Sällsam Sport i Repris : JordgubbsGolf

JordgubbsGolf är en av de sällsamma sporter som brukar ge mersmak. Spelet påminner till en början mycket om minigolf /bangolf, emedan man har någon liten lurig bana framför sig, klädd i sommarlätt filt. Skillnaderna visar sig närmare bestämt i att bollen består av en jordgubbe, i av arrangören godkänd form, och klubban av ett redigt kycklinglår (alternativt vinbutejl). 


För de minsta deltagarna används smultron som bollar, vartill polkagris-käppar funkar gott som klubbor. Ibland gäller det att ha extra lager av utrutsning i beredskap, fastän det ofta är förbjudet med privat medhavda redskap. Förekommer dessutom att gröna gubbar (som tröttnat på jordgubbar) helst begagnar boll av brysselkål, därtill klubba av purjolök. Krökta ryggar är vanligt inom denna gren, för dem som glömmer att benen är ihopvikbara.


Dock är banan ingalunda färdigspelad när man äntligen fått sin läckerbit att rulla i hålet. Då trillar bäret/frukten ned till nästa nivå, varifrån man helt enkelt fortsätter till nästa hål... och vidare ända ned i underjorden. Målet är att avancera sig ned arton etapper. Regerande världsmästaren från Nederländerna, lyckades med en multipel hole-in-one, där jordgubben rullade totalt oavbrutet......... .........från markplan till våning -17, som inkluderar hål aderton. Retroaktivt har den hållkollhändiga holländarens klubb blivit misstänkt för genmanipulering. 


Även hälsovårdsmyndigheten har slagit återkommande larm sedan 1981 när sporten upptäcktes. Ty i regel får samtliga deltagare äta upp sin boll + klubba när man äntligen är färdig. Ibland byter man jordgubbar med varandra, eller rentav brysselkål mot smultron förekommer frivilliga fall av. Polacker påstås ha iakttagits plocka upp buteljer efter hädangångna spelare, och i dessa placera jordgubbar som sedermera skulle smugglats med flera banor, före de på nytt plockats ut på lämplig position...
 

Rena hål hör snart historien till. Spelets största utmaning har på senare år kommit att bestå i att hitta luckan som leder till banan under. Dessa lönnluckor brukar finnas invävda i filttyget, med blott lukter som väldoftande ledtrådar. Emellertid vid alla föga historiska, odokumenterade tävlingar orkar icke arrangörerna (jämte sopning och fläckborttagning) hålla på att återställa skarvarna till osynligt tillstånd. Många länder väljer hellre att bygga en ny bana för varje enskild jordgubbsgolfare - vilket tar sin runda tid, emedan man ständigt blir uppringd av svenska miljöföreträdare. 



För er som är sugna på att prova jordgubbsGolf har vi ett par rekommendationer. Först som sist : Glöm inte att lämna tillbaka pannlamporna i receptionen! JordgubbsGolf räknas visserligen som en utomhussport enligt dagtidtabell, men av naturliga skäl räcker sällan solen riktigt till. Dryga böter kan somliga avkräva för material som råkas lämnas kvar nere i berggrunden eller längs allt lerigare gångar, för eftervärlden att plocka upp. Gäller även i de fall där deltagaren själv icke heller lyckas komma upp... i brist på hissar och stegar. 


Försök er heller aldrig på att inneha egna jordgubbar som reservbollar!! Även om ni endast använder dem för att slippa sluka den smutsiga gubben efter spelets slut, så tar åtskillga arrangörer privata lösningar som en förolämpning. Däremot går det förträffligt att ha med sig litteratur av alla slag, levande som död, eller hela internet om man orkar. Väntetiden lär nämligen bli både en och två trekvartar mellan varje slag, eftersom variantens popularitetet vuxit rekordartat snabbt. Antalet närvarande kontrollanter och utbildade domare dock råder kraftigt underskott på ; de får hittills försöka hoppa som skogsdjur från hål till hål.







= tämligen uppdaterad med kompletterande påfund och omgjorda beskrivningar... # 1 i serien var denna för nio år sedan, bland vad som nog aldrig blev 18 fiktiva idrotter


 
0W0