ingen nästan utträdd

grunnar mer och
mer eller mindre
ensam, stolt och övertrött
nästan på att lämna
era grårosa världar
bakom mig
igen
för fyllda av osynk
för fyllda av endräkt
för tömda
på självreflektion
d(r)ö(m)d
där skenets änglalika
lamm kastar smuts
på någons klockrenast
klangfulla skuggor
som viskar oss vilken konturlös
bläckfisk jag vore
om än i en kulör
ni aldrig ens har hört
talas om och som
inget ser av er
utöver grupprummets ring
vi redan trätt ur
runt ingen
mindre eller mer
än ensam
mitt bland ensamma




= existentiell iakttagelse, för ett par år sen grundlagd
- nu smått omarbetad till potentiellt antologi-bidrag

0W0