allegoriska Riskor och Murklor

Så gott som ingenting känner jag till om svampar. Håller på att skaffa begrepp om vilka varelser de är, i sina tusentals sorter. Här följer den poetiska aspekten av processen...




 
Svampen den första : TallBlodRiska



Risken är allt annat än överhängande

att din läckra, lättrensade lekamen

skulle förväxlas med något giftigt

eller gifta sig med någon

annan än tallen

Din kusin växer snarast under gran

och heter då enbart blodriska

förutan gropar

Fiskat har jag fram på nätet

hur du ska vara en riktigt

smakrik riska

som vet att all den morotssaft hon blöder

föder vår aptit

tills hennes hjärta, hatt och fötter

må övergå i torkande grönt

Blott skäggriskan kunde oss bedragit

försåvitt han icke hade föredragit

växa invid björk





 
Svampen den tredje : StenMurkla



Börjar mörkna igen, börjar mörkna

och hans hjärta har redan

förvandlat sig självt till en murkla

som mest liknar en hjärna

jo, trots sina ringlande roliga ord

är han full av förtret och giftighet

fast tänker aldrig utsätta

någon för det

sålänge som ingen äter upp hans hatt

eller förstenar foten till ben

håller sig murklan tillräckligt lycklig

och minns sig som Norrbottens landskapssvamp.

Då lägger vi ner döden

i en ukrainsk burk

samtidigt som livet öppnar

sitt neuro-ologiska laboratorium, där doktorn kliver ut,

trivs han bäst på störd mark

typ kalhyggen och dylikt

där varken valnötter

eller sjögurkor växer...








 wWw