Matris 12 : Mosaik 21 : Stämma in Senare

somliga drömsekvenser
som jag aldrig riktigt skrev ned
men länge höll kvar i huvudet
...hur jag minns dem retroaktivt :



Under vandringen förväntas alla ha anteckningsböcker med sig. Märkligt nog är jag den enda som glömt... Min gamla kompis går som kaptén för arrangemanget, som naturligtvis är hans påfund. Fredrik vet visserligen att jag kan skriva om jag vill - ändå vore det dumt att få dispens. Uppåt klipporna har gruppen börjat röra sig, fast först nedåt gränderna. Förmodligen befinner vi oss i Lysekil med ett stråk av Visby innan klinterna. Kilar själv in i en liten bokhandel för att komplettera utrustningen. När jag kommer ut har gruppen försvunnit ur sikte. Emellertid hör jag marsch-musiken strömma bortifrån portalen genom ringmuren. Hinner ikapp ryggtavlan på dragspelaren som vaggar sist fram.



Får uppspelat för mig ur någon rapsodi, skall gissa vilket instrument som återfinns i botten av hela orkesterklangen. Det låter ringande, så jag tror det kan röra sig om triangel?!? Trots att ljudet ligger på tok för djupt ned, så har jag tydligen prickat in rätt! Min nutidare vän blir sällsynt imponerad, där vi sitter ensamma i min gamle väns rum. Fredrik bodde ju här förr i tiden, fast skivboxarna står uppenbarligen kvar. Vi har redan lyft ned en av de tyngsta. När vi bläddrar i dess textkatalog, för att kontrollera vilken kompositör som kan behandla triangel på detta vis, blir det aldrig riktigt klart huruvida det är Grieg eller Mahler eller någon ny förmåga. (Ur verklighetens film tränger parallellt trolska teman av Georges Delerue.)



Känns som en låt av Donovan, precis som alla chakran samtidigt bakom ett vitt album. Det är först nu som jag får superbra kontakt med tjejen jag var kär i under halva gymnasiet. Mer än tjugo närmare trettio år efteråt... möts vi på samma frekvens. Just här, ovanför den simpla backstumpen jag gått miljoner gånger, står vi. Hon ler lugnt åt mitt inte alltför påstridiga intresse, lagom nonchalant, mycket mer balanserat nuförtiden. Trots så konkret enkelt, tycks det samtidigt tämligen overkligt att tala med henne. Denna blonda sol ändå beskuggat blyg... Skulle kunna vara en dröm - men även om så vore, uppskattar vi hursomhelst vibrationerna bägge två.






0W0