8 juli 2014

KROCKET-GOLF

min 24:e vita beatle

[ingress in grass] : en självbiografisk episod, som samtidigt funkar som spegling av Starrs enda komposition på Beatles White Album; med sin tryggt vaggande röst på den oroade Don't Pass Me By gör Ringo rejält mycket härligt av sin slagverkar-ådra, bygger från en cirkusmässig grundrytm upp någon sorts bluegrass-country, räknar gnolande takter...




Klubborna knackar
på krocket-kloten.
Det verkar vara ingen
överhuvudtaget som öppnar...
Alla bor i fyrkantiga hus,
aldrig runda.
Här knallar jag ensam
omkring över gräsmattan, som egentligen är många
olika plättar.
Jag sköter
samtliga klubborna. Har hittat på
en tävlande för varje
klubba och klot. Fyra färger
finns det. Dock
betydligt fler krocket-golfare finns;
så de får utspela sig
(eller inspela sig
på Beatles-kassetterna)
i skilda omgångar
längs fyrfaldiga rundor. Deltagarna har brittiska
namn m.fl. utrikiska
som om de vore
elit-idrottare. Jag är tolv år, på sin höjd
fjorton.
Förmodligen har
jag min mintgröna WCT-dress
på mig, även om
de tävlande går klädda i sina klubbars
dräkter och kepsar,
trädgårdshandskar och landsmärken. Klotet
skall till ett bestämt
hål, men hålet består
sällan av
hål
snarare till exempel
av stuprännan
eller stolpen till klädstrecket,
kantänkas en viss klyfta
i stenmuren,
någon tuva i slänten,
ibland en ränna i jordgubbslandet
men aldrig något tillfälligt utplacerat föremål,
bara bofasta saker
såsom en fläck på brunnskanten,
kanske en kvist i förstu-trapp-tröskeln
och säkert björkstammen.
Trä möter
trä möter
trä...
På så vis lär man känna tomten
på motsatta sidan julafton.
Jo, titt som tätt
är ju släktingarna med
på vanlig krocket, bollspark, kurragömma,
simma, badminton, bumerang, springa runt huset,
pilkastning, canasta, yatzy
och massa dylika lekspel
men just i dessa dagar
håller de nog på med bilen eller husvagn
och just denna variant
KROCKET-GOLF
kör jag helst helt privat.
Nej, inga stängsel
eller gallergrindar skall kloten
passera igenom.
Förfaderns o förmoderns hus är ett vidöppet slott,
om än varenda invånare har
osynligt sluten
bark omkring sig...
Har cirka trettio
rum
(om man inkluderar
alla skrubbar,
klosetter och källarut-
rymmen). Det blir lika
många krypin som
på skalbaggarnas Vita Album minsann!
Märkligt nog har jag
glömt bort
så gott som alla namnen; månne skrev
jag aldrig ned dem??
Annars gjorde ju redan pojken
listor på listor
med hundratals egna figurer
som emellanåt tecknades. Dock ute på gräsmattorna
höll jag möjligen hela mästerskapen
i mitt huvud
likt ett krocketklot fullknökat
av levande siffror
och spöklika idrottsdrömmar.
Minns det hursomhelst
som ett oslagbart skönt sommarlov
eller flera
som en gruva fylld
med guld.









808

Inga kommentarer: