12 november 2018

Barndoms Butik # 13 : Bågars Optik

minnesbilder smått justerade... retroaktiva upplevelser förstärkta....
klädda i något mer avancerat språk än jag skulle ha begagnat mig av -89 



Plötsligt märker vi att jag förmodligen behöver glasögon. Det sker efter sjunde klass, ute bland glesa vägskyltar uppåt Polcirkeln, långt ifrån datorskärmen. Så på höstkanten när åttan startar beger vi oss till Optikern hemma i Göteborg. Jag får titta in i deras obligatoriska maskin, en besynnerlig kikare. Känner igen den från lillasyrrans besök, när test-tanten ivrigt flög fram till fel person, i tron att det var mina ögon som skulle utforskas. Nu är det verkligen min tur. Hög tid att gå in i rummet fullt av bokstäver!! Där hänger de kryptiska på lysande tavlor, likt oläsbara recept. Det känns litegrann som att gapa i tandläkarstolen. Eller påminner nästan om skolans hörseltest där signalerna kommer i olika storlekar, somliga smygande, andra uppenbara. Optikern fäster en piratlapp och bläddrar ringar framför min blick.


Ute bland de andra patienterna dignar väggarna av bågar. Söker spana in varenda sort, men de ser i stort sett likadana ut. Uppenbarligen får man prova vilka man vill, från en fjärdedel av sortimentet. Likafullt ingen aning hur man ska förmå välja någon båge. Glas-gumman observerar hur mitt hår går åt det ljusbruna hållet (eller åtminstone det askblonda, cendré som man säger). Mammas gröna ögon fyller i att mina ögon ju är bruna. Så vi kliver fram mot den varmare hörnan. Där glänser lätt ett par guldbrunare, metalliska insekter. På mitt ansikte känns de oerhört stora och ovala, men passar förvånansvärt fint. Och så har man något att växa i?! Glas-gumman skrattar. Dessutom kommer personalen att justera sluttningen, böja till skalmarna - inte med tång, bara med sin magiska ånga.


Jag är ändå ganska osäker på hur det kommer att bli. Några killar brukar säga att det är kört med tjejer om man skaffar vanliga brillor - blott solglas funkar. Hm, beror möjligtvis på vilken tid man lever i...? Hubert Norlén i de gamla ungdomsdeckarna ser ju riktigt skarpsinnig ut i sina svarta, hornbågade. Men det var tydligen inte 80-tal då. Varken Sky Channel eller Commodore existerade -64. Tokyo fanns dock. Och kan jag slå rekord i både höjdhopp och tresteg utan att fasaden trillar av?? Har svårt att föreställa mig Michael J Fox eller Pamela Ewing i glasögon, varken heller Prinsessan Victoria eller Conny i Varuhuset. Kurt Olsson skulle enbart kunna ha ett par hemmagjorda, och Malena Ivarsson ett par tillfälliga. Förbannat vilken beslutsångest!! Måste nog få fixat beställningen idag - annars har de tydligen ingen form att slipa glasen efter - och då måhända dröjer det månader innan vi kan hämta ut historien? Nå, inte mig emot - men säkert synd att inte få syn på folk i fjärran....


De enstaka kamrater som bär brillor fick dem redan som små. Ingen jag känner till har fått sin syn korrigerad under senaste året. Jag tycks tämligen originell som måste ha glasögon NU?! Så väntar med att avslöja det för någon... Först när bågarna hänger där mot näsroten, märker min kompis samma morgon vad som hänt. Han himlar skojfriskt med blicken mot solen. Sån tur att det är just serietecknaren som också är glasögonorm, och välkomnar mig till klubben. Då hinner vi ha gott sällskap till skolan, innan den stora konfrontationen lär starta. Känner mig samtidigt knäsvagare och skärptare än någonsin. Kanske som Ingvar Carlsson eller någon, stelt sammanbiten men kapabel att möta folket med samma gamla leende ändå. Trots allt betydligt mindre yr idag är jag, än igår - när vi skulle gå ut ur butiken. Då befann heltäckningsmattor och snurrdörrar på en helt annan våglängd än vanligt. Man fick ta högst ett steg i taget... och inte titta för djupt ned mot skosnörena. Men redan nu har den levande rullgardinen börjat smälta in i bakhuvudet - och jag ser allt klart framför mig.




0W0

Inga kommentarer: