Soldat 1 : Tätt intill tallar

När jag var en ung soldat
mitt bland bärris, barr och mygg
sprang vi runt med siktet rakt
på träd som mot eld gav skydd


Fast tung ryggsäck sakna' mat
kändes myrträsk gungfly tryggt
...ty snart kom vår tross med flak
- tältets reva åter sydd


Löjtnant långt från tanters prat
var kväll : Samma läger bygg!
även neri isens vak
Solens order små moln lydd'


Dränkt i längtans celibat
blev var brud ohyggligt snygg
Lärde koppla knapp och spak,
skog med telefontråd prydd


Nätmaskerat skit-slit-hat
trots allt otyg lätt blev flyg....
Rest antenn från bandvagns tak
fick kontakt med månen grydd




0W0

Somrig 7 : MaktSkifte : Överlevande 8

till sist efter
närmare tre månaders solsken
över utbrända människor
bortom all njutning
samt torrlagda sjöodjur
som sökt skydd i metropolen
där minsta råtthål
och katedral har väntat på tå
drar äntligen
skurarna in
till rytmen av åskdån
blixtrar gammal schlager
av magiska under
högt över guldet
sjunket i rännstensfloden
spricker hela städer
och mörknar till aska
varur reser sig
ett förband av små fästingar
längs nya gröna strån
torkar bort allt blod
med sugande livslust
inget däggdjur vill gå med på
likt ovärdiga virus
knaprar sig djupare
in i maskinella minnen
och sprider människans historia
till smultron som
fåglarna får i sig
får soffslumraren för sig
medan tordönet överröstar
hans surrande bordsfläkt
genom halvt drömd
fastklibbad andedräkt






0W0

Somrig 8 : Svettas lite Överallt

inte så värst självupplevd ändå ;
mår relativt bra i hettan hittills ;
blott föreställer mig alla sorts svettningar samtidigt :



svettas i lätt tält
svettas i luftslott
svettas i kylskåp
svettas hotell hot


svettas av mardröm
svettas av smittan
svettas av livslust
svettas ur fittan


svettas som Satan
svettas som solsken
svettas som Zlatan
svettas just skuggspel


svettas för Sverige
svettas för skogsbär
svettas för bränd färg
svettas mot hård värld


svettas längs stränder
svettas längs stjärtar
svettas längs fiskmås
svettas från hjärtat


svettas med folkgrupp
svettas med skammen
svettas med dansband
svettas helt ensam


svettas all over
svettas emellan
svettas till sista
svettas ej sällan


ned svettas hatten
ned svettas skon tyngd
ned svettas vatten
upp svettas fornfynd


svettas på myrmark
svettas på parkbänk
svettas på finska
svettas vid saltstänk


svettas därute
svettas härinne
svettas i rymddräkt
svettas i linne






0W0

Sagan om Den Dubbla Enkelstöten

direkt inspirerad av de verkliga serierna



Det var en gång en dubbelstöt som blev en enkelstöt. Den bodde i såväl böcker som tv-serier. Enkelstöten var gammal bekant med en dubbelstöt, vilken dock hade delat upp sig i två enkla stötar. Tanken var svindlande. Nu hade dessutom gubbarna ersatts av tanter. Hela bunten bar konkreta kopplingar till Björn Gustafson den äldre. Många upplevde komik i paniken. Somliga skrattade i kubik - mest åt hur arga gärningsmännen blev på varandra. Nej, gärningskvinnorna!! tyckte ett vittne. Till östra Smålands grundskolesektor hade polisen spårat bankrånarrekvisita. Rektorn ringde sin idiotsäkra läkare. Vem planterade deras galna idé ursprungligen? Vilka skulle återigen stöta ihop??






= ännu en Historia gjord av Hundra Ord

Denna text blev extra nördig,
kanske onödigt förvirrande
om än just meta-komisk..
halvt om halvt ett referat.
 

0W0

Somrig 6 : Tur Runt Vädret

Vi hade i alla fall tur med vädret

Vi hade i varje fall dur bland molnen

Vi höll ju i vart fall tre hjul på vägen

Vi hade blott här och var strul med städer

Ni hurrar om aldrig föll skur längs färden

Vi gladdes åt duggregn där under trädet

Vi hann se i vissa fall djur med kläder

Vi hörde i flera fall tjur med tjäder

Vi föll i sömn, fasligt skön tupplur - jädrans!

Det kunde i alla fall varit värre

Ni trodde nåt måste va lurt med gärdet

Vi körde i bästa fall fullt med bräder

Vi gjorde i värsta fall slut på bränslet

Vi hade i elva fall sju var fjärde

Vi hade i kalla fall kul med värmen

Ni tyckte man borde bli sur av glädje

Vi föreföll fräcka figurer däri

Vi fick oss åtminstone ut stort värde

Vi märkte i flesta fall hur här är det

Vi tog oss i vart fall en tur till världen






Hade ingen koll på Kjell Sundvall var norrbottning, och hans lilla kultfilm Luleå-producerad, nära min barndoms somrars trakter. Tog hela tröga midsommarhelgen före fick snurr på de här raderna.



0W0

Somrig 5 : Fuktas

försommaröken

övergår i skönt duggregn ;

cyklar omväg hem




mår bäst under moln ;

äntligen änglalikt stril

smetar ut solen






0W0

GöteborgsValvet

Bra tag sen jag stannade till vid Kaserntorgets hörna
och riktigt återsåg dess magnifikt dekorerade fasad

som tydligen från 1910-talet var Telegrafverkets hus
- hade jag ingen koll på alls när nyttjade den som kuliss 
även för porträtt i början på detta sekel

Somrig 4 : Flygfän

i form av haikus


fasansfull fästing
tränger närmre än myggsvärm
tyst kysser ditt lår


påstridig fiskmås
över tjuvräv tjöt siren
dök från vår takås


trekantig blindbroms?!?
tungt glänser snabbt brum, snor blod
mens man gräsklipper


skranglig lång harskrank
följer tapet likt trappa...
söker lyktskens port


nattfjäril, nånsin
får jag se din färg dansa?!?
fångad gryr den grå(t)




0W0

på FågelFronten måhända något nytt

eller blott samma gamla skrän?!

Ser snart vitt överallt. Fasen vad fiskmåsarna dyker tidigt i år! Brukar va efter midsommar som de söker skydda sina ungar från trottoarvarelser. 

 

Beror förskjutningen mest på ohyggligt vackert väder eller på mänskliga sorters karantäner?? 

 

Dessutom satt nu dunbollarna på högt tak [se rejäl inzoomning] när deras ambulanspolisbrandkår kunde ha fått mig att välta med cykeln nästan. Medan ett kvartér tidigare, där ungen plötsligt knallade längs samma brevlådor som undertecknad - då satt övervakarna tysta och gjorde icke minsta utryckning. Ingen rim & reson?! 

 

 

 

 

 

 

Tycks räcka att människor tar helg (sovmorgnar) för att fåglarna ska tro att vi inte finns längre... Sen blir de överrumplade och tvingas byta gata och byta gata.... Efter en lugn vecka (för min del) återkom en snart flygfärdig familj till samma villahus på nytt!! 

 

Samtidigt stryker ju rådjur och råttor, skator och rävar runt som vanligt, så en cykelmänniska blir bara ett bland miljoner potentiella hot. Säkert tolkar jag måsarnas mönster [brist på mönster] ur ett lite väl antropocentriskt perspektiv..? 

 

Frågar mig hursomhelst om somliga fåglar verkligen saknar något bättre ställe att bo på?!

 

 

 

 

 

 

0W0

Snöluvan möter Hösnuvan

inräknas såsom Somrig # 3


Det var en gång en toppmodern liten snöluva. Snöluvan satt på sin tomtenisses huvud och undrade och undrade. Sommardagarna långa såväl som sommarnätterna korta satt hon där, inte särskilt bortsmält alls. Ömsom fruktade hon för sitt liv - ömsom var Snöluvan viss om att tomtenissen skulle ge henne allt från pepparkakor till citrusfrukter. Ibland fann hon svar genom diverse poddradioprogram som spillde över från tomtens öron. För det mesta kände hon sig trygg, men rykten som Fröhuvan just spridit hade gjort Snöluvan nervös.


Hon undrade och undrade om hennes gode tomte hade gått och fått storviruset?? Ty nissen nös och nös!! Trots att det var glödhetaste juli snart - ingalunda någon frostnupen advent - så rann tomtens ögon som stearinljus. Fröhuvan hade påstått att massvis av varelser blivit gravida med en covid åkomma. Så sakterligen rann blickens strålar ut i sanden. Månne hade de blivit blandade med alltför stora portioner solsken?! Inte ens den skönaste uppvärmning inför juletiden var någonsin varmare än juli. Hur skulle nissen uthärda det här? Han var ju ingalunda någon sommartomte!


Innan Snöluvan visste ordet utav berättade Högsta Hönset en helt annan version : att vad tomten gick och bar på, det var blott gammal hederlig hösnuva. För så hade hönan minsann fått höra från Uggla Gruva, en gryning medan de bägge satt och sov och satt och sov. Så råkade titt som tätt ske vid samma trasiga gärdesgårdsstaket. Ofta hände att ugglan inte heller kunde flyga, så historierna hann bli åtskilliga. Emellertid bedömde Högsta Hönset hösnuvan som en relativt verklighetsbaserad hypotes, eftersom Uggla Gruva plötsligt hade slagit upp bägge ögonen mitt i berättelsen. Hade någon då haft stigarna förbi, kunde vederbörande gott och väl trott att Zacharias Topelius just uppenbarat sig i ugglans dröm?!?



Nåväl, bäst som snöluvan satt där och hönsruva' på gåtan, kom Gris Gräv rullande längs gärdesgårdsstaketet. Grisen gissade att nissen måtte fått näsan full av gräspollen. Den utsagan tyckte kossorna lät mer plausibel än att man skulle få snuva av hö. Tomtenissen i sin tur tyckte att Gris Gräv hade sagt "snöbollen", men det var då rakt ett annat fenomen än gräspollen - tänkte Snöluvan och skrattade högt. Då gav henne Fröhuvan en förmanande knyck på sitt huvud, en rävligt rask vridning som säkerligen var ämnad att mana till besinning inför storvirusets allvar. Utifall alla fyra sädesslag torde gå upp i rök under juli, bara som ett exempel - vilken häst skulle då skratta bäst?!?!


Högsta Hönset övervägde att fråga Uggla Gruva nästa gryning om sådana där pollen, men bestämde sig för att Polen var lika omöjligt att flyga till som vilket sagoland somhelst. Gräs växte dock tydligen överallt - längs höghus, mellan radernas hus, såväl som runt gård och stuva. Så nu varken ville eller behövde Snöluvan skriva ned gräs på nästa önskelista. Inte ens att Gris Gräv erbjöd extrapris på polkagrisar, rentav sju för sex, tog hon någon notis om. Däremot skrev Snöluvan upp både fläderbär och jordgubbar, ty dessa fann hennes förnuft att tomtenissen borde må gott av. Om han skulle växa och bli frisk framåt jul....







0W0

Överlevande # 6 : Bägge Döda

klarats upp till sist
smått Ouppklaringsbart fall
- mördaren är död?!



förvirrande själ
visat skäl vara vittne
åt egna skuggan



spår så gott det går..
oframkomna motbevis
lever vidare



ledmotiv starkt nog
ekat här hela tiden...
från upptrappad gränd






0W0

Somrig 2 : Solens Rondör

lika sent som skymningen ankommer
just så tidigt inträder gryningen


där de sitter på varsin stenig strand
och ser vikarna flyta ut som smör


hörs minsta fågel
ur stort bröst sjunga


söker rävar gömma allt guld i dunklet
ty snart biter dygnet sig självt i svansen


hur sinnens krökta gåta
går rakt på sanna minnen


såhär skön blir nog aldrig mer saknaden?
- innan ens slumrat till vaknar upp igen!


vårt vin sprider sin rondör
i kör simmande längs liv








hade aldrig hört ordet "Rondör"
eller förträngt dess förekomst..
tills nyligen det dök upp
i en roman av Brunner
om någons huvudform där;
må parallellt innebära "fyllighet"
(följt av signaturmelodin
till Tre Kärlekar)


0W0

AHA-upplevelse # 3 anbelangande Beatles

Tänk så lite jag visste om dessa skalbaggar under min barndom! Trodde rentav det var Ringo som sjöng Back in The USSR, fastän han ingalunda ens spelade trummor där. 

Hörde en textrad som "that tortoise always on my..." istället för "that Georgia's always on my..." när jag nyss måtte lärt mig vad sköldpadda heter på engelska (dock ännu obekant med existensen av såväl Ukraina som många amerikanska stater). 

Även Lady Madonna trodde jag mig höra Ringos sköna stämma göra. Tills pojken började förstå hur McCartney behärskar minst två olika röster... somliga får dem till fyra. 

Eftersom jag upptäckte Beatles på 80-talet, förekom inga lättillgängliga filmklipp (än mindre nåt nätwiki) där jag kunde kollat vem som sjöng/spelade vad. Så de blev i viss mån fantasifigurer.




0W0

A + B inte = 0

Aha, blodgruppernas relationer kan vara avgörande för covid spridning respektive motståndskraft!?!? Forskning och spekulationer möts för fullt - får förstås tas med nypor salt. Ger trots allt klarare bakgrund åt kurvornas avvikande mönster?!?!

Om A-gruppen är mest mottaglig för aktuella smittan, medan 0-gruppen mest benägen att vidareföra viruset utan själva påverkas lika mycket - hur blir det då med AB?? Mitt blod tillhör denna absolut sällsyntaste grupp = 5% av svenska invånare, ännu färre på övriga planeten.

AB tillhandahåller inga antikroppar mot vare sig A- eller B-influenser. Däremot A har antikroppar mot B och B antikroppar mot A, medan 0 är rustad mot bägge. Så låter som min kropp väldigt lätt skulle dra på sig infektioner? Nix, aldrig haft någon av de stora influensorna (såvitt jag känner till).

Snarare i en känd kost-bok har AB beskrivits som förbluffande tålig - kan stoppa i sig allt möjligt utan större konsekvenser. Nåväl, föda och virus är förvisso skilda fenomen. Dessutom ens faktiska hälsa beror mer på levnadsvanor och vitaminer osv, än på nedärvda förutsättningar, vill jag tro.

Likt förbannat himla intressant med dessa blodgruppers förmodade utvecklingshistoria..! Nästan halva världens befolkning tillhör 0-gruppen "jägarna". Närmare hälften hamnar i A-gruppen "jordbrukarna". I bästa fall slipper ofta B "bergsfolken" + AB "stadsmänniskorna" att stå i stridernas centrum så att säga??

 
För övrigt skulle jag få "oförskämt lätt" att ta emot blod, iom att AB förmår tillgodogöra sig alla gruppers. Däremot kan varken A, B eller 0 ta emot min sort (utan dödlig risk) - så ingen idé att jag blir blodgivare. Känns ju tråkigt, när jag väl började fundera på att bidra.. Bara andra AB kunde jag ge till, men de har ju redan relativt full tillgång.

 

0W0

Somrig 1 : Slumrande Humlans Långfärd

med magen smått proppfull av sötaste luft

och benen så lätta längs snabbaste moln

min hunger känns tung som två humlor på håll



då slumrar i baksätet Beatles ackord

där blommigt bensinångor blandas med glass

tills instängda solstrålar spiller sitt regn



snart hundra mil bortom all luftmadrass-lukt

vi längtar ihjäl oss att återse slott

hur klibbiga kuddar får svalka på nytt



om guldrandig smak möter brunrutigt gräs

jag hoppar från land till land - nuddar ej filt

hörs lugnaste rock gunga hammock ihop







min kommentar till annans kommentar :

Personligen förknippar jag snarare ÅKSJUKA med lukterna av 1982 års bensin blandat med Nogger-glasspinnar (från fullt bemannade mackar). Eller kanske ännu mer karamellerna "mormors kuddar" ur reservfacket smakade på bilstolen för skolmogna barn.

Nå, hellre än själva åksjukan (som nog utspelade sig en marginell del av tiden) ville jag fånga en smula av allt det sköna sinnes-sammelsurium, som utspann sig längs 150-mila-färden i familjens bil..

..även fast det jämt var ännu skönare att komma fram, till ett av världens mest nordligt belägna hus :-) jo, som föreföll så ofantligt mycket mer än en stor vit vanlig villa.

Så en bild på blommande humla säger bara allt och ingenting (i princip som titeln "White Album" må göra).

0W0

Gräns # 18 : Virtuella Vardagligheter

ur drömmar från senaste dagarna
som jag minns och tolkar scenerna
(en smula utfyllda)



Här uppe på taken har de byggt en väg. Bitvis liknar den snarast en berg- & dalbana. Högt över gamla stan går jag, men möter ingen trafik. Även direkta utblickar över staden saknas - ingen risk att falla ned. Så känns nästan som vilket vackert gångstråk somhelst; dock mer på plåt eller tegel än annars. Mitt i en sluttning står en väska av trä. Jag sätter mig tillfälligt och öppnar dess metallspännen. Plockar ut någon begagnad kartong, kanske skräp, och stoppar in mina reservkläder istället. Placerar träväskan i min ryggsäck - får bra precis plats bland resten.

Promenerar lätt glidande vidare åt bron till, där en trappa ned finns som jag också gick upp hit. Min syster jobbar därnere på någon skola. Försöker kolla om det är hon står på gården och sjunger med ungarna, men ser bara andra fröknar. Går upp längs taken nästa varv. Nu känns det mer som att verkligen åka i en berg- & dalbanas vagn. Det skramlar djupt och sugs uppåt. Allt ackompanjeras av en Beatles-låt! Spänningen är perfekt, under lagom kontrollerade former. Plötsligt förefaller det självklart att låten handlar om en sådan här stigning över taken.

Trots allt är läget hur lugnt somhelst. Solen gnistrar mellan molnen och inga stormbyar förekommer. Bara någon rultar omkring, som verkar vara missbrukare. Eller så är han en ensam byggarbetare? Jag ser till att hålla viss lucka. När vi passerar plåtsluttningen igen, ställer jag tillbaks träväskan på dess plats. Vad skulle jag kånka omkring ett extra emballage för?! Kanhända var det hans.


Det var bara att dra på
mig en grönskimrande regnjacka
och en särskild mustasch
så blev jag transporterad till
någon annans tillvaro
som man tydligen fick vara i
mer än att följa på skärm
mer än att blott beskåda
nästan på riktigt vara
denna den andre
om än inte inuti
individens tankevärld
så blev i varje fall
hans rörelser mina
och miljöerna som mannen
besökte till vardags
bensinmacken och
blomsterbutiken blev
en del av
min skepnad
ovan vid sånt
ty tekniken hade kommit
just såhär långt
att folk kunde leva
varandras liv
ja, som klippt och
skuret för virus-tider
att ägna sin
isolering åt?!


Här går en enslig stig av svart asfalt. Den leder omedelbart fram till det lilla huset. Behöver bara slingra sig en smula för att nå till baksidan. Cyklar dit eftersom jag har paket att dela ut. Upptäcker en märklig lucka i fasaden, längst ned mot marken. Var det trots allt så enkelt?! Inga andra inkast eller skyltar syns till. Så luckan måste vara det som gäller. I och för sig ovanligt anonymt - vem som bor där har jag ingen aning om. Nå, det viktigaste just nu är att paketet blir avlämnat. Om det kom ända fram får framtiden utvisa. Inga fönster finns heller att fråga någons ögon genom. Och inga bilar går på stigen tillbaka...


träffar plötsligt åter på
den skrattgladaste Sophie
från skoltiden, men nu
är hon visserligen ledsen,
arg och utbränd
på något vis, hursomhelst
helt samma tjej
som jag passar på att fråga
de tusen grejerna om
vilka vi är - som
jag aldrig gjorde då
och vi fortsätter samtalet
över telefon medan jag går
till någon servering inåt stan
ja, på den tiden fanns ingalunda
dessa mobila möjligheter
som nu hennes make tar
att blanda sig i
vårt samtal, med vad jag tror
först är ren svartsjuka
men visar sig vara
mer soliga glimtar av
intresse än så






0W0

Fransk Musical Färgad i Vitt

inspirerad av musikal-filmen Les Demoiselles de Rochefort
regisserad av Jacques Demy -67 med musik av Michel Legrand



kritvita byxor med kulörta skjortor
dansar längs gatorna i junisolen

genom salonger klingar kul pianot;
först tycks det skratta, men strax gråter stjärnor


krämvita skuggor söker tvillingtonen,
svänger sin klänning som om stjärt bar kjolar

kompositören hittar blad på torget;
sorgtyngda spår som redan satts i hjärtan


knallvita hattar seglar bort likt fåglar;
fångar porträtt av den som kommer älskas

scener substanslösa mot själens bråddjup
följer spiraltrappan från förra livet







inräknas såsom Jacka 34 och/eller Mosaik 34

0W0