10 september 2014
mera smått omåttligt utmätta Rutor
Ruta # åtta [som spegel]
Ruta, du ruta på golvet där!
visa var världsgränsen glider här:
utanför mig eller innanför dig -
måhända en flygande matta?
Ruta, min ruta i luften här:
låt mig ej falla mot marken där!
nedanför oss eller ovanför dem??
Nu tar jag vem än gott kan sluta...
Ruta # fem [i flanell]
stirrar han förlamad
på hennes flanellblus
som zoomar elden in
just värsta rutan ikväll
stryker hon förlorad
sig mot hans samma
skjorta som älskade
döden dem drömskt
Ruta # sju [av choklad]
inräknas även som Asken den trettonde
ur kakans hus jag lysten bryter ut
en god bit mellan tänder stoppar in,
hon smälter sött sitt mörker om igen
i min smak skön som höstens första bett
får kakelplattor mjukna genom smuts
så lyxförpackat sexig sugs hon fram
med whiskeytryffeln ruvande längst in,
när sista slukats öppnar jag en ask
wWw
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar