Det var en gång ett gytter som ville vara en enkel. Gyttret hade redan smält sig samman en bra bit, krymp sin labyrint närmare kärnpunkten. Fast fortfarande fanns där oändligt kvar att bearbeta, maska och koncentrera ner till minsta essens. Fönstergavlarna försökte ideligen skala av sig och bli rena, tomma spegelbilder av varann. Men gyttret tyckte jämt det kändes meningslöst när alla möjliga relationer försvann ur fantasin, för då var det som om de försvann ur verkligheten också, parallellt. Ända tills en vacker dag labyrinten kom fram till sin ursprungliga början och gyttret gjorde en upptäckt...
När det blott fanns en dörr att välja på, så blev nyfikenheten inte alls mindre överväldigande för det, nej, snarare desto starkare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar