24 juli 2012
fortsatta elefanterna
eLe
tredje ELEFANTEN
dammsugaren strövar fram
över stäpp, genom öknar, korsar flodfåran;
suger troget in alla lukterna
av familjemedlemmar som förbrända blivit liggandes;
snubblar ibland på sin snabel
men slipper i varje fall ha ringlande sladd på släp
tack vare uråldrig trådlöshet
femte ELEFANTEN
ety hon ej fått vatten på sig
på drygt fyra dygn
börjar lekamen sakta spricka
av torkad suktan, elegant ifall varit elefant
men som mänsklig lerklump
föredrar hon fortsätta forma sig
ej bliva färdig porslinsvas
sjätte ELEFANTEN
E legenden utan ände?
E legering mellan älvans ben och elfenben
E lefvande begrafven lemonad
E ledsen eller leende eller ledsen eller leende eller ledsen
E e femte (F e sJÄTTE enormt ofantlig)
Et le fantasme et le lettrisme
E leken kär i leken eller endast i lemmarna?
eLe
23 juli 2012
går verkligen omkring
eLe
Gått extra distrikt ett par vackra morgnar nere vid den vidsträckta hamnen, samt högst på de mysigt krångliga myntbergen. Söndag kl 7 borde varit ödsligt, men från nåt magasin kom ut horder av raveparty-people el dyl [var visst Open Air på beachen]. För att inte nämna rådjuren som stod kvar i brynet längre än någonsin... Måndag gick en timma snabbare när jag visste var alla obegripliga brevlådor satt.
Sen nyss fick jag o syrran uppleva lille L kuta omkring i min lilla lägenhet för första gången (betydligt större hos föräldrarna). Hann knappt få fart förrän det var dags att vända om igen. Tänk så kort tid det gick mellan han lärde sig både stå, gå, småspringa och resa sig själv! Helt omöjligt att sitta still och titta på elefantfilm med lille L, men klinka på pianot går bra.
eLe
Gått extra distrikt ett par vackra morgnar nere vid den vidsträckta hamnen, samt högst på de mysigt krångliga myntbergen. Söndag kl 7 borde varit ödsligt, men från nåt magasin kom ut horder av raveparty-people el dyl [var visst Open Air på beachen]. För att inte nämna rådjuren som stod kvar i brynet längre än någonsin... Måndag gick en timma snabbare när jag visste var alla obegripliga brevlådor satt.
Sen nyss fick jag o syrran uppleva lille L kuta omkring i min lilla lägenhet för första gången (betydligt större hos föräldrarna). Hann knappt få fart förrän det var dags att vända om igen. Tänk så kort tid det gick mellan han lärde sig både stå, gå, småspringa och resa sig själv! Helt omöjligt att sitta still och titta på elefantfilm med lille L, men klinka på pianot går bra.
eLe
21 juli 2012
hittande av kontext för Privat PoetDetektiv
Fröken Älva Älgskogs ingress
i kriminalhistorisk uppgift till lärodjuren
Oj oj oj, jisses alla jävlar! Nu har människans poesisida genomgått en omförtrollning. Från allt detta material till exakt samma material... Hur går ett dylikt mysterium till egentligen?!? Allt blir mycket mycket smidigare, utrymmet växer ytterligare, men ingen enda episod eller kommatecken måste skalas bort. Om det liknade livet så vore det hemskt åtråvärt - inte sant?!
Antares å sin sida har jobbat i det fördolda med att hitta en privatdetektiv för sin fortsatta historia. Den ska nu börja på riktigt. Visserligen har han inbillat sig det både elva och tolv gånger tidigare, i varianter som ni nog knappast kunnat låta bli att läsa. Men nu var det som om hela systemet stängdes ner ett par veckor, komprimerades, gjorde sig redo för ett allvarligt menat koncept.
Samtidigt blev inte ett skit skrivet, vilket tyder på ovanlig anspänning. Jag befarar det rört sig om en mix mellan bitterhet, verklig vilja, lättja, fokus och rampfeber. Även fast författaren själv hävdar det handlar om att bara bestämma sig för kontexten, den som ska genomsyra människorna i hela mysteriet. Inga vingar utvecklades ens när Antares slumrade fram det suveräna uppslaget PoetDetektiven, den som redogör för allt i poetisk form istället för den officiellt privata. Han skulle t o m kunna vara en kriminell spion, dvs en som ingalunda bedrar motparten enligt hederlig sed, utan som helt enkelt låter bli att spionera - emedan hans blick redan älskar alla de personer den ser.
Vi har ju i veckan fått kolla in kriminalromaner i nygamla filmatiseringar, följt besynnerliga typer eller vanliga förebilder. Såväl Marklund som Mullvaden som diverse dubbelsvindlare och äkta nätporr har rullat här på det moderna, blåstrålade bilderbandet. Så nu är det dags att ni, mina ärade lärodjur, letar fram varsin guldtacka ur hans kassaskåp. Tag sådana som ni tror Antares skulle kunna bygga en bok på, trots allt, eller som åtminstone påminner honom om sin egenhändiga essens! Låt oss reprisera glömda tuggor från skafferiet, bland allt som vetter åt deckargåtor till...? Och håll det kort; detta bör vara en pågående process!!
[...se kommande text härovan för deras genomförande - nu bara frökens sammanfattande företal...]
wWw
i kriminalhistorisk uppgift till lärodjuren
Oj oj oj, jisses alla jävlar! Nu har människans poesisida genomgått en omförtrollning. Från allt detta material till exakt samma material... Hur går ett dylikt mysterium till egentligen?!? Allt blir mycket mycket smidigare, utrymmet växer ytterligare, men ingen enda episod eller kommatecken måste skalas bort. Om det liknade livet så vore det hemskt åtråvärt - inte sant?!
Antares å sin sida har jobbat i det fördolda med att hitta en privatdetektiv för sin fortsatta historia. Den ska nu börja på riktigt. Visserligen har han inbillat sig det både elva och tolv gånger tidigare, i varianter som ni nog knappast kunnat låta bli att läsa. Men nu var det som om hela systemet stängdes ner ett par veckor, komprimerades, gjorde sig redo för ett allvarligt menat koncept.
Samtidigt blev inte ett skit skrivet, vilket tyder på ovanlig anspänning. Jag befarar det rört sig om en mix mellan bitterhet, verklig vilja, lättja, fokus och rampfeber. Även fast författaren själv hävdar det handlar om att bara bestämma sig för kontexten, den som ska genomsyra människorna i hela mysteriet. Inga vingar utvecklades ens när Antares slumrade fram det suveräna uppslaget PoetDetektiven, den som redogör för allt i poetisk form istället för den officiellt privata. Han skulle t o m kunna vara en kriminell spion, dvs en som ingalunda bedrar motparten enligt hederlig sed, utan som helt enkelt låter bli att spionera - emedan hans blick redan älskar alla de personer den ser.
Vi har ju i veckan fått kolla in kriminalromaner i nygamla filmatiseringar, följt besynnerliga typer eller vanliga förebilder. Såväl Marklund som Mullvaden som diverse dubbelsvindlare och äkta nätporr har rullat här på det moderna, blåstrålade bilderbandet. Så nu är det dags att ni, mina ärade lärodjur, letar fram varsin guldtacka ur hans kassaskåp. Tag sådana som ni tror Antares skulle kunna bygga en bok på, trots allt, eller som åtminstone påminner honom om sin egenhändiga essens! Låt oss reprisera glömda tuggor från skafferiet, bland allt som vetter åt deckargåtor till...? Och håll det kort; detta bör vara en pågående process!!
[...se kommande text härovan för deras genomförande - nu bara frökens sammanfattande företal...]
wWw
18 juli 2012
vidare kring konflikter mellan visuellt /auditivt, introvert /extravert osv
ur mitt/vårt studerande av NLP-material via Wyatt Woodsmall & Eben Pagan
Nytt för mig är den intressanta "utvecklingshistoriken" mellan representationssystemen: Från barnets kinestetiska "dansscen" direkt genom rummet/rummen, via lärjungens auditiva "bandspelare" där man behöver spola fram till varje minne i rätt tidsordning, via den mer vuxnes visuella "similar picture" (snarast lik en bluerayspelare ifall denna förmått representera en hel filmsekvens i en enda ruta), till den digitala "datorn" som lagrar exakt allt.
Det är det visuella som Woodsmall hänför till "space", medan det kinestetiska bottnar i "sensations". Det auditiva laborerar främst med "time" som sagt (och det digitala med "meaning", som de uppskattar blott 5% kör som sitt huvudsakliga redskap).
Rörelse är alltjämt kinestetiskt motiverat, medan förhållandet mellan positioner i rummet tas in visuellt...? Sedd som intelligens har jag haft svårast för det senare, vilket ger ytterligare skäl till våra aningar numera att jag (trots allt) är mer kinestetisk än visuell (kanske t o m mer auditiv än visuell). Nå, en kinestetisk individ kan ändå på det hela taget vara mer utvecklad än en visuell, ja rentav mer visuellt utvecklad än den visuelle?!
Åldrarna verkar vara symboliska, och skvallra om vilken fas i livsutvecklingen man speglar, vilken man fokuserar sin tillvaro igenom, men har alla möjligheter att ändra på genom att jobba uppmärksamt på sin uppmärksamhet. Knappast handlar det om vilken man sitter fast i, vilket skulle vara mer psykoanalytiskt sett.
En givande observation gjorde jag sedan min skrivarvän påpekade hur svårt hon har för ljudböcker, för att hon själv vill ljuda orden. Kanhända är det en internt/introvert form av auditiv preferens, för att det rör sig om att nynna för sig själv (eller för vad man tror är människor utanför sig själv).
Hursomhelst, märkte det igår ännu en gång, när vi ** kollade vinflaskor. Dvs jag får grava problem med att överhuvudtaget se etiketterna /vad det står på dem, medan jag lyssnar eller förväntas lyssna. Min oförmåga tycks bestå i att själv ljuda namnen inom mig medan jag får fullt med ljud utifrån.
Ljuden utifrån kan bestå av såväl en pratande kamrat som trafiksignaler eller en massiv "musikvägg" som stänger av all kontakt med min repetitions- och reflektionsförmåga. För jag behöver tydligen röra tungan och "höra" min egen röst om jag skall lägga skyltar jag läser/ser på minnet.
Medan någon presenterar innebörder så behöver jag lära mig att SAMTIDIGT hålla ett visst, önskvärt mått av inre dialog gående...? ****
Very important for learning! Som W bekräftade redan i början av Advanced Learning module 4:
"You need to repeat back everything you hear, in your own voice, immediately after you hear it. You need to be repeating back everything Eben and I say, in your own voice inside your head, immediately after you hear it."
Annars tenderar endera funktionen att ta över = antingen tänker jag enbart på vad jag vill säga (och lyssnar inte) eller så lyssnar jag bara (och måste ta många sekunders paus innan jag har en aning om vad jag ska svara). Det förra till förtret under ett normalt samtal, det senare till stor nackdel när damer är på språng genom en klubb.
Mitt internt ljudande lässätt tycker jag mig ha observerat, även om fler observationer måste göras - kan fortfarande vara önsketänkande. Vidare verkar den visuella trögheten ha förstärkts på senare år... Trots att jag lärde mig bokstäver o läsa ord före de flesta i lekskolan, har jag alltid varit bland de långsammaste på att ta in texter = Registration [1st part of memory].
Däremot synes jag snabbare än somliga på Retention [2nd part of memory = keeping information], vilket dessvärre vant mig låta bli att notera saker genom minneslappar. För att inte tala om hur omedelbar jag kan vara på Recall [3rd part of memory = getting the information out again] t ex skapa inre bilder eller återge som berättelse... som ibland låter mer övertygande än de stämmer med verkliga bakgrunden.
** Uuu är i relation till mig bra på att prata oavbrutet (som jag upplever det). Uuu väntar visserligen på svar efter var och varannan mening, men detta är ju en del av den oavbrutna uppmärksamheten = förväntan på ständig auditiv närvaro.
**** Säkert uppstår slitningar emedan Uuu vill att detta skall ske på ett extravert vis, dvs återges inte bara i det egna huvudet, utan tillsammans?!
Samtidigt - när jag är som mest entusiastisk och använder världen /er som direkt bollplank på ett extravert vis - då får jag ofta höra att jag måste greppa materialet och reflektera mera inom mig först - innan det är dags att ens öppna den mun som samtidigt är alltför obenägen att öppna sig...
Javisst, livets underbara paradoxer? :-)
wWw
Nytt för mig är den intressanta "utvecklingshistoriken" mellan representationssystemen: Från barnets kinestetiska "dansscen" direkt genom rummet/rummen, via lärjungens auditiva "bandspelare" där man behöver spola fram till varje minne i rätt tidsordning, via den mer vuxnes visuella "similar picture" (snarast lik en bluerayspelare ifall denna förmått representera en hel filmsekvens i en enda ruta), till den digitala "datorn" som lagrar exakt allt.
Det är det visuella som Woodsmall hänför till "space", medan det kinestetiska bottnar i "sensations". Det auditiva laborerar främst med "time" som sagt (och det digitala med "meaning", som de uppskattar blott 5% kör som sitt huvudsakliga redskap).
Rörelse är alltjämt kinestetiskt motiverat, medan förhållandet mellan positioner i rummet tas in visuellt...? Sedd som intelligens har jag haft svårast för det senare, vilket ger ytterligare skäl till våra aningar numera att jag (trots allt) är mer kinestetisk än visuell (kanske t o m mer auditiv än visuell). Nå, en kinestetisk individ kan ändå på det hela taget vara mer utvecklad än en visuell, ja rentav mer visuellt utvecklad än den visuelle?!
Åldrarna verkar vara symboliska, och skvallra om vilken fas i livsutvecklingen man speglar, vilken man fokuserar sin tillvaro igenom, men har alla möjligheter att ändra på genom att jobba uppmärksamt på sin uppmärksamhet. Knappast handlar det om vilken man sitter fast i, vilket skulle vara mer psykoanalytiskt sett.
En givande observation gjorde jag sedan min skrivarvän påpekade hur svårt hon har för ljudböcker, för att hon själv vill ljuda orden. Kanhända är det en internt/introvert form av auditiv preferens, för att det rör sig om att nynna för sig själv (eller för vad man tror är människor utanför sig själv).
Hursomhelst, märkte det igår ännu en gång, när vi ** kollade vinflaskor. Dvs jag får grava problem med att överhuvudtaget se etiketterna /vad det står på dem, medan jag lyssnar eller förväntas lyssna. Min oförmåga tycks bestå i att själv ljuda namnen inom mig medan jag får fullt med ljud utifrån.
Ljuden utifrån kan bestå av såväl en pratande kamrat som trafiksignaler eller en massiv "musikvägg" som stänger av all kontakt med min repetitions- och reflektionsförmåga. För jag behöver tydligen röra tungan och "höra" min egen röst om jag skall lägga skyltar jag läser/ser på minnet.
Medan någon presenterar innebörder så behöver jag lära mig att SAMTIDIGT hålla ett visst, önskvärt mått av inre dialog gående...? ****
Very important for learning! Som W bekräftade redan i början av Advanced Learning module 4:
"You need to repeat back everything you hear, in your own voice, immediately after you hear it. You need to be repeating back everything Eben and I say, in your own voice inside your head, immediately after you hear it."
Annars tenderar endera funktionen att ta över = antingen tänker jag enbart på vad jag vill säga (och lyssnar inte) eller så lyssnar jag bara (och måste ta många sekunders paus innan jag har en aning om vad jag ska svara). Det förra till förtret under ett normalt samtal, det senare till stor nackdel när damer är på språng genom en klubb.
Mitt internt ljudande lässätt tycker jag mig ha observerat, även om fler observationer måste göras - kan fortfarande vara önsketänkande. Vidare verkar den visuella trögheten ha förstärkts på senare år... Trots att jag lärde mig bokstäver o läsa ord före de flesta i lekskolan, har jag alltid varit bland de långsammaste på att ta in texter = Registration [1st part of memory].
Däremot synes jag snabbare än somliga på Retention [2nd part of memory = keeping information], vilket dessvärre vant mig låta bli att notera saker genom minneslappar. För att inte tala om hur omedelbar jag kan vara på Recall [3rd part of memory = getting the information out again] t ex skapa inre bilder eller återge som berättelse... som ibland låter mer övertygande än de stämmer med verkliga bakgrunden.
** Uuu är i relation till mig bra på att prata oavbrutet (som jag upplever det). Uuu väntar visserligen på svar efter var och varannan mening, men detta är ju en del av den oavbrutna uppmärksamheten = förväntan på ständig auditiv närvaro.
**** Säkert uppstår slitningar emedan Uuu vill att detta skall ske på ett extravert vis, dvs återges inte bara i det egna huvudet, utan tillsammans?!
Samtidigt - när jag är som mest entusiastisk och använder världen /er som direkt bollplank på ett extravert vis - då får jag ofta höra att jag måste greppa materialet och reflektera mera inom mig först - innan det är dags att ens öppna den mun som samtidigt är alltför obenägen att öppna sig...
Javisst, livets underbara paradoxer? :-)
wWw
17 juli 2012
14 juli 2012
följande elefanterna
eLe
fjärde ELEFANTEN
med sug efter mänsklig kunskap
i brist på fungerande TV-program
stack han elkabeln rätt i sin snabel
fann fyra farofyllda fel
Femte chocken var alltför ofantlig för att minnas
så höll sig hädanefter
till mindre fantasier, om än i myriader
åttonde ELEFANTERNA
elefantropologen fiskar fram sin elefanteckningsbok
Elefanterna uppvisa obegränsad förmåga balansera på spindeltråd.
Bland de tecknade fantomerna finner vi minst fyra elefanter : Dumbo, Babar, Pellefant, Tantor.
Olifanten brukade tuta i sitt signalhorn.
Ekoreparatörer har planer på att plantera in elefanter i Australien, som kan beta av allt överrepresenterat elefantgräs.
(Jag ser snart elefanter bakom varje fenomen, nu senast i paprikan.)
De rosa är inte riktigt lika illusionsmässiga som de lila - inte sant?
Ofantligast bland alla moderns månar : Ganymedes, större än planeten merkur, men färre än allesammans.
Började med att be lille Ganesha om intellektuell välgång och - ? - det slutade med att jag betvivlade mitt hjärta.
eLE
fjärde ELEFANTEN
med sug efter mänsklig kunskap
i brist på fungerande TV-program
stack han elkabeln rätt i sin snabel
fann fyra farofyllda fel
Femte chocken var alltför ofantlig för att minnas
så höll sig hädanefter
till mindre fantasier, om än i myriader
åttonde ELEFANTERNA
elefantropologen fiskar fram sin elefanteckningsbok
Elefanterna uppvisa obegränsad förmåga balansera på spindeltråd.
Bland de tecknade fantomerna finner vi minst fyra elefanter : Dumbo, Babar, Pellefant, Tantor.
Olifanten brukade tuta i sitt signalhorn.
Ekoreparatörer har planer på att plantera in elefanter i Australien, som kan beta av allt överrepresenterat elefantgräs.
(Jag ser snart elefanter bakom varje fenomen, nu senast i paprikan.)
De rosa är inte riktigt lika illusionsmässiga som de lila - inte sant?
Ofantligast bland alla moderns månar : Ganymedes, större än planeten merkur, men färre än allesammans.
Började med att be lille Ganesha om intellektuell välgång och - ? - det slutade med att jag betvivlade mitt hjärta.
eLE
9 juli 2012
Andrigo likt Argento eller Fellini
Tredje episoden av SUPERSTADEN
Efter en vecka i den ofantligt ödsliga staden såg Andrigo blott fönsterglas och brunnslock överallt. Dock i en obevakad sekund dök en människa äntligen upp, sammanbiten men änglalik. Hennes mun dröp av syra medan ögonen strålade fromt. Människoväsendet kom utsimmandes ur porten på Via Sovrumano 77. Andrigo hade inte begripit huruvida där var hotell, bar, stripklubb eller kontor, någon särskild skola eller galleri, antikbutik - kanske hela cirkusen. Stället hade ju varit stängt fast det aldrig sett ut så. Hur det än hängde ihop stängde madonnan den lilaaktiga glipan och gled vidare ut längs den våta gränden.
Kunde det verkligen vara Susilia som mötte hans gapande blick?! Det kändes som att få ett paraply uppspänt i ryggmärgen. Söndagssolen lös med sin frånvaro denna magiska julimorgon. Hennes steg lät som avlägsna orgeltoner, trots att hon redan kommit nära honom. Andrigo hade hela tiden varit medveten om att Susilia rörde sig någonstans i Superstaden. Ändå blev han överrumplad, bet sig nästan i hjärtat. Den totalt ensamma veckan hade knappast räckt för att vaccinera hans sinnen. Kvinnan var kompromisslös i sin mystik, behövde inga solglasögon, kunde ha varit spion i alla fall. Väsendet var potentiellt vackrare än varenda fontän i hela staden, denna superstad som bestod av sju skilda städer.
Susilia å sin sida hade ingen aning om att Andrigo var i stan. Likafullt fanns inga tecken på överraskning i hennes kroppsspråk. Än mindre visste hon att staden var folktom sånär som på henne själv. Tvärtom fanns i Susilias spelinställning små hantverkare i vareviga vinkel och prång. I Andrigos spelomgång figurerade inget folk alls, som han glömt sätta på. Enbart sig själv, sin älskade ängel och en satans demon hade han hunnit välja. Man tittade på världen antingen via tappar eller via stavar, i bästa fall genom både och. Det skulle handla om färg eller mörkerseende, men kunde grundlägga ens psykologi vida djupare. Där Andrigo zoomade in superskarpt på detaljer, en åt gången, fick dem att fästa sig klistermärkshårt i minnet, så såg Susilia hela gatan samtidigt i en suddigare skiss. Hon gick sällan miste om många rörelser, scannade lätt hela kontexten, men mindes färre föremål i deras särskilda skimmer.
Så när Andrigo sökte gripa tag i Susilias arm, hade hon redan dragit undan den med ett helt vanligt frågetecken uppstickandes mellan skulderbladen. Där låg en subtilt sexuell förväntan över det oväntade dödläget. De blev ståendes på språng och fokuserade varandra likt en orm i en slottssal, likt en livmoder på en byggarbetsplats. Det gick hål i den besynnerliga gränden, och ännu en gränd framsprang där. Morriconelik skräckmusik slank om hörnet och fyllde flera slumrande kvartér bortanför. Nu inbillade sig Andrigo att Susilia skulle skrika och peka på provröret i hans kavajficka.
Istället log Susilia sällsamt lugnt och fiskade fram en fullvuxen yngling ur sin ena nätstrumpa. Fastän sådana brukade spöka i hans fantasi hade Andrigo aldrig lagt märke till just hennes lårhöga strumpor. Däremot stirrade han omedelbart på den lille mannen, som Andrigo omöjligen drömt om kunnat få rum därinne. Hade ynglingen varit en strimma rök? Det rörde sig dessutom om hans gamle kamrat, närmare bestämt Yufonshu. De hade inte setts på flera århundraden ju! Men nu var det tydligen dags att återuppta striden. Det gällde kampen om den gemensamma kunskapen. Varken Yufonshu eller Andrigo ville vinna den. De var ärkefiender, men duellerade till döds om broderskapets paradoxala sanning. Bara för att slippa bli missförstådd och ensam kvar...
wWw
Efter en vecka i den ofantligt ödsliga staden såg Andrigo blott fönsterglas och brunnslock överallt. Dock i en obevakad sekund dök en människa äntligen upp, sammanbiten men änglalik. Hennes mun dröp av syra medan ögonen strålade fromt. Människoväsendet kom utsimmandes ur porten på Via Sovrumano 77. Andrigo hade inte begripit huruvida där var hotell, bar, stripklubb eller kontor, någon särskild skola eller galleri, antikbutik - kanske hela cirkusen. Stället hade ju varit stängt fast det aldrig sett ut så. Hur det än hängde ihop stängde madonnan den lilaaktiga glipan och gled vidare ut längs den våta gränden.
Kunde det verkligen vara Susilia som mötte hans gapande blick?! Det kändes som att få ett paraply uppspänt i ryggmärgen. Söndagssolen lös med sin frånvaro denna magiska julimorgon. Hennes steg lät som avlägsna orgeltoner, trots att hon redan kommit nära honom. Andrigo hade hela tiden varit medveten om att Susilia rörde sig någonstans i Superstaden. Ändå blev han överrumplad, bet sig nästan i hjärtat. Den totalt ensamma veckan hade knappast räckt för att vaccinera hans sinnen. Kvinnan var kompromisslös i sin mystik, behövde inga solglasögon, kunde ha varit spion i alla fall. Väsendet var potentiellt vackrare än varenda fontän i hela staden, denna superstad som bestod av sju skilda städer.
Susilia å sin sida hade ingen aning om att Andrigo var i stan. Likafullt fanns inga tecken på överraskning i hennes kroppsspråk. Än mindre visste hon att staden var folktom sånär som på henne själv. Tvärtom fanns i Susilias spelinställning små hantverkare i vareviga vinkel och prång. I Andrigos spelomgång figurerade inget folk alls, som han glömt sätta på. Enbart sig själv, sin älskade ängel och en satans demon hade han hunnit välja. Man tittade på världen antingen via tappar eller via stavar, i bästa fall genom både och. Det skulle handla om färg eller mörkerseende, men kunde grundlägga ens psykologi vida djupare. Där Andrigo zoomade in superskarpt på detaljer, en åt gången, fick dem att fästa sig klistermärkshårt i minnet, så såg Susilia hela gatan samtidigt i en suddigare skiss. Hon gick sällan miste om många rörelser, scannade lätt hela kontexten, men mindes färre föremål i deras särskilda skimmer.
Så när Andrigo sökte gripa tag i Susilias arm, hade hon redan dragit undan den med ett helt vanligt frågetecken uppstickandes mellan skulderbladen. Där låg en subtilt sexuell förväntan över det oväntade dödläget. De blev ståendes på språng och fokuserade varandra likt en orm i en slottssal, likt en livmoder på en byggarbetsplats. Det gick hål i den besynnerliga gränden, och ännu en gränd framsprang där. Morriconelik skräckmusik slank om hörnet och fyllde flera slumrande kvartér bortanför. Nu inbillade sig Andrigo att Susilia skulle skrika och peka på provröret i hans kavajficka.
Istället log Susilia sällsamt lugnt och fiskade fram en fullvuxen yngling ur sin ena nätstrumpa. Fastän sådana brukade spöka i hans fantasi hade Andrigo aldrig lagt märke till just hennes lårhöga strumpor. Däremot stirrade han omedelbart på den lille mannen, som Andrigo omöjligen drömt om kunnat få rum därinne. Hade ynglingen varit en strimma rök? Det rörde sig dessutom om hans gamle kamrat, närmare bestämt Yufonshu. De hade inte setts på flera århundraden ju! Men nu var det tydligen dags att återuppta striden. Det gällde kampen om den gemensamma kunskapen. Varken Yufonshu eller Andrigo ville vinna den. De var ärkefiender, men duellerade till döds om broderskapets paradoxala sanning. Bara för att slippa bli missförstådd och ensam kvar...
wWw
7 juli 2012
första elefanterna
eLe
första ELEFANTEN
eller fanns det någon före dig?
Ett enda år
fast redan så stor som dig själv
på två bakben
berättar du för Buddha
om gudomens djupaste ljud
bara lugn
andra ELEFANTEN
fann i din indiska anteckningsbok
inom öronens skrynkliga parenteser
ett lefvande frågetecken
bespruta den ointressantaste rutan
med fantasifull linje
likt beta-versionen av ditt tyngsta jag
kan inte flyga men är inte rädd
eLe
första ELEFANTEN
eller fanns det någon före dig?
Ett enda år
fast redan så stor som dig själv
på två bakben
berättar du för Buddha
om gudomens djupaste ljud
bara lugn
andra ELEFANTEN
fann i din indiska anteckningsbok
inom öronens skrynkliga parenteser
ett lefvande frågetecken
bespruta den ointressantaste rutan
med fantasifull linje
likt beta-versionen av ditt tyngsta jag
kan inte flyga men är inte rädd
eLe
5 juli 2012
Sy Rakt Upp
dröm
Rakt upp
vi åkte rakt upp
och rakt upp
icke alls i raket
bara i bil
längs remsan smal
över gräs, sly och grenar
som konstigt nog
aldrig fastnade
under oss, trots
den måttliga farten steg vi förfärligt högt
och ramlade aldrig
lodrät baklänges
med vare sig bilen eller ut ur
som jag alltid befarar
i varje dylik dröm
trots att syrran
satt vid spakarna
med pappa därbak
som aldrig nånsin hänt
kom någon röst
förklarar hur funkar
som att sy stygn
med maskin hela tiden
fäster runt remsan
av gräs, sly och grenar
slingrar kring stängeln
får dragningskraft uppåt
så gäller ju
ideligen
sy nya stygn
nya stygn sy
och aldrig bromsa upp
bara upp
och rakt upp
tills vi vaknar
i jordhimlen
och kraschlandar
i sänghalmen
wWw
Rakt upp
vi åkte rakt upp
och rakt upp
icke alls i raket
bara i bil
längs remsan smal
över gräs, sly och grenar
som konstigt nog
aldrig fastnade
under oss, trots
den måttliga farten steg vi förfärligt högt
och ramlade aldrig
lodrät baklänges
med vare sig bilen eller ut ur
som jag alltid befarar
i varje dylik dröm
trots att syrran
satt vid spakarna
med pappa därbak
som aldrig nånsin hänt
kom någon röst
förklarar hur funkar
som att sy stygn
med maskin hela tiden
fäster runt remsan
av gräs, sly och grenar
slingrar kring stängeln
får dragningskraft uppåt
så gäller ju
ideligen
sy nya stygn
nya stygn sy
och aldrig bromsa upp
bara upp
och rakt upp
tills vi vaknar
i jordhimlen
och kraschlandar
i sänghalmen
wWw
2 juli 2012
Giuli i Lissabon el dyl
Andra episoden av SUPERSTADEN
Giuli gick omkring i Lissabons brantaste gränder. Livet tycktes lika nedslående ena stunden som hisnande glatt i nästa. Hur många gånger hade dessa uråldriga trappor sugit musten ur hennes lår?! Vägrade man åka spårvagn fick man ju betala sitt pris. Det gjorde Giuli gärna - sålänge någon levande fanns nära intill. Här bodde mest bara spöken. Och en måndag i juli medförde högst oberäkneliga turistströmmar. Ändå så skönt att känna sin klänning svepa direkt mot murbruket! Portarna iakttog hänförda den lilla kvinnan. Giuli hade ingen lust att lockas in i någon. Inte hur djupt portarna än vidgade sina svalkande skuggor, eller blinkade med fönstren...
Vad hon motvilligt grunnade på var vart Andrigo hade dragit iväg den här gången. Hade han försvunnit i en virtuell verklighet igen? Det senaste nätverket skulle tydligen erbjuda en mix mellan sju stora städer samtidigt. Varför ville Andrigo aldrig nöja sig med de sju kullarna som Lissabons hjärta var byggt på?! Och personligen hade hon ju några desto mjukare kullar, som ibland ville bli beträdda. En riktigt bra bossa-nova bar hon i blodet. Likafullt lät sig den grabben uppslukas av helt andra historier. Om han åtminstone hade bedragit Giuli med en betagande läcker brasilianska - men ack ingalunda! Gamla dammtorra, europeiska katedraler skulle det vara.
Igår hade Giuli fått glutta lite på förspelet till Superstaden, när Andrigo gjorde vissa inställningar, testade lokalsinnet och värmde upp geografin. Den lille gubben föreföll enbart välja städer med "g" i sig: Göteborg, Venedig, Avignon, Brügge, Prag. Såvitt systemet höll i sig skulle han lämna Lissabon utanför sin nya verklighet. Portugal bestod visserligen av ett gyllene "g", men det hjälpte ju ingenvart. Till på köpet hade de potentiella partners han klickat på burit namn som Marjanna och Susilia. Kände Andrigo dem sedan tidigare eller inbillade han bara sitt minne det?? Vem han i hemlighet kompletterade med kunde Giuli bara drömma om.
De sju portarna var redan definierade och krävde aktivt spel. Chanser fanns att hon skulle förmå ta sig in i Superstaden längs någon helt annan sorts springa. Till exempel kunde nyttjas ett simpelt sms, en uthyrd bluray, eller ögonen hos något djur härifrån gatan... Öppningarna gentemot den vanliga verkligheten hade blivit extremt välutvecklade det senaste året. Folk kunde snubbla in och ut ur "spelet". Så nu hoppades Giuli av halva sitt hjärta att Andrigo skulle få träffa på henne. Kanhända skedde det där en gondol just gled över i ett marionettmuseum? Först måste hon bara råka hitta en fullkomligt obevakad port.
wWw
Giuli gick omkring i Lissabons brantaste gränder. Livet tycktes lika nedslående ena stunden som hisnande glatt i nästa. Hur många gånger hade dessa uråldriga trappor sugit musten ur hennes lår?! Vägrade man åka spårvagn fick man ju betala sitt pris. Det gjorde Giuli gärna - sålänge någon levande fanns nära intill. Här bodde mest bara spöken. Och en måndag i juli medförde högst oberäkneliga turistströmmar. Ändå så skönt att känna sin klänning svepa direkt mot murbruket! Portarna iakttog hänförda den lilla kvinnan. Giuli hade ingen lust att lockas in i någon. Inte hur djupt portarna än vidgade sina svalkande skuggor, eller blinkade med fönstren...
Vad hon motvilligt grunnade på var vart Andrigo hade dragit iväg den här gången. Hade han försvunnit i en virtuell verklighet igen? Det senaste nätverket skulle tydligen erbjuda en mix mellan sju stora städer samtidigt. Varför ville Andrigo aldrig nöja sig med de sju kullarna som Lissabons hjärta var byggt på?! Och personligen hade hon ju några desto mjukare kullar, som ibland ville bli beträdda. En riktigt bra bossa-nova bar hon i blodet. Likafullt lät sig den grabben uppslukas av helt andra historier. Om han åtminstone hade bedragit Giuli med en betagande läcker brasilianska - men ack ingalunda! Gamla dammtorra, europeiska katedraler skulle det vara.
Igår hade Giuli fått glutta lite på förspelet till Superstaden, när Andrigo gjorde vissa inställningar, testade lokalsinnet och värmde upp geografin. Den lille gubben föreföll enbart välja städer med "g" i sig: Göteborg, Venedig, Avignon, Brügge, Prag. Såvitt systemet höll i sig skulle han lämna Lissabon utanför sin nya verklighet. Portugal bestod visserligen av ett gyllene "g", men det hjälpte ju ingenvart. Till på köpet hade de potentiella partners han klickat på burit namn som Marjanna och Susilia. Kände Andrigo dem sedan tidigare eller inbillade han bara sitt minne det?? Vem han i hemlighet kompletterade med kunde Giuli bara drömma om.
De sju portarna var redan definierade och krävde aktivt spel. Chanser fanns att hon skulle förmå ta sig in i Superstaden längs någon helt annan sorts springa. Till exempel kunde nyttjas ett simpelt sms, en uthyrd bluray, eller ögonen hos något djur härifrån gatan... Öppningarna gentemot den vanliga verkligheten hade blivit extremt välutvecklade det senaste året. Folk kunde snubbla in och ut ur "spelet". Så nu hoppades Giuli av halva sitt hjärta att Andrigo skulle få träffa på henne. Kanhända skedde det där en gondol just gled över i ett marionettmuseum? Först måste hon bara råka hitta en fullkomligt obevakad port.
wWw
1 juli 2012
Andrigo i Prag el dyl
Första episoden av SUPERSTADEN
Redan halvsju hade söndagssolen fyllt varenda gränd i Superstaden. Ändå mötte Andrigo inte en människa. Till en början uppskattade han känslan av att strosa alldeles ensam bland tusentals trafikskyltar och tornspiror. Kvart över åtta avklingade den första förtjusningen. Andrigo hade aldrig tänkt på att ställa in folkfunktionen. Det enda människoliknande hängde i ett skyltfönster och sprattlade - måhända rörde det sig om en marionett? Dock ett par partners hade han valt. De kunde befinna sig på precis vilka gator somhelst här. Superstaden skulle vara en mix mellan sju städer, närmare bestämt ålderstigna europeiska pärlmusslor. Var och en stad var remixad för att passa in i de övriga sex. Hittills hade Andrigo känt igen Prag, den stad som han prioriterat högst. Möjligtvis urskiljde han spår av Venedig och Avignon, fast ingen av dem var riktigt lika stor som Prag. Så de fanns nog representerade om än i mindre utsträckning.
Förmiddagen låg lika spöklik som den öde söndagsmorgonen. Murgluggar smälte ihop med stängda klubbentréer. Ett gäng caféstolar stod oinplockade mitt på trottoaren. Duvorna pickade till synes helt omedvetna om hur motljusindränkta de varit i flera timmar. Andrigo drog efter en strimma framtidstro, tog ett kort på gatan. Gamla drömmar fick han upp. Susilia skulle han verkligen vilja träffa nu! För första gången någonsin ville han det. Hade hon blivit prästinna vid det här laget? Eller satt Susilia kvar på balkongen och målade på sin avhandling? Egentligen hade Andrigo sökt sig till en realistisk roman, ett genommänskligt drama, ingen direkt deckare, bara en konkret men avancerad samtidshistoria. I sista stund ändrade han sig, körde istället sitt tryggt invanda science-fiction-spår, kryddat med små världsåskådningar.
En ljudlös frekvens hade Andrigo fått med sig i öronen. Den behövdes ju inte nu när bilar, barnvagnar och annat buller lös med sin frånvaro. Så han rattade in kanal Alphaville. Där strömmade Motion Sickness med Hot Chip, en synthstompig låt från 2012. Herre jävlar, det var sextiofem år sedan nu, ett helt arbetsliv på den tiden. Ändå var Andrigo ungefär lika ung numera, 2077. Under internets barndom producerade britterna fortfarande den bästa populärrocken, ända sedan psykedeliska epoken stått i full blom. Likt förbaskat hade Andrigo aldrig sett till att välja någon av alla engelska städer, inte ens en enda tysk. Göteborg hade han däremot låtit markera - knappast av nyfikenhet, bara av bekvämlighet. Andrigo hade tvingat sig att bo i det fiskstimmet år ut och in. Visst värde förelåg ändå i att kunna gå hem och rota bland sina grejer någonstans längs den ovana hybriden. För att inte tala om bekantingar som man kunde stöta ihop med - dvs om Andrigo hade kommit ihåg att koppla på folkfunktionen.
Hur många dagar skulle gå före de råkade korsa samma gränd? Medföljde några telepatiska tillvägagångssätt i matrisen? Skulle Susilia ha ett rosalila sken omkring sig, en mantel som blott var en virkad sjal? Hon hade säkert varit påve i ett tidigare liv, åtminstone organist. Sedan hade hon klivit ner i kropparna, klätt sig i trikådräkt och testat scenen. Särskilt djupt ner i ytan hade Susilia sällan trängt dock. Skulle han jämföra med Marjanna blev proportionerna svindlande. Marjanna dansade sig naken varannan natt inför hundratals ögon. Hon hade provat allt smink som finns i världen. Kanhända skulle Andrigo inte ens känna igen henne här ute på gatan? Nå, han hade kryssat för båda damerna. Doktorn skulle ha påpekat att Andrigo valt såväl madonnan som horan - för att få kompletterande möjligheter. Emellertid just nu skulle han bli lycklig över en enda, mänsklig möjlighet. Sålänge tog sig Andrigo för att fotografera en vilsekommen sköldpadda.
= ännu en inledd novell sprungen ur motivation till rentav roman.
wWw
Redan halvsju hade söndagssolen fyllt varenda gränd i Superstaden. Ändå mötte Andrigo inte en människa. Till en början uppskattade han känslan av att strosa alldeles ensam bland tusentals trafikskyltar och tornspiror. Kvart över åtta avklingade den första förtjusningen. Andrigo hade aldrig tänkt på att ställa in folkfunktionen. Det enda människoliknande hängde i ett skyltfönster och sprattlade - måhända rörde det sig om en marionett? Dock ett par partners hade han valt. De kunde befinna sig på precis vilka gator somhelst här. Superstaden skulle vara en mix mellan sju städer, närmare bestämt ålderstigna europeiska pärlmusslor. Var och en stad var remixad för att passa in i de övriga sex. Hittills hade Andrigo känt igen Prag, den stad som han prioriterat högst. Möjligtvis urskiljde han spår av Venedig och Avignon, fast ingen av dem var riktigt lika stor som Prag. Så de fanns nog representerade om än i mindre utsträckning.
Förmiddagen låg lika spöklik som den öde söndagsmorgonen. Murgluggar smälte ihop med stängda klubbentréer. Ett gäng caféstolar stod oinplockade mitt på trottoaren. Duvorna pickade till synes helt omedvetna om hur motljusindränkta de varit i flera timmar. Andrigo drog efter en strimma framtidstro, tog ett kort på gatan. Gamla drömmar fick han upp. Susilia skulle han verkligen vilja träffa nu! För första gången någonsin ville han det. Hade hon blivit prästinna vid det här laget? Eller satt Susilia kvar på balkongen och målade på sin avhandling? Egentligen hade Andrigo sökt sig till en realistisk roman, ett genommänskligt drama, ingen direkt deckare, bara en konkret men avancerad samtidshistoria. I sista stund ändrade han sig, körde istället sitt tryggt invanda science-fiction-spår, kryddat med små världsåskådningar.
En ljudlös frekvens hade Andrigo fått med sig i öronen. Den behövdes ju inte nu när bilar, barnvagnar och annat buller lös med sin frånvaro. Så han rattade in kanal Alphaville. Där strömmade Motion Sickness med Hot Chip, en synthstompig låt från 2012. Herre jävlar, det var sextiofem år sedan nu, ett helt arbetsliv på den tiden. Ändå var Andrigo ungefär lika ung numera, 2077. Under internets barndom producerade britterna fortfarande den bästa populärrocken, ända sedan psykedeliska epoken stått i full blom. Likt förbaskat hade Andrigo aldrig sett till att välja någon av alla engelska städer, inte ens en enda tysk. Göteborg hade han däremot låtit markera - knappast av nyfikenhet, bara av bekvämlighet. Andrigo hade tvingat sig att bo i det fiskstimmet år ut och in. Visst värde förelåg ändå i att kunna gå hem och rota bland sina grejer någonstans längs den ovana hybriden. För att inte tala om bekantingar som man kunde stöta ihop med - dvs om Andrigo hade kommit ihåg att koppla på folkfunktionen.
Hur många dagar skulle gå före de råkade korsa samma gränd? Medföljde några telepatiska tillvägagångssätt i matrisen? Skulle Susilia ha ett rosalila sken omkring sig, en mantel som blott var en virkad sjal? Hon hade säkert varit påve i ett tidigare liv, åtminstone organist. Sedan hade hon klivit ner i kropparna, klätt sig i trikådräkt och testat scenen. Särskilt djupt ner i ytan hade Susilia sällan trängt dock. Skulle han jämföra med Marjanna blev proportionerna svindlande. Marjanna dansade sig naken varannan natt inför hundratals ögon. Hon hade provat allt smink som finns i världen. Kanhända skulle Andrigo inte ens känna igen henne här ute på gatan? Nå, han hade kryssat för båda damerna. Doktorn skulle ha påpekat att Andrigo valt såväl madonnan som horan - för att få kompletterande möjligheter. Emellertid just nu skulle han bli lycklig över en enda, mänsklig möjlighet. Sålänge tog sig Andrigo för att fotografera en vilsekommen sköldpadda.
= ännu en inledd novell sprungen ur motivation till rentav roman.
wWw
29 juni 2012
Spirituella Spiror (transpirationer)
i senaste serien
Spira nr 6 : Livets Spira
jag spirar av oförlösta spänningar
du sprudlar av ändlösaste klänningar
du speglar mitt snabba initiativ
jag speglar din stilla förväntans motiv
jag sprudlar av närmande sperma
du spirar så utspridd av värmande liv
vi sprider i armarna lössläppt saliv
Spira nr 2 : Hennes Spiror
Robusta likt kolonner
perfekt magnifikt utsirade
dina spiror
får mina lustar att spira
vill du lyfta din ena mot himlavalven
så tar jag hand om andra spiran
transpirerar oss ända upp
Spira nr 5 : Spira Esprit
det går fint förutan sprit
räcker med ren espri
för att ur skuggor plocka fram trollstaven
förvandla dessa spillror till Solen
transformera varje cirkel till spiral
spira spira i handen här
spörj vilka frågor som svaret bär?!
Spira nr 7 : Suspirias Spira
(inspirerad av Argentos skräckfilm från -77
som jag är hemskt kluven till)
Suspiria, med din suspekta mystik
spökar du i flickskoleslottet, i vareviga rispa
Säg vem kan spåra ditt namn?
[spirito] andeväsen
[sospirare] sucka; sukta efter
att utsläcka eller upplysas av
en spegling av en spricka i spiraltrappans ursprung
wWw
Spira nr 6 : Livets Spira
jag spirar av oförlösta spänningar
du sprudlar av ändlösaste klänningar
du speglar mitt snabba initiativ
jag speglar din stilla förväntans motiv
jag sprudlar av närmande sperma
du spirar så utspridd av värmande liv
vi sprider i armarna lössläppt saliv
Spira nr 2 : Hennes Spiror
Robusta likt kolonner
perfekt magnifikt utsirade
dina spiror
får mina lustar att spira
vill du lyfta din ena mot himlavalven
så tar jag hand om andra spiran
transpirerar oss ända upp
Spira nr 5 : Spira Esprit
det går fint förutan sprit
räcker med ren espri
för att ur skuggor plocka fram trollstaven
förvandla dessa spillror till Solen
transformera varje cirkel till spiral
spira spira i handen här
spörj vilka frågor som svaret bär?!
Spira nr 7 : Suspirias Spira
(inspirerad av Argentos skräckfilm från -77
som jag är hemskt kluven till)
Suspiria, med din suspekta mystik
spökar du i flickskoleslottet, i vareviga rispa
Säg vem kan spåra ditt namn?
[spirito] andeväsen
[sospirare] sucka; sukta efter
att utsläcka eller upplysas av
en spegling av en spricka i spiraltrappans ursprung
wWw
26 juni 2012
Älva Älgskog vikarierar hos kräft- o kräl-djuren
fjärde episoden ur lärodjurens SommarSkola
Fröken Älgskogs presentation
Glad måndag på er alla blöta! Sommaren står i fullt regn, och vi passar på att ha skolgång medan människorna trots allt är lediga. Egentligen undervisar jag hos däggdjuren i svenska skogen. Men mina ungar fick såpass djupa insikter av de senaste insekterna, att de har flugit till djungeln. Ni behöver mig bättre här i plaskdammen (eller om det är ett akvarium - vi får se). Eran lärare Krabba Kabbalah har ju insjuknat i kräfta. Krabbas kunskaper har krympt, hjärnan går baklänges, och han orkar numera blott vara med i form av elev. Då blir ni sammanlagt sju i denna klassen. Känns skönare och klokare än mina tolv lärjungar, hur bakom flötet ni än må vara?!
Har fått höra att ni ska vara mycket konservativa i den här skolan. Så därför tänker jag ge er uppgiften att beskriva det konservativa. Hur smakar konservativt? Hur förhåller det sig till tillvaron - i eller utanför akvariet?? Som vanligt på mina lektioner låter jag ungarna välja favoritpartier ur redan befintliga texter. Ni känner förmodligen till TrullTrappApan Tritonus, poeten från tredje sidan draperiet? Det är ur hans textrika kammare som ni skola fiska guldkorn. Idag gäller ur fjolårets skörd (imorgon blir det fjolfjol). Och det är tillåtet att omformulera, skapa en eller annan ryggrad som inte fanns där förut. Med andra ord för den som kan vara konservativ på ett kreativt vis...
Krabba Kabbalah
Föreställ dig att din framtid kommer finnas konserverad! Föreställ dig hur din framtid finns kvar - i precis den form som du föreställer dig nu! Då har du fått en viss bild av Framtidernas Museum. Vi promenerar från monter till monter och försöker montera ihop alla nya intryck - kanske till något vi redan hade klart för oss. Framtidernas Museum är sedan evigheter berömt för att gå både runt och framåt och bakåt.
Då och då stannar vi för att förfasas eller förtjusas, förintas eller förevigas. Långt före jordklotet var platt hade mänskliga varelser uppfattningen att framtiden var rund. På så vis skulle all framtid bli samma som nu - eller samma som då - oavsett var man befann sig. Döm själva hur väl det stämmer! Enligt en del framtider skulle detta museum ej kunna existera. Så komplext då att det gör det?!
Riktigt modernt ursprungliga, surreal-sufistiska strömningar vägrar benämna framtiden i former av "den" - dock icke för att dessa skulle vara osanna; blott emedan sådana anspråk skola låsa fast föreställningen i alltför bestämda kategorier. Surreal-sufism och mycket dylikt slipper du grunna på på djupet på museet, för här är det själva förekomsterna av framtid som står på tapeten. Och det mest fantastiska av allt är att framtiderna redan har varit verkliga, fullt levande föreställningar (somliga bevarade som stenkakor eller bildband).
Skölda "sjustjärnan" Skeppspadda
och livet vankar på
från måndamm till country
med bluegrass i växande vägrenar
nu är du yngre än du var förut
och döden vankar på
till måndamm från country
längs baklänges leende landsvägar
Pescatore Scorpioni
Samma dammiga sol som såg oss då
genom dyrbara damer i stängt magasin
dyker upp på nygamla omslag
Sextiåtta-fotade stoet
med högt uppsatta svansar
stod stillare än bordet
tills tennsoldater i brand
från Texas till Torino
galopperade hit bort
Här rider de upp i rymden
ombord på hennes himlakroppar
där joddlar de bortom Jupiter
javisst, det vill vi, Jimmie!
såväl till skepps som mobil
ta världens vidaste varv
Så sluts då spegeln igen
men sista indianen
fick aldrig stängt teleskopet
(...om man tar den vanligaste trappan
inne i stugan som inte är min
återfinns tre gamla klasskamrater
i garderoben
som jag glömt låsa upp. Nu
har de fått vänta
därinne i drygt trettio år
är visserligen förbannade men
har ändå förmågan
att skifta personer
så vårat uppdrag är knappast försent
för cykeln går fortfarande
lika bra
och när jag vaknat
där i verkligheten hängde
en svart indianmask
just före trappan började
visste inte om dess stirrande skratt
var fientligt eller välkomnande
så det dröjde
ett liv innan min rädsla
passerat
och tagit första steget...)
Andrias Anslem Salamander
Världens Äldsta Träd...?
och den långa nakna svansen
sträcker sig torrt
som för att dricka sol ur stjärnhimlen
ljuskällor som visserligen
äro ännu uråldrigare än du
Methuselah
med dina närmare femtusen jordevarv
står du kvar här
i Kalifornien
more than four times as old
as the äldsta småländska oaken
helt ensam
på bergstoppen
Great Basin Bristlecone Pine
tätt omgiven
av dina kusiner
alla övriga rävsvanstallar
ser vi din storhet
inzoomad
den gamligaste individ
vi någonsin har stött på i levande form
Pinus Longaeva
må du leva
länge ännu!
säg har du rentav
redan överlistat Sfinxen
ifråga om oförgänglighet...?
ORMOR
[äfven omnämnd Hummergumman]
32:a juni ur Familjen Björnbärsbäcks Bärplockarbok:
lille farfar tror här varit otyg
med den ohyggliga benägenheten
att våra smultron sno
inatt försvann ytterligare tre
som flickebarnet skulle haft
till icke saft, men väl halsbandet sitt
mina tog de besynnerligtvis ej
emellertid tvangs vi plocka
in dem omogna i syltkällaren
å pojkvaskern fått fara å spåra
med båten på traktens alla bäckar
efter okristliga knytt med ohejdat bärbegär
blott trollsländan varde allt sonen såg
å hon måst vart vansinnigt vacker i håg
hennes vingslidor fordom fick kroppen så kåt
ty säg om aldrig dotterdotter min
ihop sig träffat med denna samling Björnbärsbäck
vore då levfnaden mer lugnfärdig?
nå hundra års somrar gör int ett knott förnär
emedan jag sitter här mognar bär efter bär
må lille farfar förstå hursom somliga alltid försvinna
Croccodil Trilobit
lägger livet i burkar
på somliga skriver jag MAT
medan andra får ALDRIG förbrukas
brukar uppenbarligen ha fler burkar
än jag någonsin tror - är källaren tillräckligt stor?
på några låter jag bli
att skruva åt locket, utifall minnena vill
käkas upp av någon annans liv
Magnetha Musselmaskaya Mollushkov
Månmuséet är känt som det enda museum i hela universum som har öppet på måndagar. Om det är sant vet vi mycket lite om, men vi besöker Månmuséet en vanlig måndag i maj. Omedelbart får vi unika upplevelser - eller om vi redan hade dem på förhand?! För här finns universums samtliga månar samlade. Längs en tryggt arrangerad omloppsbana möter oss en ny måne i varje sal. Härinne, fjärran från solar och planeter, får var och en måne det fokus den förtjänar. Till och med Venus strålar av fröjd över den måne som hon aldrig haft. Det har tagit sin runda tid att slita månarna från sina respektive himlakroppar.
Hur man lyckades få in alla dessa månar i muséet, eller ens en handfull av dem, förblir nog en gåta för oss som aldrig varit på Europa. Blott våran egen måne möter oss med förnöjda små snurranden. Det sker i det allra mittersta rummet. Här känns det som om vi alltid har varit, som i ett moderskepp. För den som vågar går det förmodligen att hitta ut ur muséet igen. Io?! Det är fullt möjligt. Följ det starka återskenet från Titan och vidare bort över Tritons förtrollande fjäll... Där ska du se hur du har fullbordat första lilla etappen på en ofantligt ofullbordbar färd längs universum. Emedan här alltid är måndag, har vi hur gott om tid somhelst på oss att njuta av besöket, just inslungade genom söndagens svarta hål. På negativet var det ursprungligen en sol.
[utanför rutan Oräknad 8]
Puppilotta "sugpropp" Octopussy
kinky keyboard kisser
licks libretto liqueur
mashes Mozart's marzipan
no noble nickelodeon
oozing oldest one
passionately paints piano
improvises intrusive impressions
Rrrrrrrr rewinding rrrrrrrR
wWw
Fröken Älgskogs presentation
Glad måndag på er alla blöta! Sommaren står i fullt regn, och vi passar på att ha skolgång medan människorna trots allt är lediga. Egentligen undervisar jag hos däggdjuren i svenska skogen. Men mina ungar fick såpass djupa insikter av de senaste insekterna, att de har flugit till djungeln. Ni behöver mig bättre här i plaskdammen (eller om det är ett akvarium - vi får se). Eran lärare Krabba Kabbalah har ju insjuknat i kräfta. Krabbas kunskaper har krympt, hjärnan går baklänges, och han orkar numera blott vara med i form av elev. Då blir ni sammanlagt sju i denna klassen. Känns skönare och klokare än mina tolv lärjungar, hur bakom flötet ni än må vara?!
Har fått höra att ni ska vara mycket konservativa i den här skolan. Så därför tänker jag ge er uppgiften att beskriva det konservativa. Hur smakar konservativt? Hur förhåller det sig till tillvaron - i eller utanför akvariet?? Som vanligt på mina lektioner låter jag ungarna välja favoritpartier ur redan befintliga texter. Ni känner förmodligen till TrullTrappApan Tritonus, poeten från tredje sidan draperiet? Det är ur hans textrika kammare som ni skola fiska guldkorn. Idag gäller ur fjolårets skörd (imorgon blir det fjolfjol). Och det är tillåtet att omformulera, skapa en eller annan ryggrad som inte fanns där förut. Med andra ord för den som kan vara konservativ på ett kreativt vis...
Krabba Kabbalah
Föreställ dig att din framtid kommer finnas konserverad! Föreställ dig hur din framtid finns kvar - i precis den form som du föreställer dig nu! Då har du fått en viss bild av Framtidernas Museum. Vi promenerar från monter till monter och försöker montera ihop alla nya intryck - kanske till något vi redan hade klart för oss. Framtidernas Museum är sedan evigheter berömt för att gå både runt och framåt och bakåt.
Då och då stannar vi för att förfasas eller förtjusas, förintas eller förevigas. Långt före jordklotet var platt hade mänskliga varelser uppfattningen att framtiden var rund. På så vis skulle all framtid bli samma som nu - eller samma som då - oavsett var man befann sig. Döm själva hur väl det stämmer! Enligt en del framtider skulle detta museum ej kunna existera. Så komplext då att det gör det?!
Riktigt modernt ursprungliga, surreal-sufistiska strömningar vägrar benämna framtiden i former av "den" - dock icke för att dessa skulle vara osanna; blott emedan sådana anspråk skola låsa fast föreställningen i alltför bestämda kategorier. Surreal-sufism och mycket dylikt slipper du grunna på på djupet på museet, för här är det själva förekomsterna av framtid som står på tapeten. Och det mest fantastiska av allt är att framtiderna redan har varit verkliga, fullt levande föreställningar (somliga bevarade som stenkakor eller bildband).
Skölda "sjustjärnan" Skeppspadda
och livet vankar på
från måndamm till country
med bluegrass i växande vägrenar
nu är du yngre än du var förut
och döden vankar på
till måndamm från country
längs baklänges leende landsvägar
Pescatore Scorpioni
Samma dammiga sol som såg oss då
genom dyrbara damer i stängt magasin
dyker upp på nygamla omslag
Sextiåtta-fotade stoet
med högt uppsatta svansar
stod stillare än bordet
tills tennsoldater i brand
från Texas till Torino
galopperade hit bort
Här rider de upp i rymden
ombord på hennes himlakroppar
där joddlar de bortom Jupiter
javisst, det vill vi, Jimmie!
såväl till skepps som mobil
ta världens vidaste varv
Så sluts då spegeln igen
men sista indianen
fick aldrig stängt teleskopet
(...om man tar den vanligaste trappan
inne i stugan som inte är min
återfinns tre gamla klasskamrater
i garderoben
som jag glömt låsa upp. Nu
har de fått vänta
därinne i drygt trettio år
är visserligen förbannade men
har ändå förmågan
att skifta personer
så vårat uppdrag är knappast försent
för cykeln går fortfarande
lika bra
och när jag vaknat
där i verkligheten hängde
en svart indianmask
just före trappan började
visste inte om dess stirrande skratt
var fientligt eller välkomnande
så det dröjde
ett liv innan min rädsla
passerat
och tagit första steget...)
Andrias Anslem Salamander
Världens Äldsta Träd...?
och den långa nakna svansen
sträcker sig torrt
som för att dricka sol ur stjärnhimlen
ljuskällor som visserligen
äro ännu uråldrigare än du
Methuselah
med dina närmare femtusen jordevarv
står du kvar här
i Kalifornien
more than four times as old
as the äldsta småländska oaken
helt ensam
på bergstoppen
Great Basin Bristlecone Pine
tätt omgiven
av dina kusiner
alla övriga rävsvanstallar
ser vi din storhet
inzoomad
den gamligaste individ
vi någonsin har stött på i levande form
Pinus Longaeva
må du leva
länge ännu!
säg har du rentav
redan överlistat Sfinxen
ifråga om oförgänglighet...?
ORMOR
[äfven omnämnd Hummergumman]
32:a juni ur Familjen Björnbärsbäcks Bärplockarbok:
lille farfar tror här varit otyg
med den ohyggliga benägenheten
att våra smultron sno
inatt försvann ytterligare tre
som flickebarnet skulle haft
till icke saft, men väl halsbandet sitt
mina tog de besynnerligtvis ej
emellertid tvangs vi plocka
in dem omogna i syltkällaren
å pojkvaskern fått fara å spåra
med båten på traktens alla bäckar
efter okristliga knytt med ohejdat bärbegär
blott trollsländan varde allt sonen såg
å hon måst vart vansinnigt vacker i håg
hennes vingslidor fordom fick kroppen så kåt
ty säg om aldrig dotterdotter min
ihop sig träffat med denna samling Björnbärsbäck
vore då levfnaden mer lugnfärdig?
nå hundra års somrar gör int ett knott förnär
emedan jag sitter här mognar bär efter bär
må lille farfar förstå hursom somliga alltid försvinna
Croccodil Trilobit
lägger livet i burkar
på somliga skriver jag MAT
medan andra får ALDRIG förbrukas
brukar uppenbarligen ha fler burkar
än jag någonsin tror - är källaren tillräckligt stor?
på några låter jag bli
att skruva åt locket, utifall minnena vill
käkas upp av någon annans liv
Magnetha Musselmaskaya Mollushkov
Månmuséet är känt som det enda museum i hela universum som har öppet på måndagar. Om det är sant vet vi mycket lite om, men vi besöker Månmuséet en vanlig måndag i maj. Omedelbart får vi unika upplevelser - eller om vi redan hade dem på förhand?! För här finns universums samtliga månar samlade. Längs en tryggt arrangerad omloppsbana möter oss en ny måne i varje sal. Härinne, fjärran från solar och planeter, får var och en måne det fokus den förtjänar. Till och med Venus strålar av fröjd över den måne som hon aldrig haft. Det har tagit sin runda tid att slita månarna från sina respektive himlakroppar.
Hur man lyckades få in alla dessa månar i muséet, eller ens en handfull av dem, förblir nog en gåta för oss som aldrig varit på Europa. Blott våran egen måne möter oss med förnöjda små snurranden. Det sker i det allra mittersta rummet. Här känns det som om vi alltid har varit, som i ett moderskepp. För den som vågar går det förmodligen att hitta ut ur muséet igen. Io?! Det är fullt möjligt. Följ det starka återskenet från Titan och vidare bort över Tritons förtrollande fjäll... Där ska du se hur du har fullbordat första lilla etappen på en ofantligt ofullbordbar färd längs universum. Emedan här alltid är måndag, har vi hur gott om tid somhelst på oss att njuta av besöket, just inslungade genom söndagens svarta hål. På negativet var det ursprungligen en sol.
[utanför rutan Oräknad 8]
Puppilotta "sugpropp" Octopussy
kinky keyboard kisser
licks libretto liqueur
mashes Mozart's marzipan
no noble nickelodeon
oozing oldest one
passionately paints piano
improvises intrusive impressions
Rrrrrrrr rewinding rrrrrrrR
wWw
21 juni 2012
Spirituella Spiror (konspirationer)
såg Kung Ottokars Spira och blev inspirerad att göra en ny serie, nu med spiror (har ingenting med Tintin att göra)
Spira nr 1 : Mystikens Spira
bland varendaste spira i hela Istanbul
utpekar du kupolen med min allra mest mystiska
knappast vackrast, icke högst
avpolariseras dina världsbilder i månskir sol
låter mig inspireras av frivillig makt
som rispat spår i vårt turkosa blod
blev Konstantinopel allihopas vidöppnaste konspiration?
Spira nr 4 : inglasad Spira
Ruter Kung i ett rike så styrt av Spader Dam
vem behöver din ståndaktighet nuförtiden?
Ligger du och sussar på sammetsmattan
omvälvd av tomt glas åt varje liten fornstor, folkkär kant
Likt ufon roterar diamanter kring din knopp
dock kroppen är en ruttnad mask med manteln som kokong
Blott mytologiska väsen vill din återuppståndelse
Spira nr 3 : Sceptre Sceptre Sceptre
Sceptre - e d tre??
på vardera sidan om huvudkronljuset
= ihop en septett, i uppstigande...
...eller ned - månne e d inget ccc
bara ormen?!? den till synes franska Sir Serpent
som spirar där bland eviga äpplen
tills den blir riksangelägenhet...?
wWw
Spira nr 1 : Mystikens Spira
bland varendaste spira i hela Istanbul
utpekar du kupolen med min allra mest mystiska
knappast vackrast, icke högst
avpolariseras dina världsbilder i månskir sol
låter mig inspireras av frivillig makt
som rispat spår i vårt turkosa blod
blev Konstantinopel allihopas vidöppnaste konspiration?
Spira nr 4 : inglasad Spira
Ruter Kung i ett rike så styrt av Spader Dam
vem behöver din ståndaktighet nuförtiden?
Ligger du och sussar på sammetsmattan
omvälvd av tomt glas åt varje liten fornstor, folkkär kant
Likt ufon roterar diamanter kring din knopp
dock kroppen är en ruttnad mask med manteln som kokong
Blott mytologiska väsen vill din återuppståndelse
Spira nr 3 : Sceptre Sceptre Sceptre
Sceptre - e d tre??
på vardera sidan om huvudkronljuset
= ihop en septett, i uppstigande...
...eller ned - månne e d inget ccc
bara ormen?!? den till synes franska Sir Serpent
som spirar där bland eviga äpplen
tills den blir riksangelägenhet...?
wWw
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
