Nu börjar det bli längesen sekelskiftet

slutligen sett till
att skruva ihop min nya
golvlampa som stått ouppackad
i minst två år
vars kartong fick funka som bord
för oöppnade sci-fi-noveller, fjärrkontroller
och söndertänkta diktrader
att skriva ihop i ännu en framtid

dess starka, milda sken
glänser som gammal snö
över skärmen där ännu en
kärleksfull, sydkoreansk film
från seklets början minner mig
om saker jag aldrig trodde skulle
kännas nånsin smått historiska nu


Det var i tjugohundratalets skyggaste gryning
som jag lärde mig framkalla riktiga kort
som vi bytte brevpappren mot e-mail
som jag lät mig uppslukas av diskussionsforum
som jag upphörde studera universitetets humanistkurser
som jag snarare snurrade runt i vuxenskolornas konstkurser
som blev jag halvvegetarian
som min dubbelsidiga världsåskådning växte
som intog vi en konservativ relation till relativismerna
som ville jag utveckla medvetandet till allt det redan innehöll
som fick jag upptäcka opera ihop med nya folkvisor
som på samma gång Lucid Dreaming som det sjunde inseglet
som jag började jobba som tidningsutbärare
som vi fann man kunde lyssna på inlästa ljudböcker
som vi skådade och genomskådade konspirationsteorier
som jag ytterligare några år vägrade skaffa mobil
(fastän just den tid i livet jag bäst hade behövt en
istället för nu när jag har två
men ingen som jag väntar på)
som jag blev kompis med olika kvinnor
som jag kunde ha bränt det bästa på cd:s
som jag envisades med att skicka kassetter
som mitt förhållande till filmhistorien började utspela sig

...i realtid blev jag förvånad
att 2000 visade sig vara bara en förlängning
av 1990-talet, men nu äntligen
framstår övergången som ett
oersättligt kapitel






wWw