Insikten slår mig som en ficklampsstråle
eller som en patrullerande fullmåne
när nyss kollat reportage & klipp ur Jönsson-ligan
att det jag alltid gillat bäst med filmerna 1981-89
är ingalunda just humorn
och inte just replikerna
ej heller själva spänningen
nej, icke ens masker och dekor
knappast inspelningsmiljöerna
näppeligen någon samhällssymbolik
och inte särskilt intrigen som galen idé
nej, det jag gillar allra bäst med Jönsson-ligan
är musiken
ja, hela soundtrackets variationsrikedom
ej bara det guld värda signaturtemat
utan in i minsta effekt
med stetoskopisk närvaro
ljud som förvisso verkar vara fleras förtjänst
men åtminstone all musik skapad av Ragnar Grippe
tydligen en riktig kompositör
vars huvudsakligen elektroniska studier tar hisnande grepp
om både vardaglig och sällsam atmosfär
lägger tuffa, allvarliga lager
över tramsigheterna och får det att rysa
av såväl kallsvettigt hasardspel
som vemodigt skruvat välbehag
inräknas såsom Svett 11 eller Matris 9
0W0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar