inspirerad av första avsnittet i
2019 års tv-kalender, där Leif Andrée gestaltar snögubben
(som till skillnad från alla tomtarna saknar mänskligt ansikte)
enligt min tolkning såhär långt/kort
Snögubben glider ut
ur sitt nedfrysta kontor
rund och högrest med greniga armar
bossar han snällt över nissarna
tar deras flitiga förmåga i försvar
liksom katastrof-siffrorna på allvar
talar ärligt om för tomtemor
bristen på önskelistor
som tomtefar försöker skoja bort
och skylla på försenade Nordposten
emellertid ingen drar
en erfaren snöman vid moroten
ty beviset iskallt står där svart på vitt
mitt i allt rött så trött
på tomhänta påhitt
0W0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar