genom sina stormbyars sista andetag
längs skelettets spruckna klarinetter och
med löven spridda över venus bortåt mars
lämnar han jorden
djupt ned i gatan
ser jag hans skrattande hjärtslag sväva
i störtregnpölar upp längs mina cykeltrampor
alltjämt på hemväg
grävandes vår stjärnkupol sakta fram
ur nästan hundrafaldig höst
0W0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar