JUST IGÅR (when I was young)

min svenska tolkning av den fängslande låttexten "Yesterday, when I was young" 1964, sedermera skriven av Herbert Kretzmer till originalet "Hier Encore" av franska kompositören Charles Aznavour, vars smäktande sång jag hört allra mest i Dusty Springfields version 1970



Just igår, då jag var ung
när livet smaka' sött
som vin min tunga sjöng
Förklädde allt
där döden tycks ett lustigt grin
likt kvällars ljuva vind
kan locka stearin


Med tusen och en dröm
stod torn mot himlens rand
Jag byggde dem så högt
på grund av lösan sand
mest varje natt
i skräck för dagens klara ljus
men först nu kan jag se
hur så ensamt mitt hus


Just igår, när jag var barn
så gott om bra ackord
låg vävda i sitt garn
de vildaste klanger
sprang på trygg trygg mark
där ingen smärta sågs
runt hörnet, tycktes stark


Mitt hjärta slog så snabbt
att ungdomen rann ut
mens djupaste idén
den stannade först nu.
Och alla dessa samtal
jag minns som guldkorn än
de handla' mer om mig
än dig som var min vän


Hur kärlekslöst och stolt
jag älskade vårt spel
där eldens smidda ring
blev aldrig riktigt hel
Ty ingen syntes passa
trots rätt god kontakt
Till sist vi gled isär
längs höstens självförakt


Just igår, när jag var barn
så gott om bra ackord
låg vävda i sitt garn
de vildaste klanger
sprang på trygg trygg mark
där ingen smärta sågs
runt hörnet, tycktes stark


Så många sånger hörs
i mig som saknar röst
likt bitterljuv musik
känns strömma ur ditt bröst
Först nu är tiden här
att skörda för igår
då jag var ung





[Baserad på följande lyrik : ]


"Yesterday, when I was young
the taste of life was sweet
as rain upon my tongue
I teased at life
as if it were a foolish game
the way the evening breeze
may tease the candle flame

The thousand dreams I dreamed
the splendid things I planned
I always built to last
on weak and shifting sand
I lived by night
and shunned the naked light of day
and only now I see
how the time ran away

Yesterday, when I was young
so many lovely songs
were waiting to be sung
so many wild pleasures
lay in store for me
And so much pain my eyes
refused to see

I ran so fast that time
and youth at last ran out
I never stopped to think
what life was all about
And every conversation
that I can now recall
concerned itself with me
and nothing else at all

The game of love I played
with arrogance and pride
And every flame I lit
too quickly, quickly died
The friends I made all somehow
seemed to slip away
And only now I'm left
alone to end the play

Yesterday, when I was young
so many lovely songs
were waiting to be sung
so many wild pleasures
lay in store for me
And so much pain my eyes
refused to see

There are so many songs
in me that won't be sung
I feel the bitter taste
of tears upon my tongue
The time has come for me
to pay for yesterday
when I was young"




inräknas såsom Sand 12

0W0

Jacka # 12 : Dragkedjans Lag

till minne av en Tage
länge bollbetagen
men borttrollad nu



andetag

natt mot dag

sista slag

för sitt lag

mer än jag

mindre svag

magen stärkt

kragen fälld

stagar upp

ryggråg märkt

klockans lag

tager tid [11] tolv mitt i [11] blir magi

nästa drag

dömd till Haag

Gulag - Prag

raglar käckt sträckt

trägna torns häck

- hagelskur?!

trollslag hur

boll flög in

alltför hög

lagom lågt

sagan slut




0W0

Snarare Halvt Sammanträffad Historia

[Lucka 3]
i Höstkalender att sagoberättas varje söndag (som nyss tenderade bli var tredje tisdag) med mina figurer ur diverse meta-fabler eller detektivnoveller med halvmänskliga spår...



En oerhört hårdstormig oktoberdag hade det hisnande faktumet visat sig. Ragnar Rådjur och Gerhard Grävling hade samma far. Det var Hans-Torger Hare, en 93-årig herre som alltjämt hoppade omkring. Från hållplatsen nedanför torget hade Hans-Torger kommit i trappan, som om han aldrig gjort annat än att andtrutet övervinna dess motstånd. Den gamle haren var uppenbarligen vid liv, fastän för längesen borträknad av bägge sönerna hans. Frostigt vit hade hans päls blivit, och tänderna tappade. Varken Ragnar som fastighetsskötare eller Gerhard som deckare torde ha känt igen sin far - ifall det inte varit för glimten i hans öron. Hjärtligt spjuveraktig tycktes en speciell frekvens sändas ut ur öronen snarare än att tagas in. Och nu till sist förtäljde tonspråket ett hiskeligt harmoniskt personporträtt.

Musiken handlade inte direkt om Hans-Torger för egen del, men väl om en kvinnlig varelse som han råkat på en gång längs sina hemtama irrfärder. Det hade som vanligt utspelat sig längs de isande varma, rysk-tyska gränstrakterna. Där sade sig haren ha gått runt och väntat på Veronica Räv, vars vackraste fräckhet behagade lysa med sin finurliga frånvaro. Istället skulle Liselott Spindelnät tydligen ha krupit ned från himlavalvet. Med sina lår läckert intrasslade i harposträngarna, och blicken djupt rosalila ur de svarta sädesfälten i träda, hade spindelhonan sakta fört vidare hans ungdoms kraft mot en tyst, kärv vedbod. Därinne lät nyckelknippan snabbt öppna korridor på korridor... Och innan dockorna hunnit virka minsta jacka så hade lille ranglige rådjuret blivit född till världen, relativt tätt följd av den knubbigare grävlingen. Veronica Räv hade aldrig blivit deras mor som de jämt trott, ty de hade samma upprinnelse i Liselott den åttabeniga. Tillråge på allt hade Ragnar och Gerhard nu fått identisk far i haren, och var därmed inte bara halvbröder utan stöpta i samma grund.

Det hela kunde fortfarande röra sig om ett sagolikt påhittat nys - resonerade Grävling som var stadens privatdetektiv. Mest rimligt vore att Veronica var hans egen mor, även om redan räv verkade i otroligaste laget. Rådjursbrorsan visste man emellertid sällan vilket ben han stod på - så där torde en spindel till morsa kunna gå. Särskilt ifall nu Hans-Torger Hare verkligen kommit farande med sanning om sitt faderskap - eljest skulle ingen av vederbörande vara bror med varandra. Snarast brukade Gerhard själv uppleva Ragnar som sin morbror. Medan Hans-Torger törhända var hans farfar, som då hade försökt hoppa över ett led i sin historia. Hursomhelst närmade sig så smått juletider - det kunde man gott vara säkrare på än något annat. Blott åtta veckor kvar till julafton idag, jominsann, och Hans-Torger kunde ju bli utmärkt som tomte! tänkte Liselott där hon hängde i söndagssoffan och spann planer inför stadens oskrivna öde. Hösten låg alltjämt långt ifrån död, men rimfrosten fick hemskt gärna bita i de förruttnade äpplena, och vrida tillbaks vintern en timma nu.


Sara Hara mindes sin farbror. Hans-Torger Hare hade alltid varit framträdande återhållsam, med hjärtat precis lagom snett, en komplex herre. Hennes kusiner Gerhard & Ragnar lyckades ibland uppbåda liknande kontraster, men blev aldrig någon sådan helgjuten paradox som den trogna spelevinken. Hans öron brukade snurra lugnt åt alla håll och kanter, på hjulet som Liselott Spindelnät hade fått uppfinna för gubben redan som yngling. Nu låg Hans-Torger tre meter under höstlöven. Halvbegripliga symboler som han snickrat upp längs korridorerna följde Sara vart hon än sprang, om så än i skolan, genom dataspel, på hotell eller sjukhus. Det djupgredelina, filosofiska konstnärskapet glimtade till som pop-pärlor på en oändlig platta. Spåren satt ristade i den levande boken som Hara bar inuti sitt bröst, där Veronica Räv ej kunde riva bort något. Ingen enda stormby förmådde kasta om hieroglyferna, mer än att de lätt gick att hitta hårt fäste för på ny, bekant plats...







0W0

Rusk 10 : Diskret Besök

när höstlöven lagt sig i soffan

och regnet har tvättat all disk

mens stormbyn drar fram garderoben

i mörkaste ljus under bord

där badkaret stigit till grannen

och brevskörden hängt sig på tork

när snöflingor blandas med åskknall

som filmmyset mitt i en chock

där dimslöjor dväljs över skärmar

mens tomtarna gömt sig på loft



då värmer din kofta min dröm






0W0

Jacka # 3 : Omträdd av Syntes-material

utklädd till lyktkägla

inklädd i kolmörker

cyklar jag här omkring



tillklädd en lila lukt

frånklädd två gula löv

knäpper hon om sitt äpple



uppklädd av min nyfikna blick

nedkladdad av skamkänsla kvickt

hänger du i knävecken



förklädd till naturlig frost

klädd efter konstens somliga rostiga regler

värmer du mitt närmande slut



halvklädd i dis

fullklädd med hål

saknar hon hur han saknar (hennes vakna dröm)



framklädd bakom vareviga port

bortklädd sina kamrater

hittar hen igen dem ända hem



påklädda vårt lilla långa liv

avklädda vår stora korta död

sitter vi kvar





0W0

ingen 22 : Dubbel-Daiku

formen inspirerad av vitamin D3 inklusive K2, mitt konstanta kosttillskott nu




då din dag dör dold

kanske kul kväll klingar klart

där dröm dränker depp




du drog dubbel dörr

och kärvt knakad spricker kåk

...ned droppar dimma








[inräknas även såsom Rusk 5]


0W0

Terminal nr 18 : Labyrintens Nav

Drömsekvens från förra veckan, som jag redan vid uppvaknandet insåg skulle etsa sig fast i minnet, trots samma glidande byggstenar som hos många av mina abstrakt konkreta drömmar 
 


Ska vi högt klättra längs stenskulptur bred?!

Står där likt dammluckans dörr

Kompis försöker mens jag följer med

Oklättrad - fast klarat förr?!



Bakom den sträcker sig tågspår upp rakt

Måste jag finna station?!

Alltmera vilsen i främmande stad

Färdig blev min kompanjon?!



Strax ser jag mitten av gatornas nät

Där trappans tunnel upp lett

Om kunde min kropp blott ta sig in dit?!

Hur rakt än går blir det snett



Frågar två flickor hur man kommer fram?!

Visar de skrattande lätt

Så! nu kan tågtur precis hinna hem?

Njä, från fel stad jag allt mätt



Trodde oss närheten av Göteborg

Dock här är dansktyska fält?!

Hiskeligt länge tills når trygga torg

Kommer få jobbspark och svält?!



Som om nu tidsbristen icke var nog

Stoppar mig glatt nån polis?!

Andra fall uppskattar gott jag hans knog

Men måste ur mardröm, please?!




0W0

Precis bokat Prag inklusive julmarknad!

Tagit ut sista glimten semester då. Kul se mest bekanta staden i nytt ljus!?! Kunde valt Krakow eller Bremen, men bussen passerar i gengäld Dresden osv. Har ju varit med förr, fast aldrig med så mycket mörker - som kanske knappt ens märks för allt mys...? Såvida det inte blir världskrig eller tomten kidnappad el dyl error. Hoppas på snö... liksom värmande gatuliv, några marionetter till efterrätt och en god bok på vägen.




0W0

Jacka # 4 : Nöjd med Mycket

sålänge lampan lyser är jag nöjd

sålänge datorn funkar är jag nöjd

sålänge magen påfylls är jag nöjd

sålänge hjärtat jobbar är jag nöjd

sålänge du finns kvar här är jag nöjd

sålänge minnen lever är jag nöjd

sålänge rollen spelas är du nöjd

sålänge trygghet delas är han nöjd

sålänge frihet skyddas är hon nöjd

sålänge dött pånyttföds är jag böjd

sålänge vinden vänder är du nöjd

sålänge jackan håller är man nöjd

om inga fickor fattas är jag nöjd

sålänge nöjdhet prövas är jag töjd

sålänge solen skuggas är jag nöjd

sålänge kjolen klär dig är jag nöjd

sålänge benen bär mig är jag höjd

sålänge bussen avgår är man nöjd

sålänge jorden svävar är du plöjd

sålänge orden snurrar är jag nöjd

sålänge dörrar döljer är nån nöjd

sålänge hissen öppnas är jag nöjd

sålänge posten kommer är Ni nöjd

om någon lucka saknas är jag röjd

sålänge maten smakar är man nöjd

sålänge möten väntar är hon nöjd

sålänge drömmar kvarstår är jag dröjd

sålänge döden dansar - vem är nöjd?

sålänge världen andas är hon nöjd

sålänge regnet upphör är han nöjd

sålänge boken börjar är jag nöjd






eller möjligen inräknad såsom ingen 22

0W0

Rusk 9 : Mångubbe Död

genom sina stormbyars sista andetag

längs skelettets spruckna klarinetter och

med löven spridda över venus bortåt mars

lämnar han jorden

djupt ned i gatan

ser jag hans skrattande hjärtslag sväva

i störtregnpölar upp längs mina cykeltrampor

alltjämt på hemväg

grävandes vår stjärnkupol sakta fram

ur nästan hundrafaldig höst







0W0

Djurskogens Stadsnärmande Julmarknad

[Lucka 2] i Höstkalender
att fabuleras vidare varje söndag
(som tenderar bli varannan måndag)


Ragnar Rådjur :
-Vi skall åka på julmarknad i år! Vilket resmål har ni helst på era hjärtan??

Sara Hara :
-Jisses så mysigt!! Prag blir perfekt, och Riga känns spännande, kanske ändå Krakow vore vackrast...

Veronica Räv :
-Visst, hoppas vi får snö över spirorna?! Varför inte någon varmare väg?!

Hugo Ugglo :
-Har inte tid med jul nu... Knappt öppnat ens den roligaste bland böckerna jag fick förra året. Ligger många månader back.

Sara Hara :
-Samma här! Upptäckte precis jag glömt plocka bort påskpyntet... så allt får stå kvar.

Veronica Räv :
-Jag kör nog höstlöv som påskpynt denna jul ;-) Värsta guldglansen ju!

Ragnar Rådjur :
-Bespara oss ironierna är ni goda!! Behöver komma fram till gemensam stad.

Sigurd Sköldsnigel :
-Jaså minsann, är vi tillräckligt gamla att besöka julmarknad nu?! Trodde pensioneringen låg ljusår bort...

Veronica Räv :
-Din pension ligger i Alaska. Min ligger i Dallas - eller snarare som rysk docka i all världens sängar...

Liselott Spindelnät :
Hon är mullvadsspion, bara så att ni vet det!

Sara Hara :
-Hur menar ni nu?

Liselott Spindelnät :
-Äsch, hon har ingen aning själv ens en gång! Alla vägar bär till Rom, men jag röstar på Rio.

Sigurd Sköldsnigel :
-Förresten grattis på namnsdagen förra helgen!

Ragnar Rådjur :
-Tackar tackar :-) Somliga förslag verkar bokningsbara. Mer konkreta önskemål?

Felicia Fladdermus :
-Flyger helst till Valencia eller Lissabon, med utflykter till Venedig eller Versailles - förmodligen för luxuöst för er?!

Gerhard Grävling :
-Ingalunda! fast en Schweizernöt eller Budapestbak smakar nog bättre än Luxemburgare?

Älva Älgskog :
-Låter skönt hela paketet, men jag har fortfarande hand om skolungarna långt in i december, allra minst ledig vid Lucia...

Hugo Ugglo :
-Skulle gärna höra med rektorn om studieuppehåll - törhända förkorta sommarlovet en smula - så får jag snarast tillfälle att fördjupa schackpartierna med matematikmagistern.

Älva Älgskog :
-Du, jag tror inte på de tomtegubbarna! Dessutom är mina ungar där för att lära sig allt de förmår, innan Jesus föds igen...

Gerhard Grävling :
-Ja jävlar i min grimmska skogsgränd! Gott nog med någon av alla de tyska - där får man både rejäla skrovmål och tidlösaste julmyslyktor. Samt i bästa fall en grotesk saga därtill?!

Ragnar Rådjur :
-HAGA då?! Skulle vara härligt att få hälsa på hos Albert & Herbert, medan de ännu lever...

Sara Hara :
-Haha, jag älskar deras kalender!! Kul att ha en häst vid sitt hus i stan!

Veronica Räv :
-Så mysigt att få tapetsera in sig... bara för att skära ut sig ur kvällens lucka.... och sedan äntligen duscha med snöslask?!

Sigurd Sköldsnigel :
-Helst icke Alaska, kan bli en smula kallt. Och jag trivs bäst med kullerstensgränder...

Liselott Spindelnät :
-Ingen som vill fira advent i regnskogen?

Sara Hara :
-Oerhört nice uppslag! Den brasilianska då eller på Borneo, kanske både och?!?

Ragnar Rådjur :
-Snälla, låt bli att åma er med larvtrams! Varför inte välja gamla hederliga Lasse Palmas?!

Hugo Ugglo :
-Jag är väl ingen kanariefågel heller?! Fyller faktiskt 101 och har sett samtliga dessa dödstrista uppslag oändliga gånger...

Liselott Spindelnät :
-Instämmer tillfullo! Kontemplerar hellre över en halv haiku, än jag reser med någon av er kaneldränkta träbockar, ej ens till småländsk håla för allt guld i världen.

Sara Hara :
-Riktigt finfin idé! Har jämt velat besöka Småland... för där kan man komma ända till Amerika har jag hört!!

Sigurd Sköldsnigel :
-Vad skedde med Krakow? Har den kakan redan krackelerat? Skulle helst dricka lite Kafka på hotellet före vi bestämmer oss....

Ragnar Rådjur :
-Utmärkt, då spikar vi Prag!

Hugo Ugglo :
-Prognosen är underkylt snöfall med retro-progressivt värmande familjeband.

Felicia Fladdermus :
-Låter fantastiskt smaskigt! Vi skall säkert hitta dit...

Liselott Spindelnät :
-Blir ruggigt glöggigt bra!!

Gerhard Grävling :
-Klockrent! Och tar både Berlin och Dresden på vägen hoppas jag?!

Älva Älgskog :
-Jo jo, men Jokkmokks marknad då?! - om ni orkar vänta till februari...?

Veronica Räv :
-Nu skall vi givetvis fortsätta hagla förslag... när trådarna precis kom på plats.

Sara Hara :
-Alltid härliga kulisser i Prag, de har outsinliga skåp med lite av varje i...

Hugo Ugglo :
-Luckan rymmer icke ett glitter mer nu! Skall hinna kolla inkorgen och googla lite också.






0W0

Oktobers Konkret Konturlösa Möten

Med Månaderna

Årstidslig Åtrå nr 8


Oktober orkar knappt
krama kalla november

har dock lockad börjat tindra
en smula inför december

medan julis vidbrända, uthällda ljus
synes hjälplöst svårfångat

och juni lite alltför fjärran sagolik

får oktober oregerligt stormande orgasmer
redan av blotta
tanken på april

faller september i glömska
bland drivorna av egna, narcissistiska love-löv

och räknar mörka jokern gärna bort
januaris hjärter ess

så blir kärleken till februaris gnistrande backkrön
desto mer feberfrossande
uppenbar i sin framtidstro

också augusti får sig en puss
av vätte-pölarnas leriga, lekfulla melankoli
ockult och kåt

men maj tar nog alltjämt hela guldregnet
med sin andra sida av venus

om icke känslostormars mars
hinner före till orkanbyn

varigenom ensamma mullvadar
må förvandlas till älskade älvhuldror
längs oktobers sprutande tub
av sakta torkande oljor






0W0

Distans # 13 : SjälvDiagnos

Om man skulle försöka räkna ihop min hälsa

i alla dess spretande aspekter nuförtiden

dvs utgå från en halv ensamhet

multiplicera med miljoner korta utbyten

plus ett yoga nidra-pass i veckan

minus alltför gott om socker

och dagligdags skjuta till D 3 (inklusive K 2)

filtrera via ett par odödliga vänskaper

besöka Europa eller Triton

läsa några rader här

andas genom näsan

sedermera sitta på olika cyklar cirka 3-4 timmar per dygn

lugnt låta bli att svälja stormbyarna

skärpt slå mig ned vid diverse skärmar i varje mellanrum

aldrig bli färdig med allting

börja avlägsna gluten

försköna det blå allt närmare det gula

gräva djupare i granatäpplet

lyssna på Hälsosant eller mörklagda piller-analyser

få lite mera kultur

förebygga kräft-ansamlingar

stressa sällan

förnya celler tillräckligt ofta

mixa massa tupplurar med några rejäla sjusovanden

åter rusa till hållplatsen

bre' på samma sylt

och så dividera hela kakan

genom en vilopuls på 72

så torde kontentan bli att jag är vid liv

dubbelt så länge till...?

alltså bara /redan/ gått halvvägs






och det ena med det tredje