Drömmen om den osannolika Dottern

Drömde att mamma o pappa hade satt ett nytt barn till världen, nu mer än trettiofem år efter min syrra och mig. Jag var lika lycklig som när min gamla lillasyster hade fötts, för den nya gick att hålla i famnen hur lätt somhelst. Dessutom kunde man ana hur hon visade tecken på att redan kunna prata och lyssna. Jag började berätta för alla om den söta ungen. Visade också bilder för en gammal kompis, som undrade något som jag inte minns.

Först två dygn senare kom jag på att den lilla omöjligen kunde ha fötts av mamma nuförtiden. Ingen varken bekräftade eller motsade min insikt, lät mig gissa vidare. Adoption var ingen lösning, för hur kunde barnet vara så likt oss?? ja, inte minst syrran när hon varit liten! Nej, det var inte hon som hade fått den fina dottern, för hon hade redan en härlig son. Och jag själv kunde det näppeligen vara, eftersom jag inte ens hade någon att skapa barn med. Enda rimliga alternativet var att mamma hade någon syster som jag aldrig känt till - en rejält yngre i så fall. Funderade jag medan vi gick igenom en svartvit trädgård... kändes som i någon svensk filmklassiker.


Jag satt och skrev ute i en gränd, mitt i vägkorsningen. På pappas gamla skrivmaskin på ett rullbart bord... Hade tydligen somnat en välbehövlig stund, för när jag vaknade var sinnena klarare. Fattade att jag måste styra in skrivbordet mot husfasaden. Märkligt hur bilarna hade kunnat komma förbi mig ändå! Men i dessa gränder fanns kanhända mer plats än jag kunde se?


Under andra mötet med den lilla framstod det klart att jag hade uppfattat henne en smula fel. För nu kommunicerade hon flytande och klev omkring för egna fötter. Hon var långt ifrån nyfödd, förmodligen fyra år, möjligen fem. Det hade ju bara gått några dygn sedan första mötet. Men i mitt utsövda tillstånd tyckte jag nu rentav att hon kunde vara vems flicka somhelst. Förstod knappt hur jag burit omkring på ungen så självklart - även fast hon var rolig att leka med nu!

Nåväl, vad skulle jag säga härnäst till arbetskamraterna som jag redan berättat för att vi hade en nyfödd i familjen? Äsch, man kunde väl alltid inbilla sig! Till sist satt vi i vår bil, en ny variant av den gamla hederliga. Den stod parkerad med öppna dörrar medan vi åt mellanmål. Vet inte om jag var man som nu eller pojke som då, kanske både och. Började trumma med fingrarna mot en list som följde bakluckan. Och det lät mer klangfullt än någon hade kunnat föreställa sig. Blev t.o.m. ord! Som det lät som om någon sjöng... Här kunde jag ju trumma fram hela musikaliska meningar.


p.s. I drömmen före denna dröm, natten innan, hade jag drömt om min bästa skrivarvän. Hon hade plötsligt bott på vårat gamla ställe nu. Vad hon sade minns jag inte. Men jag hade som vanligt hållit på att bli ordentligt försenad, för några nummer av en ny tidskrift gick ej att dela ut. Förmådde inte ens stanna och plocka upp tidningarna ur respektive väska, trots att de återkom i medvetandet hela tiden.

Däremot klarade jag av att få syrrans son att spänna av, när han visade sig rädd för att kliva i badkaret. "Det är inget farligt!" upprepade han mina ord, alltmer övertygad. Som om det var jag som behövde övertygas...







wWw