Ackord # 11
på liknande vis som vinet
hjälper min nervösa hjärna att känna
hur människor inte längre
iakttar mig misstänksamt
där jag står på språng,
hur alla bara sitter här nu
för att dela denna glädjefulla nyfikenhet
så växer världen
omkring min kropp
när synthsången strömmar in genom lurarna
och fyller varje gathörn
med gott om tid
att förhålla mig till
vad fasen som helst
istället för dessa spända skuggor
som annars står och hånskrattar
klädda i mina förprogrammerade erfarenheter
hamnar blickarna nu
på bättre distans
och kommer paradoxalt
nog närmare
wWw
15 juli 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar