fiktiv feber

haft öppet fönstret i flera timmar nu

inga tofflor på fötterna

inget ryck att ta på mig några gamla fleece-jackor

 
vart fasen försvann februari?

fick den nog av att infinna sig redan i januari?

över kommande karta tycks alla fyra

eller åtta vindarna avlösa varandra?!?!



så förmodligen bäst att bestämma mig för

att ha det skönt vad det än blir

se de filmer jag föreställer mig vilja se

fortsätta tro på möten vi för längesen sett fram emot

hur mycket osynk som än faller ut







wWw

Den Bergiga Sagan om Andraglotres

episod 1



Andraglotres hoppar omkring bland sina bergknallar. Här i den steniga staden har Andraglotres vistats i hundratals år. Hisnande snabbt rör han sig runt kanterna, håller på att ramla ner titt som tätt, men klamrar sig fast. Han beter sig besynnerligt obekymrat för att vara en sådan saktmodigt inkännande varelse som Andraglotres är. För människorna ser det möjligen ut som om han klättrat in i något dataspel. Där torde han alltsedan 1300-talet ha övat sina steg i varje otänkbar riktning. Eller så håller varelsen helt enkelt på att drömma som bäst?


Andraglotres är varken häst, människa eller någon kentaur med pilbåge. Han liknar snarast en hare med drakansikte och skorpionstjärt. Man borde känna igen honom på kilometers avstånd, men Andraglotres har trots allt sin benägenhet att smälta in i omgivningen. Kanhända beror det på att varelsen tar så begränsat utrymme - över vilka arealer han än skuttar omkring. Det går minst åtta Andraglotres på en vanlig björn. En gång behövde han bara ta beteckning bakom ett block, så drog en hel tarot-kortlek förbi utan att ens blanda sig i hans problem. Sedermera lyckades Andraglotres smussla in den mest envisa gåtan till en av stadens största katedraler, och dessutom begrava den i dopfunten.


För övrigt kommunicerar Andraglotres genom en mobil inopererad i ena trumhinnan. Imorse när han ringde upp en främmande vägviserska, gick det bara tre meningsutbyten före hon klargjorde hur hon föreställde sig älskog med honom. Emedan Andraglotres aldrig riktigt försökt vara människa, blev han bara orolig. De kvinnor som han jagar brukar vara morinder, dem med extremt uttänjd spänst, som kan ta många månader på sig att gå från fridfull till vildsint. Morinderna bär likhet med hjärtknipande hjortar, honor med rådjurslår, smäckra men ändå rejält tilltagna varelser. Ibland närmar sig damerna bofast betande kreatur, men att knulla med en människa är ännu otänkbart för Andraglotres. Fast deras klädedräkter känns onekligen ganska fascinerande, i stort sett inbjudande för hans fantasi.


Bergknallarna ligger insprängda mitt i den gamla staden. Dess medeltida gränder övertogs av flugorna 2013, när de snodde hela staden ifrån människorna. Dessa får dock bo kvar och behålla sina bäst inlärda sysselsättningar, har Andraglotres observerat. Flugornas version av historien berättar att berget är åtskilligt mycket yngre än själva staden, denna stad som miljontals år tillbaka befanns under insekters kontroll. Emellertid på den punkten tycker sig Andraglotres genomskåda det fiktiva i flugornas motiv. Han känner ju det urgamla hos sina bergknallar och betvivlar att flugorna haft kraft nog att bygga dem.








wWw

Snöfarare Runt Sommartimmer

DrömExteriör nr 4
samma mönster som i många av mina drömmar





en annorlunda natt skulle tidningsutdelningen ske på skidor

var redan de långsmala bland oss ute i spåren


måste jag i många lager rota mig tillbaks arton år, ända till militärtjänsten

försöker få rätt antal strumpor att passa i pjäxkängorna


sen framåt sjusnåret stöter jag på en av söndagstjejerna

avslöjar hur snön redan försvunnit från viktiga ställen


har radhusen förvandlats till en sommardunge av timmerkojor

låtsas jag känna till vilka som motsvarar de vanliga kunderna

och vilka som spelar på tok för ogamla tongångar


ska själva anläggningsansvariga damen ha sitt ex i någon av de knepiga luckorna direkt i omklädningshytten


allt brantare inåt stan leder gatorna, genom andras distrikt

flyter jag blint runt med dubbelt så fylld kärra som någonsin

ingen aning om vart vare sig skidorna eller tiden tog vägen








wWw

Göthe Borgs första brev till Anda Lucia

Anda Lucia! Längtar efter ditt ljus! Ser dig beskuggad av ditt oändliga hår. Jag typ gillar det. Du blir ibland kusligt vacker. Om solen kunde vara svart - så vore den du. Riktigt gött då! Levde ett bra tag i dessa rosensnår av ovisshet. Jag har varit i södra Spanien aldrig. I ett tidigare liv var jag där två gånger. Anda Lucia, du känns änna lite enormt sällsam! E det du eller ja som fortfarande är en illusion?? Kanhända båda, kanhända nada. Hursomhaver finner jag dig hemskt grann i din Granada. Ser fram emot att få studera Er närmare på plats. Tar varje uråldrig katedral med varje nytillkommen student. Hallå! höll jag förresten på å säga, men insåg ju ni säger tvärtom : Hålla! [jaja, Hola! dådå]. Borgen står kvar där på berget, medan jag stryker omkring likt hunden kring heta höfter. Skönt e det, fastän ganska så arabiskt från början har jag föstått. Min allra mest ofantliga vilja är naturligtvis å hälsa på i din Sevilla. Där må barbamamma eller barbapappa klippa mig flintskallig. Därpå flyr jag till Malaga och målar mästerverk, kallar mig för Pic-Ass-Up, plagierar hela din kropp. Har du lust å hänga på?! Fast fösst ska jag bara fixa biljett från den här igenfrusna stan. Dom tar inte tarot-kort i automaten, så jag måste prata med någon nutidare kurator. Ifall hon för in min önskan på rimligare, skotsk-rutiga territorier, kanske vi aldrig ens träffas. Tråkit i så fall... Drottningen förbjude gudarna att så skulle ske! Du Anda Lucia, som mitt svärd vill återuppstå hos - giv mig din glimt av tätaste mysterium! Sänd upp ditt himlavalv för satan snart! Annars e det la inte helt fel å driva vidare här i norrmarkena heller. Få la se ifall jag bygger nåt fatyg å tar en sväng förbi dig... Goa hälsningar från Göthe








eLe

Andalusien, Ukraina och Skottland

ytterligare en trillingnöt



Vart ska vår vårtripp gå...?


som vanligt målar jag in min vilja [Sevilla]
i tre hörn
ser till att triangeldramat drar åt alla möjligheter
eller ingen


genom Europas yttersta vinklar
vill han blicka vidare
mot de världsdelar han aldrig vågat nå


genom Gibraltar rakt ner på Afrika!
via Kiev mot ofantlig kontroll!
från Stornoway bortåt isvindsvidderna, fritt vitt?


tillhör jag icke de aprika
heller ej de andra, luspanka
nej, verkligen har jag liksom många ett val
eller rentav tre


ifall vi lägger Andalusien,
Ukraina och Skottland lite närmare varann
så tar han allihop i samma svep ;-)

nöjer sig annars med något år emellan...






fotnot: Hörde ett radioreportage om hur somliga skottar, egentligen ganska gott om skottar, hellre ville bli en del av Skandinavien än vara en del av Storbritannien - tycks de i varje fall tro...






wWw

Harar framåt februari

dröminteriör nr 3




här där hararna

hårt har parat sig



mellan snöfrusna stenar

känns en varm sträng av längtan



från en helt annan vårrulle

som vi spårar en scen ur nu



kom mjukaste karma



hem till ditt grottgryt

genom min kärngren



gav oss saven

navelns naknad



befriar befrielsen från sin ändhållplats

förenar förvandlingen med vår vardagslunk






eLe

Olika Likhet

ännu en trillingnöt




fattar äntligen varför
som jag trivs att göra samma
saker varje dag


för att mitt psyke lyckas scanna
efter olikheterna mellan
allt
som må synas mycket likt



där du kanske känner vartenda trappsteg
som att gå i trappan
upplever jag trappan som vartenda trappsteg


i detaljrikt kryllande korridorer
slipper jag bli uttråkad emedan
var väggrispa förefaller lika olika
som nyckelhålen egentligen är



och då har icke tidsaspekten ens tagits upp
hursom dörrarna om tisdan så tysta
redan om torsdan börjat skratta










eLe

dröminteriör nr 2

ommöblerande samvaro




vem har släppt in dig

och mig i den här hårda bubblan?

som i en samovar eller badkar av norskt körsbärsträ

på vid gavel mot vår vilja

där gardinerna rullar så oavbrutet oregelbundet

att vi aldrig fattar var vi hamnat

fastän rummet rent mätbart bara är ett

försöker två omättliga drömmar

lura på varandra hela serier av verklighet

skulle kunna vara gulgrön kärlek

sådan som förs över mellan externa hårddiskar

sedan tredje part redan låtit kopulera

dina mappar med mina mattor








eLe

dröminteriör nr 1

animalisk kammare




slottsrum med inhyrd biolog

tolv väggar och fyra golvspeglar

på fåtöljen i sköldpadd låg en tjänstekvinna

i strikt men frodigt utförande

vidare badkaret gjort av fortplantning

rymde miljoner finaste insekter, ett par obefintliga

och besynnerlig var kålrabbin

bäst de utbytbara tavelmotiven

under guldfiskens största beskydd

finner kristallkronofogden

på baksidan av den skotska tapeten

en pianoton från 1889

som salongshunden aldrig får nog av







eLe

Glasögonlösa Drömmens Spöke

tredje flugan






totalt oanmält dök ditt fiskiga ansikte upp

       slickade snabbt vareviga glasvägg

                   mitt i mitt akvarium

                           av dröm

                  redan krossad 3 X 3

       blev ändå lennonskt oförstörbar

innan du flög ut i verklighetens gamla grus













eLe

inne i din

lika varm som du känns

inuti din kropp



lika kall ligger snön

utanför mitt hus












föreställde mig aldrig


att hon kunde visa sig vara

någon som du




föreställde dig direkt


att jag kunde komma att hitta

din öppna dörr












sluter sig igen


som om drömmen kanske hänt




men på vilken sida befinner vi oss??














= tretton rader samt tomrum

Fiktiva karaktärer som bär Fluga

Flugan, alltså halsrosetten av siden, tycks ha minst två sidor.  Flugan förefaller bära på en smärre paradox, eller åtminstone ett rejält fascinerande motsatsspel.

För det första uppfattas flugan som utpräglat konservativ, samtidigt som man talar om det allra senaste i en ny fluga. Å andra sidan kanske flugan saknade konservativ laddning när den föddes i mitten av 1800-talet, men sedan helt enkelt fick hundra år av historia på nacken. För det andra ger den offentlig tyngd åt den som tagit på sig flugan, fastän förknippas lika mycket med festlig lättfotadhet.

För det tredje föreställer vi oss ofta flugor på superseriösa vetenskapsmän, men förvånar oss ingalunda att också clowner och andra estradörer brukar klä sig med fluga som tydlig ingrediens. För det fjärde finns det en försynt, närmast naiv snällhet över flugan, som i nästa andetag kan ge sting och vara fräck som fasen.

För det femte får personal inom service-sektorn lysa upp lokalen med fluga (minst lika ofta som slips vill jag minnas), vilket märkligt nog får till följd att att uppassaren smälter in mycket mindre i mängden än vad den viktiga gästen gör. Fast det är klart, en croupier bidrar företrädesvis med ett skimmer av lekfullhet, medan spelaren själv kanske ej så gärna skyltar med sin fallenhet för lyckohjulet. För det sjätte gör sig damer minst lika bra som herrar i fluga, i synnerhet när de agerar i sådan där kanindräkt, eller ifall kvinnan likt flickan sätter rosetten i håret istället.

Nå, det verkar i varje fall vara inom dessa skilda fält som flugan kommit att bli en någorlunda vanlig symbol. En gemensam nämnare är möjligtvis att flugan sitter på den person som hamnat i lite fel tid, i ett relativt galet sammanhang...? Eller som blivit snarare en figur än en människa...? Hursomhelst går fler animerade figurer omkring i fluga än jag haft en aning om, fast är förstås en tacksam blickpunkt i tecknade serier.




Här följer mina favoriter av flugbärarna, bland dem fiktiva som jag hittills kommit på. Förteckningen bygger mer på vilka karaktärer jag är förtjust i, snarare än hurpass stiliga själva flugorna framträder. (För övrigt undviker jag här att komma in på sidospår som scarfar och kravatter. Och dessvärre har jag aldrig lärt känna varken Doctor Who eller Simpsons, så där missar listan flera kandidater.)


1. ALLAN PREUSSEN programledare för "En himla många program"

2. CHARLES-INGVAR JÖNSSON geniet i Jönsson-ligan, tillika doktor (plus HERR GUNNAR PAPPHAMMAR porträtterad av samme skådis)

3. HUBERT NORLÉN den ständigt läsande kusinen till Tvillingdetektiverna

4. HAROLD CRANE i Mad Men

5. GONZO ur Mupparna

6. DOCTOR SNUGGLES

7. AGENT 007 = alla varianterna av James Bond

8. AGATON SAX (förmodligen inspirerad av Hercule Poirot = Agatha Christies detektiv, som jag sett för få skymtar av för att ta med här)

9. NESTOR slottsbetjänten i Tintin

10. HEMLIGE ARNE inslag i Trazan & Banarne (i sin laboratoriska aspekt möjligtvis inspirerad av THE NUTTY PROFESSOR av/med Jerry Lewis, som säkerligen är värd en egen position här)

11. LILLA MY i Mumindalen

12. BERT i Mary Poppins (som gatuartist när de vandrar in i hans målning) + MARY POPPINS personligen (i musikalfilmen är hennes fluga visserligen väldigt rak, icke triangulär)

13. HALVAN (medan Helan har slips. Biffen & Bananen bär däremot båda fluga)

14. LILLE FRIDOLF (åtminstone vid flera tillfällen som tecknad)

15. LAMHOLT i Finn & Fiffi (han borde haft Fiffis hårrosett som fluga istället)

16. BROTHER MOUZONE i The Wire (som visserligen gör ohyggligt onda saker, men får vara med för den goda stilens skull, och för att serien är en av världens mest sevärda)

17. LILLE SKUTT i Bamse (skulle egentligen passat bättre in på Skalman)

18. någon japansk flick-kvinna ur anime-floran, som jag nog skulle uppskatta om jag hade begrepp om dylika

19. MR. TOAD i "Det susar i säven"

20. GUDFADERN över maffian, den förste

21. DONALD DUCK

22. HUMLE & DUMLE

23. KARL-BERTIL JONSSON = "Jultomten"

24. KARL LEJD ?? = Testaren av hörlurar ur "En himla många program"

http://www.youtube.com/watch?v=PwniRvmK5PU







wWw

Minnets Mat

första Flugan eller rentav andra

äter sig och äter sig allt längre tillbaks, stannade aldrig på sextitvå
nej, fortsätter smaka sig närmare seklets början, för varje
vältömd och glömd chokladkartong växer
åtrån att åter läckert få öppna
små läppar kyssandes
minnet av
inuti
sitt kylskåp
med varma tungor
slickandes det söta köttet ur
en insekt som vuxit, bit efter bit ända hit
där hungern efter liv blivit stadgad i största trygghet
som nu kan zooma in och zooma in på alla sina upplevelser samtidigt

(o)kontroll

Fluga nr 0




med så maximal kontroll som bara möjligt

       vecklar jokern ut sitt register och

                        trollar fram

                               ett

                       trettonfaldigt

        regelverk för hur man struntar i

bristen på all chans och istället tar kontroll











wWw

ny fluga eller gammal fjäril

13 förhistoriska fragment : isolerat ihopskap

Remix av rader jag glömt, men nu plockar ur olika anteckningsböcker, urgamla från flera år före min internet-karriär här, till att bilda ny kontext, varje utsnitt ur varsin bok, somliga mail/sms o dyl.




1

Kära dagbok!
Jag sitter på en bänk
med dig på ett bord
av trä.



2

R: Hur har du det med relationer?

A: Jag vet inte om jag har några relationer.

R: Vet du inte?

A: Alltså, det är klart att jag umgås med människor, men jag vet inte om vi har någon kontakt.

R: Vad då för ingen kontakt?

A: Jag vet inte om det är varandra som vi har en relation till - eller om det är till oss själva.

R: Er själva??

A: Ja, jag kan ju tro att det är den andra som jag känner, men egentligen kanske det blott är mina egna uppleveler och förväntningar som jag känner...?

R: Nog är det så alltid. Men varför skulle ni inte ha en relation? Det är väl detsamma för honom eller för henne?!

A: Möjligt - men vad vet jag om det?

R: Men om du inte tror att du kan känna andra - hur ska då de kunna tro att de känner dig?!

A: Jag har inte sagt att jag inte tror...

R: Nej, men du tvivlar, det är uppenbart!

A: Vad vet du om det?

R: Du säger det till mig. Du talar om det.

A: Jo, men det är ju du som lyssnar!



3

I ett från sidan
uppdykande stillastående
ser jag tjugo år
i en enda blick.
Avsändaren ler och
säger att han var jag
före mig.
Men leendet kommer från fel håll
och når mig som vore jag utanför
han som ler innanför.
Jag är i bilden
i tjugo års blick
står jag i en dörröppning
och ser nöjd ut.
Ser att jag just skall kliva in
men vet att det var just då
jag gick ut. Nu
knackar någon
mig i ryggen
och jag vaknar
i ett rum jag inte sett
på tjugo år. Foton på väggarna
av henne som jag glömt
skrattar åt mig
från alla håll. Plötsligt är det hon
som är rummet.
Jag är en yta
på en vägg
som hon tittar
på, naglandes fast mig
med smeksamma ögon.
Gustav Mahlers första symfoni
blir synlig
i ögonvrårna,
deras sekelgamla trädgård.
En gumma hon är
min soliga ungmö. Går ut på terassen
där dörren lämnas
vidöppen.



4

Förbättrat min tid från förra året med tre sekunder på fem varv.



5

Det här är historien om mig. Hoppas den inte slutar förrän jag känner mig färdig. Man kör ett race så långt det går, sa UL igår. Pennan är från Galne Gunnars överskottslager i Luleå. Själv närmar jag mig utan andningspaus 20-årsgränsen. Till sist kan det börja likna en rätt kompakt bok i alla fall. Men då bör jag väl ha en story också? Eva blev aldrig tillsammans med mig. Varför? Jag är rädd för vad jag kan inbilla mig att andra har för förhållande till mig. Jag tror att det finns kvinnor på helt (o)vanliga platser som säkert önskar ge sig hän om jag bara kommer och frågar. Åt just upp en choklad på bara någon minut. Min militärtjänst har redan varat i två månader. Jag har lärt mig att vara effektiv, men undrar hur bestående detta kommer att verka. Minns också hundra lekande barn i samband med någon sal eller en lång bänk utomhus. Ljudet är kaos på avstånd och känslan något nytt. Så låter vi mig ligga i den ensamma dubbelsängen i det ensliga huset, med suset djupt inuti öronen, som förlamad, medan löjtnanten förgäves försöker få liv i mitt förslappade psyke, där det strax riskerar att falla från sängkanten. Jag beundrar hans naturligt övertygade allvar inför situationen, men kan ändå inte lyssna som om det vore Gud. Jo, John Lennon, han är som en gud, med den manliga och kvinnliga kraften djupt förenade. Om jag hade kraften att betvinga hennes känslor, forma hennes världsbild efter mina konturer - vad skulle vi tjäna på det? Två individer i samma skal - är det ens möjligt med tanke på konstnären i mig? Allting är ju en process. Och jag ville ha henne för att hon tycktes mig så följsam och orubblig på samma gång. Dom där delfinögonen som likt dimmiga strålkäglor bländade mig många höstmorgnar för tre år sen... Det är fred över nästan hela klotet, men galningarna överlever alltid ändå. Författaren har redan blivit besatt av de vita bladen mellan dessa svarta pärmar. Dom må utnyttjas och omformas vartenda ett. Jag har placerat mig själv i min dödsbädd, andra akten har just börjat, änglarna kommer in från vänster, men det är ingalunda Pathetique som hörs. Einstein ser på mig med mödosamt medvetna ögon från den vita tapeten.



6

Tror att vi lever djupt inuti
Guds livmoder.
Stjärnorna är spermier
som tänds och släcks.
Barnet är Big Bang, expanderar i en enda explosion,
kraftfull nog att tränga ut
ur Universums inre.
Jag är en DNA-sekvens
någonstans i barnets
ofärdiga liv.



7

Buona sera, signora iR!
Här får du, till sist
men minst
ett livs levande kort
från Cortona, en uråldrig
liten stad med många
änglar och trånga
gränder. Allting går på höjden här.
Kvällen vi kom
med bilen fick vi
lov att ta oss uppför en mardrömsbrant,
stenblocksbeklädd backe
utan minsta aning om hur
många infödningar eller katter
vi skulle köra på
före vi var framme. Dagen därpå
fortsatte jag till fots
upp till fortet och
en av alla katedralerna, fullknökade
med mystik men ändå med rum
nog för god meditation.
Suttit och skrivit
en annan människas dagbok
i diverse kyrkbänkar.
Klockringningarna väcker oss
var morgon, mer än en gång...
Vita nunnor sveper fram
mitt i staden
bland alla gamla och unga
italienare som tillsammans
solstrosar i mycket maklig
takt, ända in
i de vänliga vinnätterna. Jo,
jag har smakat mer
denna veckan än under gångna år
av livet nästan.
"I gengäld" har jag inte
tillfredställt mig själv på drygt
fjorton dygn nu
vilket är rekord. Emellertid
har inget möte
med min blivande kvinna
dykt upp här.



8

änglatid
faller genom mörker
inomvänd

någonting
stannar kvar i skuggan
självantänd


det här rummet har följt oss
genom fyra dygn inatt

du är drömmen som får verkligheten
närma dig ur ensamheten



9

Utrustning för Labyrint:


mystisk textremsa

fantasi-spray 19 cl (äckel-lila)

vattentät dräkt, giftgrön med kapuschong, tendens att bli elektrisk

kassettband men olika musik på varje gång

en kubikdecimeter himmel

fyrkantigt hav med grönskimrande speglar på var vägg

näsduk [egentligen kamera]

vanlig tygflärp som man inte vet vad den härrör ifrån

elementartransformator med tillhörande känslo(ur)laddare



10

oändliga skymningar vid brödrosten
brer smör över bokstäverna
smälter in i meningarna
tuggar noga varje betydelse
sväljer hela stämningar
stoppar ned nya för uppvärmning



11

månen över åkrarna
i skorstenars klang
skär genom frosten
på gränsen mellan barn
och bröst hos soldaten
som inte kan somna



12

Slutar jag skriva här
så minns jag ingenting.

Men nu minns jag hur
orden brukade komma
tillsammans i stora snödrivor...

Det är 2000 som håller på
att ta över herraväldet på
planeten. Men jag
har redan förberett mig
på att inte låta några förväntningar
bli till besvikna förlamningar.

Har börjat skriva redan
för längesedan.
Ändå börjar boken här

i sin midnatts tysta trådar. Där
hänger mina minnen,
deras nyårsrymd:

en garderob fylld
med mörker,
sina stjärnors scenkostym.

Man skulle kunna vila i
en enda punkt.
Personligen inbillar jag
mig att jag måste
ha minst två:

Början och slut
t ex är tryggare
än bara allting.



13

Hej, Yomo! Idag såg jag dig på en tavla. Det var högst uppe i det gamla museet. Du vet nog vilken målning jag menar. Jag hade just knarrat uppför sista steget på den branta spiraltrappan. Då fick du syn på mig. Din blick trängde ut ur tavlan. Men det var mörker i dina ögon, liksom genomskinliga skuggor. Du skrämde mig, Yomo. Din blick sträckte sig ut ur figuren på målningen. Någon stirrade rakt ned i mitt undermedvetna. Jag höll på att ramla huvudstupa baklänges längs trappan. Vem har lärt dig göra så, Yomo?







eLe

13 förhistoriska fragment : fram bakom stammen

Remix av rader jag glömt, men nu plockar ur olika anteckningsböcker, urgamla från flera år före min internet-karriär här, till att bilda ny kontext, varje utsnitt ur varsin bok, somliga mail/sms o dyl.




1

när du är på väg in till ditt liv
från baksidan
kommer du en morgon gåendes
med varma armar
och undrande ögon
medan någon nynnar en sång längre bort
och björkarna sträcker sig
på tå
när du snart har gått in
genom dörren
och solen lyser gåtfullt
över hela din rygg



2

Jag skriver till dig.
Jag skriver för hand.
Äntligen igen...

Vet jag vem du är?

Den här gången är det verklighet.
Ensamheten har fått tränga ända in

eller ut -
i varje fall har det visat sig.

Nu är timglaset tömt.



3

Hos varje ting måste finnas ett utanför
(och ett innanför). Ingenting kan ta slut.



4

ser nu mitt rum
speglas i fönstret

upptäcker där
skulle jag vilja bo



5

glimrande sjö
av mörkrosagrön

en tavla sveper sina molnstrålar
rakt ner
och ut över stupen

stenarna ligger i ett
brutet skelett

rovfågeln ekar allt längre bort

ror och ror
genom tystnaden

"tyskar som fiskar"

ökenkvävning
lämnar långsamt mina lungor



6

Eftersom den som filmens motpol tänkta betraktren har att göra med en seriös skapelse som i sin tur begär att kunna betrakta betraktaren såsom betraktande sig själv såsom innehavare av reell existens, kommer härmed ett element av potentiellt ömsesidig illusion att mer eller mindre automatiskt frambringas under filmvisningens gång. Ansvarig anonym utgivare ber därför redan nu eventuellt filosofiskt överkänsliga individer att omgående återgå till vardagen.



7

Någon har glömt sin segelbåt i gräset. Jag tror att det är mycket nära mitten av sjuttiotalet. En bit bortanför båten ligger en slängd spade, röd i det ljusgröna.



8

Hon kommer fram bakom
stammen, svänger sig
kring sin kropp.
Hennes leende smälter
långsamt i solens ögonglob.
Humlornas vaccin droppas
på gräset ogripbart.
Vinylplattor rispas i
rosenbuskars ackord.
Hans mustasch flaxar bort
likt en drake mot molnen.



9

Är redan ute!
Somna aldrig om.
Vill du kolla
kläder? Eller
strosa i solen?
månne fotas i
trosor :-) Annars
finner jag nån
annan. Det är nu
det är nu. A



10

Ja, nu har ett halvår av 1990 gått. Hållt på med massa egna ljud och stående trestegstävling mellan påhittade gubbar. Idag på morgonen tog jag tre kort ur kortleken. Gick till ett gammalt ruckel vid skogen ovanför älven. På förmiddan kom en jädra regn- och åskskur. Jag och Stefan spelade dataspel med "fusk". Nu är världen full av böcker, min värld alltså. Tidningar och deckarböcker är bland det bästa som finns. Och nu är det mesta utrivet från pingpongrummet. När det vid tretiden slutade att regna och vi gick ut för att sparka boll på ett mål mellan två björkar, kände man sig som en människa igen. Blomkålsgratäng och dubbelnougat har ätits. Har också suttit i en fåtölj halvvägs under balkongen och läst, medan Stefan gjorde en begravningsplats för insekter av orange plastband, lite spikar osv.



11

Vilken insekt ogillar du mest?

A. Alla insekter är avskyvärda!

B. Trädbitarkolokvit!

C. Har vi fortfarande insekter här?

D. Varenda insekt har rätt att existera och måste därmed älskas utan att bli diskriminerad.

E. Myggor, säger jag nog ändå...


Tack för svaren! De var inspirerande. Du som tomat. Jag som hare. (springer bara undan) ingen grönsak. Jag vet det. Begränsning är kreativt. Vill skriva mycket. Allt blandar kaos. Språket nästlar sig. Orden kommer närmre. Kommunicerar vi nu?



12

bland färgparaplyer, Maria-statyer,
vällingreklam eller sagofigurer

stannar, andas
tystnaden finns
i en glänsande glömd och gammal gränd

ett flöde likt jungfruns
väter mitt väsen
befruktas av vilja
jag går genom ljus



13

What a dream I had (S & G-melodin):

Jag skulle till Eva, klockan var kväll, sa hejdå till mamma o pappa som satt nästan utomhus. På vägen dit blev jag stoppad av Fredrik, vid området för parkeringen. Han fick mig till att köra skottkärra mellan slags små konor/pinnar i en typ av bana. Jag hade min ryggsäck på ryggen, med rätt länge och kämpigt utvalda saker i. Till sist blev jag rasande på Fredrik när han påstod att jag körde fel genom ett par konor, och slängde skottkärra samt ryggsäck på honom. Gick därifrån och sa att jag skulle till Eva meddetsamma. Hade några saker med mig ändå i fickan (bl a silver-författar-ringen) och kom på att det var fullkomligt lagom. Fredrik hade med andra ord befriat mig från oändliga bördor, som var lämnade åt honom eller någon annan att studera, bl a ett band som var avsett för Eva.

På vägen dit gick jag bakom en tjej som berättade mens hon gick för någon om att hon brukade drömma om personer, som kanske var kusliga men som hon inte riktigt visste vilka de var. Det var som att jag var en person i drömmen - för henne sett. När jag kom till Eva minns jag bara att jag måste klivit in genom huset utan att det var några problem. Peter Lemarc "men när jag återsåg ditt öppna fönster". Hon låg inne i sitt rum nedbäddad i sängen, men det såg inte ut som i verkligheten, utan ungefär samma rumsuppbyggnad som hemma hos oss. Evas säng var vänd som jag hade min under sept -89 tom mars -90. Hon sa att "Det här är Evas automatiska telefonsvarare. Välkommen till..." livsverkligheten! tänkte jag då (och höll på att försöka säga det, men hon höll på att säga något annat då). Hon kom på fötter när jag inträdde i hennes värld där. Det var stora öppna fönster mot havet, härligt och soligt ute, trots nästan natt. Eva såg ut sådär lite annorlunda från hur hon ser ut ofta i skolan, mer som sin egen nakna personlighet i ansiktet.












eLe