Gräns # 13 : FärdigTragglad

känns alltmer som
om jag är färdig
med den här trånga, branta trappan
där skrivandets behov
tycks oväsentligt
eller bara borttrollat
trots att det givetvis är lika oändligt
som läsbehovet jag äntligen
törs glänta på igen
från denna sida om
ensamheternas berg
i förstenad kärlekshunger
med krökt bokrygg
över slimmad skärm
men allt kullrigare buk
som vore varje
stilfulländat steg
plötsligt komna fram till
nyckelhålet av en mycket stängd
dörr som kantänkas snarare
redan har öppnats
beroende på
huruvida vi
har vuxit ifrån
hela haparajset eller blott
tagit semester med tripp
till någon annan trull






Uppenbarligen ägnar jag mig hellre åt intryck nu
till den grad att knappt längre hinner med några uttryck
- vilket på sätt o vis är både bra,
frustrerande och befriande skönt.



0W0