i Nice Redan Långt ifrån Nyss

framFiskat återGnister Remix CBC

Balladen om den Surfande Bläckfisken

till melodin av Stefan Demert : "Balladen om den kaxiga myran"
emellertid med helt egen text
framfantiserad ur nutiden snarare än sjuttitalet




Han gick ut en natt på nätet

och kom in på sidan ett,

simma fram till ostron ätet

nästan bästa som han sett?!

Universum halvt förgätet,

allt från tiden på kassett

bubbla upp ur innanmätet

från ofantlig toalett (Det blev svårt att spola rätt)




Sökte surfa fram på måfå

men kom prompt till sidan två

hemma hos ett par från Åbo

blogga' tungan gul och blå

Musen drogs av armar åtta,

pilen fastnade ändå

på ett filmklipp om små tågspår,

klämdes ut ur tuben så (Du har nåt att titta på)




...blev vår bläckfisk sedermera

länkad ned till sidan tre,

längs poeter kontemplera'

tills gick upp en trög idé

att bli facebook-vän med Hera,

tindra gudalikt brevé;

dock trojansk häst galoppera

och förklädnad föll på sné (Hennes trippelgångare)




...med flera strofer under arbete...





0W0

Tråd 2 eller Resurs 8

och labyrinten virar sig

djupare ut

längs höstkanters hamstrande

av sköra självklarheter :




från historiens högtravande hemmaherre

till hyperharklande hörlursingångar



genom guldgnistrande gardiner

genom gammal gåta på vid gavel



till fingrarnas färdigskrivna fabel fri

från förborgade elefanter

från förfärliga flygfän

från förtrollade bläckfiskar

från efterföljande figurer



ena kvällen elementen ej aktiverade

andra dagen frysfacken emellertid avstängda



nästa dygn bakom bedrägligt draperi

dör detektiv förledd av damens trådar



...i cirka sista kurvan...



bästa stund mot brösten

bestryker skeppsbrutna berättelser

med brödets bröder bit för bit

sin lättnad över beslutets blåsiga bro



anländer avklarnad andra advent :

april och augusti i en enda ande






0W0

i Nice Redan Långt ifrån Nyss

framFiskat återGnister Remix ACA

Nu Uppdaterar Du Mitt Liv

första versionen vars text kan komma att komponeras till körstycke av en kompis



nu kliver jag av vagnen

nu står du mitt i labyrint

nu klättrar vi upp på en evinnerlig katedral

nu hänger du (ut) över hela staden

nu köper jag ditt konstverk

nu ringer de oroligt

nu finner fjorden sin vackraste fjällbrant

nu får jag halva skogen

nu har du halva havet

nu följer ugglan våra steg

nu går vi tysta tillbaks till karusellen

nu skriker de : någon har dött!

nu uppdaterar du mitt liv

nu är jag avspänd, klarar vadsomhelst

nu står ett troll på varje skylt

nu korsar allihop några gränder

nu hittar vi hem igen







0W0

Kontrollerad Oerfarenhet : Vad Jag Aldrig Har Gjort Eller Upplevt

i detta liv - fastän redan halvvägs... 
som om jag lever i en annan tiderymd 
än den kollektivt brukliga?



Aldrig legat inlagd på sjukhus
(vare sig opererats eller brutit ben)

Aldrig räddat livet på någon
(nåja, kanske just vad jag gjort?)

Aldrig varit på djupare vatten än tre meter
(däremot på fjälltopp 1888 m.ö.h.)

Aldrig varit redlöst berusad
(två glas vin gör mig tillräckligt galen)

Aldrig svimmat eller haft total minnesförlust
(i bemärkelsen bestående minneslucka från senaste veckan)

Aldrig varit omedveten om vilken veckodag, månad eller år det är nu
(sedan fjorton års ålder i varje fall)

Aldrig läst ut en bok på samma dag jag började läsa den
(stannar allt oftare på varje sida och tänker... (borträknat bilderböcker))

Aldrig givit ut en bok med enbart egna texter
(bara spritt tusentals över internet)

Aldrig låtit bli under flera dygn att käka choklad
(sedan då jag kunde köpa saker själv)

Aldrig dödat något däggdjur
(vilket återspeglas i mina matvanor)

Aldrig haft ett husdjur på helt egen hand
(bara glatt mig över andras och befolkat min fantasi med alla sorters djur)

Aldrig varit komplett ensam längre än ett par tre dygn oavbrutet
(å andra sidan heller sällan varit mitt bland människor längre än så i streck - skulle nog kännas svårare än i ensamhet)

Aldrig försökt göra eller gjort en kvinna gravid
(ej heller varit förälder)

Aldrig själv kört något fordon i trafiken fortare än 30 km/h
(elcykel går min nuvarande gräns vid)

Aldrig rest utanför Europa
(all tid o pengar har gått åt till att upptäcka hundra sköna städer här)

Aldrig köpt någon enskild produkt som kostat mer än 20.000 kr
(vare sig ting, plagg, maskin, redskap, resa, tjänst)

Aldrig befunnit mig mitt i brinnande eldsvåda
(bara skyddad sprungit genom eld som övning)

Aldrig trillat i iskallt vatten
(blott en pöl, dock hoppat i isvak som övning)

Aldrig slagit någon på käften
(som man gör på film, mycket märkligt beteende, fastän åtminstone känt för det några tillfällen)

Aldrig uppträtt/talat inför fler än 40 åskådare/åhörare samtidigt i samma rymd
(borträknat aktiviteter såsom idrott, passiv utställare av bilder el dyl)

Aldrig blivit uppvinkad på scen under någon föreställning med publikmedverkan
(som om min brist på önskan faktiskt funkat preventivt)

Aldrig varit vaken längre än trettiosex timmar i rad, ej heller sovit längre än tolv timmar oavbrutet
(bara varit utan mat ett dygn en gång, och flera gånger knaprat föda i stort sett oförtrutet dygnet runt)







0W0

Skur 7 eller Rot 8

September skurar

bort sina sista

sommarspår av intorkade

räkskal och bikinidelar, frusna

bärsafter i spindelnät

och bortkomna turister här

under hennes raska fot

oljemålar Oktober fram

murrigare blad redan

rullar rostade nötter

genom outsinlig plommonmun

blåser hon upp porten

med pissiga stormbyar

och ingen passande guldnyckel

sopas rutinerna hursomhelst

in ånyo längs

kyligaste, syrligt supermysiga

lykt-skuggor ur

skrift efter skrift

portioneras sjunde kejsaren ut

av drottningen åtta dygn

i veckan som kommer

också den att övergå

till eviga jordens

sakta erotik

fängslad i vår interstellära

längtans penseldrag

av latin på latin i latin


 


0W0

Balladen om den Obehövliga Schackhästen

och den Bedrövliga Drottningen el dyl



Han gav sig ut i världen
ja, hoppa två steg fram
Sen red han helt åt sidan
Där kom en skön madame


Hon bar på kungens krona,
den hängde i en rem
bland massa skramligt bråte
Hon skulle släpa hem


Då erbjöd sig vår häst raskt
att hennes bärhjälp bli
Men damen ville själv gå
var grå figur förbi


På nästa sida häcken
kom hästen till en präst
som stod där dold och spana
på dam på dam som bäst


De kunde ha gjort sällskap
och närmat sig direkt
Dock prästen fann distansen
den kändes mer perfekt


Längs backarna gick bönder
med varsin fru i arm
i arm med glada barnen
di små vid frodig barm


Man hade slutat jobbet
prick sju, när hästen bad
få pröva sexton spadar?
-Ack nej, gick alls ej bra


Ty kusen sakna' intyg
på arbetsför fason
Vem kunde gå i god för
han skötte sin ranson?


Då hördes rop från Kungen
Hans torn just stod i brand
På tre sekunder pållen
drog vatten dit i spann


Dock Drottningen tog hinken
och sköljde hästens svans
Hon tyckte lukta' vidbränd
Snart kung ej längre fanns


Och tornet börja' springa
mot sjön med tunga kliv
att rädda vad som alltjämt
bestod av välfött liv


När hästen hunnit före
med sprutande kaskad
blev tornet så bestört att
det satte sig och bad


vår häst om högsta tjänsten :
att vakta stadens port
mot självrättfärdig dumhet,
var dam som gick för fort


Men hästen ville hellre
nu testa trav, galopp
och tjäna snabba guldmynt
på biskops råd i topp


En bondmora längs muren
med drottningbarn i korg
försökte hejda scouten
ty sessan sakna' borg


Fast hästen som bli'tt köpman
hann ej mer stanna till
i jakten på ett stort torn
vari all tid står still


Och prästen står där ännu,
får fägring var minut
En grå diagonal dag
må simpel sång ta slut?






0W0

Tråd 1 eller Rot 7

skulle korridorerna gå sönder

kan jag bara tro att ditt liv

hittar tillbaka ut


längs den tunna trappan

mellan okänd och välbekant


staplas trogna konstverk på vart tredje steg

kommer vi in på

dessa bortkollrade bokmässor över vartannat


likt en blå, pålitlig tråd

löper du lugnt igenom


mina gula labyrinter

rentav de ringel-vingel-rangligaste; stannar du blott

på sista stationen


må markpersonalen undra

hur vi alltjämt hänger ihop?







något lätt inspirerad av Peters senaste tyngsta
https://www.youtube.com/watch?v=ESRBQ8DH3Ls



0W0

...en aning utav den bok betytt...

Ok, leker med lite i projektet på facebook : Tag den bok som ligger närmast. Bläddra fram till sidan 52 och plocka ut femte meningen. Ange den i din status, men avslöja ej bokens titel. Skriv in den här anvisningen i ditt profilinlägg.

....fuskar jag härmed och tar LÄNGSTA meningen på sidan (därtill sjunde, i sjunde volymen) eftersom den passar mycket bättre :-D Dessutom kan man ju alltid välja att räkna den avbrutna meningen från föregående sida som första meningen eller som ingen.


"Liksom i Venedig palatsens form bestämmes av det på grund av vattnet snålt tilltagna utrymmet och liksom den minsta trädgård i Paris ter sig mera tjusande än en park i landsorten, så kom madame Verdurins matsal på hotellet, en smal romboid med bländvita väggar, att utgöra den bakgrund mot vilken varje onsdag och även nästan alla andra dagar avtecknade sig en varierande samling av Paris intressantaste män och elegantaste kvinnor, förtjusta över att få dela den lyx som Verdurins omgav sig med och som växte med deras förmögenhet vid en tidpunkt då eljest även de rikaste fick lov att inskränka sig eftersom deras tillgångar var infrusna."


Egentligen blev det : "Jag tror inte han bar polisonger, det spelar ingen roll". ...ur en helt annan bok - fast vilken som låg närmast kände jag mig en smula oförmögen att avgöra exakt. Närmast hjärtat var vi inne på.. ..eller snarare närmast i tiden man läste senast ur?!







0W0

Vänersborg Även på denna Höstkanten en kort Visit

Återglänst Känslorymd

Någonstans djupast

nerifrån tystnad

långt under höstlöv

låg här mitt hjärta

ensamt och drömde

lager på lager

ur levande lila katakomber

som speglat sig större kanske åter

stiger min åtrå

likt raketen helt annan : ända till dig

eller nästan där

snarare Neptunus månar

som du påminner

längs trevande skolkorridorer

med brevsända cellosonater

mot oktobers bok

om septembers skimrande

blott förnimda

smått förvuxna

universum vi saknar

allt jag bara har hört

genom målningens dimmiga

dammhöljda hörn

kvar runt oss

en evig höst

bortom ljussvart brus

i mitt sjunde hus

där aldrig ditt hår

har någonsin slutat.






räknas såsom Rot 2

eller som Scocco sjöng hösten -92 : "Vi ser månar och planeter, genom fönstret i taket. Alla har gått och lagt sig nu - bara kärleken är vaken."



0W0

Transforism nr 8 : Ett Vått Skratt Förvränger Livet

...alltmer transformerat ordspråk...



Ett gott skratt förlänger livet

Ett torrt skratt förkortar livet

En god gråt förkortar döden

Ett vått skratt förvränger livet

En god natt förstärker dagen

Ett ont ben förlänger natten

En hög hatt fått perspektivet

En låg skatt sägs få motivet

Rabatt ges på sur rabarber

Ett sött bär bär upp den trötte

Ett högt skratt drar ner på lugnet

Ett brant berg förkortar klivet

Nåt stort svart begränsar jorden

Nåt smått vitt fördjupar himlen

Blott blått blod förblöder sakta

Som schack matt förlorar kungen

Ett dött lopp förlikar hästen

En kåt katt har nio liven

Att vara är icke bliva?

Ett trist "att" står ofta skrivet

Ett kul fnatt besjunger "faan"

En frälst varg begraver grinet

En hängd narr drar för gardinen

En gömd skatt har ej stängt skrinet




0W0

Stubbe 7 eller Rot 3

du har vuxit djupt;

sjuttitre varv runt solen

känns som trettisju?



jo, må vi leva!

även om vägg, golv, valv dör

står din dörr lugnt kvar






0W0

Eldstad en kvarts Ljusår ifrån Julmys

Skimrar het sommar

fastän blott tre månader

kvar till Lucia



*            *            *


Allt jag gjort ikväll

finner du först imorgon

eller längesen




*            *            *



Apans tjänare

i fri, cool kalabalik

kidnappar staden


Stan efterlyser

kriminella element

med snodd solpistol


Lös ammunition

typ skateboards, skyltar, trappsteg

låg strax i aska



*            *            *



Resan redan slut

medan min blick knappt börjat

fatta var vi var






inräknas som Resurs nr 4 : Triss i Tid 
(inklusive extra-triss i gatustrid)

0W0

San Remo mitt i stan

Historien om Länge (episod 2)

Alternativt tolfte kapitlet i min sagomässiga process kring Minutmakaren, som förefaller ha målat ett lager av sci-fi över den potentiella fantasyn





Länge hade landat på jordens planet igen. När sällskapet klivit ut ur kabinen kändes de plutoniska kraftfälten blott som en vag påminnelse i benmärgen, redan ersatt av en märkligt bekant balans. Det var sista september, fick han bekräftat genom rullgardinsmenyn i hörsnäckorna; så Länge föreställde sig att här skulle råda mörkgulaste höst med piskande blåst. Emellertid möttes han av mänskliga sommarvindar, bara ett par regndroppar, odödliga schlagers fyllda med limoncellochoklad, därtill en skön kvinna som kom svansandes längs strandpromenaden. Allt hade kunnat vara den mest underbara dagen i Länges liv - äntligen kunde labyrinten vara löst iom detta 2031 - men den lycklige började snart misstänka att paradiset skulle ha sitt pris. Då ville han hellre passa på att ta tag i något krävande arbete, kanske leverera begagnade bröd och klippta kulisser, åtminstone gå en kurs i fransk merkurianska eller retrospektivt pastellmåleri, emedan hans psyke för en gångs skull var utvilat och organismen tickade dubbelvolter av verksamhetslust.


Under hela den sista september satt Länge på fontänkanten och iakttog hur folk for med sina sjuhjulingar åt varteviga håll. Tiden ombord på rymdskeppet hade automatiskt omvandlat större personlig utrustning till kollektiva resurser, men nu blev Länge alltmer motiverad att lägga den återlösta pantsumman på en egen, splitt uppdaterad elcykel. Första oktober var den överallt svävande åttahjulingen verklighet, kolossalt lättmanövrerad som en dröm, och förde Länge på minsta ögonblick från stad till stad, varigenom det enda dilemmat bestod i att man måste stanna en kvart här och var, för att hålla den representativa jordgloben rak, reda ut virrvarret av grändglimtar och komma ihåg vilken stad man befann sig i nu eller nyss. Mitt i hans djupaste förvirring kom den skönsköna kvinnan framsvansandes igen, smidig som en fisk i längs djungeln av katedraler och hamnkrogar. Hon viskade smeksamt som en uppblossande höststorm på något rysk-uranuskt tungomål som Länge aldrig haft en tanke på att lära sig, medan hennes röst utkonkurrerades av det svarta beskedet på alltfler monitorer över hela flygbasanläggningen. Minutmakaren hade avlidit.


Frånfället hade föranletts av uttorkade blodkärl samt socialt bristande rotrespons, fick han reda på från ett par sköldpaddors konversation i de inre gränderna. Döden hade skett under tiden som Länge varit ute på resa, rentav samma timma som han besökt de nya ruinerna på Pluto. Nu kändes världen tom igen - inte på något helt hopplöst vis, snarare som en ljusblå saknad, saltad med ångest över att aldrig ha lyckats greppa hela himlen. Halva staden hade ringt tolv slag för den urgamle professorn; fastän nästan ingen känt Minutmakaren personligen, bara dragit universell nytta av hans ursprungligen så unika förmåga att förtrolla tidrymder. Efter andakten måste motormusorna ha farit genom staden precis som vanligt; så supersnyggt torde de ha spräckt hela ljudbilden. Eller sörjde dessa motormusor månde långt mer konkret än Länge själv? - kanske upplevde de sig som döttrar till mästaren? - särskilt ifall det låg något i ryktena om att Fladdermusan sett till att vara hans älskarinna, varannan torsdag under hundra år minst.


Nu åkte den åttafaldiga cykeln förbi klocktornet där Minutmakaren bott hela livet. Bromsa rejält fick Länge för att ej fara in genom porten och uppför spiraltrapporna. När han väl lyckats parkera i skuggan och låsa fast fordonet kring ett platanträd, kom där Ragnar Rådjur knallande mitt på blanka dagens kullerstenar. Länge försökte fråga vilket sorts öde som staden nu planerade för tornet - hur dess interiör av provrör och zodiak-kupoler kunde tänkas förvaltas - men Ragnar hann före, berättade att man sålt hela det hisnande tornet till högstbjudande, dvs Oändliguggla nr 17. Medan Länges stilla sinne stegrade sig i vilda farhågor, undrade han huruvida Oändliguggla nr 17 var identisk med den belevade oändliguggla som han delat stolsrad och givande samspråkat med i rymdskeppet nyligen. I sådant fall slutet gott allting gott - eljest komplett katastrof, befarade Länge - fast hursomhelst bättre än om Gerhard Grävling skulle ha visat sig köpt minnesmärket, blott för att käka upp det.







0W0