Göthe Borgs första brev till Anda Lucia

Anda Lucia! Längtar efter ditt ljus! Ser dig beskuggad av ditt oändliga hår. Jag typ gillar det. Du blir ibland kusligt vacker. Om solen kunde vara svart - så vore den du. Riktigt gött då! Levde ett bra tag i dessa rosensnår av ovisshet. Jag har varit i södra Spanien aldrig. I ett tidigare liv var jag där två gånger. Anda Lucia, du känns änna lite enormt sällsam! E det du eller ja som fortfarande är en illusion?? Kanhända båda, kanhända nada. Hursomhaver finner jag dig hemskt grann i din Granada. Ser fram emot att få studera Er närmare på plats. Tar varje uråldrig katedral med varje nytillkommen student. Hallå! höll jag förresten på å säga, men insåg ju ni säger tvärtom : Hålla! [jaja, Hola! dådå]. Borgen står kvar där på berget, medan jag stryker omkring likt hunden kring heta höfter. Skönt e det, fastän ganska så arabiskt från början har jag föstått. Min allra mest ofantliga vilja är naturligtvis å hälsa på i din Sevilla. Där må barbamamma eller barbapappa klippa mig flintskallig. Därpå flyr jag till Malaga och målar mästerverk, kallar mig för Pic-Ass-Up, plagierar hela din kropp. Har du lust å hänga på?! Fast fösst ska jag bara fixa biljett från den här igenfrusna stan. Dom tar inte tarot-kort i automaten, så jag måste prata med någon nutidare kurator. Ifall hon för in min önskan på rimligare, skotsk-rutiga territorier, kanske vi aldrig ens träffas. Tråkit i så fall... Drottningen förbjude gudarna att så skulle ske! Du Anda Lucia, som mitt svärd vill återuppstå hos - giv mig din glimt av tätaste mysterium! Sänd upp ditt himlavalv för satan snart! Annars e det la inte helt fel å driva vidare här i norrmarkena heller. Få la se ifall jag bygger nåt fatyg å tar en sväng förbi dig... Goa hälsningar från Göthe








eLe