vidare kring konflikter mellan visuellt /auditivt, introvert /extravert osv

ur mitt/vårt studerande av NLP-material via Wyatt Woodsmall & Eben Pagan



Nytt för mig är den intressanta "utvecklingshistoriken" mellan representationssystemen: Från barnets kinestetiska "dansscen" direkt genom rummet/rummen, via lärjungens auditiva "bandspelare" där man behöver spola fram till varje minne i rätt tidsordning, via den mer vuxnes visuella "similar picture" (snarast lik en bluerayspelare ifall denna förmått representera en hel filmsekvens i en enda ruta), till den digitala "datorn" som lagrar exakt allt.

Det är det visuella som Woodsmall hänför till "space", medan det kinestetiska bottnar i "sensations". Det auditiva laborerar främst med "time" som sagt (och det digitala med "meaning", som de uppskattar blott 5% kör som sitt huvudsakliga redskap).

Rörelse är alltjämt kinestetiskt motiverat, medan förhållandet mellan positioner i rummet tas in visuellt...? Sedd som intelligens har jag haft svårast för det senare, vilket ger ytterligare skäl till våra aningar numera att jag (trots allt) är mer kinestetisk än visuell (kanske t o m mer auditiv än visuell). Nå, en kinestetisk individ kan ändå på det hela taget vara mer utvecklad än en visuell, ja rentav mer visuellt utvecklad än den visuelle?!

Åldrarna verkar vara symboliska, och skvallra om vilken fas i livsutvecklingen man speglar, vilken man fokuserar sin tillvaro igenom, men har alla möjligheter att ändra på genom att jobba uppmärksamt på sin uppmärksamhet. Knappast handlar det om vilken man sitter fast i, vilket skulle vara mer psykoanalytiskt sett.





En givande observation gjorde jag sedan min skrivarvän påpekade hur svårt hon har för ljudböcker, för att hon själv vill ljuda orden. Kanhända är det en internt/introvert form av auditiv preferens, för att det rör sig om att nynna för sig själv (eller för vad man tror är människor utanför sig själv).

Hursomhelst, märkte det igår ännu en gång, när vi ** kollade vinflaskor. Dvs jag får grava problem med att överhuvudtaget se etiketterna /vad det står på dem, medan jag lyssnar eller förväntas lyssna. Min oförmåga tycks bestå i att själv ljuda namnen inom mig medan jag får fullt med ljud utifrån.

Ljuden utifrån kan bestå av såväl en pratande kamrat som trafiksignaler eller en massiv "musikvägg" som stänger av all kontakt med min repetitions- och reflektionsförmåga. För jag behöver tydligen röra tungan och "höra" min egen röst om jag skall lägga skyltar jag läser/ser på minnet.

Medan någon presenterar innebörder så behöver jag lära mig att SAMTIDIGT hålla ett visst, önskvärt mått av inre dialog gående...? ****

Very important for learning! Som W bekräftade redan i början av Advanced Learning module 4:

"You need to repeat back everything you hear, in your own voice, immediately after you hear it. You need to be repeating back everything Eben and I say, in your own voice inside your head, immediately after you hear it."

Annars tenderar endera funktionen att ta över = antingen tänker jag enbart på vad jag vill säga (och lyssnar inte) eller så lyssnar jag bara (och måste ta många sekunders paus innan jag har en aning om vad jag ska svara). Det förra till förtret under ett normalt samtal, det senare till stor nackdel när damer är på språng genom en klubb.

Mitt internt ljudande lässätt tycker jag mig ha observerat, även om fler observationer måste göras - kan fortfarande vara önsketänkande. Vidare verkar den visuella trögheten ha förstärkts på senare år... Trots att jag lärde mig bokstäver o läsa ord före de flesta i lekskolan, har jag alltid varit bland de långsammaste på att ta in texter = Registration [1st part of memory].

Däremot synes jag snabbare än somliga på Retention [2nd part of memory = keeping information], vilket dessvärre vant mig låta bli att notera saker genom minneslappar. För att inte tala om hur omedelbar jag kan vara på Recall [3rd part of memory = getting the information out again] t ex skapa inre bilder eller återge som berättelse... som ibland låter mer övertygande än de stämmer med verkliga bakgrunden.




** Uuu är i relation till mig bra på att prata oavbrutet (som jag upplever det). Uuu väntar visserligen på svar efter var och varannan mening, men detta är ju en del av den oavbrutna uppmärksamheten = förväntan på ständig auditiv närvaro.


**** Säkert uppstår slitningar emedan Uuu vill att detta skall ske på ett extravert vis, dvs återges inte bara i det egna huvudet, utan tillsammans?!

Samtidigt - när jag är som mest entusiastisk och använder världen /er som direkt bollplank på ett extravert vis - då får jag ofta höra att jag måste greppa materialet och reflektera mera inom mig först - innan det är dags att ens öppna den mun som samtidigt är alltför obenägen att öppna sig...

Javisst, livets underbara paradoxer? :-)






















wWw