Bottenlös Mättnad

min trettonde vita beatle

spegling inspirerad av HELTER SKELTER, den mest "oljudsmässiga" låten på Beatles White Album, deras försök att skapa heavy metal, ett spår som jag fån början närmast föraktade eller gäspade åt, men känns en smula mer förtjusande för varje halvår...




så åker livet på
i sin skrangliga berg- & dalbana

från guld till bajs
från bajs till guld

till depression från eufori
till eufori från depression

sitter döden på första parkett
och slickar glass


här längs superskönaste kurvor
genom superskrämmande tunnlar

i fasliga fall
följt av hisnande stigning, högre än jag någonsin är beredd

att låta blixten slå ner




Heliga skelett!
Heliga skelett!

Bär hundra kilo fett
Blir aldrig nånsin mätt

Heliga skelett!
Heliga skelett!

Sjuhelvetes änglasken!!!!!!!






så bullrar bulldozern fram

mellan möbler och batterier
mellan lerkross och fönsterkarmar
mellan målardukar och tidningsflagor

älskar gräva där

mitt i vår megalomaniska soptipp
liknar maskinen en leksaksbil

med sina hjul av outslitbara ljudband
och spakar med mekaniska ryck


mellan alla dessa känslor
som icke längre funkar

likt en ofantlig måsfågel

kör vi någons gamla oskrivna fältslag
inkopplat i elektricitetsnätet




Heliga skelett!
Heliga skelett!

Bär hundra kilo fett
Sitter döden omätt på första parkett

Heliga skelett!
Heliga skelett!

Sjuhelvetes änglasken!!!!!!!






(med spunnet socker i hela käften
lyckas icke ens monstret skratta

fast skönt nog spelar det mindre roll
för monstret har så fruktansvärt mycket annat att stå i)



909