med Jan Rippe
från En Himla Många Program m.m.

3

TESTAREN (av Hörlurar)
med Anders Eriksson
från En Himla Många Program

4

TORGNY ASSARSSON (Brodern från HEMBYGDSFÖRENINGEN)
med Per Fritzell
från Stinsen Brinner (samt LEIF)

5

BOSSANOVA-KUNGEN ASTOR QVARTS
med Peter Rangmar
från Grisen i Säcken osv

6

DIXIE HOPPER
med Kerstin Granlund
från Hajen som Visste För Mycket

7

ALVING RISSLA (Matematiker i Molekylen)
med Knut Agnred
från En Himla Många Program

8

GUIDEN PÅ SLOTTET
(som snackar mix mellan svenska, skotska och gibberish?)
med Peter Rangmar
från The Castle Tour

9

LARS ERIK INGEMAR FRED (i möjligt släktskap med Banlonpolo-kunden)
med Jan Rippe
från LEIF

10

ROLF (den Beige farbrorn med den Blå 240:n)
med Claes Eriksson
från Macken

11

BRÖDERNA SANKT GOTHARD (BergsBestigarna)
med Bröderna Eriksson
från Grisen i Säcken

12

BENNY HÖRNSTEEN
med Per Fritzell
från Hajen som Visste För Mycket

13

TURIST MED GODISPÅSE (som tappar glasögon i riddarrustning)
med Jan Rippe
från The Castle Tour

14

DIREKTÖR KARL KLOSS
med Peter Rangmar (kanske den ende med skägg han spelade?)
från Lyckad Nedfrysning av Herr Moro

15

FORNTID-PROFESSORN MED BENPIPAN (icke från Chicago)
med Claes Eriksson
från Tornado

16

SPANAR'N
med Anders Eriksson
från En Himla Många Program, Grisen i Säcken osv

17

FÖRSÄLJERSKAN I FOTOBUTIKEN [Finns Lins?]
med Kerstin Granlund
från Skruven är Lös

18

ROGER
med Jan Rippe
från Macken

19

ROY
med Anders Eriksson
från Macken

20

MOR I SKUTAN (som stånkar körv)
med Claes Eriksson
från Tornado

21

LYRIK-PRESENTATÖREN (även i KulturKuben)
med Peter Rangmar
från Träsmak m.m.

22

JAK-INGE & BO RAGLAND (levande rimlexikon)
med Jan Rippe & Knut Agnred
från En Himla Många Program

23

FÖRFATTAREN JIM-TURE (i programmet Påflugen på)
med Peter Rangmar
från En Himla Många Program

24

HACKE HÄGER (lustig programledare)
med Per Fritzell
från Monopol

25

KENNETH AALBORG (den måttlösa sprit-blandaren)
med Jan Rippe
från En Himla Många Program, Jul Jul Jul m.m.

26

PORTIERERNA I HOTELLDÖDEN
med Anders Eriksson & Peter Rangmar
från En Himla Många Program

27

KNUT PÅ LINJEN
med Knut Agnred
från En Himla Många Program m.m.

28

DOKTOR STILLO (som räknar rörelsemoment)
med Anders Eriksson
från Lyckad Nedfrysning av Herr Moro

29

MAJ (Rolfs fru)
med Kerstin Granlund
från Macken

30

ÄNNU EJ SJUKA GUBBEN som samtalar med sin "Stölla lilla!"
med Anders Eriksson
från Tornado

31

"VISA MIG LITE VANLIG ALLMÄN LAGNING" (den upprörde skeptikern)
med Claes Eriksson
från Macken

32

GUDFADERN (maffioson i frisérsalongen)
med Knut Agnred
från Tornado

33

ALEXANDER LUKAS JOAKIM PLOTTNER
med Anders Eriksson x 3
från Hajen som Visste För Mycket

34

FYLGIA FOLKBLOM (den blygaste idol-aspiranten)
med Kerstin Granlund
från Tornado

35

MILTON (svenska pappan med HUSVAGN)
med Per Fritzell
från Macken (även filmen)

36

STAFFAN PÄRS (smörsångaren)
med Jan Rippe
från Resan Som Blev Av osv

37

DOUGLAS RICHTMEISTER ("Gröne Greven")
med Anders Eriksson
från Grisen i Säcken

38

PERRY & POLARE (Rosa klädexpediter)
med Peter Rangmar & Per Fritzell
från Cyklar osv

39

DEN RAGGANDE TURISTEN
med Per Fritzell
från The Castle Tour

40

TURBO TUREGÅRD? (spekulant på Den Gule Datsun, FARSAN till Syntharen)
med Claes Eriksson
från Macken

41

DRÄNGEN SLUTA (älskare hos MOR TUTA)
med Knut Agnred
från Tornado

42

INSPEKTÖR MÅRD
med Peter Rangmar
från LEIF

43

STANDARD HJÄLM (i sjusitsiga familjen med tolv medlemmar)
med Jan Rippe
från Tornado

44

SÄPO-AGENTERNA (fem i samma kostym)
med Anders, Agnred, Rangmar, Rippe, Fritzell
från Skruven Är Lös

45

RUSSIN-POETEN
med Anders Eriksson
från Tornado




0W0

Bookends

Bookend no 2 : Sagostråk





...och så dog de lyckliga i många sina drag, med stråkarna alltjämt vackert mot strängarna i det länge, länge levande musikstycket, två drottningar av varsitt halva kungarike; emedan kammarjungfrun vägrade lyfta nålen från skivan, skönt upptagen med att kyssa en sköldpadda, sålunda förvrängandes tusen speglingar, likt ett ohyggligt korsdrag längs passagen där varenda ton hann utspela sig, än idag.













Bookend no 1 : Lättnad



...lät dörren till sist stängas om albumen och burkarna, förlikad med varenda figur de någonsin spelat in, inte död ännu, mycket sakta, gick han nyfiken ut i vårsolens strålar och ritade med foten en märklig fågel i gruset.






Skulle bläddra bland Simon & Garfunkel. Kom till denna sång istället, som jag älskade en gång.

Seasons in the Sun with Terry Jacks

Låter nästan mer levande fyrtio år senare. "Now that the spring is in the air..."







0W0

GrafitKritan (fyller ögonvitan)

Kursen startar rakt på. Vi sitter mittemot och tecknar av varandras ansikten. Blir märkliga likheter och olikheter. Fast vi uppmanas att mest bara fånga skuggornas sammansättning. Ömsom möts våra ögon, ömsom kikar den andra ned på sitt papper. Så man tvingas bestämma hur mycket ögonen skall vara med i bilden. Minspelet förblir förundransvärt konstant, allvarligare än om vi hade fotograferat. De kvadratiska bänkarna börjar kännas runda. Alla byter partner, går ett sällsamt varv. Läraren knallar varsamt runt och hummar bakom våra ryggtavlor. Bakgrunden kan också förstärka någon kontrast. Tycks redan vara tolv år sen jag tecknade av något, dvs direkt i rummet utanför mig. Dessutom första gången nu med grafit-krita [6B] fyller min hand på skugga efter skugga i det vita. Vissa går att mjuka upp efterhand. Den enda som jag aldrig hann teckna, kommer istället med på samma spårvagn hemåt.






0W0

Träblås från Tredje sidan Månen (Tredje Bladet)

i vad som skulle kunna ha blivit min mest verkliga roman /novell hittills...




Ännu en gång blev drömmen aldrig nedskriven, emedan jag låg kvar och drömde att jag redan skrivit ned den. Celicia hade fått dra av lakanet först, som jag tydligen bäddat ovanpå täcket. När vi väl lagt oss fann hon att täcket var fuktigt - jag måste ha varit en usel torkare efter tvätten. Samtidigt tog Celicia, i sitt vanligtvis cellokärva allvar, nu situationen från den lättsammare sidan. Lurigt satte hon fjäderpennan bakom örat, släppte ut håret ur hatten, och insåg hur jag bara var en pojke på tjugotvå år. Till den här lägenheten skulle jag flytta långt senare. Då borde Celicia till sist ha blivit färdig med sin litteraturkosmologiska uppsats i konstpsykologi, lagom tills jag kunde påbörja den astrosofi-antropologiska undersökningen av min retrospektiva användning av vissa huvuddrag som hon byggde på.

Istället gick vi ut i den ödsligt vårgryende staden och köpte filmer, några korta historier där vi själva medverkade. Det rörde sig om animerade westernfilmer, som måste ha regisserats av någon okändare, fransk italienare. Scenerna visade sig alltför knackiga när vi försökte spela upp dem ordentligt; pixlarna låste sig fastän tejpen rullade. Och i butiken ville man bara byta filmerna ifall vi lyckades bevisa hurpass dåliga de var. Hur kom det sig att Celicia icke grät ett uns nu, bara lät så entusiastiskt fylld av spänning, medan jag berättade om det simpla tågöverfallet som snodde sig flera varv...? Man kunde ju nästan tro att vi skulle rida hem och grovhångla med varandras skuggor, rentav skapa den tredje figuren. Men varför måste vi ha filmerna - vi kunde ju varje scen ändå?! Så det var bara att spela vidare - oavsett hur långt materialet gick att titta på...



Hör ej vad Siris sångväninna säger, men uppfattar hur hon gärna vill kramas med mig. Madamen tillhör det så kallat andliga klientel som tror att alla världens problem kan lösas med kärleksfullhet. Kanhända det bästa vi kan göra - och skulle säkert gå om varje inblandad part agerade utifrån samstämmig våglängd. Men särskilt gemensamma varken är eller blir kontexterna inom de närmsta seklerna. Smått utbränd av obesvarad kärleksfullhet, betvivlar jag alltmer hjärtats roll. Vi lyckas så sällan ens koncentrera oss nog för att lyssna på varandras meningar - hur skulle vi då kunna ta emot något annat hjärta än vårt eget?!? Ni irrar omkring på mässan och sprider osedvanligt många upplyftande färger, vill det tredje ögat gärna tro - fastän det egentligen är samma rosa färg. Om ett missljud tränger sig in i melodin skulle de flesta människor fortfarande dra öronen åt sig (inklusive mig). Och från den positionen upplever man sig så illa tvungen att, antingen utestänga missljudet eller, inlemma det genom att göra om dess toner till melodin man redan spelar.

I en relativt glad ensamhet lyckas jag äntligen lyssna på den nutida varianten av schlagerfestival, rättare sagt dess svenska urvalsfält, där technopulsen fortfarande står och stampar på svengelska, blandat med ett inslag svängande folkmusik och ett mer klassiskt jazzigt. Carola Winnergreens låt hade helst fått vinna om jag varit juryn, men är väl partisk eftersom jag har dansat swing med henne en gång. Den allra mest rysligt intressanta frågeställningen dyker upp när jag återtar lyssningen på Paganini-kontraktet : Kan man från ett foto utläsa vilket stycke det är som stråkkvartetten spelar? Ja, om du har tillräckligt intim förståelse av musikerna och vad de spelar, så kan du se stränghållningens unika relationer bland alla möjliga triljoner, utan att behöva höra minsta ton utifrån.



...i en föregående dröm var jag en äldre pojke på trettiotre år. Hade som bäst gått teaterkurs med både Demona, Marionetta och många fler. Nu var just vi tre ute och knallade längs sådana där halvbergiga gräskullar som jag jämt kommer till i mina vanliga drömmar. Vart de brukar komma i sina drömmar saknar jag tråkigt nog grepp om. Förundrad att vi överhuvudtaget höll ihop, passade jag på att repetera in var tredje rad av förtrollande poesi som de också kunde tänka sig. När vi passerade vi en sandigare remsa, där en bunt militärer låg halvt nedgrävda i en märklig klump, ville Demona stanna och föra dialog med dem. Det hade jag ingen somhelst lust med. Marionetta som rentav jobbat som advokat, tycktes likt förbannat inte fatta chansen för oss att strosa vidare på tu man hand. Eller så var det jag som misstolkade Marionettas jokergäckande skratt för att befruktas av orangutangen i hennes mobil. Demona hade besynnerligt nog inget demoniskt leende, bara en osynlig kamel som hon drog med sig överallt. Mina kvinnliga kamrater hamnade allt längre bakom.

Framemot stugbyn där fler potentiella skådisar strök omkring, ville jag inte längre motstå frestelsen att gå helt själv. Satte kurs snett över Bergman-berget. Inbillade mig att lättare kunna möta någon annan då - trots att varje själ var med i något av skolans gäng, dylika spektakel som jag hade undvikit under många år. Tog ensam en taxi, som likafullt gick som bussen, mellan bestämda hållplatser. Färden gjorde en hisnande stor krök längs de äldsta stadsdelarna. Här ville jag hemskt gärna hoppa av, mitt i det mörkaste, vackraste - tvekade trots allt, orolig för vilka varelser som styrde gatorna nuförtiden. Kändes som om vi var i Chicago, fast en svensk stad. Två figurer dök upp vid vardera rutan, den ene med något mot rocken som min skräck direkt tolkade som en pistol. Jag hann precis börja reflektera över vilken dörr det vore smartast att smita ut genom eller ej, innan drömmen upphörde.



Veckan därpå slår det mig att mannen med vapnet var ingen mindre än Greg, min kanadensiske kamrat som ryckt ut för att skydda mitt förra liv. Scenen är från en februariförmiddag 1975, flera decennier efter att Chicago utgjorde jordklotets största rövarnäste. Fast spåren sitter kvar... Då var jag lika gammal som jag är nu, trettionio på väg mot fyrtio. Dessvärre lyckades Greg aldrig rädda mig den gången, hur han än gestikulerade mot spärrknappen och ritade på rutan. Jag blev själv orsak till att den andra figuren släpptes in. Jon måste varit omänskligt drogad då han flög in i taxin. Helt galenskapligt övertog den annars så lugna killen ratten och körde oss strax ned över kajkanten.

Kanske hajade ej Jon heller - att det var Greg som sadlat om till detektiv. Han blev stående i gränden med pipan i en uppgiven vinkel. The Sting hade gått på bio, kunde man utläsa från några flagnande anslag. I bästa fall lever Greg än idag - knallar omkring på esoteriska utställningar och samlar ny information i gamla album. Mer än väl visste vi dock, hela bunten, hur Ninni satt och skapade i redskapsboden, frivilligt inlåst. Hon väntade nog på den av oss som förmådde finna en annan sorts nyckel. Och nu var det bara Greg som kunde hindra Ninni från att försjunka i liknande vansinne som Celicia gjort redan -67 när hon hängde sig i cellosträngarna.







0W0