ännu ett fördröjt, oväntat kapitel i min fantasymässiga sagohistoria
Sagostaden hade förlorat sin styrsel ju fler månader och sekler som
hade bitit sig in i dess material. Framtiden var redan angripen.
Stora bitar av nutiden behövde bytas ut. Minutmakaren hade sakta
insett att det var lika bra att bygga om hela staden. De enda
riktigt friska partierna bestod i gamla grindar som fått stå ut med
tusentals väderlekar. Trots att de lättsamt svängande grindarna var
gjorda av trä, hade de härdats, blivit segare och starkare än
järn-gallergrindar. Detta levande faktum, i all sin tillräckligt torra
fuktighet, inspirerade Minutmakaren ända in i hjärteroten. Den här
gången
ville han ha hela rasket i trä...!
Grändernas hus skulle naturligt göra sig i trä. Också gatstenen
skulle bli något hemtrevligare i trä. Kyrkbänkarna som stod utplacerade
här och
var längs parkerna, de var redan skapade av trä. Orglarna likaså,
inklusive sin ornamentering i barocka former. Urverken skulle visa
sig vara i skiftande träslag. Tinnarna torde likna schackpjäser
eller kryddkar. Det uråldriga tornet (som Minutmakaren själv bodde
i) månde bli blott en försynt liten del av världens största
träslott. Och hans
trädgård borde gärna bli en arena av sågspån, ett snällt fält för
rådjuren att rida omkring på. Historien skulle utspela sig i ett
rustikt inramat fort.
Fåglarna fick uppskatta att bli i trä. Även fyrfotingarna som
förevigt
gick omkring på gatorna skulle få vackra träformer, särskilt
sköldpaddorna. Ansiktena som hängde i skyltfönstren och på pelarna
behövde bli äkta
träskallar, dem som icke redan var det. Elektricitet och vatten
kunde
gott gå i träledningar?! Trafiken skulle tvingas löpa längs hårdaste
eketrä, flankerad av vägmärken vari reglerna inristats.
Motorcyklarna måste hädanefter
stöpas i trä, fastän de kunde bli svårast att övertyga om saken.
Fladdermusan kände nog till några textila knep, avsedda att få
metalliska monster smälta en smula, tills dess träets flexibla hårdhet
trätt in istället. Dessutom funkade det säkerligen då att
driva motorcyklarna med kåda och klorofyll i tanken.
Även om professorn fortfarande saknade några centrala kvalifikationer,
så ville Minutmakaren bli "i-trä-snidaren". Mejslarna hängde som
istappar
från den sommarheta himlakupolen och bara väntade på att användas.
Han ville lära sig vilket register som varje mejsel behärskade. Han
skulle behandla dem flitigt men fint likt kritorna i en ask - eller
kanske rimligare att jämföra verktygen med golfklubbor? Allra mest
utslagsgivande var att välja vilka träslag man önskade
arbeta med. Sedermera gällde att finna rätta stigarna i trät.
Här gjorde professorn en paus för att massera benet på sin stol som
hade stelnat till. Ådringarna skulle löpa som blodådror i en
människolem. Varenda vad ville låta sig rundas av, slipas till,
karvas ut och
hyvlas fram. Sexans sandpapper skulle till sist rulla in som en högt
utvecklad tärning i trä. De smäckra kastanjetterna måste kasta all
avundsjuka och applådera Minutmakarens
mästerverk. Trots att pojken aldrig mer än hunnit påbörja sin
hittills ganska motvilliga uppgift.
Under några djupt trädoftande sekunder kom Minutmakaren att minnas
sin gamle slöjdlärare. Ruben hade denne burit
som förnamn - förmodligen taget direkt efter RUBANK, som icke var
någon hammare men väl den grövsta
hyveln. Likt en sköldpadda hasade sig slöjdläraren fram emellan den
stora svarven och skåpet med drillborrarna i. Den lille minutmakaren
hade halva lektionen försökt tvinga fast ett stycke askträ vid
arbetsbänken, utan tydligt resultat. Minst fyra kamrater hade hörts
skratta mellan sågningarna, och setts peka mot honom med bågfilarna. Som
en stackars sickling kände sig minutmakaren. Trodde aldrig att han
skulle komma längre än till ritbrädet, på sin rågade höjd till
strykmåttet.
Då hade
Ruben i rättan stund visat pojkspolingen hur plankstumpen bar sin
egen personlighet, och hur varje verktyg förfogade över en närmast
mänsklig egenskap. Hela jäkla trävärlden hade plötsligt fallit på plats,
som ett pussel. Vilken dimension man än valde att utgå ifrån,
lyckades han få både materialet och sina egna fingrar att känna sig
mindre klumpiga. Allting blev redo att snickras och snickras om i
oändligheter...
Snideri av OrgelOrnament
wWw
27 juli 2014
Spelar YATZY Med Mig Själv
räknas som DominoBricka # 4
när jag börjar spela YATZY med mig själv
märks det hur mycket jag saknar
fjärran sommarlov kring samma bord
som den närmast spelsugna släkten
först skakar Skalle-Per samtliga fem tärningarna
i min hand; får ett par i treor
som strax växer till ett fyrtal;
klottras plus i protokollet att han klarat den biten
sedan slår Pink Panther något utspritt
som faktiskt bildar en liten stege;
sparar dock blott femman, förökar sig till fyra femmor
medan Gonzo är ende gubben som lyckas uppnå YATZY
förmodligen skapade jag redan 1983-84
ofantliga mästerskap i hemmets vrår
att genomföras av befintliga fantasifigurer
blandade med några verkliga artister
Fats Domino rullar fram två stora sexor;
sparar till en hög kåk.
Fast i nästa kast får jag nästan den stora stegen
(som vore bra att slippa stryka);
så hans bygge måste vänta någon runda
Efter många svindlande hårda omgångar har vi en vinnare :
Arya Stark som inte ens fanns
på den tiden när tärningsspelet begav sig;
slog hon nu både Petyr och Tyrion från samma klubb
wWw
26 juli 2014
DominoBricka # 2 : BalansAkt
inspirerad av nionde enneagram-typen, harmonikern i konflikt emellan sina vingar : den första rätt & fel-finnaren och den åttonde pådrivaren...
bakom sig :
Den Enda Relativismen
framför sig :
De Många Absolutismerna
tycker sig
fredsmäklaren förstå
åtminstone bägge perspektiven ;
vill och vill ej bestämma sig
åt vilket håll
världen skall falla?!
(eller inte falla)
känner sig
hotad av Absolutismerna
finner sig
påpuffad av Relativismen
så trots allt
sätts allting i rullning ;
cirkulerar sig
synkront åt två kanter
och en himla massa håll...
denna inom sig
arga
men utom sig
totalt harmlösa clown?!
wWw
24 juli 2014
God Morgon (min så gott som sista vita beatle)
förvrängd spegling, ännu en glimt av Revolution no. 9, men mest inspirerad av den avslutande Good Night på Beatles White Album, en sång som många aldrig skulle gissa att John komponerade, där Ringo äntligen får sjunga igen
Nu när mörkret sjunger på sin sista vers
före skuggorna återfinner sig
här i vidgande ljus;
då hoppas jag att ni har en god natt...
Nu i den allra första solen
när grindarna glänser som skönast
och sommarluften känns som minst tung;
då får ni ha en fortsatt god natt...
Nu när solen stigit upp under flera timmar
men ingen annan går omkring
på dessa gator utom jag;
då önskar jag er God Morgon!
Nu när jag svettats bort min kropp
både blod, hud, inälvor, känslor
och blott en tanke återstår;
då blir det gott att komma hem och ta frukost
Nu i rummet där drömmarna skrivs
kopplar jag in fläkten i usb-porten,
knäpper så på din film om det vita som zoomas ut ur det vita;
somnar vi då...
Nu när du snoozat tjugonio gånger
men sista gången har blivit så trött
så du trycker in fel knapp
och hela larmet stängs av
Nu får du äntligen sova...
Nu när sommarlovet åker ända upp till norr
med bara Beatles i bilstereon,
en och annan broms samt ohyggligt många myggor
vid varenda rastställe i hela glass-riket
som bara väntar på något mycket gott
typ fyrtal i poker eller kåk i yatzy;
då lyckas de små grisarna likafullt somna
Nu när det är 1983 igen
och skolgården vaggar in oss
i sitt allseende allvar
medan alla blir helt andra människor
så att jag inte längre vågar plinga på
hos någon enda granne;
då tycks jag vara den ende pojken på Penny Lane
som lyssnar på Paul Lennon alldeles självmant
Nu när revolutionen nått sin nionde fas
där allt skola bliva likadant
som det var i barndomen
visserligen hemskt olika från dag till dag
men i grunden en hemmahörighet
hos varenda kloss och figur;
då träder vi in i universums lilla kvartér...
909
23 juli 2014
DominoBricka # 1 : Genesis
...när universum puttades igång
stod allting redan uppbyggt.
Nu gällde det bara att låta bli
att falla baklänges av förundran!
Om sedan hela världen låg förstörd
enligt exakt skapad modell -
då kommer vi säkert på hur vi reser oss igen...
wWw
21 juli 2014
Musen spelar Domino
Lätt avlägsen spegling av Martha My Dear, en av dem jag håller närmast hjärtat, som inleder andra sidan av Beatles White Album. McCarney sägs ha komponerat den till sin hund, men jag väljer mus här, fastän bara min syster hade möss.
Musen rusar ut
ur sin grå navelskådan,
gnager vita hål
i vår svarta bok
likt den vackraste domino-brickan
ställs rad mot
rad upp
från vår fint fulla hylla, knuffar musen sig ner
via traven med tablettaskar
till första parkett.
Mustaschen dignar av små träspån
från bokstäver em + me + li + ma
tyst
men fett piano!
Minns mig och minns dig nu!!
[Retroaktivt tillförd som min 25:e vita beatle; inräknades först såsom Asken den nionde]
wWw
19 juli 2014
Ensam på Vita Planeten
ännu en vit beatle, inspirerad av Yer Blues, som tycks mig vara Johns smärtsammaste, tyngsta stycke på Beatles White Album
men har parallellt en upplyftande nerv i sig, där flickan vet varför textjaget fortfarande lever, där i Universum som han kommer ifrån...
Tvättstället var vitt
Toalettstolen var vit
Kaklet och de övriga skåpsluckorna var vita
Kylskåpet var vitt
Han satt på sin vita planet
i ensamt majestät
i badkaret ibland
vid fönsterkarmarna emellanåt
i frysboxen nu
och svettades nervöst
Hade han suttit här så länge han kunde minnas...?
Hans far var från Takbalkongen
Hans mor var från Undervattnet
Hans syster var från Vintergatan
Hans fågel var bortflugen
Bluesen var för längesedan död
fastän den hela tiden spratt till
och rockade runt i olika klockor...
Skulle han dra upp ur fickan en boogie-vals?!?
Kärleken vaknade
och vaknade
alltmedan tapeten flagnade
och flagnade
Varenda yta var tom
på utsidan,
inte en enda bild
sågs påklistrad
inuti däremot
kryllade skåpen
överfyllda av mat
och böcker och sockor och tandborstar och biljetter och
tidningarna var alltjämt vita
(och tomma)
trots att de var fyrtiofyra år gamla
hade solen hemskt sällan
kommit på besök
Men han var glad i alla fall
att man fick leva varje dag
och hur glassen var tillräckligt kall
i den vitaste värmen
909
17 juli 2014
Asken den sjunde : underligt nog i Trä
...det går troll i trä, särskilt i en tretton-rading med sjunde i mitten
en uggla i trä
ett lok i trä
en karamell i trä
ett rymdmonster i trä
ett hårspänne i trä
en diktrad i trä
ett träd i metall
en guldfisk i trä
en helikopter i trä
ett bakverk i trä
en barbiedocka i trä
ett stridsbälte i trä
ett bokmärke i trä
wWw
14 juli 2014
Omförtrollning av "Det Gåtfulla Folket"
min förvrängda spegling av Olle Adolphsons mest roliga, magiska visa, som månne kommer sig av att lyriken skrevs av Beppe Wolgers. För fem år sen gjorde jag grunden för denna version, som nu just tillklippts ut- o invändigt, fyllts på med nya kvistar...
R 1
Troll är ett folk och de bor i en välbekant stad,
denna stad är ett träsk och en park
Här under broar går trollungar sällan på rad
ty de styr fyr och tre i sin ark
S 1
Där virvlar älvan som samlar på killar,
hon har hundratolv
Sommarens tomte står tankfull, men trillar
på stugtröskelns golv
T 1
Där lufsar grodan som grymtar åt sång
[otyg! gärdsmyg!]
Här flyger grisen som sydde ballong
utav sin BH
När en förtrollats till barnbjörn en gång
får en se två
Alla är troll och de utgör den mänskliga faktorn
R 2
Troll är som folk; de kan bo i en välordnad gränd,
en sån gränd med butiker och hak
Öppnar man dock några dörrar har guldmyntet vänts;
hänger bussar och buskar från tak
S 2
Högt gungar gumman som samlar på barnbarn,
snart blir hon ett själv
Djupt i ett nät skrev poetfisken trådlöst
"vår väg är en älv"
T 2
Lyss, folkpartisten blev visst hinduist?!
[bla bla, mm mm]
Här står spionen och liknar turist
mitt bland turister
Nyss tog en docka sig mänsklig fason,
klippt med klister
Alla är troll och de utgör den mänskliga faktorn
R 3
Troll kräver tolkning; de skvalpar i huvudets skål,
gör små hål där allt tycktes helt tätt
Hjärnspöken rinner längs hakan likt grön alkohol
Varken vi eller vätte blir mätt
S 3
Mås i mobilen hörs skratta åt gåtor;
like "like" blir vår strid...
facebook och youtube strax inbyggt i kåtor
- fast vem har nu tid...?
T 3
Bär över bergen en lustig signal
[bliipp bliipp!! bliipp bliipp!!]
trär hon sitt smultron på strå digitalt,
smakar som saga
Här spelar tornen om vems drag det var
före fallet
Alla är troll och de utgör den mänskliga faktorn
wWw
13 juli 2014
Vackraste Svenska Visor som jag vet
...bland dem sjungna på svenska samt skapade på svenska* Listan kan komma att korrigeras efterhand jag påminns om fler att klämma in...
Vad som skiljer visor från schlagers, ballader, psalmer och låtar i största allmänhet är sällan helt givet, så jag gör ett ofullkomligt försök att hålla mig i närheten av gränserna... Visor ser jag som relativt akustiska, melodiburna, förhållandevis lyrikfokuserade, där verserna är lika tongivande som refrängen (ifall de är uppdelade på så vis).
Hursomhelst är det skönhet som gäller här, i mitt tycke. Och jag inser att det vackra återkommande ligger nära vemod, ja rysligt nära stingande sorg. Verkar svårare att få förväntansfull glädje att klinga allra vackrast, även om somliga lyckas där också.
Min kärlek går i grunden på melodin o harmonierna, men lyriken spelar naturligtvis in - säkert mer än jag tror. Rätt många blir ändå såna jag hörde på 90-talet, som redan då var mest från 80-, 70- och 60-talen.
Tolkningar betyder oerhört mycket; så i de fall många har sjungit utöver vismakaren själv, anger jag min älsklingsversion. Som sagt vackraste! Finns förstås många som jag håller minst lika högt, som är ännu starkare eller intressantare och roligare...
* t.ex. "Du är den ende" räknas ej in, emedan den har spansk kompositör, "Mitt Sommarlov" är egentligen La Golondrina, och Nidälven är norsk. Cornelis har gjort en sagolikt vacker tolkning som heter "Solgnuttan och Trollet" men baseras på Tapio Rautavaaras finska stycke.
1
NOCTURNE (Sov på min arm...)
Evert Taube
2
VIDEVISAN (SOV DU LILLA VIDEUNG...)
musik av Alice Tegnér
lyrik av Zacharias Topelius
3
VISA VID VINDENS ÄNGAR (Det fladdrar till i en tyllgardin)
Mats Paulson
4
HÖSTKÄNNING (Vind och vättar tassar tätt...)
Ola Magnell
5
EN VÄV AV LEGENDER
av Ola Ström & Per Dunsö
med Martyna Lisowska
6
BREVET (...och över hela stranden lyste junimånen...)
ur Vem Ska Trösta Knyttet?
av Peter Lundblad
7
UNIVERSUM
Ted (och Kenneth) Gärdestad
8
KARLAVAGNEN
Björn Holm
9
INTE ENS EN GRÅ LITEN FÅGEL
lyrik av Nils Ferlin
musik av Lille Bror Söderlundh
med Maritza Horn
10
JAG VÄNTAR VID MIN MILA
med Hootenanny Singers
musik av Gunnar Turesson
lyrik av Dan Andersson
11
EVELINA (Tagning Ett)
Peter LeMarc
12
ATT FÅNGA EN ÄNGEL
Py Bäckman
13
DOCKHEMMET (Var det såhär det skulle sluta?)
Björn Afzelius
14
BALLADEN OM HERR FREDRIK ÅKARE OCH DEN SÖTA FRÖKEN CECILIA LIND
Cornelis Vreeswijk
15
VILDANDENS SÅNG
med Snoddas Nordgren
av Leon Landgren
16
SAGAN OM LILLA SOFI
med Hep Stars (Svenne Hedlund)
musik av Benny Andersson
lyrik av Lasse Berghagen
17
DEN BLOMSTERTID NU KOMMER ["Een Sommarwisa"]
av Israel Kolmodin
18
LAVENDELBLÅTT ÄR FÄRGEN PÅ DITT HÅRBAND
Gösta Linderholm
19
SISTA MORGONEN (Våren var som vackrast när du kom till mig)
Niklas Strömstedt
20
VAR DET DU?
med Anna-Lena Löfgren
musik av Bruno Glenmark
lyrik av Cornelis Vreeswijk
21
VISA VID MIDSOMMARTID (Du lindar av olvon...)
musik av Håkan Norlén
lyrik av Rune Lindström
22
ÄLSKADE (Tala inte till mig!)
med Lena Nyman
musik av Berndt Egerbladh
lyrik av Maria Wine
23
TRUBBEL
av Olle Adolphson
med Monica Zetterlund
24
TEMPEL
Ulf Lundell
25
ALDRIG SOM FRÄMLINGAR
Marie Fredriksson
26
NÄRMA MEJ
Marie Bergman
27
VISA I ÅTTONDE MÅNADEN
Agnetha Fältskog
28
BLI MIN (...från Katarinavägen...)
Kajsa Grytt med Malena Jönsson
29
BRUNNEN STAD
av Dan Hylander
med Raj Montana Band
30
RIS OCH SNÅR
Björn Holm
31
ETT STILLA REGN
Ted (och Kenneth) Gärdestad
32
DEN ÖDE STRANDEN
med Per Gessle
av John Holm
33
EN SOMMARDAG SOM STÄNGS AV
Anna Järvinen
34
NU FRYSER FROST
Hanne Juul
35
BETLEHEMS STJÄRNA (GLÄNS ÖVER SJÖ OCH STRAND)
musik av Alice Tegnér
text av Viktor Rydberg
36
HÄXORNA (sjöng ballader om sin ungdom)
Eva Dahlgren
37
VARGEN (...roterar runt min elektriska syster)
av Thomas Wiehe
med Turid Lundqvist
38
VAR KOMMER DET VACKRA IFRÅN?
med Titti Sjöblom
av Alice Tegnér
39
GLÖM-STRÖM (den andra)
Alf Hambe
40
OCH LILLA BÄCKEN
med Stefan Sundström
av Allan Edwall
41
MORGON EFTER REGN
med Toni Holgersson
av Evert Taube
42
OM DU LÄMNADE MIG NU
av Lars Winnerbäck
med även Miss Li
43
BARN AV SIN STAD
Magnus Uggla
44
NÄR SKÖNHETEN KOM TILL BYN
lyrik av Nils Ferlin
musik av Lille Bror Söderlundh
med Thorstein Bergman
45
PÅ ÄLVORS VIS
av Ola Magnell
med Anna-Lotta Larsson
46
PILAR AV KÄRLEK (på din ytterdörr)
Tomas Di Leva
47
VINTERSPEL (för att uppgå i varann)
Nils Eriksson
48
FJÄRIL PÅ FEL PLANET
Emma Nordenstam
49
FLICKAN FRÅN FJÄRRAN
med Göran Fristorp
50
LILLA VACKRA ANNA
av Bengt Henrik Alstermark
med många
51
DIG RÖRDE SOMMAREN (kring dig är alltid juni)
med Rune Andersson
lyrik av Bengt Anderberg
musik av Berndt Egerbladh
52
FLICKA MED GULD...(BRUNA ÖGON)
Joakim Thåström
53
EVELINE
Mauro Scocco
54
LINAS DYRBARA ORD
Anders F Rönnblom
55
DUBBEL-QUATRIN OM TENNIS
Cornelis Vreeswijk
56
SOM ETT SLAGVERK (...och solen krumbuktar sig...)
med Björn Ander
57
TOMMA TUNNOR
av Ola Magnell
med Maritza Horn
58
TILL MÅNEN (kan du säga mig?)
Jannika Häggström
59
SOM EN DOFT UTAV SYRÉN
Lasse Berghagen
60
SÅ SKIMRANDE VAR ALDRIG HAVET
Evert Taube
61
DEN FÖRSTA GÅNG JAG SÅG DIG
av Birger Sjöberg
med Ernst-Hugo Järegård
62
JAG FANN DEN VACKRASTE VISAN (om kärleken)
Totte Wallin
63
TRUBADUREN OCH SKÖNHETEN
Harpo
64
BJÖRKENS VISA
av Raab o Topelius, bearbetad av Ulvaeus
med Hootenanny Singers
65
SÄG MIG VART DU GÅR (Mesembria!)
av Gert Lengstrand
med Streaplers
66
OM DU NÅNSIN KOMMER FRAM TILL SAMARKAND
med Lena eller Lill
av Thorstein Bergman
67
NÄSTAN NU
Mia Sandberg
68
HÖSTEN (Vart tog den vägen, den där klangen...?)
Lisa Ekdahl
69
DET JAG VILL MINNAS (Vi lämnade stan en dag mitt i juli)
Ulf Lundell
70
ALDRIG ÄLDRE ÄN SÅHÄR
Peter LeMarc
wWw
12 juli 2014
din insida klänger på utsidan
"Your outside is in and your inside is out...
The deeper you go the higher you fly..."
förvrängda speglingar av "Everybody's Got Something to Hide Except for Me and My Monkey", möjligen den allra häftigaste, smidigaste, rockigaste biten på Beatles White Album (...märkligt nog väntade jag med detta porträtt nästan längst av alla "vita beatlar")
din insida klänger på utsidan
då din utsida klänger på insidan
min insida hänger på utsidan
då min utsida hänger på insidan
KOM IGEN, TA DET LUGNT NU!!
KOM IGEN, TA DET LUGNT NU!!
din baksida blänger på framsidan
då din framsida blänger på baksidan
min B-sida svänger på A-sidan
då min A-sida svänger på B-sidan
KOM IGEN, TA DET LUGNT NU!!
Alla människor döljer en apa
medan jag visar två
KOM IGEN, TA DET LUGNT NU!!
min utsida vränger din insida
då din utsida vränger min insida
min baksida kränger din framsida
då din baksida kränger min framsida
KOM IGEN, TA DET LUGNT NU!!
KOM IGEN, TA DET LUGNT NU!!
din framsida tränger min insida
då min utsida tränger din baksida
din hemsida stänger min hemsida
då min hemsida stänger din hemsida.
...nätet fjärmar sig
när mötet närmar sig
vår C-sida förlänger vår D-sida
då vår D-sida förlänger vår C-sida
ju djupare du svävar
desto högre strävar du
KOM NU, TA DET LUGNT IGEN!!
KOM NU, TA DET LUGNT IGEN!!
Alla människor rymmer sin apa
medan jag döljer två
Alla aporna följer sin apa
medan vi hittar på
909
10 juli 2014
omTRYfflad konfekTYR
en av mina sista vita beatlar
mixad kompott av rader ur mina texter från förra sommarn (inräknas även som Asken den femte) ...inspirerad av Savoy Truffle (en ovanligt lättsinnig låt för att vara Harrisons, även om stinget ruvar bakom karamellöverdraget) på Beatles White Album
smälter din vaniljehud
Bling-blinget kränger
Baryton-saxofonens sväng
kantad av krokant bekantade sig med raksträckorna
likt en fisk i torra rymden
Desmond glares down upon earth
more lucid than ever
he desires Lucy to have
jordgubbe med psykosofisk topp
världen försänkt i glasburk
med snabba aprikoser
plays his flute for five hundred birds
and bears, deers and foxes 'round a fountain
Det var en gång en flamingo som hade blivit
alldeles randig. I stort sett liknande hon nu en
polkagris. Och det tycktes som att flamingon var
förtjust i sin nya look. För varje gång hon vred sig
runt sig själv för att putsa dräkten, flög hon flera
centimeter närmare molnen...
där beatlarna rullade igång Magical Madonnas walrussian field of Raccoon Fools or something old brown
nere i matrumssalongens skafferi
och kanske bökade med askar
hos Herr Hallonen, men alla
hans stugor ligger fullbelagda
Eran uppgift blir nu, naturligtvis, att välja ut varsitt stycke
ur dessa. Ni får mosa ihop orden ytterligare eller plocka
fram somliga, alltefter behag och hink eller intellekt.
...plocka in smultronen från -88
hellre mardrömd än bortglömd
want so badly to stay in this egg
the 60's stuck in the 50's
her wind peels cute fruit
Blommorna smakar som om 60-talet aldrig tog slut
sommarlovandes oss snälla gröna monster
glasögon som olikgör kulören
på vilka bär man än träffar på
blå sammet på en röd donna
jo minsann, miljoner människor har slickat på dig
Strupens Köns-aspekt : SAXOFON
Könets Strup-aspekt : TROMBON [BASUN]
tills det går flöjt i varenda stubbe och jordgubbsbuske
digging like a knight of spades
for splendid things
...ytterligare påpekanden. Det var helt enkelt en polka-flamingo som stod där på mäktiga ben med näbben beredd. Vartenda tecken tydde på att den krävde söta grisar till lunch, men orangutangen hade mest bara frukt att bjuda på.
909
mixad kompott av rader ur mina texter från förra sommarn (inräknas även som Asken den femte) ...inspirerad av Savoy Truffle (en ovanligt lättsinnig låt för att vara Harrisons, även om stinget ruvar bakom karamellöverdraget) på Beatles White Album
smälter din vaniljehud
Bling-blinget kränger
Baryton-saxofonens sväng
kantad av krokant bekantade sig med raksträckorna
likt en fisk i torra rymden
Desmond glares down upon earth
more lucid than ever
he desires Lucy to have
jordgubbe med psykosofisk topp
världen försänkt i glasburk
med snabba aprikoser
plays his flute for five hundred birds
and bears, deers and foxes 'round a fountain
Det var en gång en flamingo som hade blivit
alldeles randig. I stort sett liknande hon nu en
polkagris. Och det tycktes som att flamingon var
förtjust i sin nya look. För varje gång hon vred sig
runt sig själv för att putsa dräkten, flög hon flera
centimeter närmare molnen...
där beatlarna rullade igång Magical Madonnas walrussian field of Raccoon Fools or something old brown
nere i matrumssalongens skafferi
och kanske bökade med askar
hos Herr Hallonen, men alla
hans stugor ligger fullbelagda
Eran uppgift blir nu, naturligtvis, att välja ut varsitt stycke
ur dessa. Ni får mosa ihop orden ytterligare eller plocka
fram somliga, alltefter behag och hink eller intellekt.
...plocka in smultronen från -88
hellre mardrömd än bortglömd
want so badly to stay in this egg
the 60's stuck in the 50's
her wind peels cute fruit
Blommorna smakar som om 60-talet aldrig tog slut
sommarlovandes oss snälla gröna monster
glasögon som olikgör kulören
på vilka bär man än träffar på
blå sammet på en röd donna
jo minsann, miljoner människor har slickat på dig
Strupens Köns-aspekt : SAXOFON
Könets Strup-aspekt : TROMBON [BASUN]
tills det går flöjt i varenda stubbe och jordgubbsbuske
digging like a knight of spades
for splendid things
...ytterligare påpekanden. Det var helt enkelt en polka-flamingo som stod där på mäktiga ben med näbben beredd. Vartenda tecken tydde på att den krävde söta grisar till lunch, men orangutangen hade mest bara frukt att bjuda på.
909
9 juli 2014
Fiktiv Flaskpost till Celia
sjunde i årets
register över ilandflutna...
tillika min 29:e vita beatle
= spegling inspirerad av Julia, ett bland de nakna styckena som mest liknar visor, ombord på Beatles White Album. Ja, John fingerplockar gitarr lika akustiskt som Paul på sin Blackbird; medan Blackbird spelades in nästan först spelades Julia in sist.
Cecilia, jag skalar av dig
och säger nu blott Celia,
som vore du ett ensamt
moln på varma himlen.
Du kom från havet, var ett
"ocean child" med ögon som
vidöppna valv, och likafullt
levde du instängd mitt i stan
liksom skrämd. Nog måste
fruktan ha gällt ditt eget an-
svar som du var mest rädd
för?! Månde bristen på gen-
svar... Hälften av allt jag
skrivit är mest kul klanger
och vackra vändningar, men
inget skrev jag bara för
att imponera på världen
utan också för att jag älskar
dess harmonier, Celia, i
varenda mystisk självklarhet.
Vi lever blinda inför himlen.
Vad människor ser oftast hos
mig är ofantlig fantasi, fastän
fantasin egentligen inte är min.
Ty jag bara sätter ihop världen
i olika kombinationer. Andras
fantasi kan ofta skapa långt mer
nytt än min hjärna någonsin
vågar. Du såg just det åter-
hållna, allt som vi ännu inte ut-
[tag en klunk, om du ej är död,
och vänd på pergamentet nu!]
vecklat. Under träden där vi
först träffades, lågo skuggorna
likt rötter, ett flätverk av oför-
sonligheter mellan framtid
och bakgrund. Du stod djupast
i konflikten mellan universi-
tetskarriär och släktingars
svek. Det kan jag bara före-
ställa mig, fjärran ditt moln.
Celia, vill du segla med mig högt
där ovanför, på vår väg
till Mars eller Venus?? Nej,
du var själva månen, mitt i
djurparkens vant stekande sol.
Juli, ja,
juli, ja!! Önskar jag
ibland hur du kunde ha lite längre
hår, så det gick att klättra
upp till ditt ansikte... in i
din mun och ner i dess
flaska. Dina leenden kändes
aldrig falska, men däremot
kunde du grimaschera sådär
så jag trodde du hånskrattade
eller grät, emedan du snarare
spände din rädsla till bristnings-
gränsen. Skjöt du en pil i
mitt hjärta?! Andas så skönt
varje gång jag plockar ut den...
men saknar dina händer runt
mitt huvud i sin halvfärdiga
tempelkupol. Kom ruva mitt
klot, du sällsamma Celia!
909
tillika min 29:e vita beatle
= spegling inspirerad av Julia, ett bland de nakna styckena som mest liknar visor, ombord på Beatles White Album. Ja, John fingerplockar gitarr lika akustiskt som Paul på sin Blackbird; medan Blackbird spelades in nästan först spelades Julia in sist.
Cecilia, jag skalar av dig
och säger nu blott Celia,
som vore du ett ensamt
moln på varma himlen.
Du kom från havet, var ett
"ocean child" med ögon som
vidöppna valv, och likafullt
levde du instängd mitt i stan
liksom skrämd. Nog måste
fruktan ha gällt ditt eget an-
svar som du var mest rädd
för?! Månde bristen på gen-
svar... Hälften av allt jag
skrivit är mest kul klanger
och vackra vändningar, men
inget skrev jag bara för
att imponera på världen
utan också för att jag älskar
dess harmonier, Celia, i
varenda mystisk självklarhet.
Vi lever blinda inför himlen.
Vad människor ser oftast hos
mig är ofantlig fantasi, fastän
fantasin egentligen inte är min.
Ty jag bara sätter ihop världen
i olika kombinationer. Andras
fantasi kan ofta skapa långt mer
nytt än min hjärna någonsin
vågar. Du såg just det åter-
hållna, allt som vi ännu inte ut-
[tag en klunk, om du ej är död,
och vänd på pergamentet nu!]
vecklat. Under träden där vi
först träffades, lågo skuggorna
likt rötter, ett flätverk av oför-
sonligheter mellan framtid
och bakgrund. Du stod djupast
i konflikten mellan universi-
tetskarriär och släktingars
svek. Det kan jag bara före-
ställa mig, fjärran ditt moln.
Celia, vill du segla med mig högt
där ovanför, på vår väg
till Mars eller Venus?? Nej,
du var själva månen, mitt i
djurparkens vant stekande sol.
Juli, ja,
juli, ja!! Önskar jag
ibland hur du kunde ha lite längre
hår, så det gick att klättra
upp till ditt ansikte... in i
din mun och ner i dess
flaska. Dina leenden kändes
aldrig falska, men däremot
kunde du grimaschera sådär
så jag trodde du hånskrattade
eller grät, emedan du snarare
spände din rädsla till bristnings-
gränsen. Skjöt du en pil i
mitt hjärta?! Andas så skönt
varje gång jag plockar ut den...
men saknar dina händer runt
mitt huvud i sin halvfärdiga
tempelkupol. Kom ruva mitt
klot, du sällsamma Celia!
909
8 juli 2014
KROCKET-GOLF
min 24:e vita beatle
[ingress in grass] : en självbiografisk episod, som samtidigt funkar som spegling av Starrs enda komposition på Beatles White Album; med sin tryggt vaggande röst på den oroade Don't Pass Me By gör Ringo rejält mycket härligt av sin slagverkar-ådra, bygger från en cirkusmässig grundrytm upp någon sorts bluegrass-country, räknar gnolande takter...
Klubborna knackar
på krocket-kloten.
Det verkar vara ingen
överhuvudtaget som öppnar...
Alla bor i fyrkantiga hus,
aldrig runda.
Här knallar jag ensam
omkring över gräsmattan, som egentligen är många
olika plättar.
Jag sköter
samtliga klubborna. Har hittat på
en tävlande för varje
klubba och klot. Fyra färger
finns det. Dock
betydligt fler krocket-golfare finns;
så de får utspela sig
(eller inspela sig
på Beatles-kassetterna)
i skilda omgångar
längs fyrfaldiga rundor. Deltagarna har brittiska
namn m.fl. utrikiska
som om de vore
elit-idrottare. Jag är tolv år, på sin höjd
fjorton.
Förmodligen har
jag min mintgröna WCT-dress
på mig, även om
de tävlande går klädda i sina klubbars
dräkter och kepsar,
trädgårdshandskar och landsmärken. Klotet
skall till ett bestämt
hål, men hålet består
sällan av
hål
snarare till exempel
av stuprännan
eller stolpen till klädstrecket,
kantänkas en viss klyfta
i stenmuren,
någon tuva i slänten,
ibland en ränna i jordgubbslandet
men aldrig något tillfälligt utplacerat föremål,
bara bofasta saker
såsom en fläck på brunnskanten,
kanske en kvist i förstu-trapp-tröskeln
och säkert björkstammen.
Trä möter
trä möter
trä...
På så vis lär man känna tomten
på motsatta sidan julafton.
Jo, titt som tätt
är ju släktingarna med
på vanlig krocket, bollspark, kurragömma,
simma, badminton, bumerang, springa runt huset,
pilkastning, canasta, yatzy
och massa dylika lekspel
men just i dessa dagar
håller de nog på med bilen eller husvagn
och just denna variant
KROCKET-GOLF
kör jag helst helt privat.
Nej, inga stängsel
eller gallergrindar skall kloten
passera igenom.
Förfaderns o förmoderns hus är ett vidöppet slott,
om än varenda invånare har
osynligt sluten
bark omkring sig...
Har cirka trettio
rum
(om man inkluderar
alla skrubbar,
klosetter och källarut-
rymmen). Det blir lika
många krypin som
på skalbaggarnas Vita Album minsann!
Märkligt nog har jag
glömt bort
så gott som alla namnen; månne skrev
jag aldrig ned dem??
Annars gjorde ju redan pojken
listor på listor
med hundratals egna figurer
som emellanåt tecknades. Dock ute på gräsmattorna
höll jag möjligen hela mästerskapen
i mitt huvud
likt ett krocketklot fullknökat
av levande siffror
och spöklika idrottsdrömmar.
Minns det hursomhelst
som ett oslagbart skönt sommarlov
eller flera
som en gruva fylld
med guld.
808
[ingress in grass] : en självbiografisk episod, som samtidigt funkar som spegling av Starrs enda komposition på Beatles White Album; med sin tryggt vaggande röst på den oroade Don't Pass Me By gör Ringo rejält mycket härligt av sin slagverkar-ådra, bygger från en cirkusmässig grundrytm upp någon sorts bluegrass-country, räknar gnolande takter...
Klubborna knackar
på krocket-kloten.
Det verkar vara ingen
överhuvudtaget som öppnar...
Alla bor i fyrkantiga hus,
aldrig runda.
Här knallar jag ensam
omkring över gräsmattan, som egentligen är många
olika plättar.
Jag sköter
samtliga klubborna. Har hittat på
en tävlande för varje
klubba och klot. Fyra färger
finns det. Dock
betydligt fler krocket-golfare finns;
så de får utspela sig
(eller inspela sig
på Beatles-kassetterna)
i skilda omgångar
längs fyrfaldiga rundor. Deltagarna har brittiska
namn m.fl. utrikiska
som om de vore
elit-idrottare. Jag är tolv år, på sin höjd
fjorton.
Förmodligen har
jag min mintgröna WCT-dress
på mig, även om
de tävlande går klädda i sina klubbars
dräkter och kepsar,
trädgårdshandskar och landsmärken. Klotet
skall till ett bestämt
hål, men hålet består
sällan av
hål
snarare till exempel
av stuprännan
eller stolpen till klädstrecket,
kantänkas en viss klyfta
i stenmuren,
någon tuva i slänten,
ibland en ränna i jordgubbslandet
men aldrig något tillfälligt utplacerat föremål,
bara bofasta saker
såsom en fläck på brunnskanten,
kanske en kvist i förstu-trapp-tröskeln
och säkert björkstammen.
Trä möter
trä möter
trä...
På så vis lär man känna tomten
på motsatta sidan julafton.
Jo, titt som tätt
är ju släktingarna med
på vanlig krocket, bollspark, kurragömma,
simma, badminton, bumerang, springa runt huset,
pilkastning, canasta, yatzy
och massa dylika lekspel
men just i dessa dagar
håller de nog på med bilen eller husvagn
och just denna variant
KROCKET-GOLF
kör jag helst helt privat.
Nej, inga stängsel
eller gallergrindar skall kloten
passera igenom.
Förfaderns o förmoderns hus är ett vidöppet slott,
om än varenda invånare har
osynligt sluten
bark omkring sig...
Har cirka trettio
rum
(om man inkluderar
alla skrubbar,
klosetter och källarut-
rymmen). Det blir lika
många krypin som
på skalbaggarnas Vita Album minsann!
Märkligt nog har jag
glömt bort
så gott som alla namnen; månne skrev
jag aldrig ned dem??
Annars gjorde ju redan pojken
listor på listor
med hundratals egna figurer
som emellanåt tecknades. Dock ute på gräsmattorna
höll jag möjligen hela mästerskapen
i mitt huvud
likt ett krocketklot fullknökat
av levande siffror
och spöklika idrottsdrömmar.
Minns det hursomhelst
som ett oslagbart skönt sommarlov
eller flera
som en gruva fylld
med guld.
808
7 juli 2014
Fyller Åren Flera Nu
den sjunde i sjunde måste va en skön da att ha födelsedag på, åtminstone för en jag känner som gör det! [...ja, texten skulle varit inspirerad av Birthday från Beatles White Album, men blev mindre boogie-blues-punkig, mera min ovanligt enkla vers]
idag han fyller ett
kan lyftas ännu lätt
idag blev barnet två
går redan ej förstå
hur tåget åt och åt
idag blir trollet tre
vill öppna själv och se
vad fler paket ska ge...
fylls saknad mer och mer
nu killen fyller fyra
kan alla hjulen styra
fast tankarna blir yra
idag vi räknar fem
på fingrars slott för vem?
idag är brandman sex
får fyr tills tårtan släcks
och gråt mot solen sträcks
om skulle lillen sju
just bli - blev även du
lärt skilja då från nu
längs födelsen, sen ur
wWw
6 juli 2014
Molly Osmond drar på sig Ob-La-Di
min 18:e vita beatle
Som sex-sju-åring hade jag en granne Malin, vars favorit-Beatles-bit bestod i OB-LA-DI OB-LA-DA, som vi diggade på hennes grammofon. Jag fattade ej vad det innebar att bandet varit upplösta i 12 år, och hur Malins man kunde ha fler låtar i sin notbok än som fanns på våra album...
Molly Osmond var med i ett band. Det var Molly som skötte om sjungandet. Ibland såg hon dessutom till att snurra på ögonbrynen och vifta med höfterna. Varje gång som Molly fick guld sprang hon omedelbart iväg och köpte glass. Alla sorter fanns i det rullande ståndet, alla från Nogger till Piggelin. Hela världen stod parkerad inne på nöjesparken.
Bakom karusell-älgarna gick folk omkring och sminkade sig. Flipperkulor flög över sorlet, medan solen ännu buggade från spegel till spegel. OBS! Samtliga loopar måste åkas två gånger!! stod det på vartannat plank. En enorm BOX tycktes varken ha början eller slut eller mitt, men försökte ideligen bli öppnad. 81:an höjde klubban men ramlade baklänges ner i elefantdammen. Nyckelpigorna blinkade. Vem skulle lyckas göra en scen av det hela som ingen redan kände till...?
Förutom Molly Osmond bestod bandet av fyra skumma figurer. Rosa Pantern hade lagt beslag på saxofonen, som han stoppade ned rysliga toner i, tämligen olika för varje cool salong man strök igenom. Gula Hund körde handklaveret, skrattsalvor samt diverse klappningar på alla grejer som var gjorda av trä. Spader Aderton spelade basfiol och oboe. Gröna Hissen som skulle föreställa lagkaptén, han gick upp och ned på allt från gitarrer och trombon till piano och vibrafon, som man placerat på högkant.
Det här bandet utspelade sig cirka ett decennium efter att Beatles gått upp i rök. Många trodde man skulle slipa vidare på disco-pärlorna, punktera punken och kroka på reggae-stuket, men ska sanningen fram så gillade bandet gamla goa, käcka kupletter bättre. Varenda platta som de spottade ur sig hade folk strax spelat in på sina kassettband. Själva skivorna fick stå kvar i finhyllan bredvid fotoalbumen.
Spader Aderton hade aldrig sett det vita albumet ännu. Han blev fullkomligt konfunderad, ja helt konfys, när han fick höra hur Ob-la-di Ob-la-da fanns med där också!! Hur var det möjligt för samma låt att vara med på två album?? Knappast hjälpte det hur Gröna Hissen än sökte upplysa om att vad de hittills haft var ett samlingsalbum, det blåa. Bara blåste konfyst på sin mystiska oboe gjorde Spader Aderton, som om han alldeles saknade begrepp om vad samlingsalbum månde vara.
Molly emellertid hängde med i galoppen. Hon kände likaså till det här med singel och dubbel. Om den ena är Ob-la-di så kan den andre bli Ob-la-da. Däremot om bägge är Ob-la-da så kan ingalunda den ena bli Ob-la-di, vilket gäller motsvarande för den andre. Ty de måste klinga tillsammans. Det är ju nästan som ett par örhängen!! tänkte sångerskan, medan Gula Hund knackade på för att ge henne just sådant örongodis.
Skrattet delades under några glimrande sekunder. Sedan måste Molly dessvärre visa ut Gula Hund genom logedörren. För det var förstås Rosa Pantern som hon ämnade romantisera med. Och han var smart nog att verkligen dyka upp när man minst anade det! T.ex. just nu anlände den självgode saxofonisten tvärs igenom spegeln, rakt ut på hennes sminkbord. Molly Osmond lät höra ett par toner av hysterisk glädje, men egentligen kände hon en lugn ledsenhet. Kombinationen inspirerade Rosa Pantern att rabbla fram en smart skräck.
Men så kom Rosa Pantern ihåg att han icke kunde prata. Den självgestaltande figuren la svansen mellan benen och drog runt skallen som en glödlampa. Genast förvandlades han till sin skugga, som visade sig vara Gula Hund! Denna hade blivit big som en bulldog. Av minst två outgrundliga anledningar bar han en oblat i munnen, men inget vin i blodet. Molly Osmond hade lätt kunnat äta upp sin älskling. Istället stoppade hon in honom i pianot och kånkade bort till nästa berg- o dalbana. Tåget avgick som beräknat klockan 18:81 och Gröna Hissen fnissade mörkt medan kärleksparet sakta hånglade sig igenom den snabbaste tunneln någonsin. Här uppgick djup och yta i varandra, tills musiken kröktes och boxen blev helt rund.
909
Som sex-sju-åring hade jag en granne Malin, vars favorit-Beatles-bit bestod i OB-LA-DI OB-LA-DA, som vi diggade på hennes grammofon. Jag fattade ej vad det innebar att bandet varit upplösta i 12 år, och hur Malins man kunde ha fler låtar i sin notbok än som fanns på våra album...
Molly Osmond var med i ett band. Det var Molly som skötte om sjungandet. Ibland såg hon dessutom till att snurra på ögonbrynen och vifta med höfterna. Varje gång som Molly fick guld sprang hon omedelbart iväg och köpte glass. Alla sorter fanns i det rullande ståndet, alla från Nogger till Piggelin. Hela världen stod parkerad inne på nöjesparken.
Bakom karusell-älgarna gick folk omkring och sminkade sig. Flipperkulor flög över sorlet, medan solen ännu buggade från spegel till spegel. OBS! Samtliga loopar måste åkas två gånger!! stod det på vartannat plank. En enorm BOX tycktes varken ha början eller slut eller mitt, men försökte ideligen bli öppnad. 81:an höjde klubban men ramlade baklänges ner i elefantdammen. Nyckelpigorna blinkade. Vem skulle lyckas göra en scen av det hela som ingen redan kände till...?
Förutom Molly Osmond bestod bandet av fyra skumma figurer. Rosa Pantern hade lagt beslag på saxofonen, som han stoppade ned rysliga toner i, tämligen olika för varje cool salong man strök igenom. Gula Hund körde handklaveret, skrattsalvor samt diverse klappningar på alla grejer som var gjorda av trä. Spader Aderton spelade basfiol och oboe. Gröna Hissen som skulle föreställa lagkaptén, han gick upp och ned på allt från gitarrer och trombon till piano och vibrafon, som man placerat på högkant.
Det här bandet utspelade sig cirka ett decennium efter att Beatles gått upp i rök. Många trodde man skulle slipa vidare på disco-pärlorna, punktera punken och kroka på reggae-stuket, men ska sanningen fram så gillade bandet gamla goa, käcka kupletter bättre. Varenda platta som de spottade ur sig hade folk strax spelat in på sina kassettband. Själva skivorna fick stå kvar i finhyllan bredvid fotoalbumen.
Spader Aderton hade aldrig sett det vita albumet ännu. Han blev fullkomligt konfunderad, ja helt konfys, när han fick höra hur Ob-la-di Ob-la-da fanns med där också!! Hur var det möjligt för samma låt att vara med på två album?? Knappast hjälpte det hur Gröna Hissen än sökte upplysa om att vad de hittills haft var ett samlingsalbum, det blåa. Bara blåste konfyst på sin mystiska oboe gjorde Spader Aderton, som om han alldeles saknade begrepp om vad samlingsalbum månde vara.
Molly emellertid hängde med i galoppen. Hon kände likaså till det här med singel och dubbel. Om den ena är Ob-la-di så kan den andre bli Ob-la-da. Däremot om bägge är Ob-la-da så kan ingalunda den ena bli Ob-la-di, vilket gäller motsvarande för den andre. Ty de måste klinga tillsammans. Det är ju nästan som ett par örhängen!! tänkte sångerskan, medan Gula Hund knackade på för att ge henne just sådant örongodis.
Skrattet delades under några glimrande sekunder. Sedan måste Molly dessvärre visa ut Gula Hund genom logedörren. För det var förstås Rosa Pantern som hon ämnade romantisera med. Och han var smart nog att verkligen dyka upp när man minst anade det! T.ex. just nu anlände den självgode saxofonisten tvärs igenom spegeln, rakt ut på hennes sminkbord. Molly Osmond lät höra ett par toner av hysterisk glädje, men egentligen kände hon en lugn ledsenhet. Kombinationen inspirerade Rosa Pantern att rabbla fram en smart skräck.
Men så kom Rosa Pantern ihåg att han icke kunde prata. Den självgestaltande figuren la svansen mellan benen och drog runt skallen som en glödlampa. Genast förvandlades han till sin skugga, som visade sig vara Gula Hund! Denna hade blivit big som en bulldog. Av minst två outgrundliga anledningar bar han en oblat i munnen, men inget vin i blodet. Molly Osmond hade lätt kunnat äta upp sin älskling. Istället stoppade hon in honom i pianot och kånkade bort till nästa berg- o dalbana. Tåget avgick som beräknat klockan 18:81 och Gröna Hissen fnissade mörkt medan kärleksparet sakta hånglade sig igenom den snabbaste tunneln någonsin. Här uppgick djup och yta i varandra, tills musiken kröktes och boxen blev helt rund.
909
4 juli 2014
Hjärtliga Hallonpaj!!
min 22:a vita beatle
inspirerad av Honey Pie, Pauls sista stycke på Beatles White Album (om man ej räknar slingan "Can you take me back?" som månne borde ha vävts ihop med Wild Honey Pie istället), före George kör sin fräckare karamell, innan John tar över hela fjärdesidan
Hallonpaj,
du är alltid lika smakfull
Hallonpaj, åh, Hallonpaj!!
med hatten käckt på svaj
älskar jag dig än
Hallonpaj,
du har jämt en rejäl liten bit till hands
just när jag har tid...
Hallonpaj, hallå!
hajar du
som jag nu då?
att den härligaste perioden var för hundra år sen
Hallonpaj, du är lika lätt-
samt spirituell som en kuplett
Ha-ha-hallonpaj,
jag diggar dig
med all din smöriga deg
Hallå,
hallå igen, Hallonpaj!!
jag vill ha
minst halva dej
Hallonpaj, helt hälsosam
gör du mig nästan
Hallonpaj, o-la-laj,
jag gillar hur du värmer mina tarmar
om än du smular ner kostymens armar
Hallonpaj, hm,
till skillnad från människorna
håller du alltid vad du lovar
Hallonpaj, mhmm,
du har fortfarande en plats i min filmfåtölj
Hallonpaj,
du är så Hollywood!
kryddad om man vill med Vaudeville?
gräddad i Liverpool
Hallonpaj,
i september blommar
du alltjämt som i maj
Hallonpaj, jodå
du är gjord av vårt hembiträde
hon med brösten och humöret
som minsann kunde baka
Hallonpaj,
aj aj aj!!!
Hallonpaj,
vill du snälla ta mig tillbaka?
från tömda salonger
till livet en gång!
Hallonpaj,
jag har satt dig i halsen;
så häll helst upp
hela karaffen med hjortronlikör!!!!
909
inspirerad av Honey Pie, Pauls sista stycke på Beatles White Album (om man ej räknar slingan "Can you take me back?" som månne borde ha vävts ihop med Wild Honey Pie istället), före George kör sin fräckare karamell, innan John tar över hela fjärdesidan
Hallonpaj,
du är alltid lika smakfull
Hallonpaj, åh, Hallonpaj!!
med hatten käckt på svaj
älskar jag dig än
Hallonpaj,
du har jämt en rejäl liten bit till hands
just när jag har tid...
Hallonpaj, hallå!
hajar du
som jag nu då?
att den härligaste perioden var för hundra år sen
Hallonpaj, du är lika lätt-
samt spirituell som en kuplett
Ha-ha-hallonpaj,
jag diggar dig
med all din smöriga deg
Hallå,
hallå igen, Hallonpaj!!
jag vill ha
minst halva dej
Hallonpaj, helt hälsosam
gör du mig nästan
Hallonpaj, o-la-laj,
jag gillar hur du värmer mina tarmar
om än du smular ner kostymens armar
Hallonpaj, hm,
till skillnad från människorna
håller du alltid vad du lovar
Hallonpaj, mhmm,
du har fortfarande en plats i min filmfåtölj
Hallonpaj,
du är så Hollywood!
kryddad om man vill med Vaudeville?
gräddad i Liverpool
Hallonpaj,
i september blommar
du alltjämt som i maj
Hallonpaj, jodå
du är gjord av vårt hembiträde
hon med brösten och humöret
som minsann kunde baka
Hallonpaj,
aj aj aj!!!
Hallonpaj,
vill du snälla ta mig tillbaka?
från tömda salonger
till livet en gång!
Hallonpaj,
jag har satt dig i halsen;
så häll helst upp
hela karaffen med hjortronlikör!!!!
909
3 juli 2014
LÄTT TUNGT
min sjuttonde vita beatle
spegling inspirerad av den kärleksspirande lilla "madrigalen" I WILL = Pauls månde allra mest akustiska, välspelade stycke på Beatles White Album ["Make it easy to be near you!"]
det känns lätt att andas tungt
i din famn
det känns roligt att vara allvarlig
i din stuga
det tycks självklart att vara gåtfull
inför dina ögon
vi blir vakna av att drömma
under ditt nattlinne
jag blir nyfiken på att höra sången för fyrtiofemte gången
från dina fingrar
det tycks bekant att plötsligt vara annorlunda
genom min spegel
du känns vild när vi ligger still
vid din veranda
det känns soligt att vilja regna
på dina hallonbuskar
med dig vill jag gärna vara ett par humlor
t.o.m. om vi blir instängda
under barnets upp & nedvända sandhinkar
sålänge som vi får samma rymd
cover a capella of the actual piece
909
spegling inspirerad av den kärleksspirande lilla "madrigalen" I WILL = Pauls månde allra mest akustiska, välspelade stycke på Beatles White Album ["Make it easy to be near you!"]
det känns lätt att andas tungt
i din famn
det känns roligt att vara allvarlig
i din stuga
det tycks självklart att vara gåtfull
inför dina ögon
vi blir vakna av att drömma
under ditt nattlinne
jag blir nyfiken på att höra sången för fyrtiofemte gången
från dina fingrar
det tycks bekant att plötsligt vara annorlunda
genom min spegel
du känns vild när vi ligger still
vid din veranda
det känns soligt att vilja regna
på dina hallonbuskar
med dig vill jag gärna vara ett par humlor
t.o.m. om vi blir instängda
under barnets upp & nedvända sandhinkar
sålänge som vi får samma rymd
cover a capella of the actual piece
909
2 juli 2014
Sagan om Elliot Eaglecott & Julia Hjortronfink
min mittersta vita beatle
en smula inspirerad av (The Continuing Story of) Bungalow Bill, en av de mest sagolika sångerna på Beatles White Album (inklusive Wild Honey Pie, det föregående superkorta spåret, med inslag av Piggies) blandad med helt egen samt ännu mer kollektiv fantasi
Det måste ha varit under ett av de vanliga tékalasen - kanske rentav under det mest vanliga tékalaset någonsin. Det måste ha varit då som Elliot Eaglecott kom tillbaks från urskogarna, med sin hemskt besynnerliga historia att förtälja...
Ty varför skulle eljest Julia Hjortronfink fått ett sådant sjå?! Plötsligt skulle hon nämligen duka fram ur jordkällaren; vad som fram tills dess var den mest bortglömda honungspajen i hela riket. Vår kära värdinna tycktes ha sparat och sparat på denna honungspaj, just och blott för Elliots återkomst. Nu hade han uppenbarligen blivit en gammal stofil, bortsett från faktumet att samtliga i släkten Eaglecott alltid hade varit gamla stofiler, från födseln.
Där satt nu vi djur, samlade allesammans i den vanliga trädgården, som om vi vore riktiga människor - måhända ännu mer människor än människorna själva. Vi var grodor och grisar, hermeliner och harkrankar. Merparten av oss skulle komma att minnas den gamla honungspajen mycket närmare än berättelsen som Elliot Eaglecott hade på hjärtat (eller var det på tungan?).
Förmodligen drevs jag redan då av behovet, trots ihärdiga sneglanden mot lekstugan, att komma ihåg några drag av gubbens historia. Den tedde sig rent ohyggligt märklig, även om all mystik lös med sin frånvaro. Säkerligen var det därför som jag skissade ned en och annan harang, direkt på vaxduken, vilken jag sedermera lyckades hålla gömd under trettio år (lika många spår som återfinns i skalbaggarnas vita album). T.ex. kunde man få höra:
"Och knappt hade älgen visat sig bakom kokospalmen, så satte jag en pil mellan näsborrarna på'na!" alternativt "Så låg man där i kojan och lapade whiskey efter en hurtig dag, när stekta sparvar flög in och ville visa sina konster..." följt av "Vi hade hiskeligt roligt ihop, Fänrik Frodenkvist och jag, men förr eller senare måste även bläckfisken få veta vilket ben som möbeln ska stå på!!"
I samma stund knackade Elliot Eaglecott sin pipa i träskivan, så att assietterna började sväva. Även mustascherna svajade - fast så gjorde de nog en god stund före den berömda knackningen. De minsta djuren bland oss kunde lätt ha fått för sig att Elliot plägade sätta näbben i vilken köttslig varelse somhelst, och huru hans taggar räckte till att försvara hela Skottland. Men i så fall hade åhöraren redan missat den subtila influensen av Donovan.
Donovan var en av de mest fredliga och rediga strängknäppare som någonsin satt sina vita mockasiner i urskogarna. Till saken hör att den andlige ynglingen inbillade sig ha kommit till Indien. Emellertid hade Frodenkvist studerat psykosografisk geometri, så han fattade förstås varåt strängarna låg spända, och kunde göra Eliott uppmärksam på fiktionen medan tid var. Den gamle Eaglecotten plockade med sig de vackraste ackorden ur Donovans stilgrepp, och lämnade resten att sakta multna under en smultrontall (såvitt det inte var en krusbärsgran).
Hursomhelst sög Julia Hjortronfink åt sig just dessa harmoniska återsken i Elliots episoder. För henne kändes Eaglecott mer som en älgkalv på nya äventyr än som en klassisk korsning mellan örn och igelkott. Vår kära värdinna höll i likörglaset på ett vis som alltför väl skvallrade om hur betagen hon redan var - inte bara uppe vid örhängena, utan ända ner i rötterna.
Vi kände naturligtvis till hur Julia brukade läsa både Austen och Dickens, kryddat med oräkneliga dikter och tillfälliga kapitel ur alla romaner som fanns därute i världen. Även de småttigaste djuren hade fått vissa begrepp om var de skumma kyssarna kom ifrån. Likafullt skulle ingen av oss med lätthet förmå smälta fröken Hjortronfinks förkärlek till den gamle vresige, käcka gossen Eaglecott.
Om jag så mycket som med téskeden hade antytt min spirande insikt, skulle grisarna ha grimascherat som åt ett osmakligt skämt. Grodorna torde ha hoppat ner i vrångstrupen på mig, medan hermelinerna rusat och gömt sig inunder varsin krocketklubba som måste ha legat slängda över gräsmattan. Harkrankarna kunde mycket väl ha gjort stora ögon.
Ändå började jag från den dagen uppskatta Elliot Eaglecott, en gnutta mer och mer ju oftare jag såg den gamle scouten genom Julias varmt glimrande ögon. Hos fröken Hjortronfink bodde en klarhet i form av vidöppen mättnad, som jag hemskt sällan hört någon annan varelse hysa. Det var som om Julia var fullt medveten om att hon blev lurad, men lät det ske, precis som låtsades aldrig upptäcka vaxduken med min skiss av halva sagan. Blott för att fortsätta lura omvärlden hur oskuldsfull hon var...
Vår kära värdinna hade aldrig hållt en pilbåge i handen, aldrig lyckats göra några idiotsäkra knopar, än mindre dra tévagnen längre ut än till tomtgränsen. För grävlingarna måste fröken Hjortronfink ha framstått som den mest omanliga kvinnan man kunde möta, t.o.m. för att vara i en brittisk trädgård. Varken kompromisslösa eller jovialiska drag av Eaglecotts sort återfanns hos henne. Månde just därigenom kunde Julia ta emot alla Elliots sidor av spektrat...
Ty inte desto mindre hade hon som flicka, under varje strövtåg längs krocketplanen, passat på att leva sig in i de hårda åthävorna, i de rejäla nappatagen, tusen och en gång. Som såg sig Julia egentligen som en given jägare, starkare än rentav Eaglecott gjorde... Nu var det bara att kamma hem honom, som vore Elliot två par i knektar, en unik triumf! Kanhända var fröken Hjortronfink, sin hemtama trogenhet till trots, friare i anden än den mest vildsinta fågel?!
909
en smula inspirerad av (The Continuing Story of) Bungalow Bill, en av de mest sagolika sångerna på Beatles White Album (inklusive Wild Honey Pie, det föregående superkorta spåret, med inslag av Piggies) blandad med helt egen samt ännu mer kollektiv fantasi
Det måste ha varit under ett av de vanliga tékalasen - kanske rentav under det mest vanliga tékalaset någonsin. Det måste ha varit då som Elliot Eaglecott kom tillbaks från urskogarna, med sin hemskt besynnerliga historia att förtälja...
Ty varför skulle eljest Julia Hjortronfink fått ett sådant sjå?! Plötsligt skulle hon nämligen duka fram ur jordkällaren; vad som fram tills dess var den mest bortglömda honungspajen i hela riket. Vår kära värdinna tycktes ha sparat och sparat på denna honungspaj, just och blott för Elliots återkomst. Nu hade han uppenbarligen blivit en gammal stofil, bortsett från faktumet att samtliga i släkten Eaglecott alltid hade varit gamla stofiler, från födseln.
Där satt nu vi djur, samlade allesammans i den vanliga trädgården, som om vi vore riktiga människor - måhända ännu mer människor än människorna själva. Vi var grodor och grisar, hermeliner och harkrankar. Merparten av oss skulle komma att minnas den gamla honungspajen mycket närmare än berättelsen som Elliot Eaglecott hade på hjärtat (eller var det på tungan?).
Förmodligen drevs jag redan då av behovet, trots ihärdiga sneglanden mot lekstugan, att komma ihåg några drag av gubbens historia. Den tedde sig rent ohyggligt märklig, även om all mystik lös med sin frånvaro. Säkerligen var det därför som jag skissade ned en och annan harang, direkt på vaxduken, vilken jag sedermera lyckades hålla gömd under trettio år (lika många spår som återfinns i skalbaggarnas vita album). T.ex. kunde man få höra:
"Och knappt hade älgen visat sig bakom kokospalmen, så satte jag en pil mellan näsborrarna på'na!" alternativt "Så låg man där i kojan och lapade whiskey efter en hurtig dag, när stekta sparvar flög in och ville visa sina konster..." följt av "Vi hade hiskeligt roligt ihop, Fänrik Frodenkvist och jag, men förr eller senare måste även bläckfisken få veta vilket ben som möbeln ska stå på!!"
I samma stund knackade Elliot Eaglecott sin pipa i träskivan, så att assietterna började sväva. Även mustascherna svajade - fast så gjorde de nog en god stund före den berömda knackningen. De minsta djuren bland oss kunde lätt ha fått för sig att Elliot plägade sätta näbben i vilken köttslig varelse somhelst, och huru hans taggar räckte till att försvara hela Skottland. Men i så fall hade åhöraren redan missat den subtila influensen av Donovan.
Donovan var en av de mest fredliga och rediga strängknäppare som någonsin satt sina vita mockasiner i urskogarna. Till saken hör att den andlige ynglingen inbillade sig ha kommit till Indien. Emellertid hade Frodenkvist studerat psykosografisk geometri, så han fattade förstås varåt strängarna låg spända, och kunde göra Eliott uppmärksam på fiktionen medan tid var. Den gamle Eaglecotten plockade med sig de vackraste ackorden ur Donovans stilgrepp, och lämnade resten att sakta multna under en smultrontall (såvitt det inte var en krusbärsgran).
Hursomhelst sög Julia Hjortronfink åt sig just dessa harmoniska återsken i Elliots episoder. För henne kändes Eaglecott mer som en älgkalv på nya äventyr än som en klassisk korsning mellan örn och igelkott. Vår kära värdinna höll i likörglaset på ett vis som alltför väl skvallrade om hur betagen hon redan var - inte bara uppe vid örhängena, utan ända ner i rötterna.
Vi kände naturligtvis till hur Julia brukade läsa både Austen och Dickens, kryddat med oräkneliga dikter och tillfälliga kapitel ur alla romaner som fanns därute i världen. Även de småttigaste djuren hade fått vissa begrepp om var de skumma kyssarna kom ifrån. Likafullt skulle ingen av oss med lätthet förmå smälta fröken Hjortronfinks förkärlek till den gamle vresige, käcka gossen Eaglecott.
Om jag så mycket som med téskeden hade antytt min spirande insikt, skulle grisarna ha grimascherat som åt ett osmakligt skämt. Grodorna torde ha hoppat ner i vrångstrupen på mig, medan hermelinerna rusat och gömt sig inunder varsin krocketklubba som måste ha legat slängda över gräsmattan. Harkrankarna kunde mycket väl ha gjort stora ögon.
Ändå började jag från den dagen uppskatta Elliot Eaglecott, en gnutta mer och mer ju oftare jag såg den gamle scouten genom Julias varmt glimrande ögon. Hos fröken Hjortronfink bodde en klarhet i form av vidöppen mättnad, som jag hemskt sällan hört någon annan varelse hysa. Det var som om Julia var fullt medveten om att hon blev lurad, men lät det ske, precis som låtsades aldrig upptäcka vaxduken med min skiss av halva sagan. Blott för att fortsätta lura omvärlden hur oskuldsfull hon var...
Vår kära värdinna hade aldrig hållt en pilbåge i handen, aldrig lyckats göra några idiotsäkra knopar, än mindre dra tévagnen längre ut än till tomtgränsen. För grävlingarna måste fröken Hjortronfink ha framstått som den mest omanliga kvinnan man kunde möta, t.o.m. för att vara i en brittisk trädgård. Varken kompromisslösa eller jovialiska drag av Eaglecotts sort återfanns hos henne. Månde just därigenom kunde Julia ta emot alla Elliots sidor av spektrat...
Ty inte desto mindre hade hon som flicka, under varje strövtåg längs krocketplanen, passat på att leva sig in i de hårda åthävorna, i de rejäla nappatagen, tusen och en gång. Som såg sig Julia egentligen som en given jägare, starkare än rentav Eaglecott gjorde... Nu var det bara att kamma hem honom, som vore Elliot två par i knektar, en unik triumf! Kanhända var fröken Hjortronfink, sin hemtama trogenhet till trots, friare i anden än den mest vildsinta fågel?!
909
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
