Tröskel # 17 : Tonartshöjning

 

O, du solklara tonartshöjning

ger vårt molntäcke avbeslöjning

 

O, du böljande tonartshöjning

lossar lätt våran båtförtöjning

 

O, du stundande tonartshöjning

föregås av viss taktfördröjning

 

O, du småländska tonartshöjning

magnifik som en fältskogsröjning

 

O, du fornstora tonartshöjning

känns som klarar vi stålrörsböjning

 

O, du bofasta tonartshöjning

får oss slutföra åkerplöjning

 

O, du rykande tonartshöjning

gnistor slår om strid strömförsörjning

 

O, du bubblande tonartshöjning

blir nytt ord som champagne-mun-sköljning

 

O, du snurrande tonartshöjning

åter möts vi för spåruppföljning

 

O, du smäktande tonartshöjning

skänk oss fläktande vingsus - nöjd nu?!

 

 

 

Texten hade möjligtvis gjort sig bättre med "verser" mellan alla "höjningar", men ska jag ändå krama musten ur fenomenet så kan det lika gott vara "refräng" hela tiden... Älskar för övrigt tonartshöjningar på riktigt, inom musik där de hör hemma.

 

..inser att förhållandevis många låtar jag växte upp med har tonartshöjning i sig. Oftast schlager naturligtvis, men förekommer även i vissa visor, rock och country - ja, håller just på att gå igenom vilka tidiga ABBA-låtar som har eller inte har tonartshöjning. Vilket också kan förklara hur jag saknar väsentlig känsla i nutida musik?! 

 

 

0W0

Tolv-i-Topp bland Brädspel-fenomen, Tärningar & Kort

Förutom familjära Pjäser och Rutor har jag plockat med ingredienser från familjära Tärning- och Kort-spel. Varav merparten utspelade sig för mig/oss vid slutet på förra seklet (men har visat sig vara betydligt äldre än så). Rollspel hann jag dessvärre knappt nosa på, så urvalet här blir tämligen mainstream "middle of the road". Eller skall vi kalla dem de mest avskalade, arketypiska spelen? Vari jag zoomar in på :

 

1

SPADER KNEKT

Bland de vanliga spelkorten är nog spaderknekten det jag oftast "identifierat mig med". Särskilt i leken där han bär grön hatt med gulsvarta ärmar - trots att min egen mustasch ingalunda är svart. Sägs motsvara tarot-kortens Riddare i Svärd (kreativt tänkande), även Tvillingarna, fastän övriga knektar också kan funka.

 

2

HÄSTARNA i SCHACK

Med sina tre steg rör de sig åt två håll i samma drag - kan det bli häftigare än så?! Står från början granne med tornen, som de snabbt kan lämna utrymme åt. Genom att hoppa över vilka pjäser somhelst, både egna och eventuellt motståndarens...

 

3

"TÄRNINGARNA" i ORDBOX

Bokstäver av diverse slag har de på sina slumpvisa sidor istället för samma siffror. Extra många tillsammans skakas. Sen får man goda timglas-minuter på sig att "studera dem" närmare. Flera Z, Y och Q är iofs mindre kul om det blir än i andra kontexter. (Alfapet borde jag som poet också ha älskat, men minns varken några spännande kategorier eller fascinerande materia på/kring brädet.)

 

4

LUCKAN i MASTER MIND

Förevigt förknippad med mystik - hur man tills vidare blott kan gissa vilken färgkombination ens spelpartner har fastnat för - som döljer sig bakom den lilla skärmen [jag kanske felaktigt kallar luckan]. Frågandet och svarandet kan ske ljudlöst, med placerandet av pluppar i rad efter rad. De tunnare svarta och vita ger varsin aspekt av bekräftelse. På vilken sida om skärmluckan jag än suttit, har det alltid tyckts omöjligt att tröttna på Master Mind. (Dock gick att bli less på Vem Där? fastän ansiktsdrag är annars är mer intressanta än färgpluppar.)

 

5

GÅ! i MONOPOL

Ruta som får en att andas ut oron för skulder och hösta in nya resurser. Sammanlänkar de dyraste stjärngatorna med det relativt avspända stråket längs gamla stan. Visserligen kan dess välsignelser snabbt ändas efter nästa drag av chans eller allmänning - likaväl som pressa fram ännu fler sedlar under strykjärnets gång.

 

6

KÅK i POKER

Och Chicago osv varianter.. Fastän jag i verkliga livet starkt uppskattar färg/färger och stege/stegar, får nog ändå kåken utgöra vad som känns lagom värdefullast att samla på, med sin kombination av par och triss. Visst ger tre ess och två kungar mest chans att vinna själva utspelet med, men de sex poängen i protokollet uppnår jag ännu hellre via tre damer och två knektar.

 

7

PROTOKOLLET i YATZY

Gillar att man helst skall komplettera samtliga sorters utfall - fundera successivt över vilket man bör satsa på denna rundan, eller i värsta fall stryka. En smula mer kontroll än i många tärningsspel - även fast ingen yatzy i världen lär kunna frammanas (om inte gudarna vill). Sympatiskt att högsta värdet kan nås via alla sorters tärningsögon, såvitt de synkas.

 

8

+4 i UNO

Också ett kortspel med sina egna varianter och tillägg.... Nästa spelare måste dra närmare en handfull extra kort, som hen på nytt får svårt att bli av med. Visuellt förenas de fyra vanliga färgerna mot svart bakgrund, en smått magisk känsla.

 

9

SPETSARNA i KINA-SCHACK

Dit varje kulör måste få in en av sina vackra glaskulor, genom att hoppa över en jäkla massa kulor på vägen... Om så man än förfogar över en, två eller tre kulörer bland de sex, hägrar ens motsatta spets(ar) där i fjärran. Tänk om ordinärt schack hade haft avsmalnande brädformer...

 

10

BRICKORNA i MEMORY

Vilka motiv de än må ruva på.. alltid lika fantastisk övning för minnet!! Att veta var man vände på vad - medan NÄR skulle ha blivit ytterligare en dimension, kanske alltför svår?? Bilderna på brickorna kunde säkert motiverat en egen tolv-i-topp - om en sådan icke blivit alltför ojämförbar med andras minnen - oändligt personlig.

 

11

JOKRARNA i CANASTA

Plötsligt får dessa narrar vara med, inte blott från en kortlek utan från bägge lekarna = fyra jokrar. Superavancerat för vuxna människor, som jag minns de långa kolumnerna av rullgardiner.

 

12

MÅLPUNKTEN i FIA

Varsin smal gång leder in till centrum, dit de fyra spelarna strävar, men ständigt knuffas tillbaka till respektive bo.

 

 

 

Bonus : Brickorna i OTHELLO ..varsin svart och vit sida i all enkelhet som de har, var det skönaste dock att upptäcka den minimala magneten som återfinns inuti brickorna - när man var rastlös nog att pilla upp de platta, runda plasthöljena.. 

 

 

0W0

 

Somrig 13 : Mosaik 39 : nästan en Sestina

Byggd på bl.a drömda scener som dröjt sig kvar från senaste drömmarna m.m...

Formmässigt fuskat med sestinan genom att låta sista-orden förvrängas en smula ; men dess 39-radiga mönster består [6x6 +3]

 

natten fylld med färgglans

gömmer hela stugbyn

står i fält av mossa

mina skor tycks borta

skönt dock snart fram tränger

längesen vi kramats

 

 

fästingarna kramas

smetig gredelinglans

ut ur min hud trängs de

dväljs där värsta flugbyn

söker steklar bort ta

klämmer fram en massa

 

 

fönstren sakta mosas

soffan smält som krämglass

trots allt blir det bättre

rider björn starkt glänser

lyfts jag upp likt flygfän?!

taket tycks allt trängre

 

 

korridorer kränger

bytt till keps från mössa

utrymt rum blir smygväg

tavlorna har ramats

kvar finns minsta färgchans

marginaler korta

 

 

ut genom aorta

blodets banor svänger

trollsvans i sin älvdans

hör majoren mässar

sommarlov förlamats

längs terrängbil stadsvyn

 

 

får vi gammal hussyn

skolkamrater bott har

björnar nästan tama

innan städer stänger

bära nycklar måste

bruten är nu skärmtrance

 

 

stugbyn åter tränger

borta bärfylld mossa

kramats fram skön färgglans

0W0

Tolv-i-Topp bland SkrivTecken

mina favoriter ; bland de tecken jag brukar använda [åtm. nån gång i veckan]

1.

R

Stora R

Roligaste bokstaven! Ser ut att kunna ramla omkull, relativt överviktig, men står likafullt stabilt med ena benet utfällt? Låter varierande mellan olika språk/dialekter.

 

2.

??

frågetecknet

Står och balanserar på en punkt.. med örat redo?! Gärna dubbel förekomst för att förstärka frågan och/eller antyda hur två olika frågor döljer sig i samma mening?! Ihop med utropstecken ger jag ofta uttryck för min preferens samtidigt som jag undrar vad läsaren anser om det hela. Smått paradoxal samverkan är spännande?!

 

3.

...

punkt punkt punkt

Likt den ultimata oviljan att avsluta... Sen jag fyllde fyrtio började mitt ego ta till hela fyra punkter.... och sen 2020 har jag ofta krympt till två. ..inleda en mening får de också göra ibland - för att återknyta till föregående ifall nåt tidshopp gjorts...

 

4.

[ ]

klamrarna [hakparenteserna]

Fastän dessa kan tyckas hårdare i sin fyrkantighet än de gracilare parenteserna (som jag också älskar) så känns det lekfullare att ta till klammer [och kusin klammer]. Försöker hålla mig till deras funktion att kommentera något man just har skrivit [dock ärligt talat kan jag nyttja dem till alla tänkbara lager [av askar i askar]].

 

5.

4

siffran 4

Först på senare år har jag kommit att förtjusas av fyrorna, vilka verkade tråkiga förr. Redan det att siffran kan noteras på två vis, torde väcka viss fascination?! Samtidigt diggar jag alla sifforna, just för vilka oändliga mönster de åstadkommer (genom att vara ihop eller isär). Har smula svårt att se siffrorna som enskilda tecken, iom att jag relaterar dem till så många andra dimensioner av livet. Samt länkar dem till visuella kedjor av minnen [medan bokstäver är mer auditiva].

 

6.

z

lilla z

Vad kan mäta sig med Z...? Tydligen dess småsyskon! Eller så är det bara för att jag vill ha med en liten bokstav på listan?! Även här gärna i dubbel zz eller synnerligen i trippel zZz... Svänger kanhända mindre sensuellt än sSs, men trefaldigheten tycks skarpare tecknad. Sedermera alla små kluriga, kulturella blinkningar till Z hinner jag inte ens exemplifiera här - om jag inte skall gå ännu mer vilse i 80-talet än min barndom redan är fångad.

 

7.

*

asterisk

Trots sin stjärn-potential använder jag alltför sällan asterisker. Rent spontant avgudar jag nog detta mättade tecken?! Emellertid nånstans fått för mig att utplacerandet ställer till krångel. Kanske ser jag dem undermedvetet som riskabla(?) ; typ små spindeldjur likt fästingar(!) svåra att plocka bort när de väl sugit sig fast mellan stroferna. Finns tydligen med allt från fem till åtta ben.... medan antalet fotnoter de må representera hos somliga skribenter blivit skrämmande många. *

 

8.

&

och-tecknet

Kunde gott valt en vanlig åtta, men föll för den extra knorren. Trevligt släktskap även med liggande åttan - för tankarna till "två ihop".. Titt som tätt kan det hända jag slänger in "&" mitt i en löpande text - dock hejdar mig i regel pga att "och" trots allt är ett ord bland andra ord, medan "&" gör sig lämpligast i isolerade fraser [precis som +] eller hos personliga par.

 

9.

@

snabel-a

Snurrar på så kul?! Snubblande nära att hamna bland de allra främsta... Men hur spännande är det att använda det blott en gång per mail?! Namnet i sig spinner festligt vidare till alfa-krull och kanelbullar. Skulle snabeln roterat fler varv hade vi väl blivit galna ; men nu räddas den av en viss balans.

 

10.

;

semikolon

Coolare än ett vanligt kolon och mer vågat än ett vanligt komma?! Skulle vilja lite oftare ta till denna märkliga hybrid ; rädd dock att dess funktion icke ska uppfattas - eller drunkna lätt i ordet före; om man skriver semikolonet utan mellanrum..

 

11.

Ü

tyskt ü

..prickarna säger tillräckligt nu.. [lika stora på lilla & stora]

 

12.

T

Stora T

Trodde gjorde ni säkert att detta skulle ta sig högre... men jag uppskattar TTT mest som idé, eller i form av "treklang", och mindre som rent tecken.

 

* ... & tänkbart att jag glömt nåt kärt tecken att ta med här...

0W0

DygnDragaren på sagolikt uppdrag, moment 2

Nästa dag fick DygnDragaren ett livs levande vykort. Det måste ha gått både ett dussin år och åter ett dussin år sedan någon varelse sände honom något dylikt. Raderna var sirligt ihopknåpade av sköldpaddorna, det urgamla paret Sten & Siri. Nu befann de sig uppenbarligen ute på hemester i Göteborg - ett faktum som DygnDragaren hade svårt att smälta, med tanke på deras romantiska beskrivningar. Bland tjusiga backar som i verkligheten ingalunda var särskilt branta, kämpade sig likafullt pensionärerna längs bergets små snirklar, med stiliga dörrar och fönster på diverse håll. Uppe vid Otterhällan trodde de sig ha funnit spår av såväl persisk matta som tyskt torn, dvs precis vad DygnDragaren hade fått i uppdrag att synkronicera. Man kunde nästan få för sig att sköldpaddorna själva var identiska med uppdragsgivaren - om det inte vore för att de aldrig hade lurats eller dubbelspelat under hela sitt tusenåriga liv.

 

Och hur Sten & Siri redan kunde känna till uppdraget, berodde på att hans farfar Minutmakaren hade givit dem magiska förmågor att interagera på lång distans med mekaniska fenomen. Särskilt om fenomenens sammankopplade frekvens medförde vardagliga problem för någon.. då var det dags för sköldpaddorna att dra i de osynliga trådarna. Just så hade Sten & Siri inte sällan gjort från varsin ände av staden, likt magnetism. Nuförtiden tycktes de verka från samma fläck och sträcka sin energi till fjärran platser. I det här fallet hade den fjärran motpolen visat sig vara DygnDragarens arbetsplats, närmare bestämt inuti gruvgångarnas hemliga labyrint. Inte ens sköldpaddorna kände till denna ombyggda gruva - så de måste ha skickat vykortet närmast telepatiskt?! Kanske genom någon av alla de tarot-läggare som de bekantat sig med under seklernas gång..

 

Det flotta fotot på kortets framsida hade Sten & Siri knäppt egenhändigt. Vyn var tagen ända uppifrån Stora Otterhällan, med både vridna och raka hus. Dessa sträckte sig ned mot en mattbutik och vidare in över Kungshöjd. Drottningens lilla jaktslott skulle annars ha varit ett typiskt huvudmotiv. Dock små kullerstensgårdar var sköldpaddorna redan så himla bekanta med, så de ville väl vandra längs modernare asfaltskrökar och få med ett tjog balkongklädda tegelfasader på köpet. Det mesta där var blott sekelgammalt, förvånansvärt nybyggt för vad som brukade ses ur sköldpaddornas horisont. Kronhuset hade de säkerligen betat av tillräckligt under tidigare hemestrar.

Hela denna miljö kom DygnDragaren att drömma sig tillbaka till sina tidiga år vid Universitetet. Då hade han stiftat bekantskap med både filosofer och biologer, geologer och psykosofer. Såväl en persisk kamrat som en tysk-fransk förälskelse hade han haft under samma termin. Idag kände DygnDragaren nästan ingen människa. Klassrum efter klassrum hade legat fulla med levande volymer, billiga men ändå ganska elegant inbundna böcker. Utflykter genom stan hade skett på en skönt trög cykel. Dagligen såväl som nattligen svepte man omkring - till skolsal eller festsal var långt ifrån alltid klart definierat. Sällsynt med skärmar fanns att fästa blicken på; så man fick hitta på bilderna av varandra direkt genom kroppen. Nuförtiden utbyttes det mesta av livet på elektronisk väg. 

Frågan är om inte tysk-fransyskan hade varit någon dotterdotter el dyl till Fladdermusan?! Dvs hon som farfar Minutmakaren sökt umgås närmare med eller åtminstone få en hatt sydd av.. Visserligen kunde man kolla upp alla tänkbara relationer över nätet numera, men DygnDragaren orkade sällan riskera att drunkna i denna enorma matris. Magnetismen utspann sig mellan alltmer distanserade belägenheter. Även fast institutionerna förmodligen alltid har brukat isolera sig, ägna sig åt sina huvudsakliga hjärtefrågor - så var många nuförtiden komplett blinda för varandras perspektiv. Likafullt hade de mentala gränserna, för vilka ämnen alltfler aspirerande professorer lade sin näsa i blöt i (på distans) kommit att luckras upp, på gott och ont. Nåväl, nu gällde det för DygnDragaren att få kontakt med det aktuella mysteriet - en högst eventuellt flygande matta. Hela detta kluster måste översättas till frågan vilken spak han skulle dra i....

0W0

Otterhällan

är det sällan man knallar upp på, trots ett bland Göteborgs stiligaste berg

emellertid nu blev det ett återbesök, med somliga utsikter mot Kungshöjd

[numera visas hela bildens bredd bara om man klickar på den]

Tolv-i-Topp bland Väder vid Tider

1

en frisk morgon i september

överraskande kylig men alltjämt solig

 

2

duggregn en sällsamt varm

och evig eftermiddag i maj

 

3

frostigt glänsande tidig kväll

äntligen mellan lucia och jul

 

4

gryning i juni

ur nattheta skuggor

just innan allting blir för ljust

 

5

snömolntäcke stormar in i april

bara för att lugnt spricka upp

till växlande påsk

6

ännu en het natt i augusti

kanske sista chansen innan allt återvänder

7

solklara snövidder

en förundransvärt lång februaridag

8

torra löv överallt i oktober

glänser likt morgonsol i stelnad lera

och återfuktas av dimman

9

första snöflingorna landar

på väg hem genom skymningen

när jag föddes i november

10

smältande snö fläckvis

blottar spirande kraft i mars

 

11

störtskur i juli med lätt åska

drar förbi lika fort som den kom

 

12

januari bär snö på varje gren

medan marken bara puder i sen gryning

0W0

SommarPratarnas Program, främsta 20 av 40 hittills

Lyssnar på samtliga sommarpratare i år.. somliga rentav två gånger. Ett brokigt pärlband av vitt skilda liv /perspektiv. Alla delger gripande erfarenheter man kan lära känna bakom maskerna.

Uppdaterar här min lista såhär långt, över hur intressanta deras berättelser tér sig, inklusive hur starkt de har nått in i mitt hjärta+hjärna :

1. Björn Natthiko Lindeblad (buddhist osv)

2. Emma AdBåge (illustratör och författare)

3. Shima Niavarani (skådespelerska)

4. Therese Lindgren (influencer)

5. Klara Zimmergren (komiker)

6. Micael Bydén (överbefälhavare)

7. Ola Wong (kultur-kännare och kritiker)

8. Rasmus Troedsson (skådespelare)

9. Eveline Jacobson (intensivvårdssköterska)

10. Sara Bäckmo (odlare)

11. David Sundin (programledare och skådespelare)

12. Hedda Stiernstedt (skådespelerska)

13. Sofie Sarenbrant (kriminalförfattare)

14. Niklas Adalberth (företagsgrundare)

15. Kjell A. Nordström (ekonomie doktor)

16. Ulf Lundell (artist och författare)

17. Hasse "Kvinnaböske" Andersson (underhållare)

18. Sofia Wistam (skivfotograf osv som lärde känna narkolepsi)

19. Camilla Lif (präst)

20. Torbjörn Johanesson (yrkesofficer i fredens tjänst)

0W0

Tolv-i-Topp bland Steniga Svenska ställen

allt från fästningar & mänskliga formationer till berg & stränder

1

Stångehuvud

yttersta del av Lysekil

naturreservat av bohusgranit

 

2

Visby Ringmur

inklusive gränderna innanför

 

3

Vadstena Slott

eller alltjämt hela centrum av Vadstena

 

4

Abisko (Abiskojåkka kanjon)

samt strand vid Torneträsk

 

5

Carlstens Fästning på Marstand

i södra Bohuslän

 

6

Langhammars (Raukar)

på Fårö norr om Gotland

 

7

Tjäktja-hjälmen /Knivkammen

fjäll i Lappland, vars ena topp 1878 möh vi besteg

intill Kungsleden

brant bestående av blott stenblock

 

8

Gamla Stans gränder

samt därtill Riddarholmen

 

9

Kvibergs Kyrkogård

norra Europas näst största

i Göteborg

fastän flottare inslag återfinns på

Östra Kyrkogårdens västra kulle

 

10

Varbergs Fästning

(fastän Falkenberg och Halmstad är

inte så dumma de heller på steniga ingredienser)

11

Tänndalen med omkringgärdande fjälltoppar

i Härjedalen

vars landskap på många håll ligger mer än 500 möh

t.ex. Svansjön närmare tusen, men minns ej hur stenigt

12

Neptuni Åkrar

strand på norra Öland

 

= mina favoriter av de stenbemängda, inhemska platser jag varit på

(få i Svealand, dessvärre ingen gruva, heller ej Stenstan i Sundsvall)

0W0

Leende Förvillar Levande (en villanella)

skriven som mitt livs första villanell(a) *


Levande ännu, vi går nästan leende,
korsar smått dödliga skuggor längs stan
Laleh sin låt trallar, rör vårt beteende


Alla förvillande nog lär va' seende
på sitt vis, fast de tycks blinda som fan
Levande ännu, vi går nästan leende


Åtti miljoner är tyskar - verstehende?
Åtti miljoner bor kvar i Iran
Laleh sin låt trallar, rör vårt beteende


Sten-kol-bit blott, dränkt i världsrymdens skeende,
är jag dock stolt, blir ett nyfiket barn
Levande ännu, vi går nästan leende


Sagor av Grimm, Milne, Poe, Tove, HC, Ende
framföder sagan som skrivs hela dan
Laleh sin låt trallar, rör vårt beteende


Somliga vill aldrig nånstans bli stående
Andra har villa med tjugoårsplan
Levande ännu, vi går nästan leende
Laleh sin låt trallar, rör vårt beteende






* versmått sprunget ur fransk-italienskt 1500-tal.
http://www.saob.se/artikel/?seek=villanella&pz=6


0W0

Rondell 16 : Cyklisk Service på Spåren

....tycks min tillvaro ha kommit.
Bägge dessa 100-ordare från samma Dröm idag....

 

Tydligen har de lagt spårvagnsspår längs varenda tvärgata i centrum. Mest märkliga är att det funkar utmärkt. Plötsligt kan man åka längs Drottninggatan, välja diverse turer bortåt Kungshöjd. "Där är likafullt folktomt annars" försvarar sig en förare. Och proppen i Brunnsparken har släppt! Vet inte om dethär en mardröm eller sköndröm - ivf ingen sanndröm hoppas jag?! Har hållt mig hemma från stan under två veckor, så icke kunnat kolla. Drivor av vägarbeten förekommer visserligen även i drömvärlden. Blir inte desto mindre förvånad huru spårvagnarna med kort varsel börjat svänga in på tvärgatorna, såpass smidigt. Likt hästdroskor genom historien i galopp?!

 

 

 

 

Emellertid bunten med hundratals brev återstår att utbäras. Måste ske borti vanliga villa-labyrinten. Likt förbannat ligger sista adresserna i city. Kuvertet ser ut som en servett. Numret stämmer med kiosk-luckan. Expediten borstar dock ned brevet i papperskorgen. På brädet ligger redan hela buntar servetter med samma tryckta adress. Tillräckligt?! Däremot behöver vi ekiperas. Medan min kamrat utbyter erfarenheter med föreståndarinnan, passar jag på låna butikens toalett. När låst upp dörren igen har jag tydligen cykeln att kånka på. Lyckas leda den längs lyxklädesplagg plus tillströmmad kö. Fasar få utskällning. Ingen reagerar negativt på mitt oförutsedda medförande av cykel härinne.

 

 

 

 

 

 

inräknas även såsom Matris # 15

 

0W0

DygnDragaren på sagolikt uppdrag, moment 1

ett återtagande av min nygamla sagovärld, om än personerna & miljöerna ej överlappar helt med föregående matris, där yrkesroller & släktförhållanden har förskjutits en smula




DygnDragaren var inne på ännu ett uppdrag. Visserligen längtade han ut i världen på nytt, men trivdes likafullt härinne längs sina bekanta gruvgångars labyrint. Titt som tätt hoppade han in i någon hytt, för att dra i endera bland tusen spakar. Senaste beställningen bestod i att sammankoppla ett kyrktorn i Nürnberg med en äkta persisk matta som var på driven någonstans i universum. Gott handlag med tyska torn hade DygnDragaren förvisso - de stod ju där de stod, så man fick tid att koncentrera sig. Medan mattor som sällan ville bestämma sig för om de skulle ligga nära eller fjärran, och som i värsta fall dessutom flög - dem tycktes DygnDragaren smått omöjliga att hitta lämplig spak för. Chans fanns ändå att finna en genväg, emedan magiska ihopsättningar var DygnDragarens gebit.


MinutMakaren hade varit hans magnifika farfar, eller var alltjämt - hur man nu ville förhålla sig till historien. Hursomhelst hade MinutMakaren lugnt gått bort för många år sedan redan, till påtaglig saknad även för stadens invånare. Ingen kunde längre kunde räkna med att få sina minuter perfekt synkronicerade med tiden i övrigt. DygnDragaren förmådde ej göra något direkt åt den saken, eftersom han aldrig hade velat lära sig hur man hanterar just dessa mystiska minuter. Där hade anordnats kvällskurser av enkelt introducerande mått (även nere i Nürnberg av alla ställen), men DygnDragaren ägnade sig hellre åt att stapla musikackord. Det gjorde han fortfarande i all evinnerlighet, så de knappast skulle rymmas i någon schlager.


Ingalunda heller timmar var han vidare fingerfärdig med, trots att hans äldsta kusin hade blivit självaste TimTäljaren. Denne levde för fullt, kanske tack vare allt friskt trä, men arbetade numera hemifrån. I sin köpta gränd i stadens tredje ände, där höll Timtäljaren hus, åtskilliga kullerstensrullningar ifrån det krypin som DygnDragaren hyrde. Ena halvan av dygnet satt han i lyan och skruvade på sina radio-reglage eller mumsade i sig hela filmserier. Andra halvan av dygnet gick han raskt omkring i jobb-labyrinten och rattade rätt spakar i bästa fall. Någon tredje halva av dygnet gavs dessvärre aldrig riktigt - ej ens för den mest skickliga dygndragare - bara nästan ibland.


Vem det var som hade beställt uppdraget med tornklockan kontra mattmönstret, låg dolt i sekretess. I stort sett bara datasystemet självt kunde överblicka registrerade kunder, på sin höjd företagets direktör när han bedömde mystiken ohållbar, eller poliskåren vid brinnande tillfällen. Inte desto mindre kunde det hända att DygnDragaren formade sina djuplodande teorier, eller rentav hann göra privat utforskande mellan varven. Ofta råkade han lägga till irrelevanta idéer på kuppen. Vem i hela världen som hade intresse av såväl iranskt trolltyg som en bayersk klassiker - detta övergick DygnDragarens förstånd. Nåja, det rörde sig säkert om denna unika kombination snarare än en generell, dubbel hobby?!


SekundSniderskan kallades hans yngsta kusin. Ett par förflugna minuter fick DygnDragaren för sig att ringa henne och fråga vad hon trodde om mysteriet. Ty SekundSniderskan kunde snabbt finna framgångsrika spår, och fick ofta fason på vitt spridda trådar som han själv aldrig skulle fått ihop ens i drömmande tillstånd. Emellertid mindes han plötsligt att hon var på semester just nu - så DygnDragaren väntade gärna med att störa henne, tills historien blivit tillräckligt spännande även för SekundSniderskans del, eventuellt. Nu måste han ju välja ut ett stiligt torn i Nürnberg (hade varit klart hårdare att sålla bland alla i München) och samtidigt försöka kontakta en anonym matta av skönaste snitt, för att se vilken sorts energifält som skulle uppstå dem emellan.







0W0

Mosaik 35 : Fritz Müllweiser

direkt plockad(e) figur(er) ur Jönssonligan får Guldfeber



erbjuder guldtackor,
avkodar topphemlig statsplan på chip

Dr. Fritz Müllweiser
anländer Arlanda helt privat tripp

vid spik - WAS?! - kryss kritats
Plan fått punktering - NICHT MÖGLICH?! - skumt tips

Harry blir fyllsugen,
söker förtvivlat dra seg plast av Pripps

Bom-pom-pom, badskum, SCHKÅL!
Rumsservice handduksmassage blir till gips

ingens flint brylkräm bär
häpen av utbytet, tappar sin lupp

Direktör Schmetterling?!
spelad av Jönsson, dock förra films kupp

nu i torn jagas ut.......
bunden vid urverket rysligt högt upp

tysken cool får sin öl
nein BIER som fixats av Biffen (ej slips)

likt pommes-frittes soprester
körs diamanter av misstag till tipp

varje scen gyllene
tonsatt av viss Ragnar Grippe, hett klipp!







Kollade till sist förlagan, "Olsen-banden går i krig", gjord sex år före. Fastän danska filmerna fokuserar mer på humorns clownerier och mindre på spänningens genidrag...

...så porträtteras den tyske piloten (kodningsexperten) som tämligen höklik och torr, till skillnad från Sten Ljunggrens roll som blandar in gemytliga drag och ges ett mer levande register.


Urverk-scenerna visade sig vara relativt lika mellan danska och svenska versionerna. Fast vakten visserligen spisar pannkakor, och den kvickt tilltagna stegen rycks tillbaka av städpersonalen istället för att fumlas ned i avgrunden...

Annat blev himla olikt varann, om än märks bygga på samma manus. Vår Jönssonliga-scen med det omöjliga ölpack-öppnandet, har ersatt temat inplastad lunchmat som Jensen ej heller lyckas få loss.

Hela ingipsandet på hotell efter badkar-trudilutten, likaväl som Doris bunden med toapapper i vänthallen, är tillagda hos Jönsson-versionen (såvitt ej hämtats från ytterligare någon Olsen-film, som annars blandas ibland).




0W0

FabelLimerick 51 : Fladdermus i München

en fladdermus stolt flög till München minsann
ty trodde där fanns allt man wünschen sich kann
dock gatulivs skval
gav mixad signal
nåja, ganska gott vara Menschen ibland?!


 


fick för mig att det kan gå fint att fara till Bayern framåt hösten?!?! - en väsentlig del av Tyskland där vi egentligen aldrig stannat.... i så fall blir det två nätter i Nürnberg


0W0

Somrig 12 : Drömjobbarna & Turistkonsten

material hämtat från morgonens drömmar efter ovanligt lång sömn.. med somliga tillägg och tolkningar



Kommer på att jag beöver underlägg också, någon ganska hård skiva, till novell-skrivpappren jag just inhandlat. För att slippa springa ned för alla backarna med högsta gräs igen, så frågar jag direkt en annan av receptionisterna - eller när hon är färdig med glassbyttorna. Denna ungefär tjugotre-åriga tjej tycks tillhöra en kår av sommarjobbare som sköter hela stugbyn. Även om de inte direkt har samma dräkter på sig, samarbetar de likafullt delvis överlappande. Knappt en rad av novellen har jag hunnit pränta ned ännu, fastän jag för ovanlighetens skull har vartenda avsnitt klart i skallen.


Entusiastiskt visar mig tjejen in i butikens lager, för att finna något lämpligt underlägg. Bland turist-föremålen finns inget tillräckligt rektangulärt att erbjuda. Vi botaniserar bland halvtjocka skisspapper som folk redan har tecknat eller rentav målat på. Även pannå-dukarna verkar begagnade hela bunten. Det mesta står i drivor lutade mot väggarna, som om här bedrevs flera kurser i konstnärlighet. Skamlöst plockar tjejen fram ett par exempel och breder ut dem på stengolvet. Vi skrattar åt den orange figuren som måste vara hämtad ur Star Wars, fastän han fått bladkvistar till käft och så granris där snoppen skulle ha kunnat anas annars.


Jag har inte hyrt någon boplats såvitt jag vet, men mina kamrater har hursomhelst hittat en stuga som vi kan komma och gå i. Den ingår ingalunda i stugbyn, utan tillhör någon privat människa, relativt bortrest. Så det hela känns på tok, för att inte säga kriminellt. Och mycket riktigt tvingas vår grupp repeterade gånger rusa över altanen, nedför trätrapporna, kanske lyckas fly innan de bofasta återkommit. Då fortsätter vi banan längs backarnas högsta gräs, rundar häckarna på exakt samma vis som alltid. Kanhända kör vi verkligen ett dataspel, där minsta sekunds snedsteg kan innebära döden?!?



I en tidigare drömscen mötte jag en liknande kvinna, med sitt unika leende av framträdande tänder, mellan rödlätta hårtestar. Trots även sin knallgula kjol var hon ändå lagom diskret, som om vi hade en hemlighet ihop. Försöker spola tillbaks drömmen dit, men det funkar inte. Kaninkjolen hade ännu tidigare varit en av damerna på skönaste danskursen jag någonsin gått - fast i drömscenen redan ett decennium efteråt. Det visade sig att vi nu skulle bo i samma hotellrum!! Vilket kändes förundransvärt naturligt, som att bägge accepterade placeringen gott och väl. Vi väntade dock med att duscha, inspekterade nyfiket vem som skulle få vilken vrå, och packade bara upp några roliga nödvändigheter.


Min nutida kamrat tillhörde icke dataspelsmaffian. Vi gick lugnt omkring som vuxna turister genom metropolens stugby. Ja, i själva verket var vi äldst här, redan gamla gubbar utan familjer. Likafullt lät sig min kamrat stressas ihjäl av att bussen hem stod angiven på fel hållplats. Eller om det var de västgötska tabellerna som rimmade illa med Österrike i befann oss i?!? Irländska radioapparater ville han inte låta bli att pilla på, som om de utgjorde vilka offentliga skulpturer somhelst. Jag skrek att vi borde höra oss för hos ögonläkaren, innan något minnesmärke skulle rasa samman och bli sand. Tillråge på allt visade sig souvenirboden vara en hel katedral, som vi ännu mindre skulle hinna utforska idag. 


Dessförinnan var nog receptionen ett gym, alltjämt en gåtfull miljö för min del. De rullande kuddarna bildade en sorts mangel. Däri dess mjuka gap drog sig på eget bevåg någon in. Det rörde sig förstås om en annan dam, en indisk eller iransk som jag kanske också gillade hemskt mycket. Emellertid var hon alldeles för påstridig i att mangla sig platt. Hon ville visa på fotografi hur hon låg där fräckt mellan färgglada kuddar både över och under sig. Jag hade ingen koll på om det var mest komiskt eller mest allvarligt menat.


Först som sist hade min fasters numera hundraårige man skakat hand med mig. Jag hade icke lyckats avstyra hans raska, glada tilltag, och blev smått orolig att coronan skulle ta någon av oss. Mer akuta var dock minnesluckorna, som slungade honom mellan att vara en vis herre och en apig pojke. Långa armar svettades ur ur kortärmad skjorta. Tapetblommorna hade blivit så gott som bortblekta. När jag flög ut genom balkongen, insåg mina uppvaknande sinnen att hela denna miljö brukade ju mina drömmar utspela sig i. Nåväl, åtskilliga andra miljöer utgör också grund för mina drömmar, men den här är definitivt en av dessa.







0W0

Uppvaknande Bubblan Underifrån

inspirerad av egna upplevelser ibland vid uppvaknandet,
förmodligen en form av sömnparalys
där kroppen och medvetandet ännu ej synkar helt
emedan muskelkontrollen slås på försent




Det tycks som om någon med ohygglig kraft pressar upp madrassen. Det känns som om kroppen följer med och får en enorm bubbla under sig. Zacharias ligger och slumrar på mage. Eller har han precis vaknat upp igen? Bubblan börjar snabbt växa likt en badboll. Ryggen kröks som ett sköldpaddskal.

Delar av Zacharias befinner sig kvar i drömmen. Därifrån måste den demoniska kraften komma. Madrassen är flera decimeter tjock och omöjlig att böja på detta smidiga viset i verkligheten. Begagnar någon sina händer eller fötter att pressa med - kanhända rentav sin skalle?!? Knappast, ty vi vet att demonen är bara ett vanligt, elektro-magnetiskt fält. Om än av ett genomgripande slag, som söker bända loss den eteriska versionen av Zacharias från hans grundläggande kropp.


Vi kan också föreställa oss att det rör sig om en skyddande ängel. På väg att kvävas är i så fall Zacharias i omedveten sömnapné, innan ängeln tar i som satan för att väcka honom ur andnöden. En intressant variant på bubbelbollen utspelade sig senast, då den tvangs smalna av till en oval. Nämligen en smula på sidan sov Zacharias då, med magen och armen och låret omgärdandes ett tomrum, varur ovalen sprängde upp likt en fontän av luft. Ovanligt fort fick drömmaren upp sina ögon då. Yrvaknad noterade han närvaron av magnetism som  låg och skvalpade kring nämnda kroppsdelar. Vibrationerna dröjde kvar som vanlig materia, och påminde Zacharias om någon avdunstande vätska.


Cirka var tredje vecka återkommer hans halvvakna hallucination. Proceduren brukar oftast ske uppe i våningssängen (där han sover ensam tätt intill taket) och sällan när han somnat på soffan. Somliga påstår att utomjordingar kan alstra dylika sensationer när de gör sig beredda att bortföra en människa, men vi behöver inte gå tillnärmelsevis så långt för att finna förklaringar.

Förlamad en stund brukar Zacharias försöka få tillbaks sin kropp till horisontalläge. Emellertid funkar det varken att pressa ned eller streta emot. Blott att ta ett djupt andetag och få liv i någon finger eller tå..  ja, i bästa fall förmå öppna blicken. Då lyckas sedan Zacharias vrida sig bort ifrån det mardrömska, närmare klarvaken kontroll. Väl där dröjer det bara några sekunder tills tillståndet känns lugnt, ingalunda otäckt längre.








0W0

FabelLimerick 48 : Björn i Karlskoga

Fru Björn gick en tur kring Karlskoga

Nog trott få se timmermän knoga

Men var flotte sakna' ström

Äfven gruvan låg smått tömd

Blott återstod bär till korg foga





kan även vara del av BärplockarDjurens journal

0W0