Hotellet som var ett mentalSjukhus

[inkvartering # 2] : Lika Olika




Vaknade en dag och insåg att jag bodde i en diktatur där alla måste gå klädda i minst fyra olika färger. Jag hade visserligen inte grå-grått på mig, men tyckte det räckte gott med tre färger. Allt under fyra färger klassades dock som egoistiskt. Egoism ledde i de flesta fall till att man fick en massproducerad tvångströja som det stod EGO på, i andra fall till att man blev upphängd i torgfontänen och offentligt sprutlackerad, i särskilda fall till fängelsevistelse på sommarstängd skola.

Skulle det här ha utspelat sig i något helt annat land, så hade jag bemödat mig om att ta seden dit jag kom. Då hade jag införskaffat ytterligare en väst, som för säkerhets skull bestod av fyra färger bara den. Men eftersom jag var född och uppvuxen i denna successivt framväxande diktatur, så fann jag fyrfärgskravet vara en alltför märklig regel för att följas. Längs blombutiker och matrabatter hörde jag folk viska över min brunbrända hatt - att jag var en sådan som trodde på att var sak hade sin tid och sitt rum.

Hela kvällen och natten gick åt till att försöka hitta ett hotell där ingen rapportör kunde finna ens skuggan av mig. Hemma i lägenheten hade blivit lite väl riskabelt, trots att jag sedan åratal ägt en himla massa färger därinne. Detta sågs om möjligt som ännu mer egoistiskt - att privat förvara färger som sällan kom samhället till ömsesidig nytta (eller fyrsidig. Dessutom förfogade jag över för många nyanser. Inom varje färg fick vi ha max sex nyanser, för sammanhållningens skull. Jag brukade spreta runt med sju nyanser av gult, vilket sågs som liktydigt med förlöjligande av lagarna och på sikt förakt för de människor som icke orkade bära sju nyanser. Däremot fjorton färger var ju en naturlig ära att kånka omkring på.)

Just när solen började måla gatorna ännu ett nytt varv, fick jag rum på det gamla sjukhuset. Som nu uppenbarligen var ombyggt till ett slott! Själasörjerskan visade mig igenom fler korridorer än jag någonsin sett inom en timmas rymd - fastän de blott gick i vitt - ända fram till sängen. Förundransvärt nog behövde vi inte dela bädden med några andra, förutom varandra om vi ville. Det ville vi inte just denna morgon, möjligen nästa. Nu önskade jag mig bara en ofärgad dräkt som det stod HEMMA på. Och faktiskt var det det det gjorde.








wWw