Bärplockningar genom De Tolv Lärodjuren

Fröken Älva Älgskogs instruktion


Mina älskade lärodjur! Medan människorna ännu har sitt sommarlov passar vi på att ha en god lektion.

Som vi alla vet har det förekommit en del bärplockning här. Det rör sig om återkommande texter hos den stora poeten, hans lyriska loggböcker som snarast påminner om påhittade dagboksjournaler.

Eran uppgift blir nu, naturligtvis, att välja ut varsitt stycke ur dessa. Ni får mosa ihop orden ytterligare eller plocka fram somliga, alltefter behag och hink eller intellekt.

Meningen blir att fånga vad som kunde ha varit mänskliga relationer till bär, eller förhållningssätt till varelser som också gillar bär, men som i själva verket kanske är något tredje som de ej reflekterat över...?






Ragnar Rådjur väljer


lille far tror här varit otyg
med den ohyggliga benägenheten
att våra smultron sno

inatt försvann ytterligare tre
som flickebarnet skulle haft
till icke saft, men väl halsbandet sitt

å pojkvaskern fått fara å spåra
med båten på traktens alla bäckar
efter okristliga knytt med ohejdat bärbegär






Erika Ekorre väljer


dammsugit bort all skog ur husvagnen

redo för en färsk etapp (som Åke & Bärit skulle ha sagt)

for över forsen mot Trädtrollsträsket

har sett hararna smaka på hallon (innan de hunnit försvinna)

kröp hela familjen ner över öronen i halvtorra riset

militärerna äter också bär, tydligen, likt omogna tranbär kör de sin kamouflerade radiotrafik mellan sänkorna

Pär plocka upp ett krypterat meddelande (råka hamna i hans hink)

blev 112 liter

hemma spela vi kort : först fick frugan kåk i samma färg, sedan flickan två par i knektar

jo jo, harskrankarna tycks dansa långt in i gryningen






Fårever Bäver väljer


Uppenbarligen blev vi kvar härute
på skogsmyren hela kvällen
den ohyggligt knottomsvärmade
stilla som mintrådar
allt under ÄLGENS obevekliga vaksamhet
ända in i denna sista
eller första frusna morgon
när gluggarna gnuggas från grus
befinner vi oss besynnerligtvis uppe i älgjägartornet
historiens allra skrangligaste.
O, hur
kom vi hit upp?!
Släppte vi vareviga hjortronhink, jo
iddes vi trots allt
trotsa ödets öga?!
Anfäktad av misstron
börjar blodet i fingrarna bläddra
i min älsklings kära bärplockarjournal
parallellt förd med min
och ack
mycket riktigt
där står icke en rad om nattens vedermödor;
där står att vi redan kommit hem,
hursom Smultra har krupit
ner i vår bädd fylld
av nya bekantskapers bär
ofarliga här
när vi sitter här och darrar högst upp i det lilla trätornet
Pär-pojken o jag
som om vi ska simhoppa
rakt ner i kärret
sugas genom navelsträngen
till älgkronors rike

för min kvinna syns inte längre till
bara dessa spår
hennes hallonröda ränsel
hennes djungeloljiga underkläder
hennes avlägsnade fästingar i tusentals
och plockloggen
ligger kvar och skvallrar
vidöppet
likt en sagobok nerifrån jordgubbslandet
om hur jag aldrig har haft någon älskling
ingen livskamrat
avslöjar
hur min hustru for hem
med husvagnen proppad med begärliga hjortron
till krusbärsbusken full av beslut
till sussande Smultra och plockade henne
vår dotter med sig
medan Pär-pojken o jag
likt överblivna spöken
får knalla hem
potentiella män
traska över tuvorna
törstande efter isklara bäckar
i den ännu multnande sommaren
spotta på alla bomullsblommor
klättra högst över bergen
titta på tälten på håll
knottra huden i kåta vindar
kretsa vråkarnas allvar
landa lättjefullt i stövlarna
ringla oss genom staketet
och ta grannfröken till vår älskarinna
föra ut henne i dimman
eller oss själva in i älvan






Himla Humla väljer

Vårt kära lilla bär väckte oss
med en kopp smultron
hade hon hittat dem inunder förstutrappan
minsann Smultra fick oss
att vakna lugnt
inte behövde vi rusa ut genast
i markerna efter fler
bär än någonsin
när kärleken finns här
Pär påminde oss likaså
om hur sylten behövde tas omhand
samt etiketterna ses om
ty våra bärbegär
rymmer inga tomburkar
blott fulla hyllor när säsongen är förbi


...


i sina Tretorn splitt nya stövlar, större
än de urvuxna, såg vi honom hoppa
och plocka som aldrig förr
tre enorma hinkar och sjönk
bara nästan ned
vid ett sällsynt sugande lurigt
parti som Pär hade närvaro
nog att forcera med fart,
medan Smultra fick hålla sig
hemma hos grannfröken hon
och bli passad av denna polska
eller transsylvanska eller
var hon nu var ifrån
fastän jag fasar för att där
mitt i sylten
finns en hel del underliga bär
ty igår höll hon på med badminton
halva dagen i bikini
med nån karl som plötsligt var
på tomten omkring
och flera gånger under samma månad
har vi sett hur hon klipper
gräsmattan
som om det skulle kunna växa några bär på grässtrån
haha, ickelunda
hur färska stråna än är
blir det några bär där






Ormmor väljer


sku just till å inplock
allra första smultrona

då är de BORTA

låg int ens neri dikesren
någon ha redan tagi

med hinkarne som tillhygge
nådd vi ända ut på kalhygge

int ett spår...

dottera mi tog till mobilen
för å fejsbooka
utifall fler vari me
om dylik smultronstöld






Björn "Getabocken" Berg väljer


tog kärran och kikade upp en stund
hos Björn-Ejnars bortåt träskmarkerna
ville bara kolla hur gott om hjortron de fått

nå, så får man se hur kusinen sadlat om helt till trädgård
gröna vinbär var på gång
och hästen hade redan tagit hinkvis med hallon

på varsin skranglig pall
bakom buskarna satt hela familjen
med bandspelarn fortfarande fullmatad med Buffalo Springfield

de har då fått bära sina bär
både en o två gånger
som de äkta Björnbärsbäckar de är






Skölda Skeppspadda väljer


Professor Björnbärsbäck besökte oss
under hela gårdagen
för att låna med sig några väl valda bär
särskilt typiska exemplar
till rymdskytteln de ska sända så långt ut som möjligt
att upptäcka våran kulturs existens
genom noggrant
sammanplockade smakprov
har ju gjorts förut
men nu rör det sig om en svensk expedition
i samarbete med
nanokemister från Krakow,
musikomatiker från Prag
och psykosofer från Wien
dvs seklets äldre falang
som aldrig heller riktigt fick komma upp
då när det begav sig
när blåbär och röda vinbär
växte åt det gredelina till
från varsitt håll


Hela kvällen
efter professor Björnbärsbäcks besök
satt jag som på myror
förmådde varken skriva journal
eller ta fatt på ett
enda bär...

...fick Licilia till sist
stoppa ned mig
i en hink hjortronjuice
och mata mig med några doser aprikossylt
innan min organism
hade neutraliserats
(hur man nu kan bli lugn av gula grejer
funkar kanhända som vaccin)
så att jag kunde placeras
ombord på tramporgeln
och låtsas att vi jord skall åter varda
fastän vi liksom bären
äro komna av sol






Pescatore Scorpioni väljer


dom skyltar för fan med falska etiketter
så stadsfolket får aldrig reda på
att faktiskt våra delikatesser ligger bakom

vi har plockat dessa vinbär
långt före jag föddes
och säljer vi dem så blir det knappast söderöver

pappa har inte satt sin stövel i stan
sen han var i min ålder och spillde ut
en hel säsong jordgubbar på övergångsstället

...

som om byn vore vilda västern smyger de rådjur
och ryker feber, får reda på hur bären
förbannatvis sålts som vin i stan

förspiller sig på förklät
ty ens egna händer passat på
å göra sylt av kålrötterna

fick flickans flätor en aldrig skådad smak
springer hon mot grinden ur grinden från grinden
får lov att somra sig begriper jag

som något ur ett Gripe-mysterium
ligger brevet på farstubron
att imorgon börjar gästerna plocka längs våra myrmarker






My Ra Ha Ren väljer


Bjässe namn sånt sjåå
hela vår fammilj fikk
för bara nåra rööda bortta

var ju jag som tog domm
knaptt änns ett strå
å ingen som stjälde

skullä ju bjuda till domm som landatt
bortti gläntan igår
sååg denn pojjken som spelarr så sällsammt

jag fick gjömma bären bakomm
en blomma å be hummlona
att inte smaka domm ännu






Gris "Grodan" Granris väljer


Regnandet har gjort en sörjig sjö
av hela skogen
inklusive stugtomten
så vi tog husvagnen in mot staden
för å plocka lite bär där
var Pär-pojken o jag bara
för Licilia har börjat på likörerna
och Smultra hånglar
med sitt troll
dock min son ville kolla varelserna i staden
hur de ser ut nu igen
var ett par år sen senast
lika svårt nu först
att hitta ställe
å stå på
men väl på plats vid parken
var det inga problem
fann såväl björnbär som
både blå- o gråbär
vi fick 48 liter i ett nafs
emedan stadsborna sällan
tar sig tid för plockning av ens det lilla som finns
blott någon enstaka
avsmakning här o där
sedan vi stuvat in
de färgglada hinkarna i husvagnen
passade vi och på å skaffa
fler tomflaskor
återanvändbara tändstickor
batterier till mobila bärplockaren
så dagstidningar från hela förra året
en s.k. compakt disk med musik av Eliza Doolittle
obegagnade svettband med förinprogrammerat myggmedel
drottningsylt-parfymer för mor i stugan
prinsess-pigment till vår dotter
nya knappar till datoren
Björnbrandts senaste lyrikhistoria
och mycket dylikt






Elov Lo väljer


Kom knappt ens utanför huset idag
Hustrun min ville inte låta bli
å rensa åkerbär halva natten
sen alla hallonen till paj
och skogsbärssortering frampå förmiddagskvisten
Nu sover hon som en drottningsylt
medan prinsen o prinsessan sjuka
Röda bär över hela kroppen har de
Världens träningsvärk jag
trots att vi tillhör landets i särklass största plockare
(fick ju Guldbäret i fjol)
Lyssnade på trudilutten med Magnell
"Så ont som det varit om blåbär i år,
det har jag i ryggen idag."
Tog mig ut på tomten
kände på vinbären
de svarta leder som vanligt över de röda
och krusbären smakade
trots allt ett
Ligger någonting härligt syndfullt i bär som ännu inte
äro riktigt mogna
alternativt övermogna






Krabba Kabbalah väljer


Det slutade aldrig som vi föreställde oss. Vid augustis sista snår skulle cykelkorgarna fyllas med bättre björnbär än någonsin. Varje rivsår skulle vara värt björnbärsblodet som droppade ner i bäcken. Nå, visst fanns där somliga mycket goda. Och ingalunda var det ont om dem. Emellertid tog sig lilla Björkla för att skutta in i självaste skogen. Hela familjen blev då nödsakade att lufsa efter, inklusive mig och gamle Brynolf.

Därinne i skogen hade ingen av oss satt sin fot. Hur rejält pappa Björn än har berättat om mossor, rötter och blåbär, så har han heller aldrig varit där. Intills denna ödesdigra dag vill säga... Flickebarnet fann vi visserligen rätt på såfort vi kommit in. Hon hade knäböjt invid ett besynnerligt fenomen. Om möjligt påminde fenomenet om en rymdfarkost i miniatyr. Men sådana har vi stött på lika ofta som hjortron. Dethär däremot rörde sig om någonting ovanligt. Någon måtte ha hällt en äcklig sås över föremålet. Björkla tycktes tro att det var smakfull glasyr. Elisabeth hann precis rycka tag i tungan och dra undan ungen, före mötet kunde ha lett till katastrofal förtrollning.

I nästa ögonböj blev vi varse hur exemplaret icke var det enda i sin sort. Hela skogen bestod uppenbarligen av dylik växtlighet, eller om de rent utav var varelser. De flesta hade hattar på sig, somliga enorma hattar. Vi bar blott svettband och gummistövlar. Sebastian hade för ovanlighetens skull varit förståndig och behållt cykelhjälmen på. Alla våra hårt flätade korgar dinglade kvar därute vid dikesrenen. Skulle snart fenomenen gripa tag i vår familj med sina slemmiga lemmar?! 









eLe