Det var en gång en liten kvinna som var två små kvinnor.
Den ena lilla kvinnan var utanför henne
och den andra lilla kvinnan var innanför henne.
Ibland när hon skrattade märkte hon hur hon iakttog sig själv allvarligt.
Andra gånger glömde hon alldeles bort vem som var vem.
Likt förbannat var hon en liten kvinna med en skugga ljusare än solljus,
medan hennes skratt var mörkare än månsken.
En dag kom den lilla kvinnan på hur hon ville göra:
Om hon kunde få båda små kvinnorna att skratta samtidigt,
då skulle de vara centrerade kring samma upplevelse.
Och det är just vad de är nu.
Sedan var det bara för den lilla kvinnan att fortsätta uppleva det hela...
Emellertid tyckte alltid någon av de små kvinnorna att det räckte nu.
Så då började hon glida in eller ut ur sig själv på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar