O, du solklara tonartshöjning
ger vårt molntäcke avbeslöjning
O, du böljande tonartshöjning
lossar lätt våran båtförtöjning
O, du stundande tonartshöjning
föregås av viss taktfördröjning
O, du småländska tonartshöjning
magnifik som en fältskogsröjning
O, du fornstora tonartshöjning
känns som klarar vi stålrörsböjning
O, du bofasta tonartshöjning
får oss slutföra åkerplöjning
O, du rykande tonartshöjning
gnistor slår om strid strömförsörjning
O, du bubblande tonartshöjning
blir nytt ord som champagne-mun-sköljning
O, du snurrande tonartshöjning
åter möts vi för spåruppföljning
O, du smäktande tonartshöjning
skänk oss fläktande vingsus - nöjd nu?!
Texten hade möjligtvis gjort sig bättre med "verser" mellan alla "höjningar", men ska jag ändå krama musten ur fenomenet så kan det lika gott vara "refräng" hela tiden... Älskar för övrigt tonartshöjningar på riktigt, inom musik där de hör hemma.
..inser att förhållandevis många låtar jag växte upp med har
tonartshöjning i sig. Oftast schlager naturligtvis, men förekommer även
i vissa visor, rock och country - ja, håller just på att gå igenom vilka tidiga ABBA-låtar som har eller inte har tonartshöjning. Vilket också kan förklara hur jag saknar
väsentlig känsla i nutida musik?!
0W0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar