13 förhistoriska fragment : fram bakom stammen

Remix av rader jag glömt, men nu plockar ur olika anteckningsböcker, urgamla från flera år före min internet-karriär här, till att bilda ny kontext, varje utsnitt ur varsin bok, somliga mail/sms o dyl.




1

när du är på väg in till ditt liv
från baksidan
kommer du en morgon gåendes
med varma armar
och undrande ögon
medan någon nynnar en sång längre bort
och björkarna sträcker sig
på tå
när du snart har gått in
genom dörren
och solen lyser gåtfullt
över hela din rygg



2

Jag skriver till dig.
Jag skriver för hand.
Äntligen igen...

Vet jag vem du är?

Den här gången är det verklighet.
Ensamheten har fått tränga ända in

eller ut -
i varje fall har det visat sig.

Nu är timglaset tömt.



3

Hos varje ting måste finnas ett utanför
(och ett innanför). Ingenting kan ta slut.



4

ser nu mitt rum
speglas i fönstret

upptäcker där
skulle jag vilja bo



5

glimrande sjö
av mörkrosagrön

en tavla sveper sina molnstrålar
rakt ner
och ut över stupen

stenarna ligger i ett
brutet skelett

rovfågeln ekar allt längre bort

ror och ror
genom tystnaden

"tyskar som fiskar"

ökenkvävning
lämnar långsamt mina lungor



6

Eftersom den som filmens motpol tänkta betraktren har att göra med en seriös skapelse som i sin tur begär att kunna betrakta betraktaren såsom betraktande sig själv såsom innehavare av reell existens, kommer härmed ett element av potentiellt ömsesidig illusion att mer eller mindre automatiskt frambringas under filmvisningens gång. Ansvarig anonym utgivare ber därför redan nu eventuellt filosofiskt överkänsliga individer att omgående återgå till vardagen.



7

Någon har glömt sin segelbåt i gräset. Jag tror att det är mycket nära mitten av sjuttiotalet. En bit bortanför båten ligger en slängd spade, röd i det ljusgröna.



8

Hon kommer fram bakom
stammen, svänger sig
kring sin kropp.
Hennes leende smälter
långsamt i solens ögonglob.
Humlornas vaccin droppas
på gräset ogripbart.
Vinylplattor rispas i
rosenbuskars ackord.
Hans mustasch flaxar bort
likt en drake mot molnen.



9

Är redan ute!
Somna aldrig om.
Vill du kolla
kläder? Eller
strosa i solen?
månne fotas i
trosor :-) Annars
finner jag nån
annan. Det är nu
det är nu. A



10

Ja, nu har ett halvår av 1990 gått. Hållt på med massa egna ljud och stående trestegstävling mellan påhittade gubbar. Idag på morgonen tog jag tre kort ur kortleken. Gick till ett gammalt ruckel vid skogen ovanför älven. På förmiddan kom en jädra regn- och åskskur. Jag och Stefan spelade dataspel med "fusk". Nu är världen full av böcker, min värld alltså. Tidningar och deckarböcker är bland det bästa som finns. Och nu är det mesta utrivet från pingpongrummet. När det vid tretiden slutade att regna och vi gick ut för att sparka boll på ett mål mellan två björkar, kände man sig som en människa igen. Blomkålsgratäng och dubbelnougat har ätits. Har också suttit i en fåtölj halvvägs under balkongen och läst, medan Stefan gjorde en begravningsplats för insekter av orange plastband, lite spikar osv.



11

Vilken insekt ogillar du mest?

A. Alla insekter är avskyvärda!

B. Trädbitarkolokvit!

C. Har vi fortfarande insekter här?

D. Varenda insekt har rätt att existera och måste därmed älskas utan att bli diskriminerad.

E. Myggor, säger jag nog ändå...


Tack för svaren! De var inspirerande. Du som tomat. Jag som hare. (springer bara undan) ingen grönsak. Jag vet det. Begränsning är kreativt. Vill skriva mycket. Allt blandar kaos. Språket nästlar sig. Orden kommer närmre. Kommunicerar vi nu?



12

bland färgparaplyer, Maria-statyer,
vällingreklam eller sagofigurer

stannar, andas
tystnaden finns
i en glänsande glömd och gammal gränd

ett flöde likt jungfruns
väter mitt väsen
befruktas av vilja
jag går genom ljus



13

What a dream I had (S & G-melodin):

Jag skulle till Eva, klockan var kväll, sa hejdå till mamma o pappa som satt nästan utomhus. På vägen dit blev jag stoppad av Fredrik, vid området för parkeringen. Han fick mig till att köra skottkärra mellan slags små konor/pinnar i en typ av bana. Jag hade min ryggsäck på ryggen, med rätt länge och kämpigt utvalda saker i. Till sist blev jag rasande på Fredrik när han påstod att jag körde fel genom ett par konor, och slängde skottkärra samt ryggsäck på honom. Gick därifrån och sa att jag skulle till Eva meddetsamma. Hade några saker med mig ändå i fickan (bl a silver-författar-ringen) och kom på att det var fullkomligt lagom. Fredrik hade med andra ord befriat mig från oändliga bördor, som var lämnade åt honom eller någon annan att studera, bl a ett band som var avsett för Eva.

På vägen dit gick jag bakom en tjej som berättade mens hon gick för någon om att hon brukade drömma om personer, som kanske var kusliga men som hon inte riktigt visste vilka de var. Det var som att jag var en person i drömmen - för henne sett. När jag kom till Eva minns jag bara att jag måste klivit in genom huset utan att det var några problem. Peter Lemarc "men när jag återsåg ditt öppna fönster". Hon låg inne i sitt rum nedbäddad i sängen, men det såg inte ut som i verkligheten, utan ungefär samma rumsuppbyggnad som hemma hos oss. Evas säng var vänd som jag hade min under sept -89 tom mars -90. Hon sa att "Det här är Evas automatiska telefonsvarare. Välkommen till..." livsverkligheten! tänkte jag då (och höll på att försöka säga det, men hon höll på att säga något annat då). Hon kom på fötter när jag inträdde i hennes värld där. Det var stora öppna fönster mot havet, härligt och soligt ute, trots nästan natt. Eva såg ut sådär lite annorlunda från hur hon ser ut ofta i skolan, mer som sin egen nakna personlighet i ansiktet.












eLe